Nekromanti Vad saknas?

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Ok, dags för en sådan där tråd igen...

Jag är uttråkad upp över ögongloberna och har under den senaste timmen funderat över vilka typer av rollspel som finns och hur de kategoriseras mm. Begreppet genre har ytterligare ökat i relevans iom. indiespelens uppstigande med annorlunda fokus och över lag tunnare regelverk och framför allt världar. Genrekonventionerna i t.ex. fantasy, SciFi, Space Opera, Steampunk, Dieselpunk, historiskt korrekt, skitig nutid och liknande används för att fylla i de delar av settingen som inte defenieras av världsbeskrivningen.

Men finns det fler? Framför allt funderar jag över vilken genre ni själva skulle vilja ha. Vad skulle den innehålla? Var/när/hur skulle den utspela sig? Finns det någon genre som ni ser som bortglömd eller kanske rent av inte påkommen?
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Varför inte ett bibliskt rollspel? Typ domar- och kungaböckerna? man spelar nån slags profeter i krig mot andra gudars präster och förkämpar? Utplån dina fiender i Herrens namn. Kan bli rejält hårdkokt.

Fast det kanske går in under fantasy, iofs...
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,077
Location
Nordnordost
Jänkarna har väl några bibliska spel redan.

Har för mig att jag sett något där man fick öva på bibelverser när man spelade.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,084
Location
Ereb Altor
Tja, det finns inget renodlat dramaspel. Det skulle jag vilja ha.

Det finns inget spel om kärlek. Det skulle jag vilja ha.

Ja, egentligen finns det inte så mycket när det gäller drama, komedi och romantik. Sport med, även om vi har Contenders. Men överlag spel utan våld, eller iaf actionvåld, och vapen och sånt. Indiespelen har tagit ett steg åt det hållet men de handlar fortfarande om cowboys, riddare, rymdkrigare, detektiver, monster m.m.

Det finns några få undantag - Breaking the Ice, Primetime Adventures och...Ja, säkert några till.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Dels finns det epokgenrer som bara handlar om i vilken plats och tidsålder som spelet utspelas i; såsom western, gangster, vikingatid, osv. Den sortens genrer är jag personligen minst intresserad av, men jag gissar att det finns många historiska epoker kvar att göra spel om, såsom något sorts mongolier-spel, kalla kriget-spel eller stenåldersäventyr a la grottbjörnens folk.

Eller så kan man hitta på en helt egen miljö, men ändå hantera den som om den hade varit en faktisk och verklig plats. Då får vi fiktiva miljö-genrer. För att dessa skall kunna bli engagerande så måste de vara baserade på någon sorts populärkulturell ikon eller skapa sin egen ikoniska slagkraft. Mad Max, ninja, mecha, superhjältar, steampunk, dark fantasy, cyberpunk, gadgetspioner, osv. Det saknas ännu spel kring många av dessa miljöer som redan etablerats i filmer, serier och dataspel, och jag tror även att det finns ganska många möjligheter att skapa sina egna fiktiva miljöer genom att bara anamma och följa formulan som de alla har skapats utifrån. Zombie Western har nästan blivit en genre i sig själv, till exempel. Det är lätt att hitta på nya; vad sägs om en sorts bronsåldersmecha-spel? Där man är babylonier som klänger på stora Shadow of the Colossus-liknande statyer, och styr dem i strid mot andra statyer.

Sedan finns det genrer som definieras av vilka händelser som står i fokus i berättelsen, där miljön kommer i andra hand eller är mer eller mindre irrelevant. Bland dessa händelse-genrer så hittar vi klassisk skräck, triangeldrama, romantik, relationshumor, heist, tragedier...

Och så finns det mer sofistikerade genrer, som inte bara (eller främst) har med miljön att göra, utan mer om vilken stil som råder i dem. Spaghettiwestern är exempelvis något helt annan än verklig western, en noirdeckare är något helt annat än en vanlig privatdetektiv, en screwballkomedi är något helt annat än ett skildrande av faktiska människors liv på 30- och 40-talet, buskis är något helt annat än ett skildrande av landsorten, och de arketyper som befolkar en Slasher är något helt annat än hur ungdomar faktiskt betedde sig under det 80-talet. Hela grejen med de klassiska slasherfilmsreglerna för överlevnad (inte ha sex, inte ta knark, osv) är ju utpräglad stilistik och har inte något med världen eller miljön i sig att göra. Dessa stilistiska genrer är de mest intressanta i mina ögon, och även de svåraste att hitta på egna. Det påminner rätt mycket om konsten att berätta en lögn som innehåller mer sanning än verkligheten.
Blaxploitation är ett bra exempel. Det är en vinkling på Exploitation-genren (som i sin tur är en vinkling på hur man kan skildra nutiden) som har sina helt egna stereotyper och klyschor, som visserligen inte skildrar de verkliga förhållandena i miljöerna där de utspelas, men som skildrar hur många upplevde dem, eller åtminstone ville uppleva dem.

