Nekromanti Vad tycker ni om nya Oktoberlandet?

[luddwig]

Som rubriken säger: Vad tycker ni om nya Oktoberlandet? Vad är bra? Vad är mindre bra? Vilken typ av äventyr lämpar det sig för?

 

[Mogger]

Kort svar; jag gillar det väldigt mycket! Jag skulle gärna spela en kampanj i revolutionens skugga och få reda på vad som finns bakom den eviga dimman.

 

[McKatla]

Välskrivet och inspirerande! Bra regler, bra äventyr och superb världsbeskrivning. Själva boken är mycket snygg även om de tecknade bilderna inte är lika snygga som layouten i övrigt. Två saker saknar jag dock: någon slags bestiarium (det fanns i första utgåvan, och omtryckt i Lintovaffären) samt en fortsättning på allt det som det hintas om – vad finns egentligen i dimman? En översikt av kampanjen alltså – som det är nu lider Oktoberlandet av samma problem som Symabroum: boken är starten på något som inte är helt avtäckt förrän efter x antal supplement av den tänkta kampanjen. Jag föredrar en grundbok som talar om vad som gäller, så att jag som spelledare har kött på benen från början, och kan förhålla mig fritt från kampanjen.

 

[krank]

som det är nu lider Oktoberlandet av samma problem som Symabroum: boken är starten på något som inte är helt avtäckt förrän efter x antal supplement av den tänkta kampanjen. Jag föredrar en grundbok som talar om vad som gäller, så att jag som spelledare har kött på benen från början, och kan förhålla mig fritt från kampanjen.

QFT.

 

[Fiktionslek]

Välskrivet och inspirerande! Bra regler, bra äventyr och superb världsbeskrivning. Själva boken är mycket snygg även om de tecknade bilderna inte är lika snygga som layouten i övrigt. Två saker saknar jag dock: någon slags bestiarium (det fanns i första utgåvan, och omtryckt i Lintovaffären) samt en fortsättning på allt det som det hintas om – vad finns egentligen i dimman? En översikt av kampanjen alltså – som det är nu lider Oktoberlandet av samma problem som Symabroum: boken är starten på något som inte är helt avtäckt förrän efter x antal supplement av den tänkta kampanjen. Jag föredrar en grundbok som talar om vad som gäller, så att jag som spelledare har kött på benen från början, och kan förhålla mig fritt från kampanjen.

Hej!

Kul tråd! Jag följer med spänning!

Jag förstår självklart den här synpunkten, men vill stillsamt påpeka att Symbaroum och Oktoberlandet är väldigt olika när det gäller hur spelvärlden utformas. I Oktoberlandet är det ju *du och din spelgrupp* som utformar världen som den plats där ni menar att texterna kunde ha skrivits. Det är inte så att det kommer komma en text som en gång för alla och oåterkalleligt slår fast att världen är på ett vis som omöjliggör ert Oktoberland. Detta skulle ju gå helt emot spelets grundidé. Äventyren i Nils Hintzes kampanj kan spelas fristående eller i serie, men de kommer inte heller ställa allt på ända eller slutgiltigt besvara de stora frågorna (för det tillåter inte jag, och det vill heller inte Nils ).

Det du efterfrågar förutsätter att spelskaparen vet allt i ett spels hela framtida utgivning, alternativt i ett tidigt skede låser sig vid en specifik plan för allt framtida innehåll. Det är nog väldigt sällsynt (och eventuellt en ganska dålig idé från ett skaparperspektiv). Om man som spelare vill ha det så är det nog mycket klokare att satsa sina slantar på ett »avslutat« spel/avslutad utgåva av ett spel.

Funderar

Christian

 

[McKatla]

Tack för klargörandet om skillnaden mellan Oktoberlandet och Symabroum. Men likväl undrar jag vad som finns där i dimman! LITE mer kunde du/ni väl bjudit på ;-) För jag antar att du och Nils har ERA svar, och att lämna oss i sticket just när skiten är på väg att träffa fläkten, det gör mig sugen på att få veta mer. Mycket mer!

Sedan inser jag att en värld i någon mening måste få leva och utvecklas även för er som uppfunnit den och skriver dess historia (eller då kanske, i ljuset av ditt svar, NÅGRA möjliga historier i dess värld). Men ändå, det är skillnad på spel och spel här: en del håller inne på hemligheterna, andra gör det inte - och Oktoberlandet hör till den förra kategorin. Vad är det för farkost som kommer där i dimman? Är det invasion på väg, efter kraftsamling på Andra Sidan? Eller är det några få stackare som lyckats överleva alla dessa år, och nu äntligen hittar tillbaka till säkerheten? Eller... Ja, du förstår! Du har väckt min nyfikenhet med dina berättelser, och lämnar mig mitt i en cliffhanger... Arrghhh!!

