Nekromanti Vad händer mannen?

[Vitulv]

Ja, vad är det som händer i stan egentligen?

Jag har dryftat tidigare om hur svårt det är att spelleda "stadsäventyr" och jag står fast vid min ståndpunkt - det är skitsvårt! Det svåraste tycker jag är att få fram känslan av att det är fullt med folk överallt och att det händer saker hela tiden. Skall man beskriva varenda liten händelse som utspelar sig i rollpersonernas närhet eller skall man bara peka på det viktigaste? Hur mycket krut skall man lägga på att gestalta spelledarpersonerna? osv.

Ikväll skall jag ut på farlig mark - jag skall improvisera ett stadsäventyr!

Hjälp mig! Kom med råd och tips om hur jag skall gestalta den stormlänska trons högborg - Stormklippa! Jag ser framför mig hur den slingarar sig uppför klipporna och hur gator och torg myllrar av människor från alla delar av Trudvang. Men hur skall jag få fram den känslan till spelarna? Jag vill köra något skojigt, flummigt och röjigt men ändå med en Trudvang-noir känsla.

När jag ändå är igång så vill jag be om en tjänst till. Skulle vi inte kunna fylla den här tråden med exempel på små "mikroäventyr" som kan utspela sig i en stad. Allt från en bizarr händelse på gatan till små uppdrag som rollpersonerna anlitas till att utföra. Fyll dessutom på med sköna spelledarpersoner - ju knasigare desto bättre! Kort sagt - vad händer mannen?

/Vulf - Trudvang-noir... det måste vara en ny term. Glöm inte var du läste den först.

 

[Niklas73]

Rollpersonerna skulle kunna sitta på en bar och så kommer det in nån och vill ge dem ett uppdrag...

Förlåt! Jag kunde inte låta bli.

 

[chrull]

improvisera stadsscenarion är inte bra alls. beroende på hur improviserat det är. Med en bra grund kan man komma långt.

* Gör en karta (räcker med att markera ut vilket område som ligger vad, var de största torgen är och kanske några viktiga byggnader, resten kan man markera ut när man hittar på dem...)
* Skapa SLPs. gör ett galleri med intressanta slps att använda sig av. och se till att de blir återkommande. gör den lokale barägaren intressant så att rollpersonerna fortsätter att hänga vid samma bar. Låt de prata med honom och märka att hans liv också förändras. Utan att rollpersonerna har med saken att göra. Låt honom vara glad vissa kvällar och lite hängig andra. Gör honom levande och likaså med andra personer som de träffar ofta men som egentligen inte har något med nått att göra...

* byt ut personer. låt de märka att inte alla är fasta på ett och samma ställe som barägaren. Låt saker flytta. besökare och turister och andra lyckosökare.

* ta inte upp varenda liten detalj i varenda sak som händer runt omkring dem. nämn sådana saker när de passar. Om rollpersonerna befinner sig på ett stort torg och verkar vela så beskriv lite vad som händer. Såfort spelarna verkar fundera lite så beskriver du lite små händelser eller utseenden på prylar.

* spela inte bara en kväll. i så fall så får man inte in den familjära känslan som man behöver i städer. Om staden är familjär då.

öhm

tja. vad mer?

inbrott är min spelgrupps vanligaste hobby när vi kör stadsgrejjer. sen ingår det alltid en flykt från någon efteråt. Eller ett barslagsmål.

men allt du egentligen behöver göra är att läsa tjuvstaden-böckerna så lär du dig att älska staden som kampanjmiljö

chrull

 

[Gormasus]

Niklas, du snodde mitt "en man med mörkhuva sitter i baren , han ser ut att ha ett uppdrag åt er" skämt..=)

Nej men tänk bara på miljöbeskrivningarna, hur det ser ut, de är viktigt att de får en klar bild om hela äventyret skall utspela sig där, så måla snabba kartor etc.
hmm SLPer:
Skumme barägaren med lappen gör ögat är en klassiker.=)
nej men hitta på vad han skall vara för person, det räcker med kanske en eler två smått överdrivna karaktärsdrag och sedan ett yrke då, om SLPerna skall vara lite "överdrivna" som du sa.

