Nekromanti Vad jag hade velat veta innan jag började spela rollspel

[Khan]

Baserat på en intressant diskussion i en annan tråd (den här) har jag funderat på vad jag lärt mig under mina år som rollspelare. Mycket hade jag gärna hört och lärt mig långt tidigare. Så här kommer en liten lista på tips och tricks för spelare och spelledare. Fyll gärna på med era egna erfarenheter och vad du lärt dig under åren. För min egen del blev det både högt och lågt, ingen prestige.

• Det är okej att inte gilla att plugga regler och att lära sig regelsystem, opta och härja.
• Allt behöver inte handla om våld. Alldeles för många av mina tidiga spelmöten handlade om att slå ihjäl någon, och alla hinder på vägen som kunde lösas med våld löstes med våld. Ofta är det långt mycket intressantare med att inte ha våld med på bordet. Eller åtminstone som allra sista utväg
• Ta en kort paus någon gång i timmen, eller däromkring. Fem minuter per timme är rätt lagom. Det är helt okej, och gör spelmöten bättre nitton gånger av tjugo.
• Håll upp tempot när det behövs. Att hitta rätt pacing är svårt, men att bara låta tiden gå för att spelarna inte gör rätt sak dödar både inlevelse och upplevelse.
• Låt misslyckanden bygga framåt. Fail Forward är bland det viktigaste jag lärt mig under de senaste fem årens rollspelande.
• Alla gillar inte allt. Det är inte en bra idé att klämma ihop något för alla i en kampanj - i en spelgrupp på fem innebär det att en person bara kommer gilla 20% av kampanjen med lite otur. Bättre att bygga kortare kampanjer med stor variation i så fall.
• Prata med varandra om vad ni vill ha ut av rollspelet. Prata ofta, mycket och öppet.
• Testa att både spela med och spelleda andra grupper. Inget har utvecklat min spelstil så mycket som att spelleda på konvent.
• Bygg inte rollpersoner baserade på Keith Moons liv och person.

 

[ceruleanfive]

Tänkte att jag skulle bidra med något. Men jag tror bannemig att du tog det mesta!

 

[entomophobiac]

• Verkligheten överträffar dikten. Rollspel måste inte vara Tolkienfantasy eller laserpistolsscifi. Det finns mycket att utforska i vår egna historia och i vår egna samtid. Det här är något det tog mig lång tid att inse och är nog inte förrän i år det faktiskt "fastnat".

 

[Jocke]

Det är inte spelledarens jobb att underhålla spelarna.

Eller snarare, det är inte bara spelledarens jobb att se till att gruppen har kul. Det är allas ansvar. Spelledaren har redan gjort mest förberedelser och har störst press på sig för att det ska bli något över huvud taget. Men för att det faktiskt ska bli bra så krävs det att alla runt bordet underhåller varandra.

Det här tog mig bra många år att komma på. Säkert tre-fem.

 

[Rickard]

• Det finns dåliga regelsystem. Detta hade besparat mig väldigt mycket tid i husreglande, ignorerande av regler och fuskande som spelledare.
• Du behöver inte tillfredsställa alla spelare. Det är lite som att försöka trycka in avatarer eller sociala regler i schack. Låt spelet bestämma hur ni ska spela det eller kom överens om att byta spelstilar.
• Det finns flera sätt att spela rollspel på men framförallt gilla rollspel på. Samberättande, intrig, spelledaren i fokus, action. Det går att variera sig från gång till annan, precis som med brädspel och film. Det finns dessutom rollspel specifikt inriktade på dessa ändamål och plockar fram vad som är roligt med just dem.
• Det är OK att avbryta och diskutera om ett spelmöte inte fungerar. Vem vill egentligen sitta och spela 4-6 timmar med någonting som inte är roligt?
• Det går att spela rollspel på två timmar. Det finns hard scene framing och bortkapande av detaljer som egentligen bara tar tid utan att sätta stämning. Man behöver inte spela varenda dag. Man behöver inte spela ut alla shopping-rundor.
• Det är inte spelledarens jobb att underhålla spelarna. Så viktig punkt att jag ville säga det igen.
• Det är inte spelledarens jobb att göra allt. Ge spelarna mer inflytande över spelmötet. Låt de hitta på spelledarpersoner, skapa namnlistor, bidra till att hitta på i miljön, skapa plottar, känna till specifika regler, rita kartor och liknande.
• Det finns strukturer för att spela; mallar som gör spelledarens jobb mycket enklare. Allt från fisktankar till bomber till samberättande.