Så två frågor:
- Kommer det fler moduler? När i så fall?
- Kommer ni att återutge de äventyr som fanns till första gåvan (av Nils allihop tror jag), men som jag tappat bort i en migrering bort från disketter till senare hårdvara (och saknar väldigt mycket...)?

 

[luddwig]

Kompletterande fråga: Vad i form av äventyr och annat som är relaterat till de två utgåvorna av Oktoberlandet har getts ut egentligen?

 

[Fiktionslek]

Tack för klargörandet om skillnaden mellan Oktoberlandet och Symabroum. Men likväl undrar jag vad som finns där i dimman! LITE mer kunde du/ni väl bjudit på ;-) För jag antar att du och Nils har ERA svar, och att lämna oss i sticket just när skiten är på väg att träffa fläkten, det gör mig sugen på att få veta mer. Mycket mer!

Sedan inser jag att en värld i någon mening måste få leva och utvecklas även för er som uppfunnit den och skriver dess historia (eller då kanske, i ljuset av ditt svar, NÅGRA möjliga historier i dess värld). Men ändå, det är skillnad på spel och spel här: en del håller inne på hemligheterna, andra gör det inte - och Oktoberlandet hör till den förra kategorin. Vad är det för farkost som kommer där i dimman? Är det invasion på väg, efter kraftsamling på Andra Sidan? Eller är det några få stackare som lyckats överleva alla dessa år, och nu äntligen hittar tillbaka till säkerheten? Eller... Ja, du förstår! Du har väckt min nyfikenhet med dina berättelser, och lämnar mig mitt i en cliffhanger... Arrghhh!!

Så två frågor:
- Kommer det fler moduler? När i så fall?
- Kommer ni att återutge de äventyr som fanns till första gåvan (av Nils allihop tror jag), men som jag tappat bort i en migrering bort från disketter till senare hårdvara (och saknar väldigt mycket...)?

Hehe … du är medveten om att du just hittade på tre stycken major äventyrshookar bara i den här forumposten? Det är så Oktoberlandet funkar :=).

För att svara på dina frågor:

– Ja, det kommer åtminstone en modul till. Nils Hintze har skrivit ett stort äventyr med titeln »Den sista najaden« som bygger på och synkar med Lintovaffären och som kan spelas som en fortsättning på introduktionsäventyret. Det ska vad jag vet komma till påsk. Johan Nohr formger det just nu.

– För övrigt material och en fortsatt utgivning får vi se. Det måste finnas ett tillräckligt intresse för att motivera det. Det är inte vanityutgivning utan ett kommersiellt projekt.

Hälsar

Christian

 

[Fiktionslek]

Kompletterande fråga: Vad i form av äventyr och annat som är relaterat till de två utgåvorna av Oktoberlandet har getts ut egentligen?

Till första utgåvan gjorde Nils Hintze tre äventyr som publicerades som PDF:

»Våldsam vinter i Vajrak« (omarbetat till Tsarens röst i nya grundboken)
»Körsbärsträdet« (äventyr som byggde på Tjechovs Körbärsträdgården)
»Pankratis positiv« (äventyr som utspelade sig i Leongrad)

Alla spelvärldstexter från den gamla utgåvan av grundboken ingår nu i Lintovaffären (tillsammans med ett par tidigare opublicerade). Reglerna från den första utgåvan har jag ryckt ut och utvecklar eventuellt i någon riktning som inte är Oktoberlandsrelaterad.

Här utöver finns lite promomaterial, något spelarhäfte med ett urval av texter samt en hel skrälldus med opublicerat material i varierande skick.

Hälsar

Christian

 

[luddwig]

Jag hade fått för mig att Lintovaffären var en novellsamling. Tänk så fel man kan ha.

För övrigt får någon som har koll gärna kortfattat förklara den grundläggande regelmekaniken i de två utgåvorna. Jag har uppfattat det som att den nya utgåvan har tydliga likheter med Mutant År 0 men kanske har jag fått även det om bakfoten? Den gamla utgåvans regler vet jag överhuvudtaget ingenting om.

 

[Fiktionslek]

Jag hade fått för mig att Lintovaffären var en novellsamling. Tänk så fel man kan ha.

