Jag vill särskilja detta från samberättande.
Well, jag skulle också vilja göra det, samtidigt som jag ändock anser att de står i relation med varandra.
Jag tycker att spelare är väldigt bortskämda med att spelledaren hela tiden ska komma med respons. Jag är trött på att dra hela lasset som spelledare och jag brukar också göra det klart för spelarna att jag tycker det.
Indeed. Jag håller med, just varför jag prövande din grej med spelarinflytande.
Att göra på det där sättet är dock som att rycka bort mattan under fötterna. Det är inte direkt schysst. Jag gör det inte för nya spelare utan börja lite lugnare (om de ska fråga någon på vägen så frågar jag vilken typ av person som de frågar), men när jag får (h)järnsläpp så brukar jag be en spelare (som gillar att beskriva) vars rollperson inte är med att beskriva.
Sant, sant... Men det var inte riktigt så i mitt fall heller. Spelarna jag prövande med var knappast nya för rollspel. Reaktionen blev den jag berättande om ändå, blandad, men främst en underligt dödläge där se fick hjärnsläpp då jag erbjöd dem att komma in.
Fast det kanske just är mitt sätt att erbjuda dem att komma in på som du kritiserar?
Är det fallet så kan jag väl förstå det. Att säga "ja, ni är i ett rum där och där och, ja, hur ser det ut där inne?" kanske är lite att kasta trasan i nyllet på dem?
Att be en spelare att förklara miljön ger också mig som spelledaren en paus så att jag kan fundera ut vad som ska hända på platsen.
Indeed, en av de bästa anledningar till att använda detta faktiskt.
Jag brukar vara väldigt svepande och säga "bibliotek", "bil", "människa" och så får spelaren fylla på med mer saker.
Du rabblar ut saker med långa pauser emellan, där du då förklarat för spelarna att de får sticka in sina "tolkningar" av sakerna, eller?
Att säga så ÄR en begränsning men en begränsning som ger information. Vad finns i ett bibliotek? Hur kan en bil se ut? Från vilken samhällsklass kommer människan? Återigen det här med "föd inspiration genom att begränsa". Genom att begränsa på detta sätt får jag som spelledare också makt att påverka i vilka banor som spelarna ska tänka. Vissa spelare brukar tända till när jag säger att de alltid får hitta på saker i miljön som de får nytta av genom att de kan använda dessa i sina handlingar. Vi brukar exempelvis sällan köra med att skriva upp utrustning, utan det får spelarna hitta på under spelets gång.
Ah, true, och väldigt najs. Dock verkar det som att du verkligen kan det där, och jag inte alls, ens för fem jävla öre, just därför jag inte fixar det.
Ändå tror jag att det här, liksom vid samberättande, rör sig om att även ha rätt sortens spelare med sig; spelare som vill ta initiativ och berätta "sin historia" och bidra till det hela.
Det sista du säger där är väldigt tufft förresten, att de skapar sin egen utrustning på vägen via miljön omkring dem. Trevlig idé må jag säga.
Om du gör på detta sätt är det dock bra att påminna spelarna under första och andra spelmötet med "Kom ihåg att du får vidareutveckla saker i miljön"
Låter även som jag lagt fram det på fel sätt. Minns inte vad jag sade de gånger jag testade detta, men jag tror inte det lät lika fint och öppet som din kommentar ovan. Jag tror mer jag sade "Ibland kommer jag kasta över handsken till er, så att ni får beskriva, eller spela den fel SLP's mot varandra, just för att dela ansvaret i historien med mig." ...Just det kanske ger hjärnsläpp - för stort ansvar - kanske man kan säga?
eller när spelarna frågar om det finns en viss sak i miljön brukar jag kontra med "Ja, finns det?". Förstår inte spelaren, så brukar jag säga "Ja, finns det? Du får hitta på själv i miljön". Jag använder detta rätt ofta på konvent.
Najs...
Ja du Han, jag tror just jag fick nytändning på din idé, i tron om att om jag omformulerar mig och informerar dem väldigt grundligt, så kan det funka. I alla fall bättre än det gjort hittills. Fast som sagt, jag tror ändå att jag skall testa den på den grupp med lite med framfusiga spelare.
/Han som tycker att det är skönt att sölvebring misslyckades, för då lärde han sig något
Vem lärde sig något, du eller jag?
Jag menade bara att det kan vara mycket svårt att nå det på en bra nivå, just för att jag tror att det inte är alla spelare som passar för det, och att man därför när man kör samberättande bör ha en utvald spelgrupp, som man vet tycker just den typen av spel är kul. Som sagt, jag har haft med spelare som helst enkelt inte klarar eller vill ha så stort inflytande på själva berättelsens riktningar och stationer, utan hellre följer med i bagaget hos någon annan. De vill inte vara delaktiga i att dra oket helt enkelt, de vill enbart sitta lugnt i droskan och fara dit oket tar dem.
Punkt två hade jag nämligen fått till "samberättande är tråkigt" och jag drog slutsatsen att du med exemplen så fastställde de två punkterna. Jag minns inte vad jag hade läst in i punkt ett, men det var säkert något annat dumt. Det visar sig att vi håller med varandra, så ... öh, förlåt. April, april, jag är en dum sill.