Vad lägger ni i begreppen "rationell"/"irrationell"

[Man Mountainman]

Spoiler: Bakgrund till frågan

Jag forskar i filosofi och intresserar mig för begreppet rationalitet. Jag misstänker att "folk-begreppet" om rationalitet avviker ganska mycket från "expertbegreppet" (d.v.s de föreställningar om rationalitet som exempelvis filosofer eller ekonomer rör sig med). Men jag är inte säker, och därför jagar jag olika datakällor.

Så... utan att second-guessa era egna uppfattningar för mycket eller googla för länge efter definitioner från ackrediterade instanser (och gärna innan ni smygläser de andra svaren) – vad lägger ni i de här begreppen?

Om frågan är för abstrakt kan man kanske dela upp den i några delfrågor:

• Hur måste en människa vara/bete sig för att klassa som rationell?
• Vilka beteenden betraktar ni som irrationella?
• Är rationalitet något ni själva eftersträvar? Som ni värderar högt hos andra?
• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

 

[Dimfrost]

Jag tror att jag ser rationalitet som kopplat till att man utför och följer logiska resonemang. Det är något jag sätter stort värde på.

 

[EvilSpook]

Så... utan att second-guessa era egna uppfattningar för mycket eller googla för länge efter definitioner från ackrediterade instanser – vad lägger ni i de här begreppen?

För min del handlar rationalitet om att koka ner komplexa frågeställningar till deras essens. Och att sedan se nyktert på det som ett beslutsunderlag, där egentligen ovidkommande saker skalats bort, som t.ex. önsketänkande, lättja, eller känslomässiga impulser. Beslutet man fattar är då baserat på en enklare premiss som man enkelt kan förklara och rättfärdiga och det har också en större chans att uppnå det resultat man säger sig ha.

Graden av rationalitet är dock väldigt flytande och inte alltid önskvärd. För min del är jag kanske för långt åt det rationella mot vad jag egentligen skulle vilja vara, men en stor del av det är att jag har lätt att artikulera hur jag tänker och känner. Jag tror att ordet rationellt också fått ett oförtjänt gott rykte. Börjar man bena i det irrationella brukar man oftast komma fram till att det för personen i fråga oftast är rationellt också, men de styrande värderingarna och känslorna bara är mindre uttalade.

//EvilSpook

 

[Sömniga Isaac]

Jag tror att jag ser rationalitet som kopplat till att man utför och följer logiska resonemang. Det är något jag sätter stort värde på.

Jag tänker nog i samma bana om innebörden, däremot har jag ingen särskild värdering eller värdeomdöme om hur jag på rationell mot irrationell.

 

[Genesis]

Jag läser in att en rationell person är någon som agerar på ett rimligt sätt utifrån förutsättningarna och tar beslut baserat på fakta, utan att påverkas av felslut och (irrelevanta) känslor. Det är ett positivt laddat ord. Irrationell är ett väldigt negativt laddat ord.

EDIT: Jag har också en grundläggande koll på ekonomisk teori och sättet som ”rationell” används där, men det är ju en fackterm och skiljer sig därmed från det vanliga uttrycket.

 

[Rickard]

Rationell: tar övervägda beslut. Logiska beslut.
Irrationell: beslut som inte följer något klart mönster. Slumpmässigt. Tankar som kommer från ingenstans. Emotionella beslut.

 

[ceruleanfive]

• Hur måste en människa vara/bete sig för att klassa som rationell?
• Vilka beteenden betraktar ni som irrationella?
• Är rationalitet något ni själva eftersträvar? Som ni värderar högt hos andra?
• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

• Människan tar beslut och agerar på ett sätt som är logiskt utifrån informationen hen har.
• Det motsatta då: att ta beslut och agera på sätt som är orimliga eller direkt ologiska utifrån informationen man har, eller där man avfärdar belagd information och agerar på ett annat sätt.
• Eftersträvar det helt klart själv, och värderar det väldigt högt hos andra.
• Ser det enbart som negativt. Det finns absolut situationer där känslor och sånt spelar väldigt stor roll – men då ser jag det ju som logiskt att ge de känslorna utrymme.

 

[Mogger]

• Hur måste en människa vara/bete sig för att klassa som rationell?

Att utifrån de mest rimliga förutsättningar som föreligger välja den mest rimliga vägen/lösningen/handlingen för att uppnå önskat resultat. Konsekvenser bör beaktas i så stor utsträckning som möjligt. Och här finns ju en fälla eftersom vi saknar den insikten som krävs för sann rationalitet.

• Vilka beteenden betraktar ni som irrationella?

Agera på magkänsla, killgissa, låta egot styra etc. Allt för vanliga beteenden. Sedan krånglas ju detta till av att vad jag uppfattar som rationellt kan uppfattas som irrationellt av någon annan. Sökande efter status inom en sfär jag inte begriper, söka upprättelse hos någon jag inte känner till etc

• Är rationalitet något ni själva eftersträvar? Som ni värderar högt hos andra?

