Vad ställer du för krav på din spelledare?

[EvilSpook]

Vilka krav ställer du på din spelledare, tex i nivå av förberedelser?
Finns det liksom en miniminivå man bör nå upp till innan man spelleder, i stil med ett körkort?

Det beror mycket på kontext.
Spelar jag på konvent, med barn eller nybörjare så har jag betydligt lägre förväntningar på spelandet men högre på det sociala. Att man inkluderar alla och att det blir en trevlig samvaro kring bordet.

Ska jag spela en one-shot, nåt udda eller experimentellt så har jag inga förväntningar alls.

Ska vi spela fler sittningar eller en längre kampanj så vill jag dock att det finns en substans i det. Att det finns ett äventyr, en plot, ett tema eller liknande som man kan plocka upp och spela efter. Jag förväntar mig också att spelledaren är tillräckligt förberedd eller duktig på improvisation så att vederbörande får flyt i spelledandet. Om man höftar eller drar saker ur röven löpande förväntar jag mig att spelledaren gör det så snyggt att jag inte märker det.

Ser ni spelledaren (främst) som ledare, guide, administratör eller domare?

Nej. Spelledaren är framförallt den som konstruerat hinderbanan/sandlådan.

//EvilSpook

 

[anth]

1. En spelledare ska kunna förmedla vilken sorts kampanj hen tänker spelleda och vilken sorts rollspel/rollpersoner hen förväntar sig av spelarna.
Jag har ett par gånger varit med om spelledare som vill spelleda en "hemlig" kampanj där jag som spelare inte har en aning om vad som ska hända.
Det låter jättekul, men skapar ett problem: jag som spelare kan skapa vilkern rollperson som helst - och det är ytterst sällan "vilken rollperson som helst" passar i en kampanj.
Jag har även varit med om kampanjer där vi vet vad vi ska spela, men alla rollpersoner skapas enskilt och jag har ingen aning om vilka rollpersoner mina medspelare skapat förrän vi börjar spela - med resultatet att vissa rollpersoner inte fungerar ihop.

2. En spelledare ska ha flyt och inte "hacka" när hen spelleder.
Jag vet inte hur många gånger jag varit med om att våra rollpersoner gör något, ibland så enkelt som att öppna en dörr - och det blir ett avbrott på flera minuter för att spelledaren själv ska läsa på vad som händer.
En spelledare ska alltså antingen vara bra på att improvisera, eller vara pålåst/förberedd inför spelmötet.

3. En spelledare ska låta de övriga spelledarna rollspela.
Jag har någon gång varit med om spelledare som ser rollspelet som ett sätt att berätta spelledarens historia, där rollperosnerna endast är statister och inte kan påverka historien.

4. En spelledare ska "leda" på så sätt att hen löser konflikter mellan spelare, samt inte själv skapa konflikter.
Det är en sak om två rollpersoner inte drar jämnt, det kan leda till fantastiskt rollspel.
Det är en helt annan sak när två spelare inte samarbetar; här får spelledaren inte vare en "konflikträdd medelsvensson".
Här gäller även att spelledaren själv inte får vara småaktig och bråka med spelare, utan ska stå över sånt.

5. En spelledare ska även "leda" på så sätt att hen är sammankallande, ser till att alla, inkl. hen själv, kommer i tid, att spelare är fokuserade, har med sig tärningar och rollformulär, inte tittar i mobilen när man spelar o.s.v.

6. En spelledare ska kunna avsluta vad hen har påbörjat.
Jag vet inte hur många gånger jag som spelare börjat spela en kampanj som läggs ner halvvägs av ena eller andra anledningen.
det är en sak om spelarna inte vill fortsätta spela,
det är en helt annan om spelarna vill fortsätta spela, men spelledaren lägger ner.

 

[ceruleanfive]

Höll på att bli helt skogstokig på en spelledare häromveckan. Hen hade förberett sig extremt väl när det kom till story, till den graden att det var ren och skär räls. Men hen hade inte alls koll på reglerna, så själva spelupplevelsen blev seg och hackig ovanpå att man hade noll agens – så det fanns inte ens någon glädje i att få en bra berättelse uppläst för sig.

