Nekromanti Vad skall jag läsa först?

[Henke]

Har köpt på mig en rejäl hög rollspel och äventyr senaste tiden, och hinner inte läsa lika mycket som jag skulle vilja. Tacksam för lite tips på vilka du tycker jag borde läsa först (och varför):
Arams hemlighet (Coriolis)
Blades in the dark
Bliss Stage
Cold Harvest (CoC)
Darkly Through the Labyrinth
Dirty Secrets
Dockside Dogs (CoC)
Eldsjäl (DoDT)
Eternal Lies (ToC)
Fairyland (Cthulhu Dark)
Ghazalis sista färd (Coriolis)
Gränsrymden & Djachroum (Coriolis)
Hillfolk
Iskallt Inferno (Coriolis)
Itras By
KARMA - A Roleplaying Game About Consequences
King for a day
Lacuna Part I. (second attempt)
Likstorm (DoDT)
Ljusblommans mörka blad (Coriolis)
Mahanjis Väktare (Coriolis)
Noir
One Last Job
Out of the Woods (ToC)
Perfect Unrevised
Polaris
Prosopopée
Secrets & Lies
Slasher Flick: The Director's Cut
Soldiers of Pen and Ink (ToC)
Summerland
Svärdets Sång/Forbidden Lands (Regler, Korpens Klagan, Quetzels torn)
Taroticum and Other Tales (KULT)
Tatters of the King (CoC)
The Black Madonna (KULT)
The Final Revelation (ToC)
The Final Voyage of The Selene
The Great Pendragon Campaign (KAP)
The Long Con (ToC)
The Shadow of Yesterday
War of the Burning Sky (D&D)
Wilderness of Mirrors

 

[wilper]

Du har Summerland i högen. Jag minns det som väldigt intressant läsning. Börja där.

 

[Nässe]

Oj! För att njuta av läsningen eller för att förbereda till ngt som ska spelas?

Tatters of the King så klart. Summerland. Itras by. Polaris

 

[Bifur]

Oj, det var en diger lista. Där ligger man i lä
Tatters var kul läsning, den plöjde jag senast.
Skulle jag välja helt personligt hade jag tagit något av Coriolis eller Svärdets sång (fast den har ju inte kommit än...)

 

[Henke]

Oj! För att njuta av läsningen eller för att förbereda till ngt som ska spelas?

Tatters of the King så klart. Summerland. Itras by. Polaris

Jag önskade att jag kunde säga för att förbereda, men insåg (till min förfäran) när jag fick frågan att det snarare handlar om att få njuta själv av läsningen. #realitycheck

 

[Henke]

Oj, det var en diger lista. Där ligger man i lä
Tatters var kul läsning, den plöjde jag senast.
Skulle jag välja helt personligt hade jag tagit något av Coriolis eller Svärdets sång (fast den har ju inte kommit än...)

Sjukt sugen på att läsa mer Coriolis efter att jag läste Emissarien som försvann, men som sagt, listan är lång.
Svärdets sång har jag börjar lite med (jag var med och backade och har fått PDF:erna) och det gillar jag verkligen också.

 

[Henke]

Du har Summerland i högen. Jag minns det som väldigt intressant läsning. Börja där.

Undrar om jag inte köpte den på din rekommendation i en tidigare tråd (samt att den var på Halloween-sale).

 

[kloptok]

Polaris! Och Prosopopée och Hillfolk.

 

[Henke]

Tar jättegärna emot argument varför också

 

[kloptok]

Polaris för att det än idag känns modernt i sin frasbaserade resolutionsmekanik och också för att den värld som målas upp är fantastisk.

Prosopopée har jag inte läst men som spel är det rätt speciellt, till exempel med regeln att inget som beskrivs får ha ett egennamn utan bara kallas för en beskrivande fras.

Hillfolk för att det ger intressanta perspektiv på drama och rollpersonsskapande.

 

[Ram]

Gränsrymden & Djachroum för att världar är the shitz och Coriolis har en sådan sjuk potential.
+1 Polaris för det som kloptok sa.
TSOY för Solar system är det bästa som någonsin gjorts och det bör ingå i alla personers rollspelsmässiga utbildning att bekanta sig med det och TSOY är bra om än gammalt och daterat.

 

[Genesis]

Polaris absolut. För att det är speciellt och vackert och för att det har en del innovationer som aldrig byggdes vidare på speciellt mycket.

Prosopopée såklart för att det är annorlunda än alla andra rollspel du spelat. Och för att det är på franska, så då får du öva på din franska, och det är ju alltid bra.

Lacuna Part I: The Creation of the Mystery and the Girl from Blue City (Second Attempt). Jag har inte läst andra utgåvan, men Lacuna är ett toppenspel att läsa och fundera på hur man skulle köra det och sedan blir det aldrig av. Jag har velat spelleda Lacuna i snart ett decennium, men det är så öppet och udda att det är svårt att bestämma sig för (eller ens förstå) hur man ska köra det. Men det är väldigt underhållande läsning.

Sedan skulle jag rekommendera att spela Bliss Stage, men jag vet inte hur det är med läsningen. Jag har spelat det en gång och det var helt fantastiskt. Tror att det kanske inte har åldrats så väl, dock. Men jag har hört andra säga att det är precis så underbart som jag minns det.

 

[Nässe]

Hillfolk tyckte jag var väldigt spännande. Men jag blev väldigt irriterad på alla miljoner extra settings som kastats in som en följd av kickstartern. De utgör mer än halva boken. Alla är helt over the top och oanvändbara. Men själva det lilla grundspelet (30 sidor?) är intressant.

 

[Genesis]

Hillfolk är intressant, men är det för läsningens nöje vore Hamlet's Hitpoints bättre, som förklarar teorin bakom. Den är ju inte med på listan, dock. Och fullt medhåll när det gäller alla spelvärldar. Helt menlöst.

 

[Dimfrost]

Håller med om Polaris. Det är ett indiespel som känns modernt än i dag och som nästan inte fått några efterföljare (såvitt jag vet), precis som Genesis påpekar. Det är också eminent spelbart och fortfarande ett av mina absoluta favoritspel, och målar dessutom upp en fantastisk värld. Och det är rätt kort.

 

[Genesis]

Jag tror att Archipelago är närmaste efterföljaren, i det att den har specifika distribuerade spelledarroller (som sedan även används i t.ex. Dream Askew) och dessutom olika nyckelfraser som har speciella effekter (har sett detta i lite andra spel som Markisen i Ferarra). Men hela grejen om regelstyrd förhandling istället för slump för att avgöra konflikter har jag inte sett någon annanstans.

 

[Arfert]

Hillfolk och Blades in the Dark

 

[Jocke]

Itras By minns jag som en gamechanger när jag läste den. Men det var ett tag sen och jag vet inte om den faktiskt ändrade hur jag spelar rollspel. Den är typ mest impro inspiration i ett rollspel jag har koll på.

 

[Genesis]

Håller med om Polaris. Det är ett indiespel som känns modernt än i dag och som nästan inte fått några efterföljare (såvitt jag vet), precis som Genesis påpekar. Det är också eminent spelbart och fortfarande ett av mina absoluta favoritspel, och målar dessutom upp en fantastisk värld. Och det är rätt kort.

Om det inte är det här Polaris vi snackar om: http://www.polaris-rpg.com/

Isåfall, läs det sist.

 

[Henke]

Nej, snarare det här...