Vad gör ett rollspel till OSR? Tips på OSR?

[terje]

Här är några avsnitt av den eminenta youtube-kanalen Questing Beast som kan ge svar på dina frågor.

 

[terje]

Ofta beskrivs OSR som att det med fördel utspelas i en grotta eller annat liknande begränsat utrymme. Vad är det för mekanismer som gör detta? För att det är lätt att gömma guld (=xp) på sådana ställen? Eller är det av gammal hävd? Eller är det inte så?

Dungeons ger spelledaren möjlighet att ställa spelarna inför farliga situationer med praktiska problem, meningsfulla val och möjliga belöningar.

 

[luddwig]

Förutom grottkräl är även hexkräl, alltså utforskning av ett landområde med en karta uppdelad i hexagoner, vanligt inom OSR. Rätt gjort, med bra slumptabeller för möten och spännande platser att utforska, är hexkräl väldigt roligt.

 

[zo0ok]

För att dungeons är amazing.

Dungeons ger spelledaren möjlighet att ställa spelarna inför farliga situationer med praktiska problem, meningsfulla val och möjliga belöningar.

Förutom grottkräl är även hexkräl, alltså utforskning av ett landområde med en karta uppdelad i hexagoner, vanligt inom OSR. Rätt gjort, med bra slumptabeller för möten och spännande platser att utforska, är hexkräl väldigt roligt.

Detta kanske verkar uppenbart, men det var inte det för mig för några månader sedan.

En "Dungeon" måste inte vara ett underjordiskt komplex ritat på rutor som är 3x3m, med räta vinklar och våningar.

Man kan rita en ö i en sjö, med olika stigar och platser, och få samma dynamik som en Dungeon, fast med en annan berättelse.
Det kan vara en öken med olika oaser.
Det kan vara ett hav med små öar.
Det kan vara ett berg att bestiga, med olika vägar och platser på vägen upp.
Det kan vara en stad, med olika platser att besöka, i olika ordning.

Själva kartan/kartritandet kan vara mer eller mindre viktig.

Det som är listigt med en dungeon är att det finns olika vägar att komma fram till samma rum. Men om jag inte tänker Dungeon när jag skriver äventyr, så är det lätt hänt att det blir mer linjärt, och mindre utforskande. En Dungeon ger alltså ett visst mått av frihet för spelarna, men ändå vissa ramar (väggar) att förhålla sig till.

 

[Zire]

Även fast Mörk Borg är otroligt snyggt och elegant, och Whitehack den jag personligen föredrar så är nog Svärd och svartkonst den jag helst rekommenderar om man är ny. Den är på svenska och den förklarar hur man ska spela. Man kan ha olika smak och åsikter om olika detaljer kring systemen, men det kommer när man har testat ett par stycken och kan jämföra. Svärd och svartkonst är ett utmärkt första (OSR) spel, som hjälper er komma in i genren. Sedan finns det oväntat många olika OSR spel där ute, man hittar sin favorit. (Eller så gör man som alla andra och ger ut ett eget! )

 

[luddwig]

...så är nog Svärd och svartkonst den jag helst rekommenderar om man är ny.

Jag vill minnas att det var precis det jag gjorde i @Nions tidigare tråd.

 

[Zire]

Jag vill minnas att det var precis det jag gjorde i @Nion tidigare tråd.

Har man sett! Bra rekommendation!

 

[MattiasLejbrink]

Ofta beskrivs OSR som att det med fördel utspelas i en grotta eller annat liknande begränsat utrymme. Vad är det för mekanismer som gör detta? För att det är lätt att gömma guld (=xp) på sådana ställen? Eller är det av gammal hävd? Eller är det inte så?

Jag skulle säga att det är för att begränsa världen kring rollpersonerna - just för att dom ska kunna undersöka varenda stenplatta om dom vill. Så dungeon = avgränsad scen som låter sig kontrolleras i detalj om man vill. Måste, som någon nämnt, inte vara en grotta utan bara något som sätter ett yttre ramverk för äventyrandet.

