Nekromanti Vad krävs för att DU ska bli fäst vid en karaktär?

[w176]

Vad krävs det innan eller för att en karaktär blir en sådan vars liv du verkligen fruktar för, får ditt hjärta att klappa lite extra eller får dina kreativa ådra att bulta? Vad krävs för att din rollperson ska bli något mer än bara en gubbe du spelade en gång till just den där favoritkarartären (måhända bland många)?

Nå som så mycket annat är detta en spinnoff på vad någon annan skrivit i en annan tråd. Hur som helst i det här inlägget så nämner Han att han föredrar att ha en del tid till rollpersongenereringen för att annars blir han inte fäst vid karaktären. Vilket fick mig att undra vad exakt är viktigt för att folk ska bli fäst vid sina karaktärer?

För mig kvittar rollpersongenereringen helt, jag kan skriva sida efter sida med bakgrunder och quirks eller bara få ett kort få mig koncept slängt på mig i två ord (Finskbrytade livvakt, blev en karr jag faktiskt är riktigt charmig) men innan det kommit i spel så kvittar det. Jag kan titta ner på mitt dramatiska mästerverk till bakgrunds historia och gäspa, liksom att jag klottrat ner att antal sidor på ett papper inte är nog för att jag ska bry mig, utan bara något man gör för att det kan leda till intressanta saker in game.

I mitt fall så är hur fäst jag blir vid en karaktär: <ul type="square"> [*]Antalet speltimmar. Desto mer desto bättre, jag har ingen helt koll alls på någon karaktär innan jag spelat den minst ett antal timmar.

[*]Hur kul karaktären är att spela. Jättebred punkt som handlar om allt från hur bra den passar in, hur mycket aktivt roligt spel den leder till, hur den bemöts av andra kvartärer, vad andra spelare tycker om den, om quirksen faktiskt funkar osv.

[*] Och först och främst om man får några nära relationer till andra karaktärer, flest och främst sp. Med nära relationer menar jag nästan vilken typ av relation som helst så länge det innebär ett känslomässigt personligt engagemang mellan de två oavsett om det rör sig om vänskap, hat, kärlek, hatkärlek, syskonrivalitet, herre och tjänare förhållande eller vad nu kan tänkas vara. [/list]

Vad får era hjärtan att tick för era karaktärer? Vad krävs det för att ni verkligen ska börja gilla dem?

 

[Gurgeh]

Ofäst

Alla rollpersoner jag skapar är min favoritkaraktär precis efter att jag är klar med dem. Om de inte är det har jag varit för oinspirerad och bör kasta den för att göra en ny.

Förr i tiden var jag nästan alltid spelledare - aldrig spelare - och nu för tiden spelar jag sällan längre kampanjer (två äventyr med samma rollpersoner är vad jag betraktar som en lång kampanj idag, fem äventyr med samma rollperson är nog mitt personliga rekord). Jag har därför aldrig utvecklat några speciella band till någon av mina rollpersoner; de är bara pappersbitar jag plockar upp och försöker gestalta så bra som möjligt under det pågående spelmötet. Till nästa spelmöte spelar jag lika glatt någon helt annan rollperson.

/tobias

 

[Rickard]

Lim?

Jag hade tänkt att länka till ett 3-4 år gammalt inlägg men jag kom inte på några bra sökord, så det får vara.. Dessutom så hoppas jag innerligt att jag inte är såpass stofilig att jag har samma synpunkter nu som jag hade då.. Det här känns även som en tråd som borde låta bli tills jag läst några svar, för annars kommer jag att glömma saker..

Nåväl.. jag måste nog hålla med Gurgeh.. Alla mina bästa karaktärer är dem jag precis har skapat.. Rätt logiskt, med tanke på vad jag skrivit i det inlägg du länkade till.. Jag gillar alla mina rollpersoner som har några balla koncept.. Helst ska dem ha något som utmärker dem.. Någon förmåga eller extraordinär färdighet..

Att ha psykolog, astralvandrare eller krigare som koncept är inte nog.. Att personen är alla tre är däremot ballare men inte nog.. Att ha en dvärgpsykolog som är bäst på att skjuta men som aldrig vill bruka våld tycker jag är rätt ballt.. Att ha en astralvandrare vars läromästares ande ständigt går med honom som en mentor är ett ballt koncept.. Att ha en korkad krigare, i form av en naiv råttman som har ett favoritord (Min!) och som är helt omedveten om världen är ett rätt ballt koncept.. Balla koncept för mig, vill säga..

