Nekromanti Vad rollspel inte är

[talgboll]

Jag vill diskutera vad rollspel inte är men det blev för långt och ett blogginlägg istället. Läs och skriv vad du tycker. http://ukronier.blogspot.se/2014/06/vad-rollspel-inte-ar.html

 

[Rymdhamster]

Jag vill påstå att det här inte är rollspel.

Jag har inga som helst problem att se på det där som rollspel. Faktum är att jag ser på rollspel som just en sorts brädspel, inklusive sånt rollspelande du är intresserad av. Jag har överhuvudtaget ingen förståelse för din oro över hobbyn. Brädspel är en stark bransch som får mycket kärlek, och även brädspelsunderavdelningen rollspel tågar starkt vidare.

 

[Tre solar]

Jag tycker tabletop-avsnittet snarast visar att rollspel är oändligt mycket roligare att delta i än att titta på.
Om man vill sätta en hård definition av rollspel tycker jag att så länge en spelare baserar sina beslut på vad som är rimligt för hennes rollperson är det rollspel, oavsett om man talar "in character" eller inte.

 

[Dante]

Jag håller med Rymdhamster.

Och sen förstår jag heller inte behovet av att exkludera det man själv inte gillar från begreppet »rollspel«.

 

[talgboll]

Jag tycker att det finns ett behov av att definiera vad rollspel är gentemot tex brädspel. Jag tycker tex inte HeroQuest är rollspel men med era definitioner är det det. Problemet är inte vad det är eller inte för mig, utan att andra medier förmedlar den formen mycket bättre och då har jag svårt att se att rollspel kommer att överleva. USPen för rollspel behöver lyftas fram. Jag struntar helt i hur folk spelar och de får kalla det vad de vill.

 

[chrull]

Ska man försöka ge sig på att definera vad rollspel INTE är så är det alltid konstigt när man inte tar hänsyn till hobbyns ursprung. Och där pratar vi om grupper på 1-30 personer som spelar med en spelledare som ibland sitter gömd bakom akrivskåp eller gigantiska spelledarskärmar (för att spelarna och spelledaren helt enkelt inte ska kunna se varandra...) och där man ibland bara hade en enda person som faktiskt pratade med spelledaren och samlade in vad alla spelare ville göra under sin tur.

Tittar man på hobbyns början och historia och vill skapa skarpa linjer så är det nog snarare så att det du ägnar dig åt som är något annat än rollspel.

Så det är ju tur att inte rollspel.nu drar allt för snäva och skarpa linjer

 

[Rymdhamster]

Jag tycker att det finns ett behov av att definiera vad rollspel är gentemot tex brädspel. Jag tycker tex inte HeroQuest är rollspel men med era definitioner är det det. Problemet är inte vad det är eller inte för mig, utan att andra medier förmedlar den formen mycket bättre och då har jag svårt att se att rollspel kommer att överleva. USPen för rollspel behöver lyftas fram. Jag struntar helt i hur folk spelar och de får kalla det vad de vill.

Klart heroquest kan vara rollspel. Det kan till och med vara rollspel enligt din definition. Allt som saknas är ju lite inlevelse. HQ är ju verkligen ett väldigt avskalat rollspel i en snygg låda. Du har en spelledare, du har rollpersoner, lite rudimentära regler. Den övergripande skillnaden från DND känns minimal.

 

[talgboll]

Tack för era åsikter men bra, då är det som jag befarade att det jag inte anser vara rollspel är rollspelsnorm. Hoppas bara hobbyn står sig i konkurrensen efter att min generation dött ut.

 

[Möller]

Jag tänker fatta mig kort. Rollspel för mig är en full gestaltning av ett alter ego. Tankar. Känslor. Handlingar. Ett subjektiv ersätts av ett annat och rollspelandet sker i första person. Man säger "Jag går bort till trädet" om ens karaktär gör det, inte "Min karaktär/hen/[namn] går bort till trädet" och man bara pratar när ens karaktär pratar, man säger inte "Jag säger till mannen att han är vacker". Man spelar alltså i huvudsak in game förutom när man beskriver världen och antar Berättarrollen. Rollspelandet avbryts inte heller av en massa off game-prat, utan det tillhör undantagen. Förutom att detta är min minidefinition av rollspelandet så är det också en förutsättning för att kunna behålla stämningen i spelet, då det krävs en hel del koncentration från alla inblandande att upprätthålla illusionen.

Det är ju urlöjligt. Jag kan inte riktigt komma på något annat sätt att beskriva det.

