Vad var bra med gamla Chock?

[Voldstagg13]

Chock var mitt första rollspel på 80-talet som SL. Det passade mig både bättre med temat än DoD och Mutant, och undvek att trampa min kompis (som mutat in dem redan) på tårna. Systemet var jobbigt, merparten av att driva spelet låg på SL och högläsning. men det var mitt.
Med åren och erfarenheterna insåg jag hur fruktansvärt rälsade äventyren var och att jag, när jag gjorde stapplande försök till egna äventyr, kopierade modellen från köpäventyren och skrev 'peka-och-klicka'-dataspel i rollspelsform. Det fanns en viss Chock-stämning, men för mig var det i brist på jämförelse och alternativ, tittar jag i böckerna nu kommer ingen lust att spela Chock igen.

Så vad var den gamla 'Chock-stämningen' egentligen? Och varför vill 'vi' ha den tillbaka?

 

[God45]

Jag tänker rulla in som den estetiska extremisten jag är. INGENTING var bra med gammla Chock. