Vad innebär det att vara kompetent i rollspel?

[Sömniga Isaac]

Så jag vill känna mig kompetent som författare och skådespelare. Någon som spelar ett spel med systembemästrande vill känna sig kompetent i att hantera systemet, någon som kör OSR vill känna sig kompetent i player skill, @krank vill ”känna sig smart” i mysterielösandet och spelledare vill känna sig som kompetenta spelledare.

Jag tycker det här ämnet, tillsammans med erfarenhetspoäng, är väldigt spännande. När dessutom @Genesis skrev ovanstående fick det mig att fundera lite över vad det egentligen innebär att vara kompetent i rollspel. För det skiftar ju med vårt syfte att spela rollspel. Jag råkade själv vara slarvig som uttryckte mig enligt följande:

Det här är något som är värt att fundera över, när det kommer till språkbruk. Är det verkligen rollpersonen som ska vara kompetent eller är det så att i vill känna oss kompetenta när vi spelar rollpersonen?

Där jag kanske egentligen borde uttryckt att det handlar om att känna sig kompetent utifrån syftet med aktiviteten.

Jag har fyra frågor som jag egentligen är nyfiken på.

1. Vad innebär det att vara kompetent i rollspel?
2. Vad behövs för att känslan av att vara kompetent ska infinna sig?
3. Vad innebär det att vara kompetent som spelledare?
4. Vad innebär det att vara kompetent i ett spelledarlöst spel?

 

[Gamiel]

2. Vad behövs för att känslan av att vara kompetent ska infinna sig?

Personlig erfarenhet: Att man lyckas med det man ska vara bra på när det inte är några komplikationer. Att man inte har 50% chans att misslyckas varje gång man rullar.

 

[Genesis]

Personlig erfarenhet: Att man lyckas med det man ska vara bra på när det inte är några komplikationer. Att man inte har 50% chans att misslyckas varje gång man rullar.

Men det handlar ju om rollpersonens kompetens, inte spelarens? Att din rollperson är kompetent i att slå folk i huvudet betyder ju inte att du är kompetent i att spela rollspel. Läs trådstarten igen. Eller känner du dig verkligen duktig när du lyckas slå tärningen under ett värde?

 

[Quadrante]

Personlig erfarenhet: Att man lyckas med det man ska vara bra på när det inte är några komplikationer. Att man inte har 50% chans att misslyckas varje gång man rullar.

+1 på den. Lite som att man ska veta när man kan köra på rutin med de kunskaper man har och när risken dyker upp att man kan misslyckas. Så det kan med fördel finnas många tillfällen när man inte ifrågasätter framgång (just för att man förväntas vara kompetent).

Sen gillar jag att man alltid ska ha en chans oavsett tänkt skicklighet. Hamnar förvisso utanför diskussionen.

 

[Quadrante]

duktig när du lyckas slå tärningen

Touche. Kan kanske vara läge att definiera om man menar kompetent som spelare eller kompetent rollperson.

 

[Genesis]

1. Vad innebär det att vara kompetent i rollspel?

Att utöva skicklighet i de aktiviteter som utövas i rollspelet. Det varierar såklart med spelstil. Som sagt, i min spelstil är en kompetent spelare någon som kan väva intressanta berättelser med en väldesignad dramaturgi, som kan hålla koll på en komplex intrig, improvisera smarta idéer, berätta med ett målande och vackert språkbruk, gestalta olika personer med en komplex psykologi, agera med olika röstlägen, vokabulär, kanske dialekt, för olika personer, behärska rösten som verktyg i volym och takt, klippa scener i rätt ställe, ha en bred kunskap för att kunna improvisera fram detaljer så att man kan spela en ölnörd, beskriva ett 1600-talspalats eller gestalta en projektledare inom offentlig administration, och så vidare och så vidare. Massor av mindre kompetenser bygger upp den större generella komptetensen "rollspel", och det är verkligen oändligt djupt och man skulle kunna förkovra sig i de olika underskickligheterna hela livet utan att någonsin bli fullärd.

