Vad inspirerar mest: fiktion eller fakta?

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Något man med viss fog kan kalla en av de äldsta skiljelinjerna i hobbyn är var man hittar sin inspiration. D&D:s tidiga utveckling kan sägas ha präglats av spänningsfältet mellan dessa två hållningar, där regelverk som ursprungligen gjordes för att simulera historiska bataljer försågs med tillägg som grundades i fantastisk fiktion, och sedermera dessutom kom att präglas av spelare vars intressen snarare tenderade mot litteratur än krigshistoria.

Fortfarande var dock historiska referenspunkter en självklarhet (liksom andra akademiska discipliner inom till exempel science fiction). Eftersom många rollspel utspelar sig i historicerande miljöer blev det också naturligt att studera historiska förebilder för att skänka djup åt spelvärlden -- ibland till den grad att visst spelvärldsskrivande mest verkade bestå av kopierande av historiska förlagor. Detta blandades självfallet med förebilder ur fiktionen, men ett intresse för verklighetens historia, mytologi, antropologi och liknande discipliner var ofta något som förväntades för att fördjupa rollspelsintresset. Kanske hade detta också att göra med tillgängligheten hos mycket av fiktionen -- särskilt här i Sverige, där fiktionsurvalet var skralt i jämförelse med utbudet av historisk läsning. Att rollspelare framstår som överrepresenterade på de historiska institutionerna är knappast en tillfällighet.

Inom samtida fantasyrollspel upplever jag dock att anknytningen till historiska förebilder har minskat. Sannolikt har detta att göra med det överflöd av fantastik vi nu har tillgång till i form av böcker, tv-serier, filmer, elektroniska spel, med mera. Om man till exempel ser till samtida D&D finns det mycket litet kvar av det historicerande, utan de spelmiljöer som presenteras är i stort sett uteslutande byggda på litterära konventioner och troper. Möjligen bidrar detta också till att göra spelet mer lättillgängligt, då det i högre grad bygger på en förförståelse som hänger på tämligen lättkonsumerad underhållning. Då jag själv är historiskt skolad och intresserad sörjer jag dock lite denna utveckling, kanske framför allt för att jag verkligen uppskattar hur rollspelshobbyn fungerat som en självklar motivation att öka min allmänbildning kring alla möjliga ämnen. Möjligen är detta också vad man förlorar med en stark förskjutning åt det fiktionsinspirerade hållet. Samtidigt är det väl värt att poängtera att jag upplever den samtida rollspelsdiskussionen som avsevärt bättre på just litteraturanalytiska grepp -- att diskutera troper, undertoner, olyckliga implikationer och annat som gammalt spelskrivande kunde vara ganska tondövt kring.

Upplever ni också denna förskjutning mot det fiktionsinspirerade hållet i spelvärldsskrivande? Och upplever ni den som positiv eller negativ?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Jag upplever nog att det är lika mycket inspiration från det verkliga som tidigare men att inspirationen från fiktionen ändrats. Hur många har ens läst Elric eller Conan? Tv-spel, film och moderna böcker har tagit pulpens och mytologins plats.

På samma sätt har den verkliga inspirationens fokus flyttats. Mindre militärhistoria och mer andra ämnen. Arkitektur, filosofi och politik verkar mer representerat.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Jag har verkligen ingen aning om hur det ser ut inom fantasy överlag, eftersom jag sällan stöter på fantasy som intresserar mig. Men när jag skrev Ödesväktarna så var det definitivt till historien jag gick för att hämta inspiration. Ganska ytlig historia, absolut – mycket wikipedia, väldigt lite böcker eller avhandlingar. Men det kan såklart bero på att jag helt enkelt inte har koll på så mycket annan fantasy som utspelar sig under just den tidsperiod etc som Ödesväktarna hämtar inspiration från…

Jag funderar på hur det här ser ut inom science fiction. Kanske finns en liknande utveckling där? Att istället för att inspireras av teknisk eller annan vetenskaplig utveckling så pusslar man bara med existerande troper? Jag vet inte, faktiskt. Kanske.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Jag upplever nog att det är lika mycket inspiration från det verkliga som tidigare men att inspirationen från fiktionen ändrats. Hur många har ens läst Elric eller Conan? Tv-spel, film och moderna böcker har tagit pulpens och mytologins plats.

På samma sätt har den verkliga inspirationens fokus flyttats. Mindre militärhistoria och mer andra ämnen. Arkitektur, filosofi och politik verkar mer representerat.
Jag skulle nog mena att litteraturen var mer uppblandad med historia förr, och att historiska ämnen var mer närliggande. WotC skulle inte släppa historiska kampanjböcker på samma vis som TSR gjorde till AD&D (A Mighty Fortress, Charlemagne's Paladins, m.fl.).

Filosofi och politik skulle jag säga i hög grad hänger ihop med den ökade medvetenheten om fiktionens implikationer jag nämner. Jag tänker att inflytandet från dessa ämnen ofta ligger på ett metaperspektiv, kanske i sin tur en produkt av att man idag oftare gör spelvärldar med en tydlig tematisk tanke. Ur ett större samhälleligt perspektiv kan man säkerligen också koppla det till att vi befinner oss i ett tidevarv där mycket handlar om att göra upp med historiska orätter, och där till exempel ett kulturhistoriskt perspektiv kan tolkas som ett implicit ursäktande av historiska värderingar.