 

[Warduke]

En sak som funkar oavsett miljö, är att dra en längre beskrivning i början av miljön, exempelvis när de stapplar in genom stadsporten, eller precis när ni börjar. Då berättar du om trängseln, lukten, de märkligt klädda personerna, de trånga gränderna, kullerstenarna, hela den fadderullan. Tro mig, de beskrivningarna lever kvar ett helt spelmöte ut.

Sen drar du halvlånga dito när de byter miljö, som stadsdel, eller går in i ett världshus, när skymningen kommer och så.


Fler tips:
Gör ett litet dygnsschema. Där inkluderar du när/om man slår i storklockan, när fyrbåkar tänds, när marknadsstånden slås upp, när stadsportarna öppnas, när folket kommer till marknaden, när religiös sekt X tar sin marsch genom staden, när affärer stänger, när barer stänger, när fiskebåtarna kommer in och så vidare. Då har du lite små saker att beskriva då och då för att de ska få en känsla av att alla i staden gör något.


Och så ett tips till, och det är beroende av hur bra din inre syn är. Dra dig till minnes senaste gången du var i en stad, bufflade dig fram längst en gata, suckade över folk som sitter i vägen i en trappa, folk som står och bråkar, ett par som sitter sitter och gullar, en gråtande bebis, lekande snorungar. Spela sen upp det för ditt inre om och om igen, klä om i stuk passande ditt spel och beskriv incidenterna när det behövs.

Förbered en bunt småhändelser och små konsekvenser, några för barer, några för de stadsdelar de kommer vara i och portionera ut vid tråkiga/stilla stunder.

Exempel:
En tjuv rycker ett halsband av en dam som börjar skrika efter hjälp. Om RP jagar efter, vad händer?


Ok. Så lite incidenter från mig:
Två adelsstroppar har fått nog av varandra och drar en duell mitt på gatan/torget/baren där RP är.

En brand bryter ut.

Ett barslagsmål.

Ett bortsprunget barn.

En nerslagen stadsvakt.

Tjuv.

Tjuv med strategi.

Flera tjuvar i samarbete.

Galen (?) spågumma drar nån kort spådom över en RP.

Ett grönsaksstånd välter.

Ett pågående rån.

Två affärsägare som passar på att ta upp äktenskapsproblem/finansiella problem i form av ordväxling när RP är inne i affären/vid ståndet.

Riktigt påträngande försäljare.

Snöbollskrig precis där RP ska passera.

Dåligt tämjt djur bryter sig löst.

Trollformel går fel.

Trubadur/bard frågar RP om ett bra ställe att spela på.

 

[Mörker]

En sak kunde ju vara att poängtera hur rollpersonerna bitvis får knuffa sig igenom folkmassan och hur de tappar varandra ur sikte då och då; men gör det ganska tidigt så har de förhoppningsvis med intrycket tills de kommer under tak.

 

[Johan K]

Tjaooo, intriger som sprider från hovet, försvunna saker som måste hittas, uplopp i de skummare kvarteren som måste stoppas
Intressanta rp:s kan ju vara att de kanske möter nån magiker & Havinterna möts, mäktiga pesoner av olia slag som de möter..

 

[Vitulv]

Jättebra tips! tack! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Ulfgeir]

Händelser:

Lättklädd flicka erbjuder sina tjänster i sänghalmen med manlig rollperson. Naturligtvis mot betalning.

Sedlighetspolisen kommer...

Bufflig och storväxt man muckar gräl med rp för att denne snott hans flicka.

Spel och dobbel. Kan vara allt från tärningsspelande på en krog till tuppfäktning mitt på gatan.

Inkasserare kommer till affär när en RP är där, och inkasseraren vill ha sina pengar så att inga olyckor drabbar affären.

En brand i staden.

Någon byggnadsställning rasar med massa folk på den.

Religiösa fanatiker som hävdar att just deras religion är bäst.

/Ulfgeir

 

[Rickard]

Oj.. chrull och Warduke har gett jättebra tips.. Det där med dagsschema har jag exempelvis aldrig tänkt på..