När man tänker på CoC så är det inte främst miljön i sig som särskiljer det från andra spel. Men så fort man hör "min gubbe läste en bok, blev knäpp och hoppade ut från ett fönster" så vet man att genren är lovecraftiansk. Hela grejen med elder gods och sånt är påhitt, men det berättar ändå något sant och uppriktigt om hur många personer i Lovecrafts samtid upplevde att människans roll i skapelsen hade kommit att förminskas, demystifieras och gjorts obetydlig.

Genrer jag vill ha, (men som jag INTE är det minsta fucking intresserad av att få förslag rekommenderade för mig. Jag vill alltså INTE att ni postar eventuella länkar, era idioter, utan syftet är ju att locka till inspiration)
Överdrivna femtiotalsrollspel. I verklighetens femtiotal fanns det inte personer som Fonzie och folk såg inte ut som i Grease, men denna lite lätt överdrivna femtiotalsfantasivärld är oerhört intressant för mig. Jag skulle gärna göra det till en kalejdoskopisk fantasyvärld, dock, så att det blev CCC.

Science fiction när den är som mest camp och härlig. Barbarella-uniformer, robotar med dammsugarslangsarmar, rymddräkter med stora glaskupor som hjälmar, rymdraketer med häftiga stjärtfenor, bug-eyed monsters och hjältar med blixtsymboler på bröstet. Jag skulle totalt älska ett sådant här rollspel.

Chuck Palahniuk-skräck. Palahniuk är alltså författaren till Fight Club och Haunted, där han visar en sorts märkliga skräckberättelser som egentligen inte har med spöken eller monster att göra, utan där det riktigt obehagliga snarare står grundat i en utpräglat cynisk världs- och människosyn. Jag vet inte om det går att skriva ett sådant här rollspel, men jag skulle älska att se någon försöka.

Skolfantasy. Alltså som Harry Potter o dyl. Det behöver inte vara brittiskt och handla om trollkarlar, dock. Naruto har ju sin egen vinkling på genren, där det blandas in kampsport, och det fanns ett tecknat program som hette något i stil med Aargh! Real Monsters som handlade om en monsterskola i kloakerna. Det finns tusentals andra möjliga vinklingar, såsom att eleverna är vampyrer och varulvar, att man är New Mutants hos professor Xavier, eller att man skolas till att bli gudar i Nobilis-tappning. Det viktiga är att man har skolintrigerna och förstärker skolans arketyper, hierarkier och gängbildningar med ens val av fantasy-symbolik.

Sandman-berättelser. Det finns många spel som utspelar sig i en miljö som är som hämtad från Sandman, men det finns väldigt få spel som lämpar sig för berättelser som handlar om två odödliga väsen som träffas på en pub en gång vart hundrade år för att prata med varandra. När Sandman är som bäst så finns det ingen protagonist som ska lösa någon uppgift, utan det är mer små berättelser bara. Små öden. Ofta grymma och spektakulära, men ändå berättade på ett helt annat sätt än traditionella, förutsägbara äventyrsberättelser (som jag iofs älskar också).

Pokemon! Seriöst, varför tar ingen och gör ett spel där man får samla på sig små roliga och gulliga djur? Jag skulle ju kunna spela ett sådant spel med mig själv dagarna i ända och aldrig tröttna.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Rising said:
Genrer jag vill ha, men som jag INTE är det minsta fucking intresserad av att få förslag rekommenderade för mig
Varför inte?


/Arvidos, har tråkigt.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag såg att det var lite otydligt, så jag har faktiskt ändrat i inlägget.

Det värsta jag vet är när man försöker locka till inspiration, och så kommer någon idiot och tror att man efterfrågar något som redan finns.

Jag vill alltså inte ha något femtiotalsspel som eventuellt redan finns idag, utan vad jag vill är att folk börjar skriva på sina egna grejer när de får se hur många luckor det finns i hobbyn.

Om jag faktiskt ville veta om någon gjort ett pokemonrollspel så skulle jag starta en tråd om det, och fråga efter tips. Men här så söker jag alltså inte efter några befintliga rollspel, utan vill bara inspirera och entusiasmera.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Måns said:
Det finns inget spel om kärlek. Det skulle jag vilja ha.
Hm. Mycket intressant, men du skall få den fråga som jag kommer att ställa till de flesta i den här tråden: Varför vil du ha det? Vad är det du är ute efter med det? Hur skall det funka och vad är bra med det sättet att fungera?
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Rising said:
Överdrivna femtiotalsrollspel. I verklighetens femtiotal fanns det inte personer som Fonzie och folk såg inte ut som i Grease, men denna lite lätt överdrivna femtiotalsfantasivärld är oerhört intressant för mig. Jag skulle gärna göra det till en kalejdoskopisk fantasyvärld, dock, så att det blev CCC.