Skitbra förresten att du länkade till den andra tråden. Fler borde ta efter det beteendet (eller att det fanns en forumsfunktion där användare själva kunde skapa nya trådar ur andra trådar). Detta för att det underlättar en hel del när man kommer tillbaka om något år och läser om tråden.

 

[Tsianphiel]

Som spelledare:

• Write what you know. Det är långt mycket roligare att spela ett äventyr som utspelar sig i trakterna där du och spelarna bor än i Nowhere, USA. Särskilt om det handlar om skräckäventyr. Alla har gått förbi den förfallna kåken i stan.
• Inget äventyr överlever kontakt med spelarna. Låt dem ändra saker. Det blir roligare för alla och vinklar äventyret mot vad spelarna vill spela.
• Återanvänd skurkar som resonerat med spelarna under spel. Jag hade en romulan i en STTNG-kampanj som alla älskade att hata. Han var en spur of the moment-grej som jag sedan byggde en hel kampanj runt.

 

[Rickard]

Som spelledare:

• Återanvänd skurkar som resonerat med spelarna under spel. Jag hade en romulan i en STTNG-kampanj som alla älskade att hata. Han var en spur of the moment-grej som jag sedan byggde en hel kampanj runt.

Bra punkt! Framförallt så skapar spelledaren en familjär känsla, om spelarna kan känna igen folk. När jag var yngre så hittade jag alltid på nya spelledarpersoner istället för att återvända till gamla påhitt. Det finns inget dålig med att återanvända på detta sätt; snarare tvärtom.

 

[Dilandau]

Att det inte finns någon övre gräns för hur mycket tid man kan spela, förbereda, diskutera, läsa och tänka på rollspel, men att det kan vara bra att sätta en sån gräns för sig själv.

 

[Troberg]

* Regler är inte huggna i sten, de är på sin höjd förslag. Ändra osentimentalt när det är rimligt.
* Överplanera inte. Improvisation funkar bättre, så ha en lös övergripande plan och skjut från höften.

 

[krank]

Andra har redan tagit de bästa, men här är ett par jag gärna nämner:

• Man måste faktiskt inte ha med strid varenda spelmöte. Eller äventyr. Eller kampanj. Faktum är att man inte måste ha med någonting alls som man tycker är tråkigt.
• Inget äventyr blir någonsin perfekt. Förbered så långt det är möjligt, se till att ha lite verktyg för att checka ifall det faller i några uppenbara fällor, men nöj dig med good enough.
• Om du som spelare upptäcker att dina medspelare tycker att helt andra saker är roliga än dig, så är "sluta spela rollspel med dem, gör något annat för att umgås istället" en helt OK strategi. Eller så kan man hitta något sätt att göra sitt egna roliga kompatibelt med deras roliga. Vad som inte funkar? Att tjura och sabotera. Och ja, det gäller även ifall en av de saker dina medspelare tycker är roliga är att sabotera saker. Att DU saboterar DERAS roliga gör inte situationen ett dugg bättre.
• Försök under inga omständigheter "uppfostra" dina spelare när du är SL. Ni spelar spel ihop, det är inte ditt jobb att göra de andra till "bättre rollspelare" om de inte explicit ber om det. Se till att vara överens om vad ni ska spela och vad ni vill ha ut av spelet så funkar det mesta ändå.

 

[Luftslottet]

• Det hade varit fint att veta att rollspel skulle komma att betyda väldigt mycket för en. Hade i många år ingen spelgrupp och trodde att jag måste lära känna folk först, eller fra ihop gamla barndomskamrater som eg inte var så intresserade. För c:a fem år sedan annonserade jag här efter en grupp och fick ett PM av en person. Vi träffades i centrala Göteborg och satt och snackade en stund. Har spelat med dem sen dess och är lika glad varje gång. Sen dess har de även varit mitt andningshål i tillvaron vilket är extremt skönt när arbete, familjeliv och allt annat snurr för sig hört.

