Vitulvs kloka tankar.
Jag håller med dig nästan jättemycket och tänkte bara kommentera ett par av din punkter sötnos.
"-Måsten, i stil med att rollpersonerna måste bli kära i en viktig slp eller de måste färdas en viss väg eller övernatta på en viss plats eller hitta ett visst föremål, måste vara släkt med kungen, skurken måste överleva den första striden osv."
Word!
Eldsjäl är ett sådant här äventyr. En av rollpersonerna
måste vara en präst, den andra
måste vara en helig krigare, de båda
måste vara barn till en viktig SLP och deras liv fram till äventyret är redan uppdiktade i äventyret. Det här är väl ok för ett konventsäventyr men funkar inte alls i ett ganska långt äventyr som Eldsjäl.
Eldsjäl förresten, jag börjar bli lite sugen på att spelleda det. Det har ändå sina ljuspunkter och jag tror att jag skulle kunna få fason på det med lite jobb. Kanske något för kulna höstnätter.
"-Är det rälsat så är det lättspelat för spelledaren, men å andra sidan så blir det antagligen en mycket sämre upplevelse för spelarna när de upptäcker hur lite inflytande som de faktiskt har."
och i synnerhet;
"när de upptäcker hur lite inflytande som de faktiskt har."
Om de upptäcker hur lite inflytande som de faktiskt har.
Jag älskar rälsning som spelledare, så länge den fungerar. Det gör det möjligt för mig att verkligen koncentrera mig på huvudberättelsen. Jag är tillräckligt duktig på att upprätta illusionen om att det är rollpersonerna som gör sin egna val och formar sagan. Dessutom ger det mig makten att själv välja när det är ok att spelarna vill sväva iväg på egna avspår, vilket ytterligare spär på illusionen om interaktivitet.
Så länge illusionen hålls vid liv så tycker jag att ett rälsat äventyr är kanon. Improvisation är säkert fint, men ett äventyr som hela tiden
kräver det av spelledaren istället för att
tillåta det är inget vidare äventyr.
Jag kan improvisera, och gör det när jag känner för det (t.ex. om spelarna hittar på något coolt som de vill göra, fast som ligger utanför äventyrets ramar) men jag tycker inte alls om att tvingas till det.
____
Jaha, ni tycker att jag är motsägelsefull. Gillar rälsning men ogillar måsten? Well FU too! Måsten gör att varken jag eller spelarna
kan improvisera, medan en snyggt utförd rälsning gör att jag inte
behöver improvisera. Dessutom gillar jag inte när man begränsar spelarnas möjlighet att själva fantisera ihop en karaktär. Karaktärsskapande är något av det absolut roligaste med rollspel, och det ska man inte ta ifrån folk.
- Vulf
D.S.
