Nekromanti Vad köpa?
- Thread starter kragghack
- Start date
Det rör sig om två mycket skilda världar som bägge är fruktansvärt bra på olika sätt, så man kan inte riktigt säga att något är bättre än det andra.
Gillar du avgrundsfasa, urgamla gudar och ett kallt oförlåtande universum med en chanslös mänsklighet så är CoC något för dig, speciellt om du har läst Lovecraft.
Är du däremot mer inne på jävligt roliga regler, mer spelarbetonad värld och världens coolaste magi så köp UA.
Det enda jag egentligen kan rekommendera är att du köper bägge spelen...
Jag hade inte klarat mig utan något av dem.
-Gaxar, skräckpojk
Gillar du avgrundsfasa, urgamla gudar och ett kallt oförlåtande universum med en chanslös mänsklighet så är CoC något för dig, speciellt om du har läst Lovecraft.
Är du däremot mer inne på jävligt roliga regler, mer spelarbetonad värld och världens coolaste magi så köp UA.
Det enda jag egentligen kan rekommendera är att du köper bägge spelen...
Jag hade inte klarat mig utan något av dem.-Gaxar, skräckpojk
Krellh
Warrior
En annan sak som jag stundtals stör mig lite på Unknown Armies är att stämningen i regelboken ofta tenderar att vara så förbaskat våldsfixerad. Ibland känns spelet som en blandning av Kult och Violence.
Personligen tycker jag nog att du ska ta och införskaffa CoC och Delta Green illa kvickt - bägge två är fullkomligt lysande. Delta Green är CoC i modern tid, blandat med konspirationer a'la Arkiv X, Dark Skies, etc, etc.
/Tobbe - konspirationsteoretiker ;-)
Personligen tycker jag nog att du ska ta och införskaffa CoC och Delta Green illa kvickt - bägge två är fullkomligt lysande. Delta Green är CoC i modern tid, blandat med konspirationer a'la Arkiv X, Dark Skies, etc, etc.
/Tobbe - konspirationsteoretiker ;-)
Ronnie
Veteran
Unknown Armies
Skumt nog har jag missat detta spel helt! Är det bra och var kan jag läsa mer om det?
Ronnie - Gillar Kult, men spelledaren till det spelet gör i snitt ett äventyr om året...
Skumt nog har jag missat detta spel helt! Är det bra och var kan jag läsa mer om det?
Ronnie - Gillar Kult, men spelledaren till det spelet gör i snitt ett äventyr om året...
Yupp, Delta Green är utan tvekan det bästa om hänt rollspelsvärlden (den med skräck i då...) på länge. Och jag kan hålla med om att UA kan te sig en smula våldfixerat, men jag tror detta är medvetet. Spelet har trots allt en ganska stor inriktning på gammal hederlig röjjig action, speciellt jämfört med hur de flesta andra skräckrollspel brukar se ut. Själv tycker jag bara detta är bra, det gör att man får lite lättare att släppa loss ordentligt emellanåt. Vi vet ju alla att strider i rollspel faktiskt är ganska kul... Sedan beror det ju mycket på spelledaren med, UA har två nedrans bra anledningar att hålla sig borta från strid. För det första; vem som helst kan döda en annan människa med ett skott från i stort sett vilken pistol som helst. För det andra; det är synnerligen lätt att bli antingen tokig eller härdad när man deltar i våldsamheter.
Men över huvud taget tycker jag att det känns bra med lite våld som kontrast till de lite mer "intellektuella" spelmiljöer som brukar finnas i de flesta andra skräckrollspel. Jag tror att sättet som UA behandlar våld på främst kommer ifrån att spelet centrerar på MÄNNISKOR, och vad dessa gör med varandra. Mänskliga fantasier och värderingar ligger i grunden för allt i spelet, även magi och gudaliknande krafter. Jämför med CoC, där människan är meningslös i förhållande till Fasorna och vad de gör med varandra egentligen inte spelar någon roll.
