Nekromanti Vad stör er i böcker?
- Thread starter Balderk
- Start date
Re: Pretentiöst språk
"Fast det kan fungera i romanform givet att berättelsen i sig inte är det centrala."
Min poäng var att berättelsen *är* det centrala i en roman. Tusen sidor av tuffa formuleringar är i allmänhet helt oläsligt.
"Joyces Oddyssén, som exempel."
"Odysseus" heter den, och jag har tvingats att genomlida valda delar. Jag skulle hellre genomgå en tarmoperation än läsa resten.
"Eller fan, det kan fungera ändå. Vad vore väl Liftarens Guide Till Galaxen utan sina fyndiga formuleringar?"
Språket i Liftarens guide överskuggar inte handlingen på något sätt; det framhäver den. Det finns inget i den berättelsen som tyder på att författaren var ointresserad av handlingen och bara ville stapla balla meningar på varandra. Kort sagt, den har inget att göra med det jag protesterar mot.
"Jag är istället måttligt intresserad av någon som har en bra berättelse att berätta, men inte har författarsjäl nog att göra det rätt."
Vi har nog ganska olika uppfattning om hur man "gör det rätt".
"Fast det kan fungera i romanform givet att berättelsen i sig inte är det centrala."
Min poäng var att berättelsen *är* det centrala i en roman. Tusen sidor av tuffa formuleringar är i allmänhet helt oläsligt.
"Joyces Oddyssén, som exempel."
"Odysseus" heter den, och jag har tvingats att genomlida valda delar. Jag skulle hellre genomgå en tarmoperation än läsa resten.
"Eller fan, det kan fungera ändå. Vad vore väl Liftarens Guide Till Galaxen utan sina fyndiga formuleringar?"
Språket i Liftarens guide överskuggar inte handlingen på något sätt; det framhäver den. Det finns inget i den berättelsen som tyder på att författaren var ointresserad av handlingen och bara ville stapla balla meningar på varandra. Kort sagt, den har inget att göra med det jag protesterar mot.
"Jag är istället måttligt intresserad av någon som har en bra berättelse att berätta, men inte har författarsjäl nog att göra det rätt."
Vi har nog ganska olika uppfattning om hur man "gör det rätt".
Re: Pretentiöst språk
""Odysseus" heter den"
Äh, jag skulle ju kolla vad det nu var den hette egentligen, för jag glömmer alltid det... men jaja, så går det
"Vi har nog ganska olika uppfattning om hur man "gör det rätt". "
Antagligen, men jag behöver uppenbarligen andras åsikter om vad som är fel för att lista ut vad jag tycker är rätt, och därmed fel.
/Jonas, läser gärna Günther Grass också
""Odysseus" heter den"
Äh, jag skulle ju kolla vad det nu var den hette egentligen, för jag glömmer alltid det... men jaja, så går det
"Vi har nog ganska olika uppfattning om hur man "gör det rätt". "
Antagligen, men jag behöver uppenbarligen andras åsikter om vad som är fel för att lista ut vad jag tycker är rätt, och därmed fel.
/Jonas, läser gärna Günther Grass också
Rosen
Myrmidon
Heinleins 'Starman Jones' (NT)
--
Åke
--
Åke
Rising
Vila i frid
Re: Pretentiöst språk
Det där sista exemplet nämns blott i förbigående, och det har ingen som helst relevans för handlingen. Men visst, det är inte skrivet med något särskilt anmärkningsvärt språk, så samtidigt kan man ju säga att du har rätt, för skämtet lyfts ju fram av det okonstlade språkbruket.
---
Jag personligen lyssnar nästan hellre på en god berättare än en som har något viktigt att berätta. Men "god berättare" är ju den som använder "rätt" språk till sin berättelse, det har inte alltid med "lätt" eller "svårt" språk att göra.
Allra helst ser jag att det hela tiden finns visst tuggmotstånd i texten. Om motståndet hör till handlingen (såsom att läsaren måste lägga ihop två och två för att förstå vad rollfigurerna egentligen menar med sina repliker), språket (såsom att något beskrivs med en snillrik metafor eller liknelse) eller stämningen (såsom att ett allvarligt parti plötsligt övergår i en galen ordvits (vanligt i "Liftarens guide" och nästan ännu vanligare i Discworldböckerna, där en mening i stil med "solstrålarna sänkte sig ned över dalen som smält guld" kan övergå i en lång utläggning om hur otäckt det vore om det bokstavligen hade runnit ner smält guld i dalen, och vilka konsekvenser det hade gett på både naturen och landets ekonomi i det långa loppet...)) spelar inte så stor roll för mig, helst ser jag att författaren kan överraska mig på mer än ett sätt.
Men visst, krånglighet som självändamål gör ju ingen glad.
Det beror nog på hur man menar. Liftarens Guide har ju inte mycket handling överhuvudtaget, det är mest glad berättarglädje rakt igenom. Den där rymdvarelsen som skall förolämpa alla personer i universum i bokstavsordning, till exempel, eller den där liraren som i varje inkarnation blir mördad av Arthur Dent, eller de där rymdvarelserna med fyrtio armar som var unika i universum för att de var den enda civilisationen som uppfunnit deoderanten före hjulet. Det kryllar av sådana krumelurer.