Konsten att kunna improvisera väl är att vara väl förberedd (på rätt saker).. Jag har väl bara ett eget tips och det är att "Feng Shui:a".. Låt spelarna hitta på och säg att de ska göra så innan ni börjar spelmötet.. Det gör även dig som spelledare mer flexibel.. Grejen är den att du måste vara någorlunda bra på att hitta på och vinkla saker som spelarna säger..

Nåja.. Det fungerar som följande.. Ha en övergripande karta.. Om spelarna vill gå till ett värdshus så låt inte de säga "Finns det något värdshus i närheten?" eller "Vilka finns det att fråga om var ett värdshus befinner sig?" utan uppmuntra dem och rätta dem första gången de ställer frågor till att de istället hittar på egna platser eller personer.. De ska börja säga "Jag traskar in på värdhuset här till höger" eller "Jag rycker tag i en bonde och säger 'Säg mig vägen till närmaste värdshus".. Alltmedan de hittar på så antecknar du, antingen genom att skriva på kartan eller skriva ner vilka personer de möter..

Och nu lite påbyggelse av det chrull skrev..
"Gör en karta (räcker med att markera ut vilket område som ligger vad,"
Glöm inte heller att dela in staden i stora stadsdelar (kanske 4-5 stycken i en stor stad) och bestäm levnadsstandarden för var och en av delarna.. Det brukar underlätta att veta när man ska improvisera.. Tänk ut lite generellt (och skriv stödord) hur det ser ut och vad för folk som i regel finns sig gå gatorna i respektive stadsdel..

"Skapa SLPs. gör ett galleri med intressanta slps att använda sig av."
Koncentrera dig på kännemärken för större sällskap, som märken för köpmannating eller adelsmänsfärgerna så att du kan säga "...den du rycker tag i har en typisk tjänares livre med de typiska färgerna av greve Ståålcrantz"..

Ha en namnlista som du kan plocka namn från för namn är svåra att improvisera (för de flesta).. Enligt erfarenhet så duger det med 10 namn för en spelkväll..

"* ta inte upp varenda liten detalj i varenda sak som händer runt omkring dem. nämn sådana saker när de passar."
Låt även spelarna få hitta på dem.. Gör en lista på namn över värdshus, gator, torg, och eventuellt också över stadsdelar.. Det är bra att ha, om din spelare kommer på att det ska finnas ett värdshus i hörnet av en gata.. Kom ihåg att anteckna att namnet är upptaget samt kanske även var någonstans namnet förekommer, vilket du förvisso kan märka ut på kartan..

Mina miljöbeskrivningar brukar vara ungefär lika långa, oavsett hur långt rollspersonerna reser.. Om rollpersonerna rör sig korta avstånd så vräk på med detaljer och förklara alltid hur folkmängden är.. Det är alltid viktigt för spelarna att veta.. Om rollpersonerna rör sig längre avstånd, alltså typ från en stadsdel till en annan, så förklara skillnaden mellan stadsdelarna.. Det brukar räcka.. Och glöm inte folktätheten på den nya platsen!

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker att städer är ypperliga att fisktanka i, även om han själv inte har något större färdighet i det

 

[Lord Renisis]

Hihihi, Renisis älskar det här...

Eftersom de flesta bra tipsen blev snodda av *host* och *host* så får jag klura lite...


Scenario number one!
Rollpersonerna sitter på en krog, tar en öl och pratar om dagens händelser. Plötsligt slängs dörren upp och tre svartklädda personer i full plåtrustning stormar in. De beger sig upp för en trappa och där uppifrån hörs skrik. Efter en minut eller två så kommer de tre ner igen bärandes på en stor säck som det tydligt finns något som sprattlar i.
De fortsätter ut på gatan, slänger in säcken i en vagn och rider iväg, vagnens hästar sätter efter en stund också av i gallopp.
Vem är i säcken? Vad vill ryttarna göra med sitt byte?

