metod 2
Jag förstår argumenten, men håller inte med.
Det kanske beror på vilket rollspel det gäller eller att jag inte har med så jättemånga strider.
Men jag kör Gemini, vilket är ett dödligt stridssystem (det räcker med nått enstaka misstag för att man skall tagas av daga).
Men jag skulle aldrig i livet sätta ungefärliga siffror (däremot använda någon mall, för icke-planerade SLP). Det är marginalerna som kan döda.
Ok. Somliga gillar det inte, man jag vill att spelarna ska vara beredda för att RP kan komma att möta döden varje gång de träder in i en strid. Det blir en annan stämning runt striderna då... (förmodligen raka motsatsen till hack'n'slash).
Nackdelen med att köra så, är just de gånger som spelarna inte finner något annat val för RP, än att ta till våld.
Skulle jag fuska eller spelarna misstänker det, blir det naturligtvis kritik mot det dödliga systemet då RP dör alltså, men inte i det motsatta fallet.
För att bemöta den risken så slår jag alla slag öppet.
Om jag slår lågt för SLP, och de klarar handlingen så är ju inte det något konstig. Skulle jag slå högt och SLP ändå klarar sig, så är SLP antagligen bra. Men skulle jag vara inkonsekvent så skulle det bli lite si och så med SLPs bra/dåliga värden och spelarna skulle alltså kunna anklaga mig för fusk.
Poängen med att spelarna vet att jag inte fuskar är naturligtvis att det inte är mitt fel, utan lika väl deras (alla visste ju vad en strid innebar), om det går illa, därför så blir en strid och dess utslag någonting som alla kan acceptera.
Varför jag alltså kan köra med farliga strider och uppnår den ovan beskrivna anti-hack'n'slash stämningen.
- Zire