Nekromanti Vad hände med Chronopia?

[Rajr0t]

Det blir som man gör det.

Exakt! De flest som spelat Chronopia har enligt min mening inte varit tillräckligt öppensinnade inför denna nya slags värld.
Min egen åsikt är att Chronopia är den mest underbara kampanjvärlden som skapats!
Varför då? Måhända att Chronopia inte har allt som kännetecknar en "normal" fantasyvärld, och vissa (läs de flesta) stör sig otroligt på att orcher kan sitta helt oberörda inne på barer och att resar bor i höga torn med kråsade skjortor och ett 20-tal livvakter, eller hur alverna fungerar.

Men kan man inte öppna ögonen för något nytt, så är det kanske svårt att tycka om Chronopia.
Chronopia bygger, enligt mig, på intrig-äventyr med en massa konspirationer, blodsfejder, iskalla lönnmördare, affärsuppgörelser och liknande.

Har man tröttnat på att vid varje spelmöte springa runt i grottsystem och färdas långa sträckor över milsvida stäpper eller klättra i iskalla berg och leka hjälte, och om man har tröttnat på att varje stad man kommer till är så taskigt beskriven att det enda SL och då även rollpersonerna orkar med är tavernan där en mörkt klädd man ALLTID sitter i ena hörnet och mystiskt iakttar rollpersonerna.
Har man tröttnat på detta då, DÅ, ska man definitivt börja spela Chronopia!

Titta på de äventyr som faktiskt följde med de olika böckerna, visst aningen korta och allt är inte beskrivet så ingående men det behövs inte när SL har all information om staden från innan och där vad som helst kan hända! Äventyrens slut kan med lätthet byggas vidare med nya intriger och t.ex. kan de som rollpersonerna "lurat" söka hämnd och vips har vi ytterligare ett äventyr!

Så jag säger: Gräv upp alla gamla Chronopia-böcker under alla pizzakartonger, bananskal och husdjur och sätt igång och spela det enda rollspel som praktiskt taget är omöjligt att rälsa!

 

[Karon]

Jag håller med, det är ett mycket bra Rollspel. Det finns många mer möjligheter och så många olika sidor av staden. Det bästa av allt är att alla karaktärer är otroligt paranoida mot allt och alla, till och med mulvaker skulle kunna lägga en dolk mot din hals. Fast när man väl har spelat en mycket bra stund så blir man rätt irriterad på Stadsvakten (det har väl alla varit någon gång ). Samt att det är i stort sett samma saker som händer hela tiden, Ta dig in i en byggnad döda någon/Stjäl. Stadsvakten kommer. Det är dessutom så kul med dom som jag spelade med, en kille fick en idé till att vi skulle inta ett palats. den dummaste idé vi fått. men det gjorde vi och allt gick åt helvete. Det är sannerligen det bästa av dom alla rollspelen.

 

[Rajr0t]

Samt att det är i stort sett samma saker som händer hela tiden, Ta dig in i en byggnad döda någon/Stjäl. Stadsvakten kommer.

Sant, men att göra samma sak i de olika stadsdelarna kan vara väldigt varierande. Att bryta sig i och stjäla något kan få olika konsekvenser beroende på var du gör det!

Man kan bli jagad genom magikerstaden av ett gäng ilskna svartsystrar och en uppjagad Ignatius Boord efter att ha stulit nån hemlig relik, eller få uppleva ett par intensiva ögonblick i Grytan med dyrbar konst från Belisarius brännandes i händerna och Röda snaran hack i hälarna.
Man får smyga sig igenom Stubbstan med misstänksamma dvärgiska agenter i varje hörn, när man blivit oskyldigt anklagad för lönnmord på någon stackars dvärgpräst eller en dag när du i hemmets trygga vrå sitter och beundrar den lilla drakstatyn i jade som du fick till ett ohemult billigt pris av den tokige marajiputten i Rökstaden, och det plötsligt knackar på dörren.
När det visar sig vara indrivare lejda av Ikki, den wongosiska maffian, då har man verkligen problem...

 

[Karon]

Jo, det är just det. Det är så fruktansvärd stor variation på allting, från att komma in i demonstaden och höra gatstenar som pratar med en med Telepati. Men man dör så fruktansvärt lätt. det är inte så svårt att dö ifall man kallar det så . Men det roligaste yrket är ju förstås bedragare och det är så kul. speciellt om man har 42 i övertala . Men det känns som om ens karaktärer alltid är så bra även fast man knappt klarar att döda 3 st tiggare som går på en samtidigt.

 

[Runde Rolf]

Här ska du få se...

Trots att jag aldrig någonsin testade på figurspelet Chronopia (eller något annat figurspel för den delen) så har jag alltid varit lite intresserad av fenomenet DoD5. Därför blev jag både glad och chockad när jag för ett lagom bra tag sedan läste denna nyhet. Dum som jag var (är) trodde jag för en sekund att det var rollspelet man talade om men det visade sig snabbt vara figurspelet. Ta en titt.

 

[Rosen]

den lilla drakstatyn i jade som du fick till ett ohemult billigt pris av den tokige marajiputten i Rökstaden,

Um, just out of curiosity... Vad tusan är en "marajiputt"?

--
Åke

 

[Poyanius]

Target games trodde de kunde lura i oss vad som helst.

 

[Nelwyn]

Um, just out of curiosity... Vad tusan är en "marajiputt?"

En mörkhyad mänisko ras i Chronophia som mestadels sitter och röker div. konstig tobak om jag inte mins helt fel.


//Nelwyn

 

[Magnus Seter]

Lägg av du också

Sådana dumma inlägg betackar vi oss för. Jag tycker att du borde ha fattat det om du läst nedanstående huvudlösa och idiotiska inlägg, och den efterföljande diskussionen.