-Gaxar, som skall byta till UA's regler när CoC-kampanjen fortsätter efter sommaren
Sedan beror det ju mycket på spelledaren med, UA har två nedrans bra anledningar att hålla sig borta från strid. För det första; vem som helst kan döda en annan människa med ett skott från i stort sett vilken pistol som helst. För det andra; det är synnerligen lätt att bli antingen tokig eller härdad när man deltar i våldsamheter. Men över huvud taget tycker jag att det känns bra med lite våld som kontrast till de lite mer "intellektuella" spelmiljöer som brukar finnas i de flesta andra skräckrollspel. Jag tror att sättet som UA behandlar våld på främst kommer ifrån att spelet centrerar på MÄNNISKOR, och vad dessa gör med varandra. Mänskliga fantasier och värderingar ligger i grunden för allt i spelet, även magi och gudaliknande krafter. Jämför med CoC, där människan är meningslös i förhållande till Fasorna och vad de gör med varandra egentligen inte spelar någon roll.
-Gaxar, som skall byta till UA's regler när CoC-kampanjen fortsätter efter sommaren
Re: Unknown Armies
<A HREF="http://www.atlas-games.com/" target="_new">http://www.atlas-games.com/</A> Välj "Unknown Armies" i menyn på nederkanten och tryck på Go. Välj "Unknown Armies List and Links" sedan, så hittar du ett gäng reviews längre ned på sidan.
-Gaxar, vars lösenord skulle kunnat vara namnet på något i CoC
<A HREF="http://www.atlas-games.com/" target="_new">http://www.atlas-games.com/</A> Välj "Unknown Armies" i menyn på nederkanten och tryck på Go. Välj "Unknown Armies List and Links" sedan, så hittar du ett gäng reviews längre ned på sidan.
-Gaxar, vars lösenord skulle kunnat vara namnet på något i CoC
Disclaimer: detta inlägg ska inte tas helt på allvar, och råden bör endast följas av folk med mycket fritid, mycket fantasi och låg sanity/images/icons/smile.gif.
Varför inte göra ett eget skräckrollspel? Leta upp något bra regelsystem ur den uppsjö som finns på Internet (själv gillar jag FUDGE) och hitta på någon rolig anledning till att skrämma spelarna (onda gudar/vampyrer/spöken/världen är en illusion/slut på ketchup).
Varför detta? Enkelt: mycket av skräcken i skräckrollspel bygger på det okända, och i många etablerade rollspel är det okända inte särskilt okänt längre. När man spelar CoC vet spelarna att man har att göra med läbbiga tentakelmonster från bortom stjärnorna, och då blir inte de lika rädda när de stöter på sådana (även om rollpersonerna lär bli det). Om du däremot har en "egen" kosmologi blir den genuint okänd för spelarna då de inte har en aning om vad de kommer att stöta på. Det hela är alltså ett sätt att göra det mer skrämmande genom att påverka spelarnas förväntningar.
Ingenting är så skrämmande som det okända...
Ridijeck
(som aldrig har prövat på denna idé men har lekt med tanken)
Varför inte göra ett eget skräckrollspel? Leta upp något bra regelsystem ur den uppsjö som finns på Internet (själv gillar jag FUDGE) och hitta på någon rolig anledning till att skrämma spelarna (onda gudar/vampyrer/spöken/världen är en illusion/slut på ketchup).
Varför detta? Enkelt: mycket av skräcken i skräckrollspel bygger på det okända, och i många etablerade rollspel är det okända inte särskilt okänt längre. När man spelar CoC vet spelarna att man har att göra med läbbiga tentakelmonster från bortom stjärnorna, och då blir inte de lika rädda när de stöter på sådana (även om rollpersonerna lär bli det). Om du däremot har en "egen" kosmologi blir den genuint okänd för spelarna då de inte har en aning om vad de kommer att stöta på. Det hela är alltså ett sätt att göra det mer skrämmande genom att påverka spelarnas förväntningar.
Ingenting är så skrämmande som det okända...
Ridijeck
(som aldrig har prövat på denna idé men har lekt med tanken)
Stämmer. Det roliga i min CoC-kampanj är att bara en eller två har läst *lite* Lovecraft, så jag som SL ligger inne med all kunskap (som jag dessutom kan vrida hur jag vill). Även om spelarna känner till ett och annat om universumet i spelvärlden så tror jag att man kan åstakomma mycket läbbigt ändå; ta något som de är helt säkra på att det känner till, och lägg sedan till en egen twist som motsäger allt vad spelarna vet. De lär bli både förvånade och misstänksamma...