Inledningsvis var jag så sjukt frustrerad att jag rentav var arg på personen. Men i efterhand tänker jag att hen gjorde så gott hen kunde med de förutsättningar hen hade. De andra runt bordet verkade ha helt okej kul. Och hen tog ju ändå på sig att spelleda (på kort varsel därtill). Så det var egentligen bara jag som hade orimliga och oförmedlade förväntningar som låg och bubblade under ytan.

 

[luddwig]

Mest av allt vill jag att spelledaren ska vara tydlig med hur hen spelleder, så att jag vet vad jag ska förvänta mig. I övrigt handlar det mesta om spelstil. Som bäst brukar jag trivas när spelledaren:

• Är insatt i regler, spelvärld och äventyr
• Inte rälsar
• Inte frångår tärningsresultat
• Inte ber mig som spelare ta ansvar för spelvärlden för det stör min inlevelse i rollpersonen
• Inte agerar som en motspelare

 

[Zeedox]

För att ett scenario ska handla om de sakerna och för mig kännas meningsfullt så behöver de saker vi undersöker vara bestämda på förhand. Det klassiska exemplet är att vi löser ett mordmysterium – då vill jag att det ska vara bestämt innan vi sätter oss vem som är mördaren och hur mordet gick till. För det är det spelmötets aktiviteter kommer att fokusera på. Däremot får SL gärna hitta på nya SLP:er som mejkar sense utifrån de håll spelarna utreder och de saker som redan etablerats, eller dra monsterstats ur valfri kroppsöppning.

Ah! Det är detta jag blev förvirrad av tidigare, när vi pratade om explicit information. Att du verkade tänka att ett äventyr där tex trädgårdsmästaren eller liknande ”icke-vital” information inte fanns förberedd var något du ville undvika. Tex. om spelledaren säger att ”bakgrundshistorien om er uppdragsgivare lämnar vi osagd”. Men så kanske det inte var.

 

[Zeedox]

1. En spelledare ska kunna förmedla vilken sorts kampanj hen tänker spelleda och vilken sorts rollspel/rollpersoner hen förväntar sig av spelarna.
Jag har ett par gånger varit med om spelledare som vill spelleda en "hemlig" kampanj där jag som spelare inte har en aning om vad som ska hända.
Det låter jättekul, men skapar ett problem: jag som spelare kan skapa vilkern rollperson som helst - och det är ytterst sällan "vilken rollperson som helst" passar i en kampanj.
Jag har även varit med om kampanjer där vi vet vad vi ska spela, men alla rollpersoner skapas enskilt och jag har ingen aning om vilka rollpersoner mina medspelare skapat förrän vi börjar spela - med resultatet att vissa rollpersoner inte fungerar ihop.

2. En spelledare ska ha flyt och inte "hacka" när hen spelleder.
Jag vet inte hur många gånger jag varit med om att våra rollpersoner gör något, ibland så enkelt som att öppna en dörr - och det blir ett avbrott på flera minuter för att spelledaren själv ska läsa på vad som händer.
En spelledare ska alltså antingen vara bra på att improvisera, eller vara pålåst/förberedd inför spelmötet.

3. En spelledare ska låta de övriga spelledarna rollspela.
Jag har någon gång varit med om spelledare som ser rollspelet som ett sätt att berätta spelledarens historia, där rollperosnerna endast är statister och inte kan påverka historien.

4. En spelledare ska "leda" på så sätt att hen löser konflikter mellan spelare, samt inte själv skapa konflikter.
Det är en sak om två rollpersoner inte drar jämnt, det kan leda till fantastiskt rollspel.
Det är en helt annan sak när två spelare inte samarbetar; här får spelledaren inte vare en "konflikträdd medelsvensson".
Här gäller även att spelledaren själv inte får vara småaktig och bråka med spelare, utan ska stå över sånt.

5. En spelledare ska även "leda" på så sätt att hen är sammankallande, ser till att alla, inkl. hen själv, kommer i tid, att spelare är fokuserade, har med sig tärningar och rollformulär, inte tittar i mobilen när man spelar o.s.v.