Det där sista exemplet nämns blott i förbigående, och det har ingen som helst relevans för handlingen. Men visst, det är inte skrivet med något särskilt anmärkningsvärt språk, så samtidigt kan man ju säga att du har rätt, för skämtet lyfts ju fram av det okonstlade språkbruket.
---
Jag personligen lyssnar nästan hellre på en god berättare än en som har något viktigt att berätta. Men "god berättare" är ju den som använder "rätt" språk till sin berättelse, det har inte alltid med "lätt" eller "svårt" språk att göra.
Allra helst ser jag att det hela tiden finns visst tuggmotstånd i texten. Om motståndet hör till handlingen (såsom att läsaren måste lägga ihop två och två för att förstå vad rollfigurerna egentligen menar med sina repliker), språket (såsom att något beskrivs med en snillrik metafor eller liknelse) eller stämningen (såsom att ett allvarligt parti plötsligt övergår i en galen ordvits (vanligt i "Liftarens guide" och nästan ännu vanligare i Discworldböckerna, där en mening i stil med "solstrålarna sänkte sig ned över dalen som smält guld" kan övergå i en lång utläggning om hur otäckt det vore om det bokstavligen hade runnit ner smält guld i dalen, och vilka konsekvenser det hade gett på både naturen och landets ekonomi i det långa loppet...)) spelar inte så stor roll för mig, helst ser jag att författaren kan överraska mig på mer än ett sätt.
Men visst, krånglighet som självändamål gör ju ingen glad.
Re: Pretentiöst språk
"det är mest glad berättarglädje rakt igenom"
Det är det jag menar - han har inte vernissage för långsökta metaforer, han berättar något. Att det sedan inte är en rak och sammanhängande berättelse har inte med saken att göra; det var inte det jag pratade om. Jag störs just av meningslösa språkfinesser som *inte* är relevanta. Jag anser inte att formuleringarna i Liftarens guide drar uppmärksamheten från vad som händer, utan tvärtom belyser händelserna och gör dem intressantare. Det väsentliga är att det i allra högsta grad är just en berättelse, och att den framförs på ett sådant sätt att man kan uppskatta personerna och handlingen. De exempel du tar upp är inte roliga på grund av att varje mening i deras beskrivningar sticker ut och är jättespeciell - de är roliga för att de är udda. En av mina favoriter är invasionsarmén och den lilla hunden - jag har inget minne av vilka meningar som användes; jag minns den faktiska händelsen. Vilket återigen är precis den poäng jag försökte uttrycka.
"Jag personligen lyssnar nästan hellre på en god berättare än en som har något viktigt att berätta."
Jag med. Jag sade ingenting om "viktigt". De prisbelönta pappskallar jag pratar om anser jag är dåliga berättare som inte har något alls att berätta.
"såsom att något beskrivs med en snillrik metafor eller liknelse"
Ja, men då ska det vara en metafor som faktiskt förstärker beskrivningen. Många använder metaforer för metaforernas egen skull, utan att reflektera över om de verkligen ger rätt bild. Jag har själv gjort mig skyldig til det, men jag har i alla fall vett att inte försöka publicera dyngan.
"det är mest glad berättarglädje rakt igenom"
Det är det jag menar - han har inte vernissage för långsökta metaforer, han berättar något. Att det sedan inte är en rak och sammanhängande berättelse har inte med saken att göra; det var inte det jag pratade om. Jag störs just av meningslösa språkfinesser som *inte* är relevanta. Jag anser inte att formuleringarna i Liftarens guide drar uppmärksamheten från vad som händer, utan tvärtom belyser händelserna och gör dem intressantare. Det väsentliga är att det i allra högsta grad är just en berättelse, och att den framförs på ett sådant sätt att man kan uppskatta personerna och handlingen. De exempel du tar upp är inte roliga på grund av att varje mening i deras beskrivningar sticker ut och är jättespeciell - de är roliga för att de är udda. En av mina favoriter är invasionsarmén och den lilla hunden - jag har inget minne av vilka meningar som användes; jag minns den faktiska händelsen. Vilket återigen är precis den poäng jag försökte uttrycka.
"Jag personligen lyssnar nästan hellre på en god berättare än en som har något viktigt att berätta."
Jag med. Jag sade ingenting om "viktigt". De prisbelönta pappskallar jag pratar om anser jag är dåliga berättare som inte har något alls att berätta.
"såsom att något beskrivs med en snillrik metafor eller liknelse"
Ja, men då ska det vara en metafor som faktiskt förstärker beskrivningen. Många använder metaforer för metaforernas egen skull, utan att reflektera över om de verkligen ger rätt bild. Jag har själv gjort mig skyldig til det, men jag har i alla fall vett att inte försöka publicera dyngan.
Cybot
Mest spelbar
Re: Vit kapitalism som pressats ur en ko
Och så är det så mycket roligare att skapa taffliga verk än att behöva utsättas för dem.
Och så är det så mycket roligare att skapa taffliga verk än att behöva utsättas för dem.
Pom
Swashbuckler
Jäpp! [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Pom
Swashbuckler
Re: En rätt tjock bok
Om det berättas om någon annan som hittar flest mynt blir denne antingen en meningslös distraktion (som i och för sig kan göras underhållande av en tillräckligt skicklig författare) eller en ny huvudperson. Frågan är väl egentligen hur många huvudpersoner det är praktiskt att ha i en berättelse. Tolkien och Martin balanserar väl farligt nära kanten i mitt tycke, även om de inte faller.