-Gaxar, som gillar det nya forumet
-Gaxar, som gillar det nya forumet
Ronnie
Veteran
Re: Unknown Armies
Ok. Här så här nära på att köpa Unkown Armies (*gör ett litet mellanrum mellan fingrarna*).
Jag vill dock veta vad NI tycker om det. Är det bra? Funkar världen? Är reglerna snabba och realistiska osv...
MvH
Ronnie
Ok. Här så här nära på att köpa Unkown Armies (*gör ett litet mellanrum mellan fingrarna*).
Jag vill dock veta vad NI tycker om det. Är det bra? Funkar världen? Är reglerna snabba och realistiska osv...
MvH
Ronnie
Re: Unknown Armies
Personligen älskar jag verkligen UA; kombinationen av värld och regler är vädligt, väldigt i min smak. Över huvud taget är boken skriven med en sorts medveten distans och humor som är mycket pricksäker.
Reglerna är betydligt mer åt det "enkla" hållet snarare än det "realistiska". Visst simulerar det verkligheten på ett bra sätt, men de finns där mest för att de är nödvändiga. Vill man ha invecklade stridssystem eller något åt det hållet så skall man inte titta närmare på UA. Vill man däremot ha regler som samtidigt är enkla och, framför allt, förbannat *roliga* och flytvänliga att använda, då är det en annan sak. Reglerna är skrivna av folk som vet att vi GILLAR att slå tärningar och fippla med resultaten... 8)
Världen är tämligen lyckad... glöm urgamla gudar från bortom universum, verkligheter som är illusioner, etc (inte för att det är något fel på det, men ändå). Här gäller bara MÄNNISKAN, och det är hon som står i centrum för handlingen. Det gäller att ta tag i saker och ting, få grejer att börja hända på den ockulta scenen. Världen "funkar" på så sätt att allt hänger ihop, men man måste bakom kulisserna för att kunna se precis hur. Jämfört med exempelvis CoC kan en ensam människa åstakomma i stort sett vad som helst, inklusive att bli halvgud eller livsfarlig "magiker". Detta ger en helt annan ton på saker och ting, och det är påtagligt uppenbart att kampanjer är tänkta att skrivas kring rollpersonerna.
-Gaxar, som tycker att den som vill veta mer kan kolla på www.atlas-games.com
Personligen älskar jag verkligen UA; kombinationen av värld och regler är vädligt, väldigt i min smak. Över huvud taget är boken skriven med en sorts medveten distans och humor som är mycket pricksäker.
Reglerna är betydligt mer åt det "enkla" hållet snarare än det "realistiska". Visst simulerar det verkligheten på ett bra sätt, men de finns där mest för att de är nödvändiga. Vill man ha invecklade stridssystem eller något åt det hållet så skall man inte titta närmare på UA. Vill man däremot ha regler som samtidigt är enkla och, framför allt, förbannat *roliga* och flytvänliga att använda, då är det en annan sak. Reglerna är skrivna av folk som vet att vi GILLAR att slå tärningar och fippla med resultaten... 8)
Världen är tämligen lyckad... glöm urgamla gudar från bortom universum, verkligheter som är illusioner, etc (inte för att det är något fel på det, men ändå). Här gäller bara MÄNNISKAN, och det är hon som står i centrum för handlingen. Det gäller att ta tag i saker och ting, få grejer att börja hända på den ockulta scenen. Världen "funkar" på så sätt att allt hänger ihop, men man måste bakom kulisserna för att kunna se precis hur. Jämfört med exempelvis CoC kan en ensam människa åstakomma i stort sett vad som helst, inklusive att bli halvgud eller livsfarlig "magiker". Detta ger en helt annan ton på saker och ting, och det är påtagligt uppenbart att kampanjer är tänkta att skrivas kring rollpersonerna.
-Gaxar, som tycker att den som vill veta mer kan kolla på www.atlas-games.com
Tentakelmonster vi känner
mycket av skräcken i skräckrollspel bygger på det okända, och i många etablerade rollspel är det okända inte särskilt okänt längre.
Jag håller i princip med. Det gäller mer än bara skräckrollspel. Egenskapade världar har mycket större möjligheter att ge spänning är en kommersiell värld alla känner till...