6. En spelledare ska kunna avsluta vad hen har påbörjat.
Jag vet inte hur många gånger jag som spelare börjat spela en kampanj som läggs ner halvvägs av ena eller andra anledningen.
det är en sak om spelarna inte vill fortsätta spela,
det är en helt annan om spelarna vill fortsätta spela, men spelledaren lägger ner.

Märker att det verkar finnas spelledare som verkligen är i en helt annan klass än mig själv och de jag spelat med, speciellt inom blorb-världen! Hur mycket tid förväntas en sådan spelledare ha lagt på sitt äventyr innan det anses ha tillräckligt hög kvalitet att visas?

 

[JohanL]

1. En spelledare ska kunna förmedla vilken sorts kampanj hen tänker spelleda och vilken sorts rollspel/rollpersoner hen förväntar sig av spelarna.

Att sedan faktiskt följa premissen vid rollpersonsskapande och göra rollpersoner som är "fit for purpose" för kampanjen är en av de viktigare spelarkompetenser som finns. I Call of Cthulhu gör man saker som vettiga människor borde låta bli att göra, men just därför är det så viktigt att du gör en rollperson som vill gå ned i den hemsökta källaren snarare än att göra det sunda valet och låta bli. (Det är det här som Trail of Cthulhu formaliserar med "Drives", som inte bara ger spelaren en motivation för att interagera med mythoset, utan också något för spelledaren att slå dem i huvudet med om det trots det behövs.)

Men då ligger det som du skriver på SL att lyckas kommunicera dessa premisser till att börja med.

 

[anth]

Märker att det verkar finnas spelledare som verkligen är i en helt annan klass än mig själv och de jag spelat med, speciellt inom blorb-världen! Hur mycket tid förväntas en sådan spelledare ha lagt på sitt äventyr innan det anses ha tillräckligt hög kvalitet att visas?

Jag tyckte bara att jag rabblade minimikraven för en medioker spelledare.
Jag har omformulerat min lista.
Vilken av punkterna tycker du att spelledare har svårast att klara av?

1. En spelledare ska inte sitta och mumla, utan ska kunna säga klart och tydligt vad fan det är vi spelar.

2. En spelledare ska ha tillbringat någon timme innan spelmötet med att gå igenom vad rollpersonerna förväntas göra denna gång, samt ha ordning på sina papper, samt ha bokmärken till viktiga sidor i böckerna så det går snabbt att slå upp.

3. En spelledare ska inte rälsa, eller tycka att sin kampanj är någon form av jävla dockteater där rollpersonerna är statister.
Det är SPELARNAS äventyr och det är spelledarens uppgift att se till att de får göra fantastiska saker. Det är spelarnas rollpersoner som har huvudrollerna, inte någon spelledarperson.

4-5. En spelledare ska leda, men inte vara företagsledare, bara teamledare, vilket mest betyder att se till att alla har det bra, ungefär som en värd på en fest.
Men hen ska samtidigt ha lite skinn på näsan och säga ifrån om någon förstör det roliga för de övriga.

6. Startar man ett projekt, som en rollspelskampanj, ska man även klara av att avsluta det.
Klarar man inte av det kan jag inte ens se hur man klarar av att sköta ett vanligt jobb med lite ansvar.

 

[JohanL]

5. En spelledare ska även "leda" på så sätt att hen är sammankallande

Jag är en stor anhängare av att någon annan än SL är sammankallande. Dels tar det i alla fall ett jobb från SLs välbelamrade bord, dels kan det kännas bra att veta att minst en spelare har kul nog att faktiskt vilja sätta ihop speltillfälle. (Och så hindrar det SL från att vara långsam och bli färdig med bara det här också först...)

 

[JohanL]

6. Startar man ett projekt, som en rollspelskampanj, ska man även klara av att avsluta det.
Klarar man inte av det kan jag inte ens se hur man klarar av att sköta ett vanligt jobb med lite ansvar.

Ow! Vilken procentandel av startade Den svarta madonnan eller Beyond the Mountains of Madness blir faktiskt färdigspelade?

