Vad hade du föredragit?

[Lukas]

Jag håller på att förbereda inför min nästa kampanj som spelledare , och har beslutat mig för en Cortex Prime kampanj som utspelar sig i Théah (Settingen till 7th Sea), jag har också beslutat mig för att göra det till en "GoT" kampanj där vi får följa flera olika karaktärer i olika delar av världen.
Det är inspirerat av ett inlägg av Khani en tidigare tråd.

Men problemet är att jag har tre olika idéer på struktur som jag inte kan välja mellan, så jag vill nu har eran åsikt, om ni hade varit med i min kampanj vilket av följande alternativ hade du föredragit och varför.

Alternativ 1:

Den andra varianten bygger på flera olika grupper med rollpersoner, där alla har varsin rollperson i varje grupp. Det är inspirerat av Ars Magica, men taget ett steg längre. Tänk of Game of Thrones. Varje spelare har en RP vid the Night Watch, en vid hovet i King's Landing, en vid dothrakis stäpper i öst, en vid Järnöarna i väst, och så vidare. En RP är huvudperson i en scen, och när den är slut sätts nästa scen någon annanstans, med nästa spelares RP som huvudperson. Typ. Ett sätt att simulera GoT som faktiskt funkar, där spelarna likt tittarna alltid vet mer än karaktärerna, men samtidigt aldrig har hela bilden.

Fördelar: Coolt, lätt att förstå strukturen.
Nackdelar: Alla spelare behöver vara närvarande alla möten, hinner hända väldigt lite varje spelmöte för varje karaktär.

Alternativ 2:
Varje spelare har en huvudperson på en unik plats ifrån de andra huvudpersonerna , och har en sidokaraktär i närheten av alla andras huvudpersoner, varje spelmöte handlar om en huvudperson, och alla som inte spelar huvudrollen kör sina sidokaraktär på samma plats.

Fördelar: mer fokuserad berättelse under ett spelmöte, Lätt att spela utan alla spelare (så länge veckans huvudroll är med). lättare att få till tidshopp och annat som lättar upp möjligheter för npcer som rest ifrån en huvudpersons plats till en annan.
Nackdelar: Fast med en sidokaraktär ett helt spelmöte.

Alternativ 3: Precis som i förra alternativet har alla en huvudperson på unik plats och en sidokaraktär vid alla andras huvudpersoner. Men istället för att fokusera på en huvudroll så hoppar man emellan dem under ett spelmöte.
Det är alltså lite av en hybrid av alternativen där man spelar som i alternativ 1 fast man bara hoppar till "huvudroller"

Fördelar: Man får spela sin huvudroll varje spelmöte. Lätt att spela utan alla spelare.
Nackdelar: Sidoroller blir nästintill onödiga, Ger kanske känslan av att alla spelar ett solo rollspel med spelledaren. Inget fokus.

 

[entomophobiac]

Alternativ 1:
[...]
Nackdelar: Alla spelare behöver vara närvarande alla möten, hinner hända väldigt lite varje spelmöte för varje karaktär.

Det här behöver ju inte vara sant, egentligen. Det går ju att använda tricket som även används i GoT-böckerna, där den gemensamma tidslinjen hela tiden flyttas vidare, så att varje scen som utspelar sig på en ny plats kan ske längre fram i tiden. På så sätt kan ju viktiga händelser för karaktärer i Night's Watch avhandlas som ett brev via kråka hos karaktärerna i King's Landing. Tycker det är ett skitsnyggt grepp, som också kan göra att interaktionen blir spännande.

Den största risk jag ser är väl om du får en favoritkaraktär och sen mest sitter och väntar på att få spela den under tiden du spelar de andra. Så blev det ju även i böckerna, åtminstone när jag läste.

Skulle nog personligen föredra den modellen, som spelare. Men i samtliga modeller har ju dilemmat att du behöver "context switcha" när det byts. Och att du behöver komma ihåg ett potentiellt gigantiskt persongalleri och dessutom ur flera olika perspektiv.

 

[Nässe]

Alternativ 1 tror jag bara funkar om ni spelar väldigt ofta. Annars kommer det bli sjukt segt när inget hinner hända. Jag hade alla dagar valt 2 eller 3.

2 känns ju mer spännande och nytt. Men jag hade nog kollat så alla verkligen var på. Och sett till att saker som sker på en plats på alla tänkbara sätt påverkar eller märks på de andra platserna. Så kampanjen binds ihop. Coolt!

 

[Genesis]

Att spela sidoroller är ju noll problem. Nerver av stål har till exempel en uttalad huvudperson och det är inte alls tråkigt för de andra. PTA har en spotlightroll varje session. Jag hade kört på 2.

 

[God45]

Vi körde en kampanj om hur ett fantasy kejsardömme kollapsade enligt modell 2 med 4 olika grupper. Det fungerade ganska bra. Enda problemet var att alla började föredra två av karaktärgrupperna, de där de spelade adelsmän vid hovet och den där de spelade medlemmar av inkvisationen, över de två där de spelade medlemmar av militären eller en resande cirkus. Alla grupperna kom tillsammans för finalen vilket blev väldigt coolt i alla fall.

