Dels finns det epokgenrer som bara handlar om i vilken plats och tidsålder som spelet utspelas i; såsom western, gangster, vikingatid, osv. Den sortens genrer är jag personligen minst intresserad av, men jag gissar att det finns många historiska epoker kvar att göra spel om, såsom något sorts mongolier-spel, kalla kriget-spel eller stenåldersäventyr a la grottbjörnens folk.
Eller så kan man hitta på en helt egen miljö, men ändå hantera den som om den hade varit en faktisk och verklig plats. Då får vi fiktiva miljö-genrer. För att dessa skall kunna bli engagerande så måste de vara baserade på någon sorts populärkulturell ikon eller skapa sin egen ikoniska slagkraft. Mad Max, ninja, mecha, superhjältar, steampunk, dark fantasy, cyberpunk, gadgetspioner, osv. Det saknas ännu spel kring många av dessa miljöer som redan etablerats i filmer, serier och dataspel, och jag tror även att det finns ganska många möjligheter att skapa sina egna fiktiva miljöer genom att bara anamma och följa formulan som de alla har skapats utifrån. Zombie Western har nästan blivit en genre i sig själv, till exempel. Det är lätt att hitta på nya; vad sägs om en sorts bronsåldersmecha-spel? Där man är babylonier som klänger på stora Shadow of the Colossus-liknande statyer, och styr dem i strid mot andra statyer.
Sedan finns det genrer som definieras av vilka händelser som står i fokus i berättelsen, där miljön kommer i andra hand eller är mer eller mindre irrelevant. Bland dessa händelse-genrer så hittar vi klassisk skräck, triangeldrama, romantik, relationshumor, heist, tragedier...
Och så finns det mer sofistikerade genrer, som inte bara (eller främst) har med miljön att göra, utan mer om vilken stil som råder i dem. Spaghettiwestern är exempelvis något helt annan än verklig western, en noirdeckare är något helt annat än en vanlig privatdetektiv, en screwballkomedi är något helt annat än ett skildrande av faktiska människors liv på 30- och 40-talet, buskis är något helt annat än ett skildrande av landsorten, och de arketyper som befolkar en Slasher är något helt annat än hur ungdomar faktiskt betedde sig under det 80-talet. Hela grejen med de klassiska slasherfilmsreglerna för överlevnad (inte ha sex, inte ta knark, osv) är ju utpräglad stilistik och har inte något med världen eller miljön i sig att göra. Dessa stilistiska genrer är de mest intressanta i mina ögon, och även de svåraste att hitta på egna. Det påminner rätt mycket om konsten att berätta en lögn som innehåller mer sanning än verkligheten.
Blaxploitation är ett bra exempel. Det är en vinkling på Exploitation-genren (som i sin tur är en vinkling på hur man kan skildra nutiden) som har sina helt egna stereotyper och klyschor, som visserligen inte skildrar de verkliga förhållandena i miljöerna där de utspelas, men som skildrar hur många upplevde dem, eller åtminstone ville uppleva dem.
När man tänker på CoC så är det inte främst miljön i sig som särskiljer det från andra spel. Men så fort man hör "min gubbe läste en bok, blev knäpp och hoppade ut från ett fönster" så vet man att genren är lovecraftiansk. Hela grejen med elder gods och sånt är påhitt, men det berättar ändå något sant och uppriktigt om hur många personer i Lovecrafts samtid upplevde att människans roll i skapelsen hade kommit att förminskas, demystifieras och gjorts obetydlig.
Genrer jag vill ha, (men som jag INTE är det minsta fucking intresserad av att få förslag rekommenderade för mig. Jag vill alltså INTE att ni postar eventuella länkar, era idioter, utan syftet är ju att locka till inspiration)
Överdrivna femtiotalsrollspel. I verklighetens femtiotal fanns det inte personer som Fonzie och folk såg inte ut som i Grease, men denna lite lätt överdrivna femtiotalsfantasivärld är oerhört intressant för mig. Jag skulle gärna göra det till en kalejdoskopisk fantasyvärld, dock, så att det blev CCC.
Science fiction när den är som mest camp och härlig. Barbarella-uniformer, robotar med dammsugarslangsarmar, rymddräkter med stora glaskupor som hjälmar, rymdraketer med häftiga stjärtfenor, bug-eyed monsters och hjältar med blixtsymboler på bröstet. Jag skulle totalt älska ett sådant här rollspel.
Chuck Palahniuk-skräck. Palahniuk är alltså författaren till Fight Club och Haunted, där han visar en sorts märkliga skräckberättelser som egentligen inte har med spöken eller monster att göra, utan där det riktigt obehagliga snarare står grundat i en utpräglat cynisk världs- och människosyn. Jag vet inte om det går att skriva ett sådant här rollspel, men jag skulle älska att se någon försöka.
Skolfantasy. Alltså som Harry Potter o dyl. Det behöver inte vara brittiskt och handla om trollkarlar, dock. Naruto har ju sin egen vinkling på genren, där det blandas in kampsport, och det fanns ett tecknat program som hette något i stil med Aargh! Real Monsters som handlade om en monsterskola i kloakerna. Det finns tusentals andra möjliga vinklingar, såsom att eleverna är vampyrer och varulvar, att man är New Mutants hos professor Xavier, eller att man skolas till att bli gudar i Nobilis-tappning. Det viktiga är att man har skolintrigerna och förstärker skolans arketyper, hierarkier och gängbildningar med ens val av fantasy-symbolik.
Sandman-berättelser. Det finns många spel som utspelar sig i en miljö som är som hämtad från Sandman, men det finns väldigt få spel som lämpar sig för berättelser som handlar om två odödliga väsen som träffas på en pub en gång vart hundrade år för att prata med varandra. När Sandman är som bäst så finns det ingen protagonist som ska lösa någon uppgift, utan det är mer små berättelser bara. Små öden. Ofta grymma och spektakulära, men ändå berättade på ett helt annat sätt än traditionella, förutsägbara äventyrsberättelser (som jag iofs älskar också).
Pokemon! Seriöst, varför tar ingen och gör ett spel där man får samla på sig små roliga och gulliga djur? Jag skulle ju kunna spela ett sådant spel med mig själv dagarna i ända och aldrig tröttna.