 

[God45]

Jag skulle säga att det är för att begränsa världen kring rollpersonerna - just för att dom ska kunna undersöka varenda stenplatta om dom vill. Så dungeon = avgränsad scen som låter sig kontrolleras i detalj om man vill. Måste, som någon nämnt, inte vara en grotta utan bara något som sätter ett yttre ramverk för äventyrandet.

Det känns som att det svaret är som ”Människor gillar glass för att det har många kalorier”. Alltså, sure, det är inte fel. Men det är ett otillräckligt svar. En dungeon är så mycket mer än så.

 

[Dr_Dängrot]

Är det kanske inte så att det där med en dunge som äventyrsplats helt enkelt har med tradition att göra då osr betyder old school revival eller rennesance (spelling) och det var så man spelade gamla DnD , man utforskade dungar ... Det är helt enkelt så man skall spela old school DnD för att det ska vara TRUE

 

[God45]

Är det kanske inte så att det där med en dunge som äventyrsplats helt enkelt har med tradition att göra då osr betyder old school revival eller rennesance (spelling) och det var så man spelade gamla DnD , man utforskade dungar ... Det är helt enkelt så man skall spela old school DnD för att det ska vara TRUE

Nej.

 

[Dr_Dängrot]

Nej.

Ok ,det var endast en fundering att det kanske var in line med tradition att spela på det sättet men då jag inte har någon större insikt inom Osr så tar jag dig på orden

 

[Mogger]

Ok ,det var endast en fundering att det kanske var in line med tradition att spela på det sättet men då jag inte har någon större insikt inom Osr så tar jag dig på orden

Trots Gods kategoriska och bestämda "nej" tror jag att det ligger något i det. Att det inte finns något som helst traditionellt eller nostalgiskt värde hos grottan som överförts till OSR-spelen ter sig för mig fullständigt osannolikt. Jag tror snarare att det är så att OSR-narrativet ofta är att det inte på något sätt rör sig om nostalgi utan om renässans. Vilket också är lite sant. Men som jag påpekat fler gånger än som borde vara nödvändigt så bygger all mänsklig kultur på tidigare verk av olika slag. Om man sedan kallar det nostalgi eller inte tycks mest handla om personlig preferens.

Underjorden i folklore är urgammal och djupt etsad i vår föreställning om hur rollspel spelas. Dungeons & Dragons

 

[Dr_Dängrot]

Trots Gods kategoriska och bestämda "nej" tror jag att det ligger något i det. Att det inte finns något som helst traditionellt eller nostalgiskt värde hos grottan som överförts till OSR-spelen ter sig för mig fullständigt osannolikt. Jag tror snarare att det är så att OSR-narrativet ofta är att det inte på något sätt rör sig om nostalgi utan om renässans. Vilket också är lite sant. Men som jag påpekat fler gånger än som borde vara nödvändigt så bygger all mänsklig kultur på tidigare verk av olika slag. Om man sedan kallar det nostalgi eller inte tycks mest handla om personlig preferens.

Underjorden i folklore är urgammal och djupt etsad i vår föreställning om hur rollspel spelas. Dungeons & Dragons

Det var i dessa banor mina egna tankegångar gick

 

[zo0ok]

Är det kanske inte så att det där med en dunge som äventyrsplats helt enkelt har med tradition att göra då osr betyder old school revival eller rennesance (spelling) och det var så man spelade gamla DnD , man utforskade dungar ... Det är helt enkelt så man skall spela old school DnD för att det ska vara TRUE

Nej.

Alltså, det är ju ingen tvekan om att gamla D&D ofta spelades i grottsystem.
Men det är inte BARA grottor som är OSR. Det måste inte vara grottor för att vara OSR. Grottor (speciellt i bokstavlig mening) är inget nödvändigt villkor för OSR. OSR som begrepp är mer flexibelt, tillåtande och generöst än att låta sig beskrivas som "så man skall spela [...] för att det ska vara TRUE".