Däremot är det nog relativt lätt att skrämma en CoC-spelare, även om han är förtrogen med kosmologin. Av två skäl:
1: det finns regler för det. Sanity reglerna gör att karaktärens rädsla för det (för honom) okända transformeras till spelarens rädsla att bli av med sin karaktär.
2: man kan spela CoC i år utan att behöva bry sig om kosmologin. Det finns så mycket annat skit som kan skrämma vettet ur spelarna än de stora tentakelmonstren från bortom stjärnorna. Det är heller inte så svårt att hitta på nytt eller sno från folksagor, urban-legends elles andra spel.
mycket av skräcken i skräckrollspel bygger på det okända, och i många etablerade rollspel är det okända inte särskilt okänt längre.
Jag håller i princip med. Det gäller mer än bara skräckrollspel. Egenskapade världar har mycket större möjligheter att ge spänning är en kommersiell värld alla känner till...
Däremot är det nog relativt lätt att skrämma en CoC-spelare, även om han är förtrogen med kosmologin. Av två skäl:
1: det finns regler för det. Sanity reglerna gör att karaktärens rädsla för det (för honom) okända transformeras till spelarens rädsla att bli av med sin karaktär.
2: man kan spela CoC i år utan att behöva bry sig om kosmologin. Det finns så mycket annat skit som kan skrämma vettet ur spelarna än de stora tentakelmonstren från bortom stjärnorna. Det är heller inte så svårt att hitta på nytt eller sno från folksagor, urban-legends elles andra spel.
Whats in a scare?
Jämfört med exempelvis CoC kan en ensam människa åstakomma i stort sett vad som helst, inklusive att bli halvgud eller livsfarlig "magiker".
Hmm... jag gillar annars det med CoC att man inte kan bli mäktig. Allt eftersom spelarnas karaktärer stiger i makt blir det svårare och svårare att skrämma dem. Detta gäller även om man uppgraderar hoten.
Som någon vis person skrev tidigare är rädsla ofta rädsla för det okända. För att skrämma en person som vet att han är mäktigare än de flesta måste man hota honom med något ännu värre. Dessutom måste personen _fatta_ precis hur elakt hotet är, för en mäktig karaktär har skäl att anta att han klarar rätt mycket. Vips är det okända borta och med det skräcken.
Jämfört med exempelvis CoC kan en ensam människa åstakomma i stort sett vad som helst, inklusive att bli halvgud eller livsfarlig "magiker".
Hmm... jag gillar annars det med CoC att man inte kan bli mäktig. Allt eftersom spelarnas karaktärer stiger i makt blir det svårare och svårare att skrämma dem. Detta gäller även om man uppgraderar hoten.
Som någon vis person skrev tidigare är rädsla ofta rädsla för det okända. För att skrämma en person som vet att han är mäktigare än de flesta måste man hota honom med något ännu värre. Dessutom måste personen _fatta_ precis hur elakt hotet är, för en mäktig karaktär har skäl att anta att han klarar rätt mycket. Vips är det okända borta och med det skräcken.
Re: Whats in a scare?
Jag vet... jag har funderat en del på detta med. Skräcken i UA är som tidigare nämnt mer inriktat på det "mänskliga"... ren och skär ondska som kommer från folk som dig och mig. Bara genom detta första steg försvinnner något av det okända; vi vet att killen i fråga är en människa och tänker som du och jag, oavsett hur många konstiga magiska effekter han kan få till mot oss. Jämför med Cth'ghurgi'kackalorum'eh, som vi skymtar en tentakel av då och då när denna äter upp någon av våra polare... vad vill den, varifrån kommer den, och framförallt... vad är den för något? Jag tillhör en av de som blev halvt dödsförklarade av att se Blair Witch... 8)
Jag är visserligen fullkomligt övertygad om att det går nedrans bra att skrämma folk halvt från vettet i UA också. Det rör sig snarare om en viss skillnad i typen av skräck. Den typen av skräck som CoC förmedlar på ett sånt kul sätt bygger, som vi alla har påpekat någon gång, mycket på rädslan för (som Lovecraft skulle ha uttryckt det) Det Onämnbara. Skräcken som man bör använda mer i UA handlar snarare om att komma åt RP'na på en rent psykologisk nivå, vilket UA's Sanity-system visar med all önskvärd tydlighet. Faktiskt kan man lära sig mycket om skillnaden mellan spelen genom att titta på respektive lirs sanity-system. Beträffande huruvida man måste hota någon med något ännu mäktigare för att skrämma denne så är detta synnerligen enkelt att göra i UA, tro mig. Sättet som världen är sammansatt på innebär att det alltid finns ett okänt ockult element med någonstans, vilket bevarar skräckstämningen på flera sätt.