 

[anth]

Att sedan faktiskt följa premissen vid rollpersonsskapande och göra rollpersoner som är "fit for purpose" för kampanjen är en av de viktigare spelarkompetenser som finns. I Call of Cthulhu gör man saker som vettiga människor borde låta bli att göra, men just därför är det så viktigt att du gör en rollperson som vill gå ned i den hemsökta källaren snarare än att göra det sunda valet och låta bli. (Det är det här som Trail of Cthulhu formaliserar med "Drives", som inte bara ger spelaren en motivation för att interagera med mythoset, utan också något för spelledaren att slå dem i huvudet med om det trots det behövs.)

Men då ligger det som du skriver på SL att lyckas kommunicera dessa premisser till att börja med.

Har man spelat flera år med samma spelare tycker man att det här är så självklart att det inte behövs förklaras,
När man sedan börjar spela med andra spelare upptäcker man att det inte alls är självklart.
Att kommunicera vad man förväntar sig av spelarna och vad spelarna kan förvänta sig av spelledaren ärdet mest grundläggande i en lyckad kampanj.

 

[Christoffer]

Ni som tycker SL ska vara sammankallande, skulle ni inte tycka det var fantastiskt om peppen och det sammankallande i meningen "kom igen, kan vi spela på söndag eller inte?" inte prompt kom från SL? Jag älskar när vi spelar något och de som spelar är taggade och driver fram en bokning av nästa speltillfälle. Att tvingas ha den rollen bara för att jag råkar vara SL är för mig lite nedslående och en känner sig lite för mycket som lekledare. Vad har det för fördelar att SL just har den sammankallande rollen?

 

[JohanL]

Att kommunicera vad man förväntar sig av spelarna och vad spelarna kan förvänta sig av spelledaren ärdet mest grundläggande i en lyckad kampanj.

Jag håller för övrigt helt med om att det är dumt att säga bara "gör en vanlig människa och så får du se vad som händer". Det finns ingenting som säger att den rollpersonen kommer att fungera alls som vampyr, Mythos-utredare, i Narnia eller kidnappad av utomjordingar till deras arena-planet, och spelaren får inte ens chansen att försöka.

(Vi gjorde "vanliga människor" till Den svarta madonnan - vi var förlagsfolk - men även då skapade vi rollpersoner inom systemet med sina olika själsliga defekter som kommer till nytta för SL under spel. Och även då blev det märkligt ibland när kampanjen verkar anta att man är någon sorts hybrid mellan legosoldater och SWAT team som gärna skjuter sig genom högvis med politiska extremister...)

 

[anth]

Jag är en stor anhängare av att någon annan än SL är sammankallande. Dels tar det i alla fall ett jobb från SLs välbelamrade bord, dels kan det kännas bra att veta att minst en spelare har kul nog att faktiskt vilja sätta ihop speltillfälle. (Och så hindrar det SL från att vara långsam och bli färdig med bara det här också först...)

Det viktiga är att NÅGON är sammankallande. Och jag anser fortfarande att det är spelledarens uppgift att i sånt fall utse någon ANNAN än sig själv.

Sedan förstår jag inte varför folk har så svårt att planera in sina rollspelsmöten.
Hur gör folk som sjunger i kör en gång i veckan?
Hur gör folk som spelar innebandy en gång i veckan?
Hur gör folk som går någon kurs en gång i veckan?
Hela föreningssverige skulle haverera om folk inte kunde planera - men föreningssverige havererar inte så folk KAN planera.
Men väldigt många rollspelskampanjer havererar för att man inte lyckas hitta speltider som passar.

 

[JohanL]

Sedan förstår jag inte varför folk har så svårt att planera in sina rollspelsmöten.
Hur gör folk som sjunger i kör en gång i veckan?
Hur gör folk som spelar innebandy en gång i veckan?
Hur gör folk som går någon kurs en gång i veckan?

Problemet är att de redan gör de sakerna på fasta dagar medan spelmöten ofta (väl?) är "när kan alla spela?" snarare än "torsdagar jämna veckor, de som är där spelar!"

(Jag brukar ha tumregeln att det kan funka om en spelare har små barn, men inte om två har det...)

 

[anth]

Ow! Vilken procentandel av startade Den svarta madonnan eller Beyond the Mountains of Madness blir faktiskt färdigspelade?