Ja, eller jag eftersträvar att nå begripliga mål och förstå vad andra eftersträvar.

• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

Till stor del handlar det om perspektiv. Ingen människa agerar fullständigt planlöst. Men vissa har mål vi inte begriper eller är riskbenägna o.dyl. Inte sällan handlar det om olika typer av mjuka värden (status etc).Irrationella sätt att laga en punktering ser vi sällan men att positionera sig i sociala sammanhang för för oss obegripliga vinster är ju inte ovanligt.

Det finns nog rätt många som skulle klassa Putins agerande som irrationellt. Men är det verkligen det?

Så på filosofisk nivå kan man ju fråga sig om irrationalitet ens finns. Handlar det inte främst om kunskapsluckor? Oftast är det ju konsekvenser av en handling som vi bedömer. Men har man väldigt kortsiktiga mål kanske inte dessa är viktiga?

 

[Mekanurg]

Rationella beslut kännetecknas bland annat av att aktören utgår från observationer av verkligheten, etablerad kunskap, solida erfarenheter och noggrann eftertanke.

 

[Rymdhamster]

• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

Det är absolut inte _nödvändigvis_ dåligt. Jag tar ofta med mig ett paraply i ryggsäcken, eftersom jag vet att det inte kommer regna så länge jag har paraplyt med mig. Det är fullkomligt irrationellt, och ofta motbevisat. Men det leder ju till att jag ofta har ett paraply med mig och det är ju bra.

Sen vore det kanske önskvärt att jag hade paraplyet med mig för att det är en rimlig försiktighetsåtgärd, inte på grund av någon slags vidskeplighet.

Irrationalitet är dåligt om det skapar problem för en själv eller för andra. Och då menar jag faktiska problem. Inte bara att någon annan stör sig på beteendet för att de själva har ett irrationellt behov av att andra måste göra saker på ett specifikt sätt eller något sånt*.

*Med brasklapp om att det säkert finns situationer när det är ett faktiskt problem.

 

[ingefära]

jag tror att kahnemanns "tänka snabbt och långsamt" kanske skulle kunna ge ett intressant perspektiv: https://www.goodreads.com/book/show/19238921-t-nka-snabbt-och-l-ngsamt

(notera att jag inte menar att hans system 1 och 2 kan mappas rakt på rationell eller irrationell, men vissa synergier kan man nog se)

cheers

 

[Dr_Dängrot]

Då det är ens egna fria tolkning som efterfrågas så

En rationell person är based

En irrationell person är wokeist

 

[guldfink]

Spoiler: Bakgrund till frågan

Jag forskar i filosofi och intresserar mig för begreppet rationalitet. Jag misstänker att "folk-begreppet" om rationalitet avviker ganska mycket från "expertbegreppet" (d.v.s de föreställningar om rationalitet som exempelvis filosofer eller ekonomer rör sig med). Men jag är inte säker, och därför jagar jag olika datakällor.

Så... utan att second-guessa era egna uppfattningar för mycket eller googla för länge efter definitioner från ackrediterade instanser (och gärna innan ni smygläser de andra svaren) – vad lägger ni i de här begreppen?

Om frågan är för abstrakt kan man kanske dela upp den i några delfrågor:

• Hur måste en människa vara/bete sig för att klassa som rationell?
• Vilka beteenden betraktar ni som irrationella?
• Är rationalitet något ni själva eftersträvar? Som ni värderar högt hos andra?
• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

- Nyktert och rimligt är två ord som dyker upp i huvudet. Beteendet ska liksom vara inom vad man kan förvänta sig. Jag associerar också till målmedvetenhet och logiska följder; att beteendet medvetet syftar till att uppnå något.
- När det inte tydligt framgår vad målet med, eller anledningen till, beteendet är. Jag har svårt att komma med några klockrena exempel.
- Ja, jag upplever att det är enklare att samarbeta med rationella människor.
- Nej, jag tänker att irrationalitet kan vara något kreativt och bidra till att hitta nya lösningar på problem.

 

[God45]

Man styrs av fakta och logiska slutsatser.

 

[Ulfgeir]

Att vara rationell, att man agerar på ett sätt som går att förutse. Irrationell är att man agerar helt oförutägbart.

Ex: du ber någon om något. Det rationella svaret är antingen ett "ja" eller "nej". Vi kanske inte kan förutsäga vilket det blir, men det är de rimliga svaren, och de baseras på den information som personen har, möjlighet att göra det etc. Ett irrationellt svar vore exemplevis att personen börjar skälla ut dig för att du frågar.

 

[Gerkub]

”Irrationellitet” (stavning?) associerar jag till något positivt i skapandet och upplevandet av konst och kultur, i motsats till sånt som är till för ekonomisk vinst, att imponera på folk, följa förutbestämda mallar, osv. Det ”irrationella” kan vara bra verktyg för att skapa oväntade, starka, nästan mystiska känslor.