Din farhåga är att när man är out-of-character så spelar man brädspel. Det är helt osant, närmast bisarrt. Ta indiespel. Dessa spel är väldigt långt från vad man har för roligt i brädspel: medan »vanliga« rollspel har element av samma spelighet, med taktiska val t.ex., som brädspelen så har indiespelen ofta inget av detta. Finns inget taktiksnack.

Men, samtidigt är man ofta out-of-character. Man säger saker som »Jag tycker det skulle vara coolt om vi tog en scen med min rollperson och hövdingen«, oerhört meta. Eller så kör man hela dialoger sumerade i några korta meta-utväxlingar, i stil med »Jag säger till mannen ...«. Just den grejen har ju enormt stora berättarmässiga fördelar, ibland, jämfört med att spela ut dialog - det går snabbare, så man hinner mer berättelse. Det är lättare att undvika att något subtilt missas (»Jag säger till mannen att han är vacker medan jag smeker hans armar och nickar mot drottningen för att få honom att gå med på lönnmordet«). Man kan beskriva mer än man kan med bara en dialog-röst, det blir lättare att få med ansiktsuttryck, känslor etc.

Men allt detta är egentligen irrelevant. Det finns liten till ingen mening med att försöka definera vad som är rollspel och exludera vissa grejer. Rollspelsdöden är starkt överdriven och din snäva defintion av rollspel gör ingen glad (va fan, inget off game-prat? Fair enough, ibland vill jag också ha djupimmersionism. Men ibland kör jag ju nått lättsamt där off game-pratet inte stör alls). Dessutom, om du frågade deltagarna där i Tabletop-avsnittet skulle de nog anse att de inte spelade brädspel, och frågar du några vana brädspelare som sett avsnittet skulle de nog hålla med.

 

[Rymdhamster]

Tack för era åsikter men bra, då är det som jag befarade att det jag inte anser vara rollspel är rollspelsnorm. Hoppas bara hobbyn står sig i konkurrensen efter att min generation dött ut.

vi har rollspelare från 15 till 50 som spelar rollspel på både ''ditt'' sätt och ''vårt'' sätt. Exakt vilken generation är det du tror hobbyn står och faller med?

 

[RasmusL]

Jag håller inte med om ett ord av det du skriver

Vi har pratat lite om det här i tråden nedan:

http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...3%A4r-rollspel


...och jag vill påstå att du gör en klockren synekdoke när du misstar en liten del av mängden "rollspel" för att vara hela mängden "rollspel"

Spoiler: kommentarer

Jag ser att jag är lite häftig i mina uttryck i tråden jag länkade till och vill förtydliga att det verkligen inte är dig talgboll jag riktar mig mot i min ilska! Jag tycker att det var en bra och tänkvärd bloggpost även om vi är av olika uppfattning i sakfrågan

 

[Lupus Maximus]

Det finns en sak jag håller med om, att det saknas i viss mån Unique Selling Point (USP), men inte för rollspel i stort. Jag ser det som ett paraplybegrepp. Men för alla de olika saker vi håller på med. När någon nyfiken stackare frågar "men vad är rollspel", så blir de ofta överösta med saker för just den spelstil till tillfråga gillar.

Vad jag själv saknar är på att ett enkelfattat sätt beskriva det rollspelsätt jag själv gillar, samt att kunna pitcha de spelstilar som jag själv inte är intresserad av. Bara för att någon tycker det jag vill spela låter ointressant, kanske de inte tycker allt rollspelande är ointressant. Så mitt egna problem är att få det kortfattat nog att personen inte skall hinna få något glasartat över blicken.

 

[Rymdhamster]

Lupus: funkar kanske inte för dig, men jag har bötjat beskriva det ''som brädspel men med större individuell handlingsftihet och mer inlevelse i sin spelpjäs''. Heroquest, talisman och drakborgen är ypperliga exempel att ta upp som många har spelat.

 

[Krille]

Tack för era åsikter men bra, då är det som jag befarade att det jag inte anser vara rollspel är rollspelsnorm. Hoppas bara hobbyn står sig i konkurrensen efter att min generation dött ut.

Rollspelshobbyn är lite för liten för att må bra av "din form av rollspel är inte rollspel"-tjofräs.

Seriöst: en gång i tiden fanns det en stark SF-fandom i Sverige.