Jag håller däremot verkligen inte med om att det Okända försvinner så fort man _fattar_ hur elakt hotet är. För att du skall få spelaren att inse hur mäktigt det nya hotet är behöver du ju inte precis berätta allt som har med det att göra. Det räcker med att beskriva något som det har gjort, eller hur det reagerar mot något som spelaren vet är synnerligen kraftfullt. Filmer, böcker och rollspel vimmlar av exempel på den här tekniken, utan att för den sakens skull ta bort skräcken. Tvärtom!
-Gaxar, "Åh nej, inte en till Namnlös Okänd Fasa..."
Jag vet... jag har funderat en del på detta med. Skräcken i UA är som tidigare nämnt mer inriktat på det "mänskliga"... ren och skär ondska som kommer från folk som dig och mig. Bara genom detta första steg försvinnner något av det okända; vi vet att killen i fråga är en människa och tänker som du och jag, oavsett hur många konstiga magiska effekter han kan få till mot oss. Jämför med Cth'ghurgi'kackalorum'eh, som vi skymtar en tentakel av då och då när denna äter upp någon av våra polare... vad vill den, varifrån kommer den, och framförallt... vad är den för något? Jag tillhör en av de som blev halvt dödsförklarade av att se Blair Witch... 8)
Jag är visserligen fullkomligt övertygad om att det går nedrans bra att skrämma folk halvt från vettet i UA också. Det rör sig snarare om en viss skillnad i typen av skräck. Den typen av skräck som CoC förmedlar på ett sånt kul sätt bygger, som vi alla har påpekat någon gång, mycket på rädslan för (som Lovecraft skulle ha uttryckt det) Det Onämnbara. Skräcken som man bör använda mer i UA handlar snarare om att komma åt RP'na på en rent psykologisk nivå, vilket UA's Sanity-system visar med all önskvärd tydlighet. Faktiskt kan man lära sig mycket om skillnaden mellan spelen genom att titta på respektive lirs sanity-system. Beträffande huruvida man måste hota någon med något ännu mäktigare för att skrämma denne så är detta synnerligen enkelt att göra i UA, tro mig. Sättet som världen är sammansatt på innebär att det alltid finns ett okänt ockult element med någonstans, vilket bevarar skräckstämningen på flera sätt.
Jag håller däremot verkligen inte med om att det Okända försvinner så fort man _fattar_ hur elakt hotet är. För att du skall få spelaren att inse hur mäktigt det nya hotet är behöver du ju inte precis berätta allt som har med det att göra. Det räcker med att beskriva något som det har gjort, eller hur det reagerar mot något som spelaren vet är synnerligen kraftfullt. Filmer, böcker och rollspel vimmlar av exempel på den här tekniken, utan att för den sakens skull ta bort skräcken. Tvärtom!
-Gaxar, "Åh nej, inte en till Namnlös Okänd Fasa..."
Re: Tentakelmonster vi känner
1: det finns regler för det. Sanity reglerna gör att karaktärens rädsla för det (för honom) okända transformeras till spelarens rädsla att bli av med sin karaktär.
2: man kan spela CoC i år utan att behöva bry sig om kosmologin. Det finns så mycket annat skit som kan skrämma vettet ur spelarna än de stora tentakelmonstren från bortom stjärnorna. Det är heller inte så svårt att hitta på nytt eller sno från folksagor, urban-legends elles andra spel.
...precis som i UA.
-Gaxar, har ätit ca ett ton makaroner
1: det finns regler för det. Sanity reglerna gör att karaktärens rädsla för det (för honom) okända transformeras till spelarens rädsla att bli av med sin karaktär.
