"RAAASTSVEEETAAAALIII YAAABLONIII I GRUUUSHIII..."
Oftast sjunger jag första versen (den enda jag kan utantill) av Katyusha, en rysk beroendeframkallande folksång:
Расцветали яблони и груши,
Поплыли туманы над рекой;
Выходила на берег Катюша,
На высокий берег, на крутой.
Annars så brister jag ofta ut i refrängen till den gamla hederliga Калинка, och gemensamt för båda sångerna är att jag brukar fortsätta sjunga på någon sorts påhittad pidgin-ryska som jag tror/tycker att det ska låta...
Internationalen (på svenska) är också vanlig i duschen. Här kommer den nu utifall att det nu skulle finnas någon n00b där ute som inte kan den:
Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp ...
I sin förgudning avskyvärda,
månn' guldets kungar nå'nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.
Upp till kamp ...
Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hitills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till kamp ...
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp ...
Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.
Upp till kamp ...
Regeringarna oss förtrycka
slå ned tyrannerna giv fred!
Med värnpliktsstrejken skola vi rycka
just deras bästa vapen ned!
Komma mot oss sen de kannibaler
stå vi alla så som en,
och deras morska generaler
från ståt och makt skall plockas ren.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista stiden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp slå ned allt det gamla,
tålamodet är slut!
För frihet vi oss samla,
förgöra våldets krut!
- Danne, stoltz und frei.
Oftast sjunger jag första versen (den enda jag kan utantill) av Katyusha, en rysk beroendeframkallande folksång:
Расцветали яблони и груши,
Поплыли туманы над рекой;
Выходила на берег Катюша,
На высокий берег, на крутой.
Annars så brister jag ofta ut i refrängen till den gamla hederliga Калинка, och gemensamt för båda sångerna är att jag brukar fortsätta sjunga på någon sorts påhittad pidgin-ryska som jag tror/tycker att det ska låta...
Internationalen (på svenska) är också vanlig i duschen. Här kommer den nu utifall att det nu skulle finnas någon n00b där ute som inte kan den:
Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp ...
I sin förgudning avskyvärda,
månn' guldets kungar nå'nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.
Upp till kamp ...
Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hitills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till kamp ...
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp ...
Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.
Upp till kamp ...
Regeringarna oss förtrycka
slå ned tyrannerna giv fred!
Med värnpliktsstrejken skola vi rycka
just deras bästa vapen ned!
Komma mot oss sen de kannibaler
stå vi alla så som en,
och deras morska generaler
från ståt och makt skall plockas ren.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista stiden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp slå ned allt det gamla,
tålamodet är slut!
För frihet vi oss samla,
förgöra våldets krut!
- Danne, stoltz und frei.
men jag kan inte säga fler på rak arm nu.
)