Jag håller i grunden med dig, med lite modifikation och något förbehåll. Anledningen till exklusiviteten är en faktor. Det kan finnas flera anledningar till att man t.ex. släpper en fysisk bok i begränsad utgåva, kanske främst för att det är kostsamt och svårt att lagerhålla under lång tid. För en liten aktör kan det bli en för stor börda, och då är just begränsade/limiterade utgåvor det bästa sättet att förverkliga sitt projekt på.
Det här tog jag höjd för redan i mitt första inlägg i frågan och har försökt förtydliga några gånger: Jag pratar specifikt om grejer som inte är fysiska, eller som inte kräver någon vidare arbetsinsats eller extrakostnad.
Ju mer extrakostnad och arbetsinsats som krävs, desto mer förståeligt är det att man har begränsad utgåva etc. Jag fattar också att man kanske inte kan trycka oändligt antal hardcover-versioner av en bok och ha dem liggandes, så att säga. Då är det inte manifactured scarcity, utan bara vanlig scarcity. Och ja, det är såklart inte binärt utan en glidande skala.
Det kan finnas konstnärliga motiv till att inte släppa som pdf eller andra digitala format. ”Jag vill att boken jag har skrivit ska läsas i fysisk form, för det är så jag tycker den ska upplevas” är ett giltigt förhållningssätt, tycker jag. Mitt senaste konsttryck lät jag trycka i begränsad utgåva, hundra exemplar, och numrera/signera dem för hand. Jag har inte gjort tryckfilen tillgänglig online, för det är inte så jag vill att den ska upplevas. Är det exkluderande? Ja, kanske, men intentionen är inte att exkludera utan att förverkliga min vision om vad konstverket ”ska vara”.
Hur ser du på ovanstående?
Det här har jag lite svårt för.
Men jag har svårt att veta hur jag ska uttrycka mig utan att trampa på tår… Så jag ska försöka vara försiktig:
Jag personligen, som skapare, saknar i stort sett den sortens starka konstnärliga vision som jag upplever att en del har. Framför allt när det gäller format. Jag har ingen konstnärlig vision alls om hur folk ska läsa mina spel eller titta på mina kartor. Gör det som ePub, fysisk bok, grottmålningar. Och det gör nog att jag har lite svårt att sätta mig in i den sortens starka visioner. Mina visioner tenderar att vara betydligt mer flytande och osäkra.
Det du beskriver… tja, det är väl ett giltigt förhållningssätt, beroende på vad man menar med "giltigt", men det
är också exkluderande. Intentionen kanske inte är att exkludera, men om resultatet blir exkludering så är jag personligen benägen att bry mig mer om resultatet än om intentionen.
Men det här också samman med att jag inte är intresserad av att fälla moraliska omdömen om
konstnären, utan bara vill diskutera
verket och resultatet. Det är inte så att den som skapar ett verk som exkluderar nödvändigtvis är en dålig människa i sitt hjärta av hjärtan, i sin innersta själ eller sin vilja. Jag är inte tankeläsare, jag kan inte avgöra det. Jag vill gärna tro att alla vill väl och gott. Men även en människa vars hjärta är fullt av hundvalpar och ljus och blommor kan agera på ett sätt som jag tycker är problematiskt – göra
handlingar vars
konsekvenser jag tycker är värda att diskutera.
Så. Det är klart det blir en avvägning. Om ens vision som konstnär kräver att verket är exkluderande, då har man som konstnär att välja mellan att vara exkluderande eller att justera sin konstnärliga vision. Jag tänker inte nödvändigtvis säga att konstnärer som väljer att prioritera sin ursprungliga konstnärliga vision är dåliga människor, men jag tycker man bör kunna påpeka att det är exkluderande och diskutera konsekvenserna.
…är det ett svar på frågan?