2: man kan spela CoC i år utan att behöva bry sig om kosmologin. Det finns så mycket annat skit som kan skrämma vettet ur spelarna än de stora tentakelmonstren från bortom stjärnorna. Det är heller inte så svårt att hitta på nytt eller sno från folksagor, urban-legends elles andra spel.
...precis som i UA.
-Gaxar, har ätit ca ett ton makaroner
Re: Unknown Armies
Har hört mycket bra om UA skräck-system... Läste en beskrivning av det för ett tag sedan, men skulle någon kunna förklara lite mer ingående om hur det fungerar?
Atlas Games... Är det inte de som har gjort Legend of the 5 rings?
/Gollum - som inte tänker kolla på Atlas Games hemsida
Alfa Web Rollspel - http://rollspel.alfaweb.nu/
Har hört mycket bra om UA skräck-system... Läste en beskrivning av det för ett tag sedan, men skulle någon kunna förklara lite mer ingående om hur det fungerar?
Atlas Games... Är det inte de som har gjort Legend of the 5 rings?
/Gollum - som inte tänker kolla på Atlas Games hemsida
Alfa Web Rollspel - http://rollspel.alfaweb.nu/
Re: Unknown Armies
Men jag orkar ju inte förklara det IGEN! /images/icons/crazy.gif Kolla på <A HREF="http://www.rpg.net" target="_new">http://www.rpg.net</A> istället då, och sök på Unknown Armies i deras review-databas.
-Gaxar, som vill hävda att Atlas Games har gjort ett gäng bra spel (bl.a. Feng Shui och Over The Edge)
Men jag orkar ju inte förklara det IGEN! /images/icons/crazy.gif Kolla på <A HREF="http://www.rpg.net" target="_new">http://www.rpg.net</A> istället då, och sök på Unknown Armies i deras review-databas.
-Gaxar, som vill hävda att Atlas Games har gjort ett gäng bra spel (bl.a. Feng Shui och Over The Edge)
Re: Whats in a scare?
Jag har varken spelat UA eller CoC, men tyckte att diskussionen hamnade på nivå som också jag begrep mig på.
Det verkade som om det rådde tveksamhet om "mänsklig" skräck är skrämmande eller inte. Jag kan nämna att jag då jag spelar (främst Gemini) använder så gott som en typ av skräck: denna "mänskliga". Använder man konstiga varelser uppstår ett problem: man får inte lyckas lösa gåtan med denna varelse. Hur många lösningar som än visar sig fungera på tidigare varelser av samma sort så måste man ändra på denna nya så att spelarna aldrig vet hur de ska göra för att besegra dem.
Om huruvida "mänsklig" skräck är verksam eller inte, så må jag säga att det är vad som fungerar bäst för att skrämma mig. Skillnaden mellan psykisk skräck och hemska-varelse-skräck är att man i det ena fallet förväntar sig hemskheter och i det andra inte.
T ex. Man besöker i rollspelet en god barndomskamrat i en stuga i bergen för ett glatt återseende. Men under tiden tillsammans så visar det sig att kamraten har förändrats. Och med sina psykologiska (?) kunskaper inser man att han verkar ha bytt personlighet helt och hållet och att man håller på och tillbringar helgen med en psykopat och galning. Rollpersonerna hinner dock där ifrån innan någonting händer. Uppdraget går nu ut på att spelarna ska hitta på vad som hände kamraten då de skiljdes för 20 år sedan.
Det blir ett sökande, forskande och rotande. Med det ena mystiska förhållande efter det andra. För att sedan finna att någoting hände tidigare än vad som trotts. Och att rollpersonen kanske är orsak till vad som skedde med vännen. Man finner att sin egen olycka är orsaken till vad som hände och att man kanske bär mer skuld än man då trodde.
Den typen av skräck (jag kallar det för skräck), är vad jag helst spelar, men jag vet inte riktigt hur det överensstämmer med CoC och UAs.
- Zire, tror att jag tappade tråden, kanske...
PS. Jag kan dela med mig av ett tips. När jag gör mysterieäventyr låter jag det alltid finnas mysterier som inte kan förklaras och som spelarna kan fortsätta att grubbla på. Då känns det inte lika säkert även fast man har klarat uppdraget. Jag lovar att detta ger den ULTIMATA orolighets känslan i ett spel. DS
Jag har varken spelat UA eller CoC, men tyckte att diskussionen hamnade på nivå som också jag begrep mig på.