 

[Nässe]

• Det hade varit fint att veta att rollspel skulle komma att betyda väldigt mycket för en. Hade i många år ingen spelgrupp och trodde att jag måste lära känna folk först, eller fra ihop gamla barndomskamrater som eg inte var så intresserade. För c:a fem år sedan annonserade jag här efter en grupp och fick ett PM av en person. Vi träffades i centrala Göteborg och satt och snackade en stund. Har spelat med dem sen dess och är lika glad varje gång. Sen dess har de även varit mitt andningshål i tillvaron vilket är extremt skönt när arbete, familjeliv och allt annat snurr för sig hört.

Fan vad fint!

 

[Luftslottet]

Fan vad fint!

ja men precis. Med denna gruppen kom även ett självförtroende att kunna spelleda vilket blev en hemmasnickrad KULT kampanj i Göteborgs miljö och nu Ur varselklotet med fokus på relationer och tonårens bekymmer.

Så man hade ju även önskat att man hade vågat SL:a innan. Men, men alltid bättre sent än aldrig.

 

[Zappelina]

Att rollpersoners hemlisar inte är spelarnas hemlisar och att de flesta spelare klarar av att skilja på sin rollperson och sig själv och faktiskt, tro det eller ej, kan njuta av att se någon annan faktiskt spela ut sin rollperson trots att det kan gå emot den egna rollpersonens intresse.

 

[Jocke]

En annan sak som jag aldrig haft problem med men som många i mina grupper har svårt att förstå:

Det är inte livsfarligt att vara spelledare. Inte ens att vara dålig på det är farligt. Det kommer vara så att du skyller på dig själv när ett möte är sådär, men spelarna kommer aldrig hålla det mot dig. Det kanske leder till en skrotad kampanj om dina idéer inte resonerar med gruppen- men ingen kommer tycka att det är DITT fel.

 

[Skarpskytten]

• Guilt-trippa eller utpressa inte spelare att spela rollspel eller spelstilar de inte egentligen är intresserade av. Om inte alla är helhjärtat med på premisserna blir det bara pannkaka.
• Lägg ned dåliga kampanjer. Rollspel är sociala och kreativa aktiviteter, och ibland flyger saker inte som såg bra ut på pappret. Ibland är det bästa man kan göra att cut ones losses och lägga ned i förtid. Man vinner inga inträdespoäng till Gygax rollspelshimmel på att plåga sig fram till slutet.
• Om en spelare saboterar spelmötet, avbryt och gå därifrån.
• Låt casual spelare som bara vill vara med på resan vara ifred. Det är inte ditt jobb att gör dem till "bättre" rollspelare och du gör dem inte en tjänst genom att sätta dem i centrum för handlingen.
• Släpp tärningarna och låt spelet ha sin gång.
• Ingen orkar med och kan minnas långa, målande beskrivningar av dina SLPs. Häng upp varje SP på ett par tydliga drag eller manér och lämna resten av deras utseende till spelarnas fantasi.
• Köp inte fler böcker än vad som ryms i din ryggsäck.

 

[Mogger]

[*]Bygg inte rollpersoner baserade på Keith Moons liv och person.
[/LIST]

Alltså, det här måste jag veta mer om! För det första tycker jag att det är lysande idé men just att du skriver rollpersoner gör att jag er en ohälsosam fetish framför mig. Hur nu en sådan kan te sig.

Jo, jag vet att det är en oerhört tragisk historia. Såg den sista intervjun med honom och där får han frågan "vad gör du om 10 år?" och han bara ler trött och uppgivet. Som om han redan visste.

 

[Bolongo]

• Köp inte fler böcker än vad som ryms i din ryggsäck.

I was with you until there...

 

[anth]

I was with you until there...

jag förstår alltför väl.
jag har spellett kampanjer, speciellt, DnD3, då jag var tvungen att släpa på en stor resväska till spelmötena.
Det var någonstans där jag blev OSR-spelare som gillar rules light

 

[Bolongo]

jag förstår alltför väl.
jag har spellett kampanjer, speciellt, DnD3, då jag var tvungen att släpa på en stor resväska till spelmötena.
Det var någonstans där jag blev OSR-spelare som gillar rules light

Nu riskerar vi att det här blir OT, men...

Min nuvarande SL-stil förutsätter att vi spelar hemma hos mig. Åtminstone om det är en kampanj. One-offs såsom konventsäventyr är en annan grej.
Om det någon gång i framtiden blir så att jag behöver leda något långvarigt på annan plats blir jag tvungen att begränsa vilka system det kan vara - ingen D&D5e, exempelvis.