Scenario number two!
Rollpersonen befinner sig en kväll i de mer ljusskygga delarna av staden (av diverse anledningar =P)
Plötsligt springer en man i en av rollpersonerna, inann någon hunnit reagera så är han borta. Dock ligger det ett sigillbelagtpapper vid fötterna på rollpersonerna
Vad står det i pappret? Vem är han som bar det?


Nu har jag alldrig spelatt DoD, och ännu mindre i trudvang (för trudvang är väll en värld till DoD??)
Så jag vet inte vad Trudvang feelin är....men men... =D

Lycka till iaf....

 

[Vitulv]

Och vad hände?

Först och främst vill jag tacka alla för de bra tipsen. Jag tillämpade flera av dem igår och resultatet var fantastiskt. Vi hade skitkul! Det blev ett riktigt grisodlaräventyr där rollpersonerna var landstrykare som flytt undan pesten som härjar i Vortland. Till slut kom de till Stormklippa - den Gerbanska trons högsäte där blotta närvaron av Pater själv och hans silverbryckar medförde att pesten aldrig slog rot i denna fantastiska stad!

Utblottade, utmärglade och frusna tvingades rollpersonerna leva i slummen under några dagar tills de genom hårt jobb till slut fick råd att flytta in på Värdshuset "Björntass och Stopestånk". Men ett liv i lyx är det inte fråga om då lönen mer eller mindre bara räcker till att betala för sitt uppehälle. En av rollpersonerna arbetar som skogshuggare (yrket kom alltså till användning från senaste Fenix) i skogen utanför staden. Den andra, en kvinnlig stigfinnare hankar sig fram i ett jaktlag i Sydvedens villebrådsrika mörker och den tredje, ett kvinnligt halvtroll, fick nytta för sina skriv- och teckningsfärdigheter (hon är bestiarie) och tar diverse jobb hos stadens alla besökande handelsmän (med visst extraknäck som porträttecknare på Äppeltorget).

I staden träffade de på den ynklige Gavlianen (nidendomsprästen) Hagil som efter ett misslyckat och fåfängt försök att omvända staden till nidendomen på kuppen blivit både misshandlad och rånad. Hagil strök omkring i gränderna rädd, förtvivlad och utsvulten. När rollpersonerna träffade honom hade han inte sovit på en vecka. "En gigantisk nidingsman" hade dessutom misshandlat Hagil och tagit hans Nidendomssmycke. Utan sin medaljong hade han inte längre tillgång till sin guds krafter och var mer eller mindre försvarslös (nog för att hans maktböner endast gav honom förmågan att trolla fram mat, hela folk och slippa sova).

Efter vissa efterforskningar ledde en slump till att skogshuggaren i sällskapet fick syn på mannen som stulit hängsmycket. Och han var stor! Hunbogi jobbar hos smeden Haldwin Tunge, där rollpersonen köpte sin skogshuggaryxa (som han fick låna ihop pengar till). Vid en första anblick stod det klart att smycket inte kunde tas från Hunbogi med våld, utan här gällde det att handla med list.

Men mycket list krävdes inte ty skogshuggaren bad helt enkelt att få köpa Hagils stulna amulett, vilket givetvis gick för sig. Prästen bev överlycklig och öste lovord över rollpersonerna tills han plötsligt frös till och viskade att en odöd hade rört vid smycket - ty sådant känner en präst av Gave. Hagil Prästen förkunnade att han icke skulle lämna Stormklippa förrän denna ondska som vidrört hans medaljong var utrotad - "inte ens otrogna stormländare skall behöva leva vid sidan av de som skall ligga begravda.

Men hur var kopplingen mellan Hunbogi och en odöd? Rollpersonerna brydde sig inte nämnvärt, de hade ju överlevnad för dagen att tänka på. Men på sin fritid kunde de ju i brist på annat åtminstone höra sig för lite. De hade under tiden i Stormklippa blivit bekanta med några av stadens värdshusrumlare.