 

[DanielSchenström]

Jag hade föredragit version 1, då jag inte skulle lockas varken av att spela en "sidokaraktär" eller vara den enda huvudkaraktären under vissa tillfällen. Om man egentligen bara tar bort konceptet att vissa är sidokaraktärer och andra huvudkaraktärer så skulle det kännas bättre, men allt beror på vad som definierar de två typerna. Jag var aldrig en fan av hur Ars Magica lade upp det utan föredrar exempelvis Star Wars DarkStryder, där man kör grupper av huvudpersoner i olika avdelningar på ett rymdskepp.

Om inte det skulle variant 3 vara det jag föredrog men det skulle nog fortfarande kännas som att man satt och väntade på att spela sin huvudperson.

 

[Zire]

Vet inte om jag hade varit så förtjust i fyra huvudpersoner och resten sidokaraktärer kring varje huvudperson (om det var fyra spelare). Det hade på nått vis känts som att det behövs en balansering kring varje grupp isåfall.

Kan man inte tänka sig en variant på 1, där man har fyra (eller hur många man vill) spelgrupper med samma spelare, på olika platser i spelvärlden? Där alltså alla är lika mycket huvudpersoner på varje plats. Eller finns det någonting du vill få ut av skillnaden mellan huvud- och sidokaraktärer?
En fördel med det är att antalet grupper inte behöver följa antalet spelare. Tänker man GoT så är det lättare att skapa nya grupper allt eftersom man upptäcker intressanta situationer i kampanjen, och lättare att låta andra gå under.

Sedan hade jag nog varit lite bekymrad över context switchandet och helst växlat mellan varje spelmöte (jag tänker mig att ett spelmöte är 2-4 timmar eller så) och så långt det gick undvika att göra det under spelmötet. Man kan också tänka sig att vara lite ojämn mellan vilka grupper man switchar mellan så att en grupp som det inte kommer att hända mycket för kan lämnas inaktiv ett tag, medan en grupp som är mitt i smeten mycket oftare aktiveras.

Det låter som en kul grej att experimentera med åtminstone! Du får rapportera om hur det går!

 

[God45]

Fördelen med att ha en huvudperson på varje ställe är att man kan göra Game of Thrones fokuset på vissa karaktärer som huvudpersoner. Det låter en dra det hela till att göra narativ vi ser en massa i media, till och med datorrollspel som Baldurs Gate eller Planescape, där en karaktär har ett speciellt öde. Det betyder inte så mycket att de får mer screen time som att de har mer narativ tyngd och mer internt djup.

När vi körde hade vi tillexempel den riktiga kronprinsen som huvudperson på cirkusen. Han var ”the chosen one” och hade en massa angst över vad han skulle göra och grejer. Men just att det var fokuset gjorde att en spelare kunde spela ett cirkus lejon. Att spela en karaktär som inte kan prata och som bara är ett väldigt snällt (och farligt) djur hade inte fungerat i en hel kampanj, men i en fjärdedel av en kampanj funkade det great. Spelaren som spelade lejonet fick ju vara huvudpersonen när det var inkvisationen som var i fokus.

Inkvisitor gruppen är kanske ett bätrre exempel. Inkvisitorn själv var en politisk power player med sociala skills som en motherfucker. Spelaren ville ha politiska intriger och mysterium att nysta i och spelade en karaktär inspirerad av Poirot och i Rosens namn. De andra spelarna var hans muskler (en gigantisk varulv), hans spion (en hamnskiftare som kunde se ut som vem som helst) och hans rättsläkare/alkemist som hade en massa tekniska färsigheter. Inkvisitiorn agerade nästan spelledare till de andra och gav dem uppdrag för att föra honom närmre sina mål. Vilket alla var ok med, för nästa sesion var en av dem huvudpersonen.

Det fungerade sämst i militärgruppen men det berodde mycket på att det var mer taktisk strid där och i taktisk strid är alla katter grå.

 

[Genesis]

Jag tycker att fler rollspel borde frångå idén att alla rollpersoner ska ha lika mycket vikt. Mer differentiering! Tips är att spana in PTA som har bra strukturer kring detta.

 

[Ulfgeir]

Vi kör lite liknande stuk i den Tianxia-kampanj vi påbörjat. Alla spelare som är med hittils (5 pers ac 7 spelare normalt i vår grupp), har gjort varsin rollperson. Vi är på olika ställen i den stora kontinenten. Sedan gjorde spelledaren 4 rollpersoner till varje spelare (han har gjort för de andra 2 spelarna med), dessa andra personer är då en sorts entourage runt de karaktärer vi gjorde, men alla är fullt utvecklade karaktärer på samma powernivå.

Tanken är att det skall vara mycket intriger, och folk har inte nödvändigtvis mål som matchar de övriga i respektive grupp. Vi kör då typ 1 helt spelmöte (ibland lite mer) på en plats. Hittills funkar det bra.