w176
Förlorad dotter
Skulle du våga leka att du var rasist, eller sympatiserade med en kvinnomisshandlare?
Något jag börjat reta mig på, efter att ha arrangera ett arrangemang, vilka två stora intriger var om rasism och kvinnomisshandel, är att folk är livrädd att ens leka med att de skulle var ärkerasister eller att de sympatiserade med kvinnomisshandlaren i byn och tyckte frun förtjäna det.
Vi har ett kulturell och socialt bagage av olika slag, men är vi som rollspelare verkligen så superbundna av det att vi inte ens i teorin med våra vänner ens vågar leka att man är någon som inte har samma värderingar som vi har i samhället nu. Vågar man inte ens på skoj leka något annat?
Vi satt och snackade om de här i veckan och militären i sällskapet känna gav att han mentalt och social trodde att han inte skulle kunna ens försöka spela på sexuella trakasserier för att det var så tabu inom sitt jobb att han skulle må extremt dåligt om han alldeles på det klara med alla inblanda visste att det bara var på skoj och på låtsas.
Lika så vet man som intigskrivare på de flesta lajv att även om man skrivet ut öppet att en folkgrupp i sin helhet är bisexuell att det är kört att ens försöka ge en homosexuell intig för det flesta män för att det är så pass tabu i vårt samhälle att de inte ens skulle våga låtsas leka homosexuella och hålla varann i handen ens utan kommer att vägra att spela på det.
Notera att det är saker att spela på som inte är speciellt känsliga för mottagaren, dom som spelade man och fru i kvinnomisshandeln hade gjort det upp det sen förut, och man kunde inte kliva över någon känslig persons gränser eller trampa någon på tårna genom att låstas sympatisera eller låtsas vara rasist mot rödhåriga.
Min frågeställningar är följande, vilka saker är för djup rotade i dig för att du inte skulle kunna spela på det och varför fegar folk så totalt ur att fega på vissa saker?
Något jag börjat reta mig på, efter att ha arrangera ett arrangemang, vilka två stora intriger var om rasism och kvinnomisshandel, är att folk är livrädd att ens leka med att de skulle var ärkerasister eller att de sympatiserade med kvinnomisshandlaren i byn och tyckte frun förtjäna det.
Vi har ett kulturell och socialt bagage av olika slag, men är vi som rollspelare verkligen så superbundna av det att vi inte ens i teorin med våra vänner ens vågar leka att man är någon som inte har samma värderingar som vi har i samhället nu. Vågar man inte ens på skoj leka något annat?
Vi satt och snackade om de här i veckan och militären i sällskapet känna gav att han mentalt och social trodde att han inte skulle kunna ens försöka spela på sexuella trakasserier för att det var så tabu inom sitt jobb att han skulle må extremt dåligt om han alldeles på det klara med alla inblanda visste att det bara var på skoj och på låtsas.
Lika så vet man som intigskrivare på de flesta lajv att även om man skrivet ut öppet att en folkgrupp i sin helhet är bisexuell att det är kört att ens försöka ge en homosexuell intig för det flesta män för att det är så pass tabu i vårt samhälle att de inte ens skulle våga låtsas leka homosexuella och hålla varann i handen ens utan kommer att vägra att spela på det.
Notera att det är saker att spela på som inte är speciellt känsliga för mottagaren, dom som spelade man och fru i kvinnomisshandeln hade gjort det upp det sen förut, och man kunde inte kliva över någon känslig persons gränser eller trampa någon på tårna genom att låstas sympatisera eller låtsas vara rasist mot rödhåriga.
Min frågeställningar är följande, vilka saker är för djup rotade i dig för att du inte skulle kunna spela på det och varför fegar folk så totalt ur att fega på vissa saker?