När jag läser OSR-äventyr så finns det ofta grottor, och höjdpunkten/slutet av äventyret finns ofta i en grotta. Men att äventyret börjar/slutar vid grottöppningen, så är det ju sällan.

 

[Skarpskytten]

Alltså, det är ju ingen tvekan om att gamla D&D ofta spelades i grottsystem.
Men det är inte BARA grottor som är OSR. Det måste inte vara grottor för att vara OSR. Grottor (speciellt i bokstavlig mening) är inget nödvändigt villkor för OSR. OSR som begrepp är mer flexibelt, tillåtande och generöst än att låta sig beskrivas som "så man skall spela [...] för att det ska vara TRUE".

När jag läser OSR-äventyr så finns det ofta grottor, och höjdpunkten/slutet av äventyret finns ofta i en grotta. Men att äventyret börjar/slutar vid grottöppningen, så är det ju sällan.

Om man börjar från början, kan man konstatera att världens första första bordsrollspelskampanj, Dave Arnesons Blackmoor, började som ett krigsspel av en typ som redan var etablerad i spelkretsar i USA, till vilken Arneson efter ett tag ta till en dungeon. Kampanjen växlade mellan krig och utforskning. I tidiga versioner av DnD vände man på det där: rollfigurer på nivå 1-3 utforskar dungar, från level 4 och uppåt vildmarker, och ytterligare en bit upp i nivåerna får man domäner och börjar spela makthavare - som bla kan föra krig (dock utan att sluta utforska). Dungen var alltså med från början, men den var aldrig allt. Sen har nog mången DnD-kampanj aldrig lämnat dungen.

 

[luddwig]

Sen har nog mången DnD-kampanj aldrig lämnat dungen.

Riktiga old school-spelare bygger en verklig dungeon och lämnar den aldrig, sådeså!

 

[Skarpskytten]

Riktiga old school-spelare bygger en verklig dungeon och lämnar den aldrig, sådeså!

Jag vill bli begravd i min!

Inte just nu, bara.

 

[zo0ok]

Dungen var alltså med från början, men den var aldrig allt. Sen har nog mången DnD-kampanj aldrig lämnat dungen.

Så är det säkert!

Jag tycker bara att det viktiga är att inte beskriva varken själva spelet (reglerna) eller OSR i onödigt svartvita termer.

Lite tillspetsat: man kan liksom få uppfattningen att D&D spelas i grottor där man dödar monster och plundrar deras skatter, och DoD handlar om karaktärsutveckling och realism. I verkligheten spelas mycket D&D ovan mark, och i DoD förekommer mycket grottor.

Jag är inte så intresserad av någon puritansk syn på vad som är OSR och vad som inte är det.
Jag är intresserad av de element i OSR som var bra, och som jag (och många med mig) glömde bort under åren, och att förstå de elementen igen.När jag plockade upp D&D 5e förra året, efter 20 år utan att spela rollspel, så fanns inte mycket OSR kvar i hur jag var SL. Det tror jag var ett misstag.

 

[Nion]

För info så har jag klickat hem Svärd och svartkonst och ser fram emot att förkovra mig i det under julledigheten!

Jag läser era diskussioner och har förstått många av skillnaderna mellan OSR och Trad, som principerna "player skill, not character skill" och "combat as war, not sport" mfl.

Det jag inte förstår dock, är det här:

OSR är mer sandbox än tradspel som ofta är mer railroadat, om man generaliserar lite. Men samtidigt utspelar sig OSR till stor del i dungeons (eller motsvarande) som ju är en väldigt begränsat och kontrollerbart utrymme. Dessutom har väl spelledaren lagt mycket tid på att klura ut hur sin dungeon ska se ut och fungera och kommer därmed vara väldigt mån om att spelarna tar sig dit? På vilket sätt är då OSR mer sandlåda än trad?