Sen kom Star Wars, och fandomen splittrades i "riktig SF" och "effektspektakel". Sen kom Star Trek: TNG, och "riktig SF" splittrades i "riktig riktig SF" och "sånt där amerikanskt TV-skräp". Och så där höll det på tills SF-fandomen bestod av typ åtta sura gubbar i Stockholm som var bittra på livet.

Jag har ingen större lust att rollspelshobbyn tar den vägen. Den är redan en liten märklinhobby och är liten nog som det är utan att elitism splittar sönder den till grus.

Var istället glad att det finns en bredd på hobbyn som drar in nytt något blod alls till generationen efter din. Några av dem kanske spelar som du, en del kanske inte gör det. Det kanske kan kännas surt att bara några vill spela som du, men faktum är utan bredden lär det inte bli några nya spelare alls!

Dessutom att spelare är mer flexibla än du tror anpassar sig till gruppens sociala kontrakt.

 

[Arfert]

Fattar inte problemet, killarna i filmen spelade absolut rollspel. Det är upp till var och en att bestämma hur mycket "in character" man vill vara. Och en hel del off game-snack har vi haft åtminstone jag började spela på 70-talet.

 

[Rickard]

Jag önskade att folk insåg att varje gång de vill definiera rollspel så definierar de hur de själva spelar. Att endast se till hur man själv spelar är inte direkt utvecklande för hobbyn, vilket ger en dyster framtid.

Sedan är det bakvänt att definiera något genom att exkludera saker. Det är som att definiera äpple genom att säga "Det är inte ett päron". Ok, men är det en apelsin då? En ananas? En bil?

 

[Lupus Maximus]

Lupus: funkar kanske inte för dig, men jag har bötjat beskriva det ''som brädspel men med större individuell handlingsftihet och mer inlevelse i sin spelpjäs''. Heroquest, talisman och drakborgen är ypperliga exempel att ta upp som många har spelat.

Det passar inte in på vad jag vill spela, eftersom jag är för lång från brädspelsaspekten. Men det är sådant som jag också vill ta upp

När jag beskriver rollspel så brukar jag ta avstamp från sagoberättande, dataspel, böcker, film eller teater. Vilket beror på på personen i fråga. Men sedan brukar jag just ta upp det där med andra spelstilar också. Jag slussar hellre folk vidare, än att de skall avskriva rollspel som tråkigt eftersom jag bara tog upp min spelstil

 

[Mogger]

Jag vill diskutera vad rollspel inte är men det blev för långt och ett blogginlägg istället. Läs och skriv vad du tycker. http://ukronier.blogspot.se/2014/06/vad-rollspel-inte-ar.html

Är det inte så att vad du egentligen efterfrågar är en tydlig terminologi som särskiljer rollspel från rollspel? På så sätt kan du säga att du ägnar dig åt X och jag ägnar mig åt Y?

Jag tycker exemeplvis inte att det jag ägnar mig åt ligger speciellt nära D&D, vilket ändå är vad folk tänker på om jag mot förmodan skulle säga till någon oinvigd i hobbyn att jag spelar rollspel.

Å andra sidan, om jag skulle säga att jag uppskattar spel som främjar Story Now, eller en narrativistisk agenda så skulle personen bara stirra fånigt på mig, och jag skulle säga "ja, typ som Dungens & Dragons, fast inte riktigt".

Spoiler: kommentarer

Håller med om detta. Det är alltid bra att kunna sätta startpunkter för diskussioner genom att beskriva vilken inriktning man har.

 

[Genesis]

Jag har aldrig fattat vad poängen med att definiera rollspel skulle vara. Det ger bara upphov till en massa identitetspolitik där olika grupperingar strider om att få uppbära den hedervärda titeln "rollspel", och folk säger "Det där är inte rollspel, men det är ju säkert kul ändå och jag har inget alls emot det" och det klingar alltid lika falskt.

 

[krank]

Alla andra har redan skrivit jättebra saker. Det där med att hela tiden vara in character, det är en sorts rollspel jag uppskattar ofta, och som under många år var den enda sortens rollspel jag gillade.