Science fiction när den är som mest camp och härlig. Barbarella-uniformer, robotar med dammsugarslangsarmar, rymddräkter med stora glaskupor som hjälmar, rymdraketer med häftiga stjärtfenor, bug-eyed monsters och hjältar med blixtsymboler på bröstet. Jag skulle totalt älska ett sådant här rollspel.

Chuck Palahniuk-skräck. Palahniuk är alltså författaren till Fight Club och Haunted, där han visar en sorts märkliga skräckberättelser som egentligen inte har med spöken eller monster att göra, utan där det riktigt obehagliga snarare står grundat i en utpräglat cynisk världs- och människosyn. Jag vet inte om det går att skriva ett sådant här rollspel, men jag skulle älska att se någon försöka.

Skolfantasy. Alltså som Harry Potter o dyl. Det behöver inte vara brittiskt och handla om trollkarlar, dock. Naruto har ju sin egen vinkling på genren, där det blandas in kampsport, och det fanns ett tecknat program som hette något i stil med Aargh! Real Monsters som handlade om en monsterskola i kloakerna. Det finns tusentals andra möjliga vinklingar, såsom att eleverna är vampyrer och varulvar, att man är New Mutants hos professor Xavier, eller att man skolas till att bli gudar i Nobilis-tappning. Det viktiga är att man har skolintrigerna och förstärker skolans arketyper, hierarkier och gängbildningar med ens val av fantasy-symbolik.

Sandman-berättelser. Det finns många spel som utspelar sig i en miljö som är som hämtad från Sandman, men det finns väldigt få spel som lämpar sig för berättelser som handlar om två odödliga väsen som träffas på en pub en gång vart hundrade år för att prata med varandra. När Sandman är som bäst så finns det ingen protagonist som ska lösa någon uppgift, utan det är mer små berättelser bara. Små öden. Ofta grymma och spektakulära, men ändå berättade på ett helt annat sätt än traditionella, förutsägbara äventyrsberättelser (som jag iofs älskar också).

Pokemon! Seriöst, varför tar ingen och gör ett spel där man får samla på sig små roliga och gulliga djur? Jag skulle ju kunna spela ett sådant spel med mig själv dagarna i ända och aldrig tröttna.
Du får samma fråga som Måns; Varför vill du ha dessa genrer? Vad är det som är bra med dem, som skulle vara extra intressant att spela i dem? Estetik? Udda problem?

I vissa fall har du delvis redan svarat ovan men jag ville inte klippa och separera för då skulle det se ut som om vissa var mindre intressanta än andra.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Skolfantasy lockar mig för att jag tror att det vore enkelt att skriva engagerande äventyr till det. Bara att hitta på rollpersonernas klasskamrater skulle vara oerhört roligt, och säkert ge uppslag till hur många konflikter och bihandlingar som helst.

Pokemon-genren lockar mig för att det är en fräsch angreppsvinkel för spelmässiga val. Det står liksom inte på samma spelmässiga grund som D&D, och lyckas därför kittla mitt intresse.

Palahniuk-skräcken och Sandman-berättelserna lockar mig för att de är en helt annan typ av historier än de som rollspel oftast handlar om. Här finns inte "konflikter" i den benämning som gäller i såväl tradspel såsom Forgetraditionen, utan historierna drivs framåt på andra sätt. När jag samberättat via msn eller forum så har det ofta blivit den här sortens historier, och det fascinerar mig eftersom de så sällan blir till i bordsrollspel. Varför? Jag vet inte, men det har intresserat mig länge.

Femtiotal och camp S/F intresserar mig delvis för sina estetiska uttryck (vilket kanske är en dålig grogrund för ett muntligt medie), men jag tror att mycket av dessa genrers stilism faktiskt skulle kunna fungera även i muntlig form. Men mest gillar jag själva andan i båda dessa genrer: De är söta, omfamnande och oskuldsfulla. Det är något med tiden mellan 50-talets mitt fram till vietnamkriget som tilltalar mig som fan. Det är inte en slump att när man vill göra camp TV-serier (såsom Sabrina) så går man tillbaka till den sortens estetik, såsom i Bewitched och dyl.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,084
Location
Ereb Altor
För att romantik, kärlek, lust, sex m.m. är helt eftersatt när det gäller rollspel. Den typen av relationer är helt enkelt något av det mest intressanta jag vet när jag själv spelar. Jag vill helt enkelt ha mer av det goda.

Dessvärre vet jag inte hur man gör det. Jag har försökta att skriva Eternal Sunshine of the Spotless Mind RPG men jag hitta inte ens vägen in. Möjligtvis är det enklare att skriva Notting Hill RPG men jag vill ju som bekant ha lite mer drama.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Jag tror att det är betydligt lättare att skriva äventyr som fokuserar på personliga relationer och problem än rollspel. Det är också något som kan uppstå naturligt när man spelar, men att skapa ett helt spel som verkligen fokuserar på relationsskapande och hanterande är nog riktigt svårt. Kanske är det också lättare att fokusera på en typ av relationer och känslor?

Bara lite (onödiga) reflektioner. :gremsmile:
 
Top