2. Vad behövs för att känslan av att vara kompetent ska infinna sig?

Det här är ju såklart relativt. Som min lista ovan antyder så kommer man ju aldrig att kunna vara riktigt duktig på allt. Men jag tror att för att man ska känna sig kompetent ska man ha en medvetenhet om vad man gör och varför man gör det, och se resultat som är i linje med vad man försökte uppnå. Återigen för mig, då: När jag sätter en scen och inleder med en beskrivning och jag känner att där jävlar fick jag till en vacker skildring. Eller när jag introducerar tt nytt faktum som förklarar mycket av de ouppklarade frågorna i berättelsen på ett tillfredsställande sätt. Eller när jag spelar en sorglig scen och lyckas gråta på kommando. Eller när jag känner att jag fångat en person i min gestaltning, att den här rollen känns väldigt levande och intressant.

För en OSR-spelare tänker jag mig att man känner sig kompetent när man hittar på en smart plan som gör att man får ut skatten utan att riskera livet på någon i gruppen. För en mysterielösare när man korrekt tolkar ledtrådarna och agerar på dem och ser att man hade rätt i sin slutledning.

3. Vad innebär det att vara kompetent som spelledare?

Även här beror det ju på spelstilen. Som OSR-spelledare ska du ju nästan ta ut dig själv ur bilden. Den spelstilen brukar heller inte fokusera på vackert språkbruk och liknande. Där handlar det väl mer om att korrekt kommunicera det du behöver kommunicera, utan att avslöja vad som är viktigt, att hålla koll på tid, reaktioner i dungen på vad som händer, att göra rimliga bedömningar som gruppen accepterar, och så vidare. I ett mer stårydrivet spel med en spelledare är det nog en hel del av listan jag tog upp ovan. I ett prepptungt spel är väl kompetens att kunna ta till sig förskrivet material, eller preppa precis det som behövs, att kunna hålla all preppen i huvudet. I långa kampanjer är det väl att minnas alla trådar och figurer och inte låta dem försvinna.

4. Vad innebär det att vara kompetent i ett spelledarlöst spel?

Återigen, se min lista ovan.

 

[Anthrox]

En spelare är kompetent om hen ser till att upplevelsen blir bra.
En spelledare är kompetent om hen ser till att upplevelsen blir bra.

 

[Genesis]

Touche. Kan kanske vara läge att definiera om man menar kompetent som spelare eller kompetent rollperson.

Som jag läste trådstarten, och diskussionen innan som påkallade den, är det kompetens hos spelaren som efterfrågas, inte på rollpersonen.

 

[Genesis]

Jag har memorerat ett par dikter, och har vid tillfälle lyckats recitera både Karin Boye och Nils Ferlin i spel, där det kändes naturligt. Och nyligen lyckades jag också nämna ett mexikanskt ölmärke (som inte var Corona!), efter att en gång ha försökt memorera öl- och cigarettmärken från olika länder för att kunna slänga in dem i spel istället för att bara säga "en mexikansk öl". Det här var tillfällen där jag medvetet memorerat saker och sedan fått användning för dem i spel, där de haft önskad effekt. Det gjorde att jag kände mig som en duktig rollspelare.

 

[EvilSpook]

1. Vad innebär det att vara kompetent i rollspel?
2. Vad behövs för att känslan av att vara kompetent ska infinna sig?
3. Vad innebär det att vara kompetent som spelledare?
4. Vad innebär det att vara kompetent i ett spelledarlöst spel?

Baserat på information från forumet, så torde svaret på alla frågorna vara att man är lik Dante!?


//EvilSpook

 

[krank]

1. Vad innebär det att vara kompetent i rollspel?

För spelaren?
Eller rollpersonen?

I den spelstil jag föredrar är rollpersonen kompetent om hen oftast/alltid lyckas med det som hen är tänkt att vara bra på. Om hen så att säga fyller sin funktion i gruppen: "Vi har med oss Hanna för att hon är så jävla bra på att slåss, så om vi skulle hamna i trubbel fixar hon antagligen det". "Svante är gruppens munläder, han snackar oss hur situationer".