Jo, men det är ju lite det som utmärker en kompetent spelledare:
- att välja en kampanj som man faktiskt klarar av att avsluta.
- eller göra ändringar i en svårspelad kampanj så den kan avslutas.
- eller förvarna innan kampanjen drar igång: "det här är en lång kampanj, jag räknar med att vi kommer halvvägs igenom".

Observera att många CoC-kampanjer (och likn.) avslutas p.g.a. TPK.
Om alla dör eller blir vansinniga är kampanjen slut (om man inte fixat en reservplan där nya rollpersoner tar över).

Får jag välja: tio gånger hellre TPK, än att spelledaren säger att denne inte orkar spelleda längre så allt rinner ut i sanden.

 

[anth]

Problemet är att de redan gör de sakerna på fasta dagar medan spelmöten ofta (väl?) är "när kan alla spela?" snarare än "torsdagar jämna veckor, de som är där spelar!"

Ja,det är problemet.
Problemet är alltså att rollspel har absolut lägst prio av alla aktiviteter i folks liv.
Oh, jag går en kurs i knyppling, det är viktigare än rollspel.
Polaren ringde och så att han ville ta en öl i kväll, det är viktigare än rollspel.
Ikväll är det stjärnfall ute, det är viktigare än rollspel.
...

(Jag brukar ha tumregeln att det kan funka om en spelare har små barn, men inte om två har det...)

Instämmer.
Att en spelare har barn går att planera.
Om två spelare har barn börjar det tyvärr dags att se dem som "reservspelare" som kommer när de kan och att kampanjen inte faller om de försvinner.

 

[Zeedox]

Jag tyckte bara att jag rabblade minimikraven för en medioker spelledare.
Jag har omformulerat min lista.
Vilken av punkterna tycker du att spelledare har svårast att klara av?

1. En spelledare ska inte sitta och mumla, utan ska kunna säga klart och tydligt vad fan det är vi spelar.

2. En spelledare ska ha tillbringat någon timme innan spelmötet med att gå igenom vad rollpersonerna förväntas göra denna gång, samt ha ordning på sina papper, samt ha bokmärken till viktiga sidor i böckerna så det går snabbt att slå upp.

3. En spelledare ska inte rälsa, eller tycka att sin kampanj är någon form av jävla dockteater där rollpersonerna är statister.
Det är SPELARNAS äventyr och det är spelledarens uppgift att se till att de får göra fantastiska saker. Det är spelarnas rollpersoner som har huvudrollerna, inte någon spelledarperson.

4-5. En spelledare ska leda, men inte vara företagsledare, bara teamledare, vilket mest betyder att se till att alla har det bra, ungefär som en värd på en fest.
Men hen ska samtidigt ha lite skinn på näsan och säga ifrån om någon förstör det roliga för de övriga.

6. Startar man ett projekt, som en rollspelskampanj, ska man även klara av att avsluta det.
Klarar man inte av det kan jag inte ens se hur man klarar av att sköta ett vanligt jobb med lite ansvar.

Hoppas jag inte gjorde dig upprörd! Det var inte meningen.

Samtliga av punkt 1-6 är sådant som jag och mina vänner misslyckats med i olika grad genom våra rollspelskarriärer.

Av de rollspelskampanjer som inte varit en serie one-shot kan jag nog bara komma ihåg 3 som faktiskt avslutades. Oftast rinner de ut i sanden. Ofta har de kanske inte heller haft något definitivt slut, när vi spelat.

Den punkt som kändes mest avancerad är väl punkt 2 - det vissa svänger ihop på någon timma i prepp tar nog mig veckor, om jag ens får ihop det. Det är den punkten jag startade tråden för att pejla in, faktiskt - hur gedigen äventyrsförberedelse som förväntas.

 

[ragngand]

Om en SL ska stå för sådan god underhållning, inte rälsa och inte ta utrymme och syre i onödan från spelets stjärnor - spelarna - så tycker jag det absolut är rimligt att spelarna är drivande för att boka ett nytt speltillfälle för att SL ska få energi att underkasta sig alla förberedelser inför nästa show.

 

[JohanL]

Samtliga av punkt 1-6 är sådant som jag och mina vänner misslyckats med i olika grad genom våra rollspelskarriärer.

Den som aldrig har misslyckats med punkt 6 kan ju kasta första stenen!