Rollpersonerna började åter igen hålla till nere i hamnkvarteren där Hunbogi var känd som en bråkmakare och nidingsman. Han var korkad som en sten och hade lika hårda nävar. Men skuggningen av Hunbogi misslyckades då han vid ett tillfälle vände sig om och gav en av rollpersonerna en blick som inte innehöll någon av den ointelligens som han tidigare utstrålat. Detta kombinerat med att Hunbogi gled in i en gränd fick rollpersonernas fötter att kallna. Inne i grändens mörker kunde halvalven i sällskapet se hur Hunbogi stod och väntade på dem. Olycka!

Nå, någon mer skuggning blev inte på tal, istället började man höra sig för bland de skummare elementen i staden. Där visade det sig att Hunbogi hade visst samröre med en mystisk figur vid namn Eld. En mördare och galning sade många, en vålnad sade andra.

Men Hunbogi hade sett rollpersonerna förfölja honom. Då han själv inte kunde röra sig i staden utan att varenda tjuv, handelsman eller järnhandsriddare visste det så bad han sin vän Eld göra sig kvitt de nyfikna rollpersonerna. Och Eld lydde.

Av någon outgrundlig anledning valde faktiskt rollpersonerna att hålla vakt i sovsalen den natt som Eld och Hunbogi skulle utföra sitt nidingsdåd och den smygande skuggan Eld möttes av en tvåhandsyxa när han ljudlöst smög sig in i byggnaden där våra hjältar sov. Stapplandes av det fruktansvärda sår han tillfogats träffades han av en svärm kastknivar från vår bestiarie och föll ihop, till synes livlös. Men till undsättning kom Hunbogi. In stormade han och utböt hugg med skogshuggaren som träffades i bröstet av Hunbogis stridsslägga. Men Hunbogi lyfte upp Eld och flydde sedan ut i nattens hällregn.

Och där lämnar vi våra hjältar för denna gång. Frågorna är fler än svaren. Vem är den odöde som vidrört Hagils ekmedaljong och vem är egentligen Eld? Är Hunbogi så korkad som han utger sig för att vara? Kommer Toke att hämta sig efter det fruktansvärda slag som knäckte hans revben som tandpetare? Och kommer någonsin vår bestiarie att få tillgång till de bibliotek som ligger innanför den Gerbanska trons fästningsmurar?

Förhoppningsvis kan jag svara på några av dessa frågor i nästa veckas inlägg.

Där ser man vad man kan improvisera fram med några spelledarpersonsporträtt från Wizards of the Coast (bifogar handouts) och en hemmagjord karta över Stormklippa.
Om ni vill se kartan (och kanske använda den själva) så finns den på min hemsida under rubriken [rollspel].

En suverän namnlista hämtades från Vidfarne . Klicka på rubriken övrigt. Tack för den Vidfarne!

Och tack alla ni som hjälpte till med tips och råd i den här tråden!

/Vulf - hade roligare än han haft på länge igår

 

[Vitulv]

Och till er som vill ha stats på SLP

...så får ni det här! (bifogas) Några av dem ivf.

/Vulf

 

[Rickard]

Schysst!

Jag gillade när du anknöt själva handlingen till något som spelarna hade varit med om tidigare i och med att de redan besökt smeden som den storväxte Hunbogi arbetade hos..

Gillade också vändningen med att "någon är inte som de först trodde" i och med att den stendumme "jätten" inte var så dum som de först trodde..

De där två grejerna är något jag försöker använda mig av mycket (och det väl antagligen därför jag gillar dem )

Din spelledarpersoner är inte så bra på slåss heller, så jag antar att dina spelare inte heller är det? Det verkar vara rätt bra upplagt för lowfantasy..

Tydligen verkar spelarna ha egna mål med att vara i staden - "...kommer någonsin vår bestiarie att få tillgång till de bibliotek..." (med flera - alla hade ju olika arbeten också) och du har ju fått massor av trådar av spelarna att kunna ta fast och spinna ihop till något.. Det kan bli intressant om du släpper spelarna lösa.. Dessutom så verkar du kanske ha någon sorts metaplot i det hela, eller i alla fall en som kan komma senare i och med pesten och varför staden inte är drabbad utav den..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som pinsamt nog glömde sin signatur och skriver nu dit den i efterhand[color:"green"]

 

[Vitulv]

Tack!