Det verkade som om det rådde tveksamhet om "mänsklig" skräck är skrämmande eller inte. Jag kan nämna att jag då jag spelar (främst Gemini) använder så gott som en typ av skräck: denna "mänskliga". Använder man konstiga varelser uppstår ett problem: man får inte lyckas lösa gåtan med denna varelse. Hur många lösningar som än visar sig fungera på tidigare varelser av samma sort så måste man ändra på denna nya så att spelarna aldrig vet hur de ska göra för att besegra dem.
Om huruvida "mänsklig" skräck är verksam eller inte, så må jag säga att det är vad som fungerar bäst för att skrämma mig. Skillnaden mellan psykisk skräck och hemska-varelse-skräck är att man i det ena fallet förväntar sig hemskheter och i det andra inte.
T ex. Man besöker i rollspelet en god barndomskamrat i en stuga i bergen för ett glatt återseende. Men under tiden tillsammans så visar det sig att kamraten har förändrats. Och med sina psykologiska (?) kunskaper inser man att han verkar ha bytt personlighet helt och hållet och att man håller på och tillbringar helgen med en psykopat och galning. Rollpersonerna hinner dock där ifrån innan någonting händer. Uppdraget går nu ut på att spelarna ska hitta på vad som hände kamraten då de skiljdes för 20 år sedan.
Det blir ett sökande, forskande och rotande. Med det ena mystiska förhållande efter det andra. För att sedan finna att någoting hände tidigare än vad som trotts. Och att rollpersonen kanske är orsak till vad som skedde med vännen. Man finner att sin egen olycka är orsaken till vad som hände och att man kanske bär mer skuld än man då trodde.
Den typen av skräck (jag kallar det för skräck), är vad jag helst spelar, men jag vet inte riktigt hur det överensstämmer med CoC och UAs.
- Zire, tror att jag tappade tråden, kanske...
PS. Jag kan dela med mig av ett tips. När jag gör mysterieäventyr låter jag det alltid finnas mysterier som inte kan förklaras och som spelarna kan fortsätta att grubbla på. Då känns det inte lika säkert även fast man har klarat uppdraget. Jag lovar att detta ger den ULTIMATA orolighets känslan i ett spel. DS
Re: Tentakelmonster vi känner
*skrattar* tentakel monster *hmm* har helt klart läst för många skämt serier idag *skrattar* tvivlar på att NÅGON skulle bli rädd för det tentakel monster jag ser framför mig /images/icons/laugh.gif
*skrattar* tentakel monster *hmm* har helt klart läst för många skämt serier idag *skrattar* tvivlar på att NÅGON skulle bli rädd för det tentakel monster jag ser framför mig /images/icons/laugh.gif
Re: Whats in a scare?
För det första måste jag säga hur kul jag tycker det är att sådana här diskussioner uppstår! /images/icons/laugh.gif
Vidare då... Jo, det är den typen av skräck du pratar om som man bör använda sig mer av i UA. Förbindelser mellan människor och människors motivation är som sagt centralt för spelvärlden. Släng in en ordentlig dos av ockult mystik och lite schysst action, så har du väl spelet i ett nötskal (grovt förenklat, men ändå).
För den sakens skull försvinner dock inte "monsterskräcken"; jag vill inte avslöja för mycket, men boken innehåller både det ena och det andra åt det här hållet som man kan kasta på spelarna.
-Gaxar, som inte riktigt har något vettigt att skriva såhär dags
För det första måste jag säga hur kul jag tycker det är att sådana här diskussioner uppstår! /images/icons/laugh.gif
Vidare då... Jo, det är den typen av skräck du pratar om som man bör använda sig mer av i UA. Förbindelser mellan människor och människors motivation är som sagt centralt för spelvärlden. Släng in en ordentlig dos av ockult mystik och lite schysst action, så har du väl spelet i ett nötskal (grovt förenklat, men ändå).
För den sakens skull försvinner dock inte "monsterskräcken"; jag vill inte avslöja för mycket, men boken innehåller både det ena och det andra åt det här hållet som man kan kasta på spelarna.
-Gaxar, som inte riktigt har något vettigt att skriva såhär dags