Intiutivt, utan att känna till vedertagna definitioner, skulle jag definiera "player skill" som spelarens förmåga att lösa (eller undvika) problem (eller äventyr eller mordgåtan) genom att hantera sin rollperson på olika sätt. Först måste man förstå det och ställa rätt frågor, utan att gå utanför vad ens rollperson borde klara. Sen kan man lösa det, antingen genom att använda rätt kombinationer av färdigheter, eller genom att beskriva smarta angreppssätt. Färdigheter kan antagligen inte användas för sig själv utan kräver att man applicerar dem på lämpligt sätt (genom smarta lösningar).
Jag skulle också vilja baka in något helt annat. Nämligen en spelares mognad runt spelbordet. Om man spelar sin rollperson utifrån vad den vet, exempelvis. Kanske har man för länge sedan spelat ett äventyr och vet att rummet med dammen innehåller en fälla. Försöker man undvika fällan, även om den är helt dold, är det dålig player skill. Eller om man agerar på info som bara andra halvan av partyt fått när man varit åtskilda. Eller om man medvetet bryter mot de konventioner man satt upp i kampanjen.
Att kunna spela komplett olika rollpersoner med skiftande agendor i olika äventyr är bra. Att känna av balansen i spelgruppen så att man inte hoggar spelledaren hela tiden är bra. Att inte bara vara reaktiv och vänta på att spelledaren kastar fram SLP och problem är bra. Detta summeras nog i termen "värdefull och underhållande medlem i spelgruppen".