Jag gick igenom ungefär följande:
1) Spela med min lokala spelgrupp, där den sortens rollspelande var den rådande paradigmen. I den mån vi hörde talas om D&D talade vi om det i nedsättande termer; "det är ju bara dungeonbashing", etc. I den mån indie ens fanns med på kartan sågs det som en avart, alldeles för flummigt för att riktigt bara rollspel.
2) Börja hänga på WRNU, och upptäcka en massa andra människor som spelade rollspel på helt andra sätt. Det är möjligt att jag rentav gjorde mig skyldig till exakt en sån här tråd när jag var hyfsat färsk här. Det var väldigt, väldigt viktigt för mig att det jag pysslade med var Rollspel och det D&D-spelarna och indieflummarna höll på med inte var det. Det här pågick ett tag, och jag var inblandad i ett gäng ganska hetsiga diskussioner.
3) Uppfinna ordet "djupimmersion" för att beskriva den sortens rollspel jag gillade, med fokus på just att gå in ordentligt i rollpersonen och tänka dess tankar etc. Det gjorde att jag kunde lägga fientligheten på hyllan och bry mig mindre om hur andra spelade. Sen kom visserligen vissa tråkmörtar och t.ex. påstod att djupimmersionismen inte fanns etc, men det var inget jätteproblem.
4) Inse att argumentet "men hörru, D&D var faktiskt först och är störst, hur kan det inte vara rollspel" var ett rätt vettigt sådant.
5) Spela D&D 4e med Arfert som SL. Bygga mitt första indierollspel. Slappna av.

I dagsläget säger jag såhär: Jag behöver ingen strikt binär definition av vad rollspel är. Jag behöver ingen för att definiera vad sci-fi är heller. Eller skräck. Eller teater. Jag föredrar att tala om rollspelselement, sci-fielement, skräckelement, teaterelement. Det är mindre binärt, alltså mindre "är/är inte", och därför mer användbart. Spelen Descent, Betrayal at House on the Hill och Arkham Horror tycker jag har fler brädspelselement än rollspelselement, men som framför allt D&D4 visar så kan linjen vara hårfin. 4e spelar ju jag mer som brädspel än som rollspel, men rollspelselement finns ju där (enstaka in-characterutrop, prat om spelvärlden, att ha en rollperson som förbättras).

På samma sätt är jag hemskt intresserad av vad som händer inom datorrollspel och t.ex. forumrollspelande. Jag gillar internet, och jag gillar att det dyker upp nya sätt att rollspela på som passar dagens umgängesformer etc bättre. Jag kommer nog inte att ha svårt att hitta folk att spela med så länge jag lever, så jag känner mig inte hotad av tolvåriga tjejer som rollspelar att de är vildhästar på forum eller av WoW-spelare som RP:ar i sitt guild. Jag skulle vilja gissa att det är ungefär lika många som spelar in-character i WoW, i procent, som det är som sysslar med in-characterrollspel i rollspelsvärlden. Att hela tiden vara in character är inget som är vanligt eller sådär jätteutbrett, har jag fått för mig. Många spelar D&D helt out of character.

Så jag ser WoW och liknande som en utveckling av bordsrollspelen. Med Oculus Rift och Google Glasses och allehanda VR/AR-teknologi runt hörnet så kommer framtidens MMO att kunna vara betydligt bättre på att skapa plattformar för rollspelande än vad mitt vardagsrumsbord och en hejdlös massa papper och tärningar är.

Så rollspel går en mycket ljus framtid till mötes. Rollspelselement har aldrig varit så spritt som det är idag.

Sorry för rant =)

Spoiler: kommentarer

Din resa har varit skithäftig att beskåda, faktiskt!

"tolvåriga tjejer som rollspelar att de är vildhästar på forum" Hahaha. Det där kommer jag nästan inte ihåg.

Jag är mest förvånad att det tog så här många inlägg INNAN någon nämnde Vildhästar.

Vil hestar! Om jag får be! Men ja, jag har faktiskt ett par gånger försökt leta upp de där forumen men har oftast bara hamnat på nedlagda/inaktiva siter. Är ju lite småjobbigt ämne att googla på också eftersom jag misstänker att fraser som "småtjejer+rollspel" kan få google att lysa rött Hur som helst så är ju väldigt fascinerad av fenomenet och önskar dem lycka till var än de faktiskt befinner sig.

Men oh, på tal om temat så minns jag tydligt att jag hittade en tråd på något forum där de diskuterades ifall det var "riktigt vildhästrollspel" ifall hästarna kunde prata.. segregering verkar vara en inneboende drift i många hobbies...

Jag tror eventuellt att vildhestar lagts ner, men jag vet att det funnits typ för harry potter, twilight m.fl. Ibland kortlivade, ibland längre. Jag brukar dock använda just vildhestar som exempel för att det är så extremt skiljt från det vi håller på med och samtidigt är så uppenbart samma sak -- som att titta in i ett alternativt universum där rollspel uppfunnits av tolvåriga tjejer istället för svettiga krigsspelande grabbar.