Jag har alltid gillat ankorna i DoD och skrev som bekant in dem i Trakorien (fast tog med viss sorg bort dem i romanerna).
Vad gäller djurmänniskor och andra fantasivarelser intresserar jag mig primärt inte för om de är seriösa/realistiska eller ej. Jag förstår att de kan bryta stämningen (som i romanerna), men tycker att det kan kringgås om man försöker och accepterar förutsättningarna, vilket väl är en av grunderna för rollspel? Fantasivarelserna ger mig snarare en möjlighet att fokusera egenskaper och särdrag på ett intressant sätt. En mästare på detta är Tove Jansson, vars fantasivarelser enligt min mening renodlar genuint mänskliga egenskaper, känslor och beteenden ”larger than life”.
Ankorna representerade för mig den historiska judiska situationen, med en sammanhållen och kompetent minoritet, vars avvikande vanor och seder ofta hånas av andra, vilket inte sällan hotar leda till förföljelse. Vargfolken erbjöd en kul utmaning att föreställa sig hur intelligenta hundliknande djur skulle kunna tänkas bete sig.