Du tycker att det blir roligare ju längre du spelat med dina rollpersoner.. Jag tycker tvärtom.. Ju längre jag spelar med en karaktär, desto mer trött blir jag på den och desto sämre rollspelar jag den.. Omväxling förnöjer heter det och det beskriver nog mig och relationerna till mina rollpersoner relativt väl..

/Han som beskrev sin Shadowrun-, Exalted- och DoD-karaktär i detta inlägg

 

[Guest]

Än så länge har jag inte spelat med någon grupp som jag kunnat spela länge med (i antal speltimmar) innan karaktärer och äventyr är borttappade, detta har väl gjort att mina karaktärer blir jag inte fäst vid, jag blir fäst vid koncepten.
Som spelledare har jag dock blivit fäst vid en del slps, men de har inte hunnit bli använda än tyvärr.

 

[Nkari]

Ganska enkelt egentligen..

Karaktären ska vara intressant nog från första början att du vill utforska honom/henne mer, och ju mer du utforskar RP, ju mer han och du går igenom desto mer fäst blir du vid din RP.. osv osv osv..

men sedan finns det ju alltid anomalis som Han..

 

[Björn_UBBT]

1. Oftast så brukar jag spelleda, därför har jag inte skapat särskilt många rollpersoner under mina dar...

2. Min spelgrupp spelar rätt sällan kampanjer, så när jag väl har en rollperson så brukar jag inte få spela med den särskilt länge.

Men jag ska försöka att svara på frågan i alla fall efter bästa förmåga.

Jag antar helt enkelt att jag helt enkelt blir fäst vid den rollperson som jag tycker verkar bli intressantast att spela...

 

[Rising]

Hmm... Bra fråga.

1. Karaktären måste ha varit rolig redan från början. Tråkiga karaktärer blir ytterst sällan (om ens någonsin) roliga för mig.

2. Karaktären måste på egen hand kunna hamna i intressanta knipor. Liksom, de måste ha någon sådan trubbelförmåga; såsom att vara moppsiga, ha skumraskaffärer för sig eller på annat sätt vara struliga.

3. Karaktären måste ha någon utveckling framför sig, som inte bara är en fråga om förbättring. Alltså; exempelvis en naiv, blåögd rollperson som håller på att bli allt mer tuff, hårdhudad och vuxen, men som samtidigt är på väg att förlora sin tro, sitt hopp och sin medkänsla. Eller en illusionist som blir allt skickligare på att förvränga verkligheten, men som samtidigt är på väg att få sitt sinne förvrängt av sina egna inbillningar. Jag låter visserligen mina rollpersoner få utvecklas på olika sätt beroende på vad som händer i äventyren, men jag letar alltid efter någon möjlighet att ha en sådan här ödesdiger och dubbelbottnad utveckling liggandes framför dem.

4. Karaktären måste ha någon intressant konflikt med någon av de andra karaktärerna i gruppen. Såsom ett hatkärleksförhållande, ett syskongnabb, eller två olika livsåskådningar. En "intressant" konflikt skall inte vara ett skyttegravskrig; alltså två karaktärer som på ett förutsägbart sätt är oense med varandra, utan det ska vara en lekfull kamp där det aldrig blir självklart vad som skall sägas och göras.

5. Karaktären måste vara sexig. På något sätt.

6. Karaktären måste vara rolig att gestalta även om man bara sitter på ett värdshus eller runt en lägereld.

7. Jag ska på ett enkelt sätt kunna visa att "nu är jag min karaktär" utan att det ska bli ansträngande att gestalta henne. Alltså; rollpersonen skall inte prata på något konstigt sätt, för då blir det för jobbigt att vara henne, utan det ska vara bekvämt och naturligt för mig att gestalta henne, men ändå skall hon vara så lättigenkännlig att om jag skulle börja gestalta henne IRL så skulle mina kompisar reagera och säga "uh? nu verkar du rollspela såsom om du var X". Det behövs en gimmick, typ.

