Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,518
Må jag åldras fort [skämt; del två]
Jag har förmånen att få träffa unga begåvade och väldigt trevliga gymnasister- ja, jag är lärare. Men igår uppenbarade sig sanningen för mig i sin mest obarmhärtiga form. Vi satt och snackade jag, min 30+-iga kollega och några elever och insåg att helt plötsligt kan man inte göra någonting i åldern 30+ utan att det blir förfärligt töntigt.
Testa själv. Kan en trettioplussare...:
*Spela amatörteater
*Åka inlines
*Spela korpfotboll
*Digga hiphop
*Breaka
*Dansa i största allmänhet
*Blåsa såpbubblor
*Testa grabbens skateboard i gropen på Medborgarplatsen
*Sjunga
*Spela gitarr
*Göra en cover på wonderwall i trubadurtappning till eget gitarrkomp
*Helt plötsligt intressera sig för svensk folkmusik
*Spela nyckelharpa
*Börja i en kör
*Lära sig ett nytt språk
*Laga gourmet-mat
mm mm
...med självaktning?
Svaret som vi (förstås under hjärtliga skratt) kom fram till var nej. Allt blir liksom töntigt på ett helt nytt sätt. 40+ aktar sig för fallgropar och väljer med bättre förstånd, 20+ agerar helt naturligt, 10+ är för små för att vara töntiga och 50+ är bara värdiga eller helt f-ing beyond sånt larvigt som töntighet. Kolla Göran Persoson- tänk er att han skulle dra av en moonwalk. Man skulle ju bara småle lite och tycka att han var...gullig.
Fast det jobbigaste är att 30+ precis lärt sig att man kan snacka bort det pinsamma. Det är därför de skyller på "grafik" när de egentligen inte vet ett dugg vad de pratar om. Liksom, 30+ tror att det är grafiken som är avgörande för spelet. Tjugoåringen fattar inte att det heter "grafik" han/hon bara spelar... men en dag kommer den arme tjugoåringen växa upp, skaffa glasögon och som av ett trollslag, peta upp glasögonen på näsryggen, få en viktig min och sedan utbrista i något "logiskt" resonemang om varför det ÄR si eller så.
Usch...må jag åldras fort.
/Basse
Jag har förmånen att få träffa unga begåvade och väldigt trevliga gymnasister- ja, jag är lärare. Men igår uppenbarade sig sanningen för mig i sin mest obarmhärtiga form. Vi satt och snackade jag, min 30+-iga kollega och några elever och insåg att helt plötsligt kan man inte göra någonting i åldern 30+ utan att det blir förfärligt töntigt.
Testa själv. Kan en trettioplussare...:
*Spela amatörteater
*Åka inlines
*Spela korpfotboll
*Digga hiphop
*Breaka
*Dansa i största allmänhet
*Blåsa såpbubblor
*Testa grabbens skateboard i gropen på Medborgarplatsen
*Sjunga
*Spela gitarr
*Göra en cover på wonderwall i trubadurtappning till eget gitarrkomp
*Helt plötsligt intressera sig för svensk folkmusik
*Spela nyckelharpa
*Börja i en kör
*Lära sig ett nytt språk
*Laga gourmet-mat
mm mm
...med självaktning?
Svaret som vi (förstås under hjärtliga skratt) kom fram till var nej. Allt blir liksom töntigt på ett helt nytt sätt. 40+ aktar sig för fallgropar och väljer med bättre förstånd, 20+ agerar helt naturligt, 10+ är för små för att vara töntiga och 50+ är bara värdiga eller helt f-ing beyond sånt larvigt som töntighet. Kolla Göran Persoson- tänk er att han skulle dra av en moonwalk. Man skulle ju bara småle lite och tycka att han var...gullig.
Fast det jobbigaste är att 30+ precis lärt sig att man kan snacka bort det pinsamma. Det är därför de skyller på "grafik" när de egentligen inte vet ett dugg vad de pratar om. Liksom, 30+ tror att det är grafiken som är avgörande för spelet. Tjugoåringen fattar inte att det heter "grafik" han/hon bara spelar... men en dag kommer den arme tjugoåringen växa upp, skaffa glasögon och som av ett trollslag, peta upp glasögonen på näsryggen, få en viktig min och sedan utbrista i något "logiskt" resonemang om varför det ÄR si eller så.
Usch...må jag åldras fort.
/Basse