Arkitektur låter intressant, men jag kan inte riktigt komma på vilka spel som skulle ha det som en stark inspirationskälla. Vilka exempel tänker du på?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Jag skulle nog mena att litteraturen var mer uppblandad med historia förr, och att historiska ämnen var mer närliggande. WotC skulle inte släppa historiska kampanjböcker på samma vis som TSR gjorde till AD&D (A Mighty Fortress, Charlemagne's Paladins, m.fl.).

Filosofi och politik skulle jag säga i hög grad hänger ihop med den ökade medvetenheten om fiktionens implikationer jag nämner. Jag tänker att inflytandet från dessa ämnen ofta ligger på ett metaperspektiv, kanske i sin tur en produkt av att man idag oftare gör spelvärldar med en tydlig tematisk tanke. Ur ett större samhälleligt perspektiv kan man säkerligen också koppla det till att vi befinner oss i ett tidevarv där mycket handlar om att göra upp med historiska orätter, och där till exempel ett kulturhistoriskt perspektiv kan tolkas som ett implicit ursäktande av historiska värderingar.

Arkitektur låter intressant, men jag kan inte riktigt komma på vilka spel som skulle ha det som en stark inspirationskälla. Vilka exempel tänker du på?
Det känns som att arkitekturen får leva upp i vissa nya scenarion som Curse of Strahd, Wild beyond the witchlight och några till där saker är grandiosa versioner av existerande stilar.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,605
Det känns som att arkitekturen får leva upp i vissa nya scenarion som Curse of Strahd, Wild beyond the witchlight och några till där saker är grandiosa versioner av existerande stilar.
Eller WoD där allt är mycket mer gotiskt. Jag vet inte om det är kanon att Bauhaus aldrig skedde i WoD, men det känns som en lika bra förklaring som något annat.

(Oklart vad byggvaruhuset heter i så fall.)
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
WotC skulle inte släppa historiska kampanjböcker på samma vis som TSR gjorde till AD&D (A Mighty Fortress, Charlemagne's Paladins, m.fl.).
Det handlar väl mer om att TSR inte hade en aning om vad publiken ville ha, vilket ledde till massor med experimentation och slutligen näranog konkurs?

Saker skrevs nog ofta för att de intresserade författarna snarare än som del av någon strategi.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag tror också hur man man använder historiskt inspiration har skiftat.

Att det som du säger inte längre finns setting böcker som mest är en populär historisk bok som.man kan spela rollspel i utan den historiska inspiration hamnar på ett mer abstrakt plan.

Att skulle man till exempel vara inspirerad av hur de första staterna växte fram med skifrspråket spridning i Mesopotamien, skulle man inte skriva Mesopotamien RPG utsn kanske göra en postapp setting där detsamma sker osv.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Att skulle man till exempel vara inspirerad av hur de första staterna växte fram med skifrspråket spridning i Mesopotamien, skulle man inte skriva Mesopotamien RPG utsn kanske göra en postapp setting där detsamma sker osv.
Har det inte alltid varit lite så? Ser det som del av rollspels halvbesatthet av fantastik. Att det liksom inte “räcker” med verkligheten utan att det måste finnas magi eller setting.
 

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,286
Location
Stockholm
Det som inspirerar mest är nog fiktion, och jag tycker jag även ser det i många spel jag gillat på sistone - de innehåller listor på matchande media som ger rätt "känsla". Listan på "Touchstones" i Blades in the Dark är senaste exemplet jag läst.

Sen tycker jag fiktion hjälper till mer med att inspirera till något mer riktat, vilket jag uppskattar. Det går oftare att kopiera mer rakt av till något som går att använda i rollspel. Historia är alltid extremt intressant att läsa om, men frågan är ofta hur man använder faktan till något mer än bättre beskrivningar av det spelarna möter. Ibland tycker jag även att historie-kunskaper begränsar en till att komma på spelbara scenarion!
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Det är väl kanske OT, men jag spelar ju helt klart hellre i en rakt av historisk miljö än i en fantasimiljö. Stoppar man in magi eller monster så faller mitt intresse direkt. Spel i en historisk miljö både lär mig saker om världen/historien och gör att berättelsen känns mer äkta och angelägen. Så för mig är historia klart mer inspirerande.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
Jag tror också hur man man använder historiskt inspiration har skiftat.

Att det som du säger inte längre finns setting böcker som mest är en populär historisk bok som.man kan spela rollspel i utan den historiska inspiration hamnar på ett mer abstrakt plan.