8. Jag ska kunna rita min rollperson så att mina polare känner igen henne.

9. Rollpersonen ska antingen vara lite vemodig eller leva ett litet vemodigt liv/ha en vemodig bakgrund, eller så ska hon vara en fullständigt odräglig slyngel.

 

[Troberg]

Re: Lim?

Lim?

Och det säger du nu? Här har jag använt häftapparat under hela min rollspelarkarriär...

Personligen så gillar jag karaktärer med personlighet och med mycket kopplingar till spelvärlden. Jag gillar karaktärer som har mycket interaktion med NPC's, gärna karaktärer med dependents, kontakter, fiender och så vidare.

Jag skulle rentav säga att en karaktär som man lätt kan flytta från en kampanj till en annan är misslyckad. En bra karaktär hänger ihop med sin omgivning.

 

[Johan K]

Vad får era hjärtan att tick för era karaktärer? Vad krävs det för att ni verkligen ska börja gilla dem?

Först & främst ås har jag blivit fäst vid de karaktärer som jag har skapat från grunden. De har oftas varit mer eller mindre grisodlare från början & sedan så har de vuxit till sig med det mesta. Oftast så har jag lirat med samma karaktär i 1 år elelr mer & sedan låtit den pemsionera sig & låta t. ex kakratärens barn ta över det hela.. Sådant är helt klart kul.

/ Johan K, som näsatn blir lite nostaligs när man tänkaer på hur många karaktärer man har spelat..

 

[Hobert]

Re: Vad krävs för att DU ska bli fäst vid en karak

Jag gillar karaktärer som blir en del av världen. Folk (inte alla människor, men personer och grupper han umgåtts med/stött på i sitt liv) ska veta vem han är, och han ska ha kontakter och gamla vänner som kan dyka upp här och var. Gärna också en eller flera ärkefiender att hysa hatkärlek till. Helt enkelt en av kryddorna som gör vilken spelvärld som helst mer levande.

Han ska också ha sin plats i spelgruppen. Han har kunskaper, kontakter eller status de andra saknar så att han blir värdefull på så vis. Allra helst ska det också gälla de andra medlemmarna i RP-gruppen. Alla ska vara lite unika (inte extremt, men så att de tydligt går att särskilja). När man kompletterar varandra i kunskaper och i olika situationer blir det en roligare grupp än om alla är lika varandra.

 

[magoo]

Re: Vad krävs för att DU ska bli fäst vid en karak

Det krävs att rollpersonen har sina svagheter - är den för bra blir jag uttråkad. Jag gillar att kämpa med usla grundegenskaper och bygga upp en hjälte från ingenting under många svåra äventyr.

Bakgrunden är viktig för mig och jag gillar att skapa karaktären, slå med tärningar och peta med egenskaper, färdigheter och utrustningslistor.

Jag har tre karaktärer som jag är mycket fäst vid och som har utvecklat egna personligheter. De är väldigt skilda åt, men de påminner en hel del om mig själv på olika sätt.

 

[Feuflux]

Re: Vad krävs för att DU ska bli fäst vid en karak

Jag spelade mest rollspel innan jag blev emotionellt redo att bli fäst vid en karaktär så... Dessutom har jag varit väldigt mycket spelledare.

Slutsatsen blir att jag bara haft en karaktär som jag egentligen "brytt mig om" genom åren och det överlägset viktigaste för att alvjägaren Olirion (i den där stora DoD6kampanjen som jag skrivit om någonstans på forumet) skulle bli poppis är spelgruppen. Samma karaktär i fel spelgrupp skulle falla platt (jag är spelgruppsbesatt och småirriterar mig ibland på folks övertro på spelsystemens roll). Hur som helst saknar jag verkligen erfarenhet att kunna bedöma det här, men iaf.

1. Spelgrupp. Bra rollpersoner att dela äventyr med, bra spelare att interagera med.
2. Öppenhet. Dvs möjlighet att kunna omforma karaktären för att på ett tillfredsställande sätt kunna reagera på de händelser som uppenbarar sig (hängde ni med? Hängde jag med?). Så att karaktären kan växa.
3. Något fast beteende att hålla fast vid så att man inte kan falla in i gamla invanda spelmönster.