Lägg av. Skärp dig. Sluta dissa, börja snacka rollspel istället.

Magnus

 

[Rajr0t]

Marajiputterna är storväxta mörkhyade krigare från länderna bortom de stira öknarna, bortom de sabranska ökenländerna.
De uppvisar imponerande styrka när de svingar sina jättelika kroksablar som om de var gjorda av trä /.../ De är kända för sin stora sexuella attraktion på kvinnor från andra folkslag, de upplevs som eldiga och exotiska, trots att de ofta är förstörda av den svarta tobakens rök.

25 BP
+1 STY +1 INT +2 KAR 10-20 STO (15)

Direkt saxat ur Svärd och Svartkonst.

 

[DAKRilla]

"Samt att det är i stort sett samma saker som händer hela tiden, Ta dig in i en byggnad döda någon/Stjäl."

Har bara spelat ett liknande uppdrag i DoD: Chronopia, och jag har för mej att det var det skrivna uppdraget som följde med Svärd och Svartkonst (man skulle bryta sej in hos en vindögd, marajiputtisk morgul eller något). De flesta andra äventyr har tenderat på att antingen bli detektivuppdrag, sociala intriger eller bisarra episoder som utspelats på någon skum plats som drömlandet, någon sjudande limbo-dimension eller någonstans en tidsstorm dragit en. Däremot så har jag spelat ett fleratl dylika platta och trista uppdrag (där man ska hämta/döda något/någon/några) till DoD'91, fast det har inte utspelats sej i stora städer, utan i trollkarlars slott, vildmarken, byar o.s.v.

Det enda jag har emot DoD: Chronopia är modulerna, som mest verkade gå ut på att ge möjlighet för att kunna göra större, farligare och mer myglade überkobolder (exempel på yrken: warlock, smidesmästare, vapenmmästare, nästan alla från Mörkrets Krigare/Väktare). Så fort man äger ett par moduler så blir alla yrken i grundboken totalt värdelösa. Allt i grundboken, och delar av det om staden Chronopia som beskrivs i modulerna, är å andra sidan riktigt trevliga.

 

[Rajr0t]

modulerna, som mest verkade gå ut på att ge möjlighet för att kunna göra större, farligare och mer myglade überkobolder

Där måste jag faktiskt hålla med dig. Och ta till exempel mästertjuvarna "Viktlösa". Deras yrkesförmåga är att ett fummel blir misslyckat, misslyckat lyckat, lyckat perfekt och perfekt... ja, som sagt.

Och hur kul kan det vara med en sån rollperson? Visst kanske i sina yngre dar tyckte man nog det var kul att alltid lyckas med allting och kobolda ihjäl sig, men hur kul är det idag?
Det som jag anser vara en rolig och intressant rollperson är en som man utveckla både färdigheter och personlighet. Därför passar andra yrken mycket bättre.
Ta till exempel Värdshusvärd som yrke till en dvärg istället för Smidesmästare. Ska du göra en alvisk lönnmördare? Visst, men vad händer om han är beroende av nån drog som soma? Han blir genast mycket sämre, men säkert dubbelt så intressant att spela, eller har jag helt fel för mig?

 

[DAKRilla]

"Visst kanske i sina yngre dar tyckte man nog det var kul att alltid lyckas med allting och kobolda ihjäl sig, men hur kul är det idag?"

Håller med fullständigt. Dock så var det i mina "yngre dar" jag spelade Chronopia, men det är nu så här i efterhand jag tittat tillbaka och sett att den kritik jag givit spelet faktiskt inte var helt rättvis. Det var nämligen så att då jag slutade spela Chronopia så ogillade jag spelet ganska skarpt, fast egentligen berodde det bara på det eviga koboldantet, som modulerna serverade, som smittat ner sej på resten av spelet.

"Det som jag anser vara en rolig och intressant rollperson är en som man utveckla både färdigheter och personlighet. Därför passar andra yrken mycket bättre."

Jag skulle faktiskt vilja säga att andra yrken kan passa bättre. Man kan ju faktiskt göra vapenmästare eller andra mygelyrken som är intressanta, fast att det är lättare att göra intressanta karaktärer av mer "medelmåttiga" äventyrare håller jag fullständigt med om, om det nu var det du menade. Det är dock själva attityden - störst blir större, bäst blir bättre - som jag inte alls gillar i modulerna. Och dessutom, i hur många av yrkesbeskrivningarna i modulerna kan man inte läsa något i stil med "Du är den främste av de främsta, en sann mästare inom ditt yrke, respekterad och fruktad av hela Chronopias befolkning. Du är en ..."?

"Ta till exempel Värdshusvärd som yrke till en dvärg istället för Smidesmästare."

Eller det vanliga hantverkaryrket från grundboken. Detta är också en av de saker jag inte gillar. Yrkena från grundboken ersätts och glöms bort eftersom att man skaffar sej fler moduler. Man kanske tänkte sej det som att de nya yrkena skulle vara mer intressanta inriktningar inom yrket, men jag tycker inte de riktigt lyckades med det, om det var det de strävade efter. Ett exempel: Gladiator och Dödsdansare. Dödsdansaren har samma färdigheter som Gladiatorn, fast en med "uppgradering" av yrkesförmågan, bättre utrustning samt att den med större sannolikhet är fri, d.v.s att den har vunnit sina 50 eller 100 strider eller hur nu än reglerna är. Alltså är Dödsdansaren en uppgradering och inte en inriktning. Som sagt så vet jag ju inte om det verkligen var inriktningar de strävade efter att göra, men var det inte det så kan jag inte förstå deras val alls.