Re: De slåss fortfarande
Eftersom jag involverade drakar flitigt i mina kampanjer redan långt innan 'Drakar' kom ut har jag fortsatt köra mitt eget race till största delen. Några grejer i 'Drakar' har jag dock haft användning för:
Lithvin involverades på ett hörn i min egen kampanj, även om hennes roll hittils varit mycket liten. Hon var en drake som passade väl ihop med mina egna, helt enkelt. Hon var närvarande vid ett rådslag den så kallade "Drakalliansen" höll i Drömriket, och var där en av de som röstade bort Verduhrakh från ordförandeposten på grund av hans påstådda emotionella band till sin drakväkterska Eithene. (Och på grund av att nämnda drakväkterska hade fallit till föga och i ett synnerligen svagt tillstånd avslöjat ytterst känslig information för Teveletion, en av Drakalliansens värsta fiender). Taethavris blev Drakalliansens nya ordförande, men eftersom han är nyligen uppvaknad efter årtusendens dvala och Verduhrakhs polare ligger den faktiska makten i viss mån fortfarande hos den senare.
Morhaxviths roll som bråkstake och allmän förespråkare av utrota-allt-som-rör-sig har i min kampanjvärld alltid fyllts av Vermithrax och Omeyocantli, en psykotisk lumiandrake. En del inspiration fick jag trots detta från texterna om anfallet mot Edron.
Elementens stenar trodde jag aldrig att jag skulle använda, men när allt kom till kritan gillade jag idén på något sätt. Vilka drakar som vaktar vilkens sten har jag inte brytt mig om, ej heller elementens tempel och Morhaxvith, men åtminstone två av stenarna, eldens sten och andens sten, är centrala element i min pågående Västlandenkampanj. Jag ska försöka skriva en kort sammanfattning av den här på forumet så snart jag bara orkar.
Informationen om gångna eoner har jag använt mig av. Sånt involverar jag ju lite grann i mina kampanjer, och utöver vissa detaljer som människornas och alvernas ursprung och tillblivelse är jag ganska nöjd med synen på eonerna som de presenterades i 'Drakar'. Jag kanske vill lägga till någon eon och tona ned tematiken i det hela, men det är redan som det är en avsevärd förbättring gentemot L&H. Stycket om drakarnas tillblivelse och ursprung får nog rentav ersätta mina egna idéer - såsom jag antytt saker hittils verkar det ha gjort det, iallafall.
Jag har också tagit till mig biten om drakars reinkarnation, även om jag inte funderat igenom helt och hållet hur det funkar. Det kändes passande, helt enkelt.
Men, framförallt - drakslakt. Förr eller senare kommer RP:na i min långkörarübersåpa att bli tvungna att ge sig på Rekhem själv (de har redan börjat lite smått med andestrid och magi), och de (och zoríanriddare och jargiska legioner) har redan battlat Gohlbrandh i två tolkienistiska fältslag. Spelvärdena för drakar blir alltså hyfsat relevanta. Även om jag inte använder dem rakt av är de bra som inspiration och riktlinjer. Men varelser som drakar funkar inte riktigt regeltekniskt - jag saknar någon slags mekanik för hur de störtdyker ner i eller springer rakt in i hela grupper av puny mortals och helt sonika krossar dem med sin kroppstyngd.
Så dina skapelser fick liv i ett tumultartat kaos av eld, blod och ond bråd död, utanför Grimssalar vid Kraalenbergens rötter och på Pavaras slätter utanför Arlons murar. Och den saken är inte utagerad än - Móroga är död, hans förbannelse bruten och Gohlbrandh har lämnat scenen, men Rekhem och en bitsk liten nyåterfödd lumian slogs fortfarande i skyn ovanför slagfältet när vi senast slutade spela.
- Ymir, redogör
). Deras själ tar sedan helt enkelt och inkarnerar in i ägget och vips - en ny drake!
. Ha det bra!!
