Och vad hände?
Först och främst vill jag tacka alla för de bra tipsen. Jag tillämpade flera av dem igår och resultatet var fantastiskt. Vi hade skitkul! Det blev ett riktigt grisodlaräventyr där rollpersonerna var landstrykare som flytt undan pesten som härjar i Vortland. Till slut kom de till Stormklippa - den Gerbanska trons högsäte där blotta närvaron av Pater själv och hans silverbryckar medförde att pesten aldrig slog rot i denna fantastiska stad!
Utblottade, utmärglade och frusna tvingades rollpersonerna leva i slummen under några dagar tills de genom hårt jobb till slut fick råd att flytta in på Värdshuset "Björntass och Stopestånk". Men ett liv i lyx är det inte fråga om då lönen mer eller mindre bara räcker till att betala för sitt uppehälle. En av rollpersonerna arbetar som skogshuggare (yrket kom alltså till användning från senaste Fenix) i skogen utanför staden. Den andra, en kvinnlig stigfinnare hankar sig fram i ett jaktlag i Sydvedens villebrådsrika mörker och den tredje, ett kvinnligt halvtroll, fick nytta för sina skriv- och teckningsfärdigheter (hon är bestiarie) och tar diverse jobb hos stadens alla besökande handelsmän (med visst extraknäck som porträttecknare på Äppeltorget).
I staden träffade de på den ynklige Gavlianen (nidendomsprästen) Hagil som efter ett misslyckat och fåfängt försök att omvända staden till nidendomen på kuppen blivit både misshandlad och rånad. Hagil strök omkring i gränderna rädd, förtvivlad och utsvulten. När rollpersonerna träffade honom hade han inte sovit på en vecka. "En gigantisk nidingsman" hade dessutom misshandlat Hagil och tagit hans Nidendomssmycke. Utan sin medaljong hade han inte längre tillgång till sin guds krafter och var mer eller mindre försvarslös (nog för att hans maktböner endast gav honom förmågan att trolla fram mat, hela folk och slippa sova).
Efter vissa efterforskningar ledde en slump till att skogshuggaren i sällskapet fick syn på mannen som stulit hängsmycket. Och han
var stor! Hunbogi jobbar hos smeden Haldwin Tunge, där rollpersonen köpte sin skogshuggaryxa (som han fick låna ihop pengar till). Vid en första anblick stod det klart att smycket inte kunde tas från Hunbogi med våld, utan här gällde det att handla med list.
Men mycket list krävdes inte ty skogshuggaren bad helt enkelt att få köpa Hagils stulna amulett, vilket givetvis gick för sig. Prästen bev överlycklig och öste lovord över rollpersonerna tills han plötsligt frös till och viskade att en odöd hade rört vid smycket - ty sådant känner en präst av Gave. Hagil Prästen förkunnade att han icke skulle lämna Stormklippa förrän denna ondska som vidrört hans medaljong var utrotad - "inte ens otrogna stormländare skall behöva leva vid sidan av
de som skall ligga begravda.
Men hur var kopplingen mellan Hunbogi och en odöd? Rollpersonerna brydde sig inte nämnvärt, de hade ju överlevnad för dagen att tänka på. Men på sin fritid kunde de ju i brist på annat åtminstone höra sig för lite. De hade under tiden i Stormklippa blivit bekanta med några av stadens värdshusrumlare.
Rollpersonerna började åter igen hålla till nere i hamnkvarteren där Hunbogi var känd som en bråkmakare och nidingsman. Han var korkad som en sten och hade lika hårda nävar. Men skuggningen av Hunbogi misslyckades då han vid ett tillfälle vände sig om och gav en av rollpersonerna en blick som inte innehöll någon av den ointelligens som han tidigare utstrålat. Detta kombinerat med att Hunbogi gled in i en gränd fick rollpersonernas fötter att kallna. Inne i grändens mörker kunde halvalven i sällskapet se hur Hunbogi stod och väntade på dem. Olycka!
Nå, någon mer skuggning blev inte på tal, istället började man höra sig för bland de skummare elementen i staden. Där visade det sig att Hunbogi hade visst samröre med en mystisk figur vid namn Eld. En mördare och galning sade många, en vålnad sade andra.
Men Hunbogi hade sett rollpersonerna förfölja honom. Då han själv inte kunde röra sig i staden utan att varenda tjuv, handelsman eller järnhandsriddare visste det så bad han sin vän Eld göra sig kvitt de nyfikna rollpersonerna. Och Eld lydde.
Av någon outgrundlig anledning valde faktiskt rollpersonerna att hålla vakt i sovsalen den natt som Eld och Hunbogi skulle utföra sitt nidingsdåd och den smygande skuggan Eld möttes av en tvåhandsyxa när han ljudlöst smög sig in i byggnaden där våra hjältar sov. Stapplandes av det fruktansvärda sår han tillfogats träffades han av en svärm kastknivar från vår bestiarie och föll ihop, till synes livlös. Men till undsättning kom Hunbogi. In stormade han och utböt hugg med skogshuggaren som träffades i bröstet av Hunbogis stridsslägga. Men Hunbogi lyfte upp Eld och flydde sedan ut i nattens hällregn.
Och där lämnar vi våra hjältar för denna gång. Frågorna är fler än svaren. Vem är den odöde som vidrört Hagils ekmedaljong och vem är egentligen Eld? Är Hunbogi så korkad som han utger sig för att vara? Kommer Toke att hämta sig efter det fruktansvärda slag som knäckte hans revben som tandpetare? Och kommer någonsin vår bestiarie att få tillgång till de bibliotek som ligger innanför den Gerbanska trons fästningsmurar?
Förhoppningsvis kan jag svara på några av dessa frågor i nästa veckas inlägg.
Där ser man vad man kan improvisera fram med några spelledarpersonsporträtt från Wizards of the Coast (bifogar handouts) och en hemmagjord karta över Stormklippa.
Om ni vill se kartan (och kanske använda den själva) så finns den på
min hemsida under rubriken [rollspel].
En suverän namnlista hämtades från
Vidfarne . Klicka på rubriken övrigt. Tack för den Vidfarne!
Och tack alla ni som hjälpte till med tips och råd i den här tråden!
/Vulf -
hade roligare än han haft på länge igår