Om BA Baracus i typ 25% av striderna snubblar på sina skosnören, missar med sina knytnävsslag eller får tokpisk så kommer han inte längre att betraktas som kompetent.

Spelaren är, i sin tur, kompetent om hen bidrar på ett konstruktivt sätt till att gruppen som helhet Klarar Äventyret™. Om hen kommer att tänka på sådant andra glömt, knyter ihop ledtrådar, är med och utformar planer som fungerar.

Jag har en teori om att alla rollspel innehåller element av dels agens och dels kompetensprövning. Det är något hos spelarna som utmanas. Det kan vara skådespeleri/storyvävarkompetens, taktisk kompetens, diplomatisk/social kompetens, kreativitet/impro… eller problem/mysterielösarkompetens. Till exempel.

2. Vad behövs för att känslan av att vara kompetent ska infinna sig?

Jag svarade lite på det ovan, men:

• Rollpersonen kan uppfylla sin roll i att eliminera de hinder SL satt i vägen och som måste brytas ner via rollpersonens kompetens (med eller utan slump). Jag brukar tänka på alla element i äventyr som kräver tärningsslag som "slumplås": Vägen framåt är blockerad, nu måste vi rulla tärning för att se om vi får låsa upp låset. Annars får vi slå tills vi lyckas eller ta en annan väg.
• Jag som spelare känner att jag lyckats bidra med smarta idéer eller infall som ökat gruppens chanser att Klara Äventyret™.

Då givet min föredragna spelstil, där "player skill" i första hand handlar just om mysterie- och problemlösande snarare än taktik eller berättelsebyggande.

3. Vad innebär det att vara kompetent som spelledare?

Att leverera Äventyr som kan Klaras™ och som inte är linjära utan erbjuder viss agens i form av att gruppen kan "välja väg" och prioritera. Och som utmanar spelarnas mysterie- och problemlösarförmåga lagom mycket, och inte har alltför hög grad av slumplås.

4. Vad innebär det att vara kompetent i ett spelledarlöst spel?

Inte riktigt applicerbart på min föredragna spelstil, så jag har ingen aning.


Jag tänker för övrigt (precis som andra) att alla de här frågorna får helt olika svar beroende på vilken sorts spelstil man kör.

 

[Mikl]

I det här inlägget pratar jag helt och hållet om spelaren och inte om rollpersonen:

Rollspel är en gruppaktivitet och min syn på vad som är en kompetent spelare är starkt präglad av det.
Jag anser att en kompetent spelare är en bra lekkamrat. En som kan samarbeta med resten av gruppen. Behöver inte älska samtliga gruppmedlemmar men åtminstone kunna komma överens med alla. Förstå vad som är viktigt för de andra spelarna och inte förstöra deras roliga. Kunna läsa av rummet.

Om vi föreställer oss en spelare som är jättebra på rollgestaltning, har massor av smarta idéer, är superpåläst om settingen, är bäst på dramaturgi med mera med mera men samtidigt är en dålig lekkamrat så tycker jag inte att den personen är en kompetent spelare.

 

[Rickard]

Jag har en teori om att alla rollspel innehåller element av dels agens och dels kompetensprövning. Det är något hos spelarna som utmanas. Det kan vara skådespeleri/storyvävarkompetens, taktisk kompetens, diplomatisk/social kompetens, kreativitet/impro… eller problem/mysterielösarkompetens. Till exempel.

Tror det har med lärande. Man tycker någonting är kul när man lär sig av det (dopamin-släpp), så man väljer spel eller formar spel till att få utmaningar kring det man tycker är kul.

 

[Genesis]

Att leverera Äventyr som kan Klaras™ och som inte är linjära utan erbjuder viss agens i form av att gruppen kan "välja väg" och prioritera. Och som utmanar spelarnas mysterie- och problemlösarförmåga lagom mycket, och inte har alltför hög grad av slumplås.

Spontant låter det framförallt som egenskaper hos en kompetent äventyrsmakare. Jag är lite nyfiken på vilka egenskaper du skulle säga att en kompetent spelledare har under spel?