Äh, glöm det där förresten. Om jag börjar lira en massa rollspel med nån kul grupp och slipper vara SL så kan jag svara om ett år eller sju.

 

[Olle Linge]

Så rätt!

Jag skulle rentav säga att en karaktär som man lätt kan flytta från en kampanj till en annan är misslyckad. En bra karaktär hänger ihop med sin omgivning.

Det där håller jag med om till 100 %. När jag räknar upp mina favoritkaraktärer, så är alla låsta till en specifik setting och skulle inte överleva en flytt av något slag.

 

[Dewain]

Vad krävs det innan eller för att en karaktär blir en sådan vars liv du verkligen fruktar för, får ditt hjärta att klappa lite extra eller får dina kreativa ådra att bulta? Vad krävs för att din rollperson ska bli något mer än bara en gubbe du spelade en gång till just den där favoritkarartären (måhända bland många)?

Hmmmmm

Jag har en tendens att förälska mig i mina karaktärer redan innan jag skapar dem. När jag har en bild av rollspelet och världen ifråga klar i mitt sinne. Så börjar jag att fundera på vad för karaktär skulle kunna passa in på min bild av värden ifråga och sedan spinna vidare på det.

Jag har tre karaktärer som jag är mycket fästa vid och som har utvecklat egna skilda personligheter. De är väldigt olika varandra, men de har många bitar som påminner en del om mig själv på olika sätt.

Bakgrunden är viktig för mig och jag gillar att skapa karaktären, slå med tärningar och peta med egenskaper, färdigheter och utrustningslistor. Vill att mina karaktärer är så kompletta som möjligt eller åtminstone har en bra chans på att bli det. Kanske lite för mycket enligt min SL.

T.ex. min EON karaktär som jag spelat sedan slutet av förra sommaren är egentligen fortfarande under uppbyggnad, hennes bakgrund var i grova drag klar när vi började spela, men till min SLs förtvivlan så har hennes bakgrund bara blivit mer och mer komplicerad. Men även i detta nu så är hon inte klar (tycker jag) får väl se om hon någonsin blir det.

 

[Balderk]

Re: Vad krävs för att DU ska bli fäst vid en karak

Svår fråga!

Jag vet faktiskt inte. Jag kan bli fäst vid en karaktär redan på idéstadiet, om jag kommer på en idé jag blir superpeppad på så kan det räcka väldigt långt.
I min spelgrupp diskuterar vi i regel igenom karaktärerna väldigt noga med varandra, tänker ut inbördes relationer, kommer med feedback och alla möjlia andra saker. När man gör det blir man ännu mer peppad på sin karaktär och redan då skapas en relation till den. Detta sker vanligtvis långt innan vi börjar spela, eller för den delen "genererat" karaktären på papper (om vi nu gör det, med generera menar jag alltså fixa stats och sånt). Så jag har oftast en relation till karaktären innan den sats i spel.

Speltid spelar in, men inte allt för mycket. Vi spelar vanligtvis inte länge alls med några karaktärer. Tre sessioner är ganska mycket för oss. Men de tre sessionerna är väldigt intensiva för det mesta. De faktorer jag tror är det viktigaste under själva spelet med en karaktär för att jag ska fästa mig vid den är hur bra relationerna till de andra fungerar i spelet, vad som händer karaktären. Om det händer något häftigt, eller om jag tycker att jag gör något jävligt roligt med karaktären så kommer jag den närmre. Precis som man kan komma riktigt folk närmare genom att göra roliga saker tillsammans. Sist men inte minst så spelar även karaktärens personlighet in, om jag lyckas spela ut personligheten bra så kommer jag fästa mig vid den. På det hela taget så spelar det väldigt stor roll för mig hur väl jag lyckas spela karaktären.

Men det finns säkerligen massor med andra faktorer som spelar in också som jag inte har lyckats analysera. I slutändan handlar det ändå om känslan man får för karaktären, hur det går till kan man nog aldrig analysera sig till helt.

/Jonas

 

[Ymir]

Ångest och bröst.

- Ymir, lite nischad

 

[Marukusu]

"Ångest och bröst."

...Höh, varför är jag inte förvånad?

- Danne, kommer i resten av sitt liv minnas Ymir som "Ångest och bröst - nissen"