Att skulle man till exempel vara inspirerad av hur de första staterna växte fram med skifrspråket spridning i Mesopotamien, skulle man inte skriva Mesopotamien RPG utsn kanske göra en postapp setting där detsamma sker osv.
Ja, precis detta. Liknande skeenden. Det som fascinerar mig med historia och samhällsvetenskap är den dynamik som den innehåller och det komplexa system de är delar av. Jag tycker många fantasivärldar är platta och tråkiga, helt utan de omvälvningar vi med regelbundenhet ser i vår världs historia. Det är överlag den det som inspirerar mig, hur saker liksom bara händer och får otroligt stora effekter. Visst, de är i många fall en del av någon form av rörelse, men slump och tillfälligheter tycks vara det svåraste att få efterhärma när man skriver en spelvärld. Istället är det "Sju riken med sju folkslag som levt sida vid sida i sju århundranden." Allt är så välordnat och polerat och varje superhäftig riddarorden har en klar ideologi som aldrig har förändrats. Inga lik i garderoben, ingen oväntad utveckling etc.

Och det är väl mitt svar på frågan med.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Ja, precis detta. Liknande skeenden. Det som fascinerar mig med historia och samhällsvetenskap är den dynamik som den innehåller och det komplexa system de är delar av. Jag tycker många fantasivärldar är platta och tråkiga, helt utan de omvälvningar vi med regelbundenhet ser i vår världs historia. Det är överlag den det som inspirerar mig, hur saker liksom bara händer och får otroligt stora effekter. Visst, de är i många fall en del av någon form av rörelse, men slump och tillfälligheter tycks vara det svåraste att få efterhärma när man skriver en spelvärld. Istället är det "Sju riken med sju folkslag som levt sida vid sida i sju århundranden." Allt är så välordnat och polerat och varje superhäftig riddarorden har en klar ideologi som aldrig har förändrats. Inga lik i garderoben, ingen oväntad utveckling etc.

Och det är väl mitt svar på frågan med.
Jo, jag håller med om det, men det tycks å andra sidan svårt att få till -- särskilt på ett läsbart sätt.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
Jo, jag håller med om det, men det tycks å andra sidan svårt att få till -- särskilt på ett läsbart sätt.
Jo, men någonstans är det väl skillnaden mellan grund populism och insiktsfullt djup. Inga värderingar om vad som ger bäst rollspel men jag tycker att enkla svar på svåra frågor är tråkigt, dumt och inte trovärdigt.

Med det sagt så har jag inga problem med minimalism på settingfronten. Det är just när nästa lager ska läggas och det känns som banal propaganda.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Det handlar väl mer om att TSR inte hade en aning om vad publiken ville ha, vilket ledde till massor med experimentation och slutligen näranog konkurs?

Saker skrevs nog ofta för att de intresserade författarna snarare än som del av någon strategi.
TSR lyssnade inte lika mycket som WotC på fansen och marknaden, men de körde enkäter, speltest och sånt. Det som drev dem till konkurs var klantigt hanterande av premiären av deras tärningsspel Dragon Dice och ändring i hur de hanterade bokreturer (roman och noveller) vilket skedde under samma år.

Däremot är WotC, speciellt 5E, mycket smartare ur ekonomisynpunkt. Där TSR sprutade ut produkter ger WotC ut några få, och drar ändå in samma mängd pengar men fördelar det på betydligt färre frilansare.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Upplever ni också denna förskjutning mot det fiktionsinspirerade hållet i spelvärldsskrivande? Och upplever ni den som positiv eller negativ?
När du tar upp det så är min reflektion att jag håller med om att det är en förskjutning. Det är en naturlig utveckling skulle jag säga, då tidiga skapare kommit ur det historiska intresset med färre fiktionsförebilder, medan de som skapar nu är några generationer senare och kommer från fantasyintresset istället.

Då bägge vägarna kan leda till bra saker tror jag inte det är positivt eller negativt, men en balans vore trevligt. Som det mesta tror jag dock det blir reaktion och motreaktion som i samhället i övrigt när det gäller politik, mode osv.

Marknaden är ju en del av det också. Kan slå vad om att Mesopotamien-rollspelet som är helt historiskt skulle sälja mycket mindre än motsvarande med fantasyinslag så för att det första ska bli av krävs det en mer självuppoffrande skapare.

Personligen så blir jag mycket mer inspirerad av fiktion (inspirerad att skapa, sno idéer) än fakta, men jag är väldigt intresserad av historia också då jag är en sån där som vill kunna ha med så mycket genuin medeltid i min fantasy som jag kan för att det känns mer äkta för mig. Jag har dock inte gått så längt än att jag satt mig ner och analyserat att om säg AD&Ds magi och monster fanns i en värld, i vilken mån skulle det påverka saker, och hur mycket, beroende på sagda magis och monsters mängd. Ganska säker på att jag säkert kommer göra det vid någon tidpunkt.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
Jo, men någonstans är det väl skillnaden mellan grund populism och insiktsfullt djup. Inga värderingar om vad som ger bäst rollspel men jag tycker att enkla svar på svåra frågor är tråkigt, dumt och inte trovärdigt.

Med det sagt så har jag inga problem med minimalism på settingfronten. Det är just när nästa lager ska läggas och det känns som banal propaganda.
Haha, här var jag inte så tydlig :) Lägger bara in det som disclaimer här.
 
Top