 

[Genesis]

Jag har en teori om att alla rollspel innehåller element av dels agens och dels kompetensprövning. Det är något hos spelarna som utmanas. Det kan vara skådespeleri/storyvävarkompetens, taktisk kompetens, diplomatisk/social kompetens, kreativitet/impro… eller problem/mysterielösarkompetens. Till exempel.

När jag skrev en tråd om nyfikenhet och utmaning (är på mobilen nu; orkar inte söka upp och länka) var det en del som menade att utmaning har väldigt lite att göra med vad de tycker är kul eller givande i rollspel.

 

[Genesis]

I det här inlägget pratar jag helt och hållet om spelaren och inte om rollpersonen:

Rollspel är en gruppaktivitet och min syn på vad som är en kompetent spelare är starkt präglad av det.
Jag anser att en kompetent spelare är en bra lekkamrat. En som kan samarbeta med resten av gruppen. Behöver inte älska samtliga gruppmedlemmar men åtminstone kunna komma överens med alla. Förstå vad som är viktigt för de andra spelarna och inte förstöra deras roliga. Kunna läsa av rummet.

Om vi föreställer oss en spelare som är jättebra på rollgestaltning, har massor av smarta idéer, är superpåläst om settingen, är bäst på dramaturgi med mera med mera men samtidigt är en dålig lekkamrat så tycker jag inte att den personen är en kompetent spelare.

Jag håller med, men det känns lite som att säga att en kompetent ingenjör är en som kommer till jobbet. Det är grunden, men det finns ganska mycket mer.

 

[krank]

Spontant låter det framförallt som egenskaper hos en kompetent äventyrsmakare. Jag är lite nyfiken på vilka egenskaper du skulle säga att en kompetent spelledare har under spel?

Ja, jag tänker ju att en spelledare generellt också behöver vara äventyrsmakare…

Under spel… Bra fråga. Några spontana tankar:

• Kunna minnas äventyret, eller ha ett effektivt sätt att anteckna så spelet inte stannar upp
• Ha en förmåga att improvisera utifrån förberett material. Alltså, "vad som hänt" är förbestämt men man måste kunna hitta på följd-effekter när spelarna börjar fråga om saker man inte tänkt på.
• "Vara schysst". Klara av att spelarna "saboterar" eller kortsluter ens förberedelser, eller kanske klarar äventyret "för snabbt". Inte jävlas med spelarna för att de missuppfattar något man säger, utan följa upp och dubbelkolla. Vilja att de lyckas, utan att för den sakens skull ge dem några easy wins.
• Bonus: förmåga att beskriva omgivningar och ledtrådar på ett levande sätt som skapar en tydlig bild i folks huvuden. Gestalta spelledarpersoner på ett sätt som gör dem minnesvärda och möjliga att hålla isär.

 

[Sömniga Isaac]

Jag tänker för övrigt (precis som andra) att alla de här frågorna får helt olika svar beroende på vilken sorts spelstil man kör.

Lite tanken med tråden var att lyfta fram olikheterna, inte hitta det enda riktiga svaret

Min nyfikenhet är på våra olikheter och den pluralism som finns i hobbyn.

 

[krank]

När jag skrev en tråd om nyfikenhet och utmaning (är på mobilen nu; orkar inte söka upp och länka) var det en del som menade att utmaning har väldigt lite att göra med vad de tycker är kul eller givande i rollspel.

Det kan jag absolut tänka mig. Men jag tror att även de spel de spelarna spelar och gillar innehåller någon form av utmaning. Även om utmaningen inte är det de tycker är kul eller givande. Så att säga.

 

[Mikl]

Jag håller med, men det känns lite som att säga att en kompetent ingenjör är en som kommer till jobbet. Det är grunden, men det finns ganska mycket mer.

Jag har sett lite för många ingenjörer som inte kommer till "jobbet" för att tycka att jag sätter ribban för lågt.
De flesta av dem trodde förmodligen dessutom att de var på jobbet trots att de inte var där.