Staffan;n319977 said:
Det har ju att göra med företagets ursprung.
Paizo började med att Wizards knoppade av avdelningen som gav ut tidskrifterna Dungeon och Dragon. Det gjorde de väldigt bra, och fick framför allt bra respons på sina äventyrsserier Shackled City, Age of Worms, och Savage Tide. Men när det blev dags för 4e så ville Wizards ta in tidskrifterna in-house och göra dem till en del av D&D Insider, så de förlängde inte Paizos kontrakt. De valde även att inte släppa 4e under OGL, och även om de hade gjort det så har tongivande personer hos Paizo sagt att det systemet inte passade dem och deras äventyrsstil alls.
Så Paizo bestämde sig för att fortsätta med det de var bra på: göra äventyr och relaterat material till 3e. Deras första fyra eller fem adventure paths är även skrivna till 3.5-reglerna. Men att göra grejer till ett spel som inte längre är i tryck håller inte i längden, och grundreglerna till 3e var ju till största delen släppta under OGL. Därav Pathfinder RPG, där man passade på att "fixa" en del av spelets problem men inte kunde feppla för mycket eftersom man ville ha bakåtkompatibilitet.
Men poängen är att Paizo inte från början hade för avsikt att "konkurrera" med Wizards, utan de ville fortsätta göra äventyrsserier och behövde ett system att göra dessa till.
Tack för din sammanfattning, för dem som händelsevis inte kände till detaljerna.
Just de delarna har de fixat i PF2. Eller, åtgärdat i alla fall, jag kan inte säga hur bra man lyckats med att fixa. Besvärjelser i PF2 skalar inte med kastarens level, utan vill du ha en starkare effekt får du lägga magin på högre nivå. Det är till och med mer restriktivt än 5e, då man till största delen behållit Vanciansk magi, alltså att du väljer vilka besvärjelser du ska ha på morgonen och när du väl lagt en så kan du inte lägga den igen (om du inte förberett den två gånger).
Visst, men det börjar ju bara krafsa på ytan av de genomgripande ändringar i D&Ds magikastarmodell som 5E genomfört för att verkligen ha ändrat balansen fighters vs wizards.
Och NPCer byggs på liknande sätt som i Starfinder. Där väljer du först om monstret/NPCn är en kombattant, expert, eller magiker samt vilken nivå det har, så trillar grundstats ut. Modifiera dem sedan beroende på vilken sorts monster det är och lägg på lämpliga specialförmågor. Sedan kan du beskriva utrustning och liknande utifrån värdena, men du behöver inte känna dig bunden till dem. En drow noble armsdealer har inte AC 28 för att hen har en kasatha microcord IV på sig och en sådan passar in i utrustningsbudgeten för en CR 11-NPC, utan hen har en kasatha microcord IV för att den ger en lämplig AC-bonus.
Okej.
I 5E väljer du ett monster och... klart. Att inte behöva utrusta monstret är en avgörande skillnad (och att monstret därmed inte går att loota är en annan, om än inte viktig ur just "ease of play" perspektivet).
(Ett viktigt undantag. Spellcasters har fortfarande för dåligt stöd även i 5E i och med att spelledaren förväntas kunna alla listade spells utantill - hur annars kunna välja vilka spells och i vilken ordning att kasta dem? Det som saknas är dels en taktik-sektion med förslag på vilka spells att kasta före strid, i stridens början, och rundorna därefter. Dels att spellsen behöver kokas ner till snabbsammanfattningsformer och inkluderas direkt där i monstrets statblock)
Det finns en väldigt enkel förklaring till detta: Paizo har två gånger nästan gått under för att de bundit sig för hårt till att göra saker åt ett annat företag. Först Star Wars Insider, och sedan Dragon/Dungeon. Då blir man lätt lite skeptisk till att agera stödhjul igen.
Visst men det ändrar ju inte observationen att om ditt spel inte kretsar nära aktuell version av 267 kilosgorillan kommer det, iallafall baserat på hur det gått hittills för samtliga existerande spel, föra en tynande tillvaro med en försvinnande liten marknadsandel.
Vad jag menar är, vilken risk är egentligen störst:
1) att bli det första företaget som på allvar lyckas etablera ett D&D-liknande spel på marknaden, trots att hundratals försökt och ingen lyckats?
2) att kretsa kring WotC och hålla på gränserna som OGL medger?
Jag tror att skepsisen agera stödhjul mest används som svepskäl och att Paizo fullkomligt överskattar styrkan i Pathfinder-märket samt underskattar riskerna och svårigheterna, eftersom de, likt varje corporation, vill slå sig fri för att i slutändan kunna äta sina konkurrenter.
Jag tror marknaden är fundamentalt annorlunda än om man säljer bilar eller brödrostar. Rollspel fungerar mer som sociala medier, där den stora spelaren naturligt blir större.
Jag tror det finns mer utrymme att frodas inom D&Ds sfär än utanför, som oberoende utgivare. Jag tror Pathfinder 2 riskerar bli ytterligare en "hemmagjord D&D klon", en heartbreaker som lämnas som vrak vid sidan av vägen.
Sammanfattningsvis: varför ska man spela PF2 när det inte erbjuder någon kompatibilitet för alla Pathfinder-fans och inte verkar lärt sig tillräckligt mycket av vad 5E erbjuder?
Ps 1. Obs retorisk fråga, jag utnämner ingen till Paizos fanbärare här.
Ps 2. Inget fel att skapa ett Dungeon World eller OSRIC eller whatever. Att jag uttrycker mig som att det vore något dåligt är
enbart om vi utgår från att Paizo hoppas att (för)bli mycket större än något av dessa förlag, så de har råd med alla de anställda som skriver ihop adventure paths.
