Det där är ett otyg.Håller helt med. En av det vanligare konflikterna jag har med SL är att han alltid låter orcher och banditer slåss till sista man. Helt overkligt och orimligt om du frågar mig.
Vi använder Mythras regler i vår "klubba klassikerna" kampanj så det finns mekanismer för att avväpna eller tvinga någon att ge upp.
Men Det ska inte behövas regler för det. Intelligenta varelser slåss inte till döden om de inte är tvingade till det och inte ser någon annan väg ut. (ok, vissa fanatiker kanske, men de räknas som hjärnskadade)
Djur slåss inte heller till döden om de kan undvika det.
OnT
Ta våra älskade Orcher. De är tydligt stamfokuserade men väldigt hierarkiskt i stammen. Det är en stor skillnad på stridsmoral mellan stamkrigaren Orvar Orch och den betydligt kraftigare klankrigaren Vorgan Vivisektören där disciplin och mod har prioriterats.
Stöter du på en patrull med ovanstående så kommer spelarnas vivisektion av Vorgan garanterat få Orvar att fundera på om det inte är lite svalare utanför grottkomplexet.
Vi har fått till det bra i vår kampanj. En av rollpersonerna när ett hat mot svartfolk från sin bakgrund, det har dock lett till att han lärt sig om deras kultur och numera kan prata lite stapplande svartiska. Dvs du kan avsky en grupp, som han gör, men välja att använda mindre våld på individnivå för att nå sina mål med mindre risker.
Jag tycker svartfolk är häftigt, men jag föredrar om det inte är standardfiende 1A.
C