För övrigt får någon som har koll gärna kortfattat förklara den grundläggande regelmekaniken i de två utgåvorna. Jag har uppfattat det som att den nya utgåvan har tydliga likheter med Mutant År 0 men kanske har jag fått även det om bakfoten? Den gamla utgåvans regler vet jag överhuvudtaget ingenting om.

Lintovaffären är Oktoberlandets stora världsbok, men då världsbeskrivningen utgörs av texter från spelvärlden och dessa dessutom formar en sorts berättelse, kan man läsa det lite som en skönlitterär textsamling också.

Vilket påminner mig: Det var faktiskt ytterligare en PDF som publicerades till första utgåvan:

»Glashuset och andra oktoberländska texter« (texter från Oktorberlandet skrivna av oktoberfans i en tävling jag hade)

Reglerna i den nya utgåvan är en nedskalad FATE-motor och har ingenting alls att göra med År Noll vad jag vet. Du kan spela tämligen traditionellt om du vill, men också väldigt fate-fateigt om du önskar. Vid behov och lust kan du bygga ut med delar från FATE Core.

Den gamla utgåvan hade ett enkelt system med nio procentgrundvärden (»beredskaper«) som man slog för när man ville göra något. Man kunde bredda eller specialisera beredskaperna och skaffa sig en tionde beredskap för att kasta besvärjelser. Besvärjelserna byggde man själv utifrån en bas (en »insikt«) och ett antal parametrar för besvärjelsens räckvidd, ingredienser, varaktighet m.m. Det fanns också en sorts superkrafter – fefolksförmågor som byggde på ordspråk och uttryck. »Gå upp i rök« lät till exempel rollpersonen förvandla sig till rök. »Kasta ett getöga« lät rollpersonen plocka ut sitt öga och kasta, o.s.v. Fefolksförmågorna finns kvar i nya utgåvan också. Slutligen fanns en sammankoppling mellan rollpersons- och äventyrsgenerering som utgick från viktiga Oktoberländska tvistefrågor. Även detta finns i någon mån med i nya utgåvan.

Hälsar

Christian

 

[Fiktionslek]

... Och just det: till första utgåvan fanns också några lathundar. Bl.a. gjorde Krank två lathundar som i princip funkade som liggande spelar/spelledarskärmar. En använde man medan man spelade, den andra mellan spelmötena (för att skapa karaktärer och besvärjelser).

/C

 

[luddwig]

Det låter annorlunda. Mer annorlunda än jag trodde faktiskt. Men inte alls på ett avskräckande sätt.

Får erkänna att jag helt missade första utgåvan men så har jag också haft uppehåll i mitt rollspelande.

Hur kom det sig förresten att regelmotorn byttes ut till den nya utgåvan?

 

[Fiktionslek]

Det nya systemet är bättre anpassat till relationen mellan spelgrupp och spelvärldstexter, är nog den huvudsakliga anledningen.

Hälsar

Christian

 

[luddwig]

Stort tack för alla svar Christian. Klart roligt att få lite insyn.

 

[Rickard]

Två saker saknar jag dock: någon slags bestiarium (det fanns i första utgåvan, och omtryckt i Lintovaffären) samt en fortsättning på allt det som det hintas om – vad finns egentligen i dimman? En översikt av kampanjen alltså – som det är nu lider Oktoberlandet av samma problem som Symabroum: boken är starten på något som inte är helt avtäckt förrän efter x antal supplement av den tänkta kampanjen. Jag föredrar en grundbok som talar om vad som gäller, så att jag som spelledare har kött på benen från början, och kan förhålla mig fritt från kampanjen.

Nu har Fiktionslek redan svarat så jag vill mest säga min tolkning. Jag har inte läst spelet men jag har första versionen av Oktoberlandet och har därmed antagligen en erfarenhet av hur texten är skriven.

Fiktionslek skriver på ett sådant sätt att läsaren själv tolkar texten beroende på läsarens tidigare erfarenhet. Jag känner att det är precis så du har gjort.

När jag analyserade hur olika rollspel presenterade hur spelledaren skulle skriva scenarion så insåg jag vad jag skrev i föregående stycke. Jag läste texten fem gånger, varje gång med en ny state of mind där jag tog ställning till en scenariostruktur - räls, sandbox, bombdrivet, samberättande och fisktank - och jag kunde anpassa tre olika scenariostrukturer in i en och samma text. Fiktionslek lämnar nämligen "osynliga" luckor i texten som läsaren själv fyller i utan att tänka på det.

Regelsystem som värld som spelledarkapitel var alla genomsyrade av samma skrivsätt, ett skrivsätt som - för mig- gör spelet väldigt unikt.