 

[Sömniga Isaac]

Jag har funderat lite utifrån något jag hörde när jag läste etik och moral tror jag det var.

Att vara rationell behöver inte betyda att du inte tar hänsyn till känslan, att vara rationell är att känslan är välgrundad i observationer och iakttagelser av verkligheten du befinner dig i. Sen går det att värdera olika känslor som mer eller mindre rationella, rädsla är till exempel sällan rationell och även om rädslan är rationell kan den få oss att agera irrationellt på grund av den kontroll rädsla som känsla tar över oss och vårt sätt att förhålla oss till vår omvärld och den information vi tar till oss i situationen.

Huruvida jag ser rationell som önskvärt eller ej, där står jag fortfarande tveksam. För mig är det dock lite för enkelt att sätta likhetstecken mellan rationell = Utan känsla och endast byggd på logiska antaganden och irrationell = byggd på känsla. Vill säga att det finns etiska antaganden som går att härleda med såväl logiska resonemang och teser såväl som att handlingen grundar sig i en känsla av välbehag som kommer på grund av att agerandet i situationen resulterar i minskat lidande för flertalet deltagare.

 

[krank]

• Hur måste en människa vara/bete sig för att klassa som rationell?

Jag tänker spontant till exempel på att en rationell människa:

• Inte hänger fast vid motbevisade uppfattningar.
• Har åsikter som hänger ihop någorlunda logiskt och med mätbar verklighet.
• Resonerar, snarare än känner sig fram.
• Prioriterar fakta och argument framför magkänsla.
• Praktiserar occams rakkniv i praktiken.
• Är strategisk och målinriktad – börjar med målet för en aktivitet, utvärderar möjliga strategier för att nå det målet, väljer den strategi med störst chans att lyckas och minst mängd biverkningar.
• Är lösningsfokuserad och inte emotionell.

• Vilka beteenden betraktar ni som irrationella?

Se ovan, fast motsatserna =)

• Hänger fast vid motbevisade uppfattningar för att de känns bättre i maggropen.
• Har åsikter som inte hänger ihop med varandra eller med mätbar verklighet.
• Känner sig fram och går mycket på intuition och magkänsla.
• Hittar på långsökta förklaringar som kräver antingen konstiga konspirationsteorier eller övernaturligheter hlt i onödan.
• Är kortsiktig – har kanske mål, men väljer strategier mer utifrån vad som känns rätt än utifrån vad som har störst chans att lyckas. (Typexempel: "hårdare straff")
• Är emotionell och ofta oresonabel. Blir arg istället för att komma med motargument.

• Är rationalitet något ni själva eftersträvar? Som ni värderar högt hos andra?

Ja, verkligen. Jag försöker själv vara så rationell jag förmår, och jag frustreras ständigt över vad jag upplever som bristande rationalitet i samhället i allmänhet. Jag har större respekt för en meningsmotståndare som är rationell än för en frände som jag uppfattar inte är det. Tyvärr.

• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

Jag kan tänka mig att det kan fungera effektivt som ett slags psykologiskt skydd för en del. Intuition kräver också mindre jobb för hjärnan, så jag antar att det kan funka avlastande. Ibland behövs också snabba beslut, och då finns kanske inte tiden för rationellt tänkande utan man måste gå efter intuition och magkänsla.

Det finns också definitivt grupper jag inte kritiserar för irrationalitet – den som är i starkt underläge har inte alltid de psykiska resurser och andra förutsättningar som krävs för att behärska sina känslor etc. Jag tänker inte tala om för människor som utsätts för rasism, sexism eller transfobi hur de ska agera, liksom.

Men jag skulle säga att det mer hamnar under "försvarbart" och "förståeligt" än under "bra och önskvärt".

 

[Ram]

Jag håller i princip med om allt som alla andra skrivit runt rationalitet och irrationalitet ovan, tänkte dock kommentera detta lite.

• Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?

Jag tycker att spontanitet och irrationalitet går lite hand i hand. Den rationella saken att göra är kanske inte att på en vardag spontant åka ned till stan och dricka precis lite för mycket, men det är förbannat kul och bryter vardagstristessen på ett mycket trevligt sätt.

Visst, det finns naturligtvis en massa grader i helvetet och mycket irrationalitet är av ondo, men när det ligger på marginalen och leder till kul händelser eller samtal så gillar jag det en hel del.

 

[krank]

men det är förbannat kul och bryter vardagstristessen på ett mycket trevligt sätt.

Ja, för människor som känner vardagstristess, och lider av att befinna sig i en situation mr inrutad än man mår bra av, så är det väl ganska rationellt att ta hand om sin psykiska hälsa genom att göra irrationella/spontana avbrott =)

(Jag är här ganska tacksam över att "tristess" och den sortens instängdhet folk ibland bekriver inte direkt är något jag lider av. Tvärtom skulle jag gärna ta bort precis alla schemabrytande aktiviteter på jobbet; alla tema- och studiedagar och så vidare. Låt mig bara köra min rutin i fred…)