Din spelledarpersoner är inte så bra på slåss heller, så jag antar att dina spelare inte heller är det? Det verkar vara rätt bra upplagt för lowfantasy..

Inte bra på att slåss?!

Har du spelat DoD6R? De är fan fetgrymma på att slåss! En ny rollperson i DoD6R är ungefär den sämsta ursäkt till en patetisk varelse som finns. Mina SLP:er skulle kunna spöa dem tusen gånger om. (fast igår hade de jävlarna sådan äcklig tur med tärningarna. Dessutom sitter skogshuggarn inne på en tvåhandsyxa som delar ut fräcka 4t6 i skada och han har en skadebonus på 1t6, så när han träffar... ja då jävlar! Och det gjorde han

Gillade också vändningen med att "någon är inte som de först trodde" i och med att den stendumme "jätten" inte var så dum som de först trodde..

Jo, när jag spelade Hunbogi och vände mig om och gav spelaren en blick så tappade han fullkomligen ansiktet. Jag behövde inte säga något utan han fattade på mitt ansiktsuttryck att han hade antagit för mycket. (assumption is the mother of all fuck-ups).

Tydligen verkar spelarna ha egna mål med att vara i staden - "...kommer någonsin vår bestiarie att få tillgång till de bibliotek..." (med flera - alla hade ju olika arbeten också) och du har ju fått massor av trådar av spelarna att kunna ta fast och spinna ihop till något..

Jo, det var kul. De hittade på egna små kortsiktiga mål i all sin ynkedom. Skoggshuggaren hade inte ens en yxa, så hela målet med gårdagens spel var för honom att få ihop pengar till att köpa sig en. Det blev en del förnedrande småarbeten (hugga ved till värdshuset m.m.) innan han hade lyckats få ihop så mycket pengar att han kunde köpa yxan. Och då var han ändå tvungen att skuldsätta sig.

De var verkligen på samhällets botten. Utrustningen de hade från början var en kortbåge med tio pilar och två kastknivar. Ingen hade råd med rustning. De hade precis råd att övernatta en natt på det sunkigaste och vidrigaste värdshuset i staden - Gautlahornet.

Bestiarien (min bitc... eh flickvän) gick och tjatade hela kvällen om hur hon skulle kunna ta sig innanför murarna till biblioteket. Hon funderade till och med på att skola om sig till präst bara för att få tillgång till kunskapen som finns samlad där!

Dessutom så verkar du kanske ha någon sorts metaplot i det hela, eller i alla fall en som kan komma senare i och med pesten och varför staden inte är drabbad utav den..

Tja, jag hade ingen tanke om någon metaplot utan nämnde bara pesten i förbifarten, som ett sätt att förklara varför de hade lämnat sin hemby för Stormklippa. Som sagt, jag improviserade. Men nu när du nämner det så kanske det är en tråd som är värd att fundera lite närmare på.

Och den odöda som rört vid medaljongen? Jag har bara en ruskigt läskig bild på en odöd som jag vill använda. Varför han har rört vid medaljongen efter att Hunbogi fick tag på den har jag en så länge bara några vaga ideér om. Kanske är han tjuvbossen i staden. En intelligent Draug som skulle ta den ifrån Hunbogi men fräsande släppte den när han kände vad det var för något?

Och vad kommer Hunbogi och Eld göra när de har slickat sina sår? Är de rädda för RP:na nu eller kommer de tillbaka? Framtida allierade?

Vem vet?

/Vulf

 

[Rickard]

Re: Tack!

"Inte bra på att slåss?!

Har du spelat DoD6R? De är fan fetgrymma på att slåss!"
Jaha.. Jag tyckte FV 10 var rätt halvkasst.. De träffar ju bara 50% av gångerna (förutsatt att motståndaren inte vill avvärja attacken).. Mina spelare skulle sopa golvet med dem.. Du ser ju själv hur bra de är..

"En ny rollperson i DoD6R är ungefär den sämsta ursäkt till en patetisk varelse som finns. "
Då har de ändrat bara en sak.. Den uppfattningen jag fick av första versionen av DoD6 så var de apkassa på allting, förutom vapenfärdigheterna.. Jo, jag antog också att det skulle ändras, men krävdes det verkligen 2(!) böcker för det?

" Dessutom sitter skogshuggarn inne på en tvåhandsyxa som delar ut fräcka 4t6 i skada och han har en skadebonus på 1t6, så när han träffar..."
Jaha.. Det säger inte mig såå mycket egentligen.. Eller säger det dig något om jag säger att prisjägaren i vår grupp har en skada på 7(!) med sitt slagsvärd? Och det dels för att han är så stark och dels för att han har en förmåga som ger +1 i skada.. Dessutom har han 17 i svärd och gosse vilken skada han kan ge (totalt 24, kan jag säga för att klargöra liite )..

Och då heter ändå spelet vi spelar likadant..

"Tja, jag hade ingen tanke om någon metaplot utan nämnde bara pesten i förbifarten,"
Det brukar vara så jag hittar på nya äventyr.. Jag går igenom det jag improviserat (eller det spelarna improviserat, det brukar funka bättre så) och spinner vidare på det.. Det underlättar lite att jag skriver ner allt som gjorts.. Det äventyrsarkiv för att se hur spelarna klarade det hela..

Jag har för mig (läs: du vet väl att...) en viss känd boktriologi också spinner vidare på en ring som hittades i en fjuttig barnbok.. Triologin har till och med filmats..

"Och den odöda som rört vid medaljongen? /.../ Varför han har rört vid medaljongen efter att Hunbogi fick tag på den..."
Min första tanke var att Hunbogi hade ett nära samhöre till en odöd, typ tog om hand om den eller lydde direkt under den eller något och var helt medveten om att denne var odöd.. Därför bör du nog slänga bort alla tankar du har om det.. Spelarna tänker nog på samma sätt..

Det vore ballt om det var någon högt uppsatt i staden var odöd utan att folk visste om det.. Inte ens Hunbogi.. För att du ska få använda bilden så kanske den odöda är förruttnad, men lagt en besvärjelse så att han ser ut att vara som en normal människa.. Min första tanke var att Pader var den odöde, men själv förkastar jag den idén.. Först för att jag alltid är för snabb på att slänga in metaplotter i en historia och för det andra så brukar jag (och mina spelledare) jämt använda kyrkan som något elakt.. Man blir liksom inte förvånad utav det efter ett tag.. Det är snarare "Jaha, var det kyrkan igen" istället för "Va?! Är det kyrkan!! Gaaah!"..

Varför det är roligare att inte avslöja metaplotten direkt är för att annars känns det som i en film.. Man vet ju alltid att något som händer i en filmen kommer att ha betydelse senare (ta slutstrider och hur man tidigt visar med vilket medel slutstriden ska ända).. Om det istället har betydelse i en senarekommande film så vore det lite tuffare.. Om den är i bakgrunden ett tag så blir spelarna vana vid det och sedan kan det hända att en del av metaplotten delvis sammankopplas med till det spelarna gör.. Oj, vad jag skriver men det blir så när jag "brinner för något"..

Nåja.. Det är i alla fall precis så i den redan nämnda (fyra stycken upp) kända boktriologin..

"Och vad kommer Hunbogi och Eld göra när de har slickat sina sår? Är de rädda för RP:na nu eller kommer de tillbaka?"
Vore jag en spelare skulle jag direkt dra till smeden och fråga om Hunbogi.. Se till att ha en liten berättelse om honom, men plugga inte in den som rinnande vatten för då blir det så uppenbart att du förberett och spelarna känner sig rälsade..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som rekommenderar The Long Kiss Goodnight för subtila hintningar ("Varning för is"-skylten) och de coolaste one-linersarna i filmhistorien

 

[Vitulv]

Re: Tack!

Tja, jag har funderat lite, och precis som du säger så är det för uppenbart om Hunbogis boss är död. Kanske är det så att den döde (Dis heter han/hon) snarare är en av Hunbogis och Elds fiender. Kanske kan de någon gång i framtiden samarbeta med rollpersonerna, antingen direkt eller indirekt. Kanske är de två olika grupper som strävar efter samma mål, men med en påtaglig rivalitet mellan grupperna. Allt är ju inte svart eller vitt och även en skurk kan ju vilja sträva åt "rätt" håll (samtidigt som han skulle göra vad som helst för att få drämma klubban i skallen på våra hjältar).

Och, ja, jag kanske skulle ta och skriva ned det som händer. Jag har ju redan börjat som du märkte i några inlägg högre upp.

Fan vad givande det är att diskutera med dig Han, men nu måste jag flyga till Halmstad.

/Vulf - flyger

 

[Dimfrost]

Re: Tack!

"En ny rollperson i DoD6R är ungefär den sämsta ursäkt till en patetisk varelse som finns. "
Då har de ändrat bara en sak.. Den uppfattningen jag fick av första versionen av DoD6 så var de apkassa på allting, förutom vapenfärdigheterna.. Jo, jag antog också att det skulle ändras, men krävdes det verkligen 2(!) böcker för det?

Det känns enklare att skapa rollpersoner som är bättre från början i DoD6R. Istället för att först skapa dem på yrkesnivå amatör, och sedan låta dem stiga i nivå, så kan man helt enkelt fördubbla (eller hur det nu blir) färdighetspoängen och öka begränsningarna på färdighetsvärdena. Det skulle i alla fall jag göra om jag skulle spelleda DoD. Det känns som om rollpersonerna borde ha runt 12-13 i sina kärnfärdigheter (de viktigaste yrkesfärdigheterna), i alla fall.


/Dimfrost

 

[rax]

Appropå Hunbogi och Dis...

När du beskrev hur spelarna upptäckte att Hunbogi plötsligt verkade mycket smartare än tidigare funderade jag direkt på om det kunde vara så att den odöda varelse som rört medaljongen på något sätt hade besatt Hunbogi?

Det var alltså inte Hunbogis blick de kände utan Dis, som tagit hans sinnen i besittning. Denne Dis kanske har ett helt gäng underhuggare som är mer eller mindre omedvetna om att han kan ta deras sinnen i besittning när det passar honom? Genom dessa individer håller han stenkoll på vad som händer i olika delar av staden.

Ett sådant upplägg har flera fördelar. För det första så har Dis lätt för att få förstahandsinformation om det som intresserar honom utan att behöva röra sig på stan (rutten som han är). Dessutom har han nu personligen sett RPna och kan fortsätta följa deras förehavanden genom sitt nätverk av underhuggare. Detta ger dig också möjlighet att på ett helt trovärdigt sätt låta Dis ligga steget före RPna när det passar dina ändamål. RPna bör ju dock få någon möjlighet att räkna ut hur det går till och vad som kan göras för att förhindra det.

Det hela blir ännu mera intressant om RPna ska börja söka efter Dis på allvar. Istället för att kunna fråga ut Hunbogi (eller någon annan underhuggare) direkt om deras koppling till Dis så måste de ta reda på hur Dis kontaktar/styr sina underhuggare. Kanske måste han vid något tillfälle ha vidrört dem fysiskt? Kanske lämnar detta ett märke som alla har gemensamt? Kanske har alla setts tillsammans med Dis vid något tillfälle, och, viktigast av allt, vet underhuggarna om att de tjänar Dis och vilken makt han har över dem?

Lite lösryckta tankar bara - hoppas de kan komma till användning.


/Rax, mörkerman

 

[Vitulv]

Mycket bra synpunkter

Jag gillar särskilt det där att Dis måste ha rört vi den person han skall besitta, och det där med att det lämnar ett märke är stentufft.

Samtidigt tilltalas jag verkligen av tanken att Hunbogi är smart och att han bara spelar dumt. Det gör honom till en mycket mer intressant spelledarperson än vad han annars skulle vara. Och som det känns nu skall Hunbogi få hänga med länge.

Däremot så kommer jag nog att använda dina ideér på andra spelledarpersoner i samma kampanj.

Tack för dina synpunkter!

/Vulf