 

[McKatla]

Ja, spelet är unikt. Och det på ett mycket bra sätt – jag kommer inte på något annat rollspel som är så välskrivet rent litterärt. Visst kan jag hitta på tolkningar och äventyr själv, och det gör jag också i alla andra spel jag spelar – det är mycket sällan jag använder färdigskrivna scenarior eller kampanjer. Men i just Oktoberlandets fall är storyn så BRA att jag vill ha mer av den! Jag vill helt enkelt läsa romanen om Anstasia och de andra som nämns i de olika skönlitterära inslagen i grundboken och i Lintovaffären! Jag vill veta vad Fiktionslek (och Nils) tänkt sig kommer att ske – och då blir det extra frustrerande att det INTE är som i Symbaroum där vi i alla fall så småningom får veta vad spelskaparna tänkt sig – här är tanken att SL och spelgrupp själva skall "skriva" fortsättningen.

Med det sagt är jag ändå beredd att säga att detta är en av de få spel i min samling som är omistligt att behålla! (Itras by och några andra hör också dit, men de är få.) Och som jag kommer att läsa om, och det flera gånger – precis sm jag gör med all den skönlitteratur jag uppskattar mest.

 

[Fiktionslek]

Ja, spelet är unikt. Och det på ett mycket bra sätt – jag kommer inte på något annat rollspel som är så välskrivet rent litterärt. Visst kan jag hitta på tolkningar och äventyr själv, och det gör jag också i alla andra spel jag spelar – det är mycket sällan jag använder färdigskrivna scenarior eller kampanjer. Men i just Oktoberlandets fall är storyn så BRA att jag vill ha mer av den! Jag vill helt enkelt läsa romanen om Anstasia och de andra som nämns i de olika skönlitterära inslagen i grundboken och i Lintovaffären! Jag vill veta vad Fiktionslek (och Nils) tänkt sig kommer att ske – och då blir det extra frustrerande att det INTE är som i Symbaroum där vi i alla fall så småningom får veta vad spelskaparna tänkt sig – här är tanken att SL och spelgrupp själva skall "skriva" fortsättningen.

Med det sagt är jag ändå beredd att säga att detta är en av de få spel i min samling som är omistligt att behålla! (Itras by och några andra hör också dit, men de är få.) Och som jag kommer att läsa om, och det flera gånger – precis sm jag gör med all den skönlitteratur jag uppskattar mest.

Verkligen roligt att höra! Det är häftigt att någon vill ha ännu mer, när jag just givit ut sammanlagt ca 400 sidor texter från spelvärlden :=). Vi får väl se! Tills vidare kan du kanske trösta dig med att du redan har mycket material att leka med!

Hälsar

Christian

 

[Duckwing]

Jag hittade Oktoberlandet i min lokala spelbutik av en slump och tyckte den var väldigt snygg så jag bläddrade litet i den. När jag insåg att den använde sig av FATE-systemet så kände jag mig tvungen att köpa den för att ge mitt stöd. Jag ångrar mig verkligen inte då den var ett stort nöje att läsa och gav verkligt sug att få spelleda en grupp på äventyr i den här världen.
Jag gillar verkligen hur all världsbeskrivning sker "inifrån" och "subjektivt" och är menad att tolkas av spelgruppen. Dock så är det också en svaghet då det var litet väl många trådar som lämnades fladdrande i vinden, om jag får uttrycka mig bildligt. Egentligen hade det inte varit något problem om det inte varit för att dessa trådar fanns i några av exempelkaraktärernas beskrivning genom obskyra referenser som inte får någon förklaring någonstans. Här känns det som att författaren hade som allra minst någon lös baktanke om vad som menas men läsaren får ingen ledtråd om vad "Röda Hovet" är eller varför nymfer och alver skulle vara mer specialla än andra feer. Eftersom exempelkaraktärer är tänkta att hjälpa spelare komma igång skulle jag önskat litet mer handfast beskrivning av vissa av dem.
Detta avhjälps dock iom Lintovaffären då några lösa trådar får litet mer styrsel och riktning genom den boken, utan att för den skull spelgruppens utrymme för tolkning försvinner.

 

[Stefan]

Hej Christian!

Har precis köpt på mig allt av Oktoberlandet (Tsarpaketet och Lintov) och undrar vilket ordning du skulle rekommendera att spela äventyren, har inte SL:at på 20 år så jag är lite nervös och tar alla tips jag kan få

Johan Nohr visade upp grundboken och jag förälskade mig direkt. Riktigt häftig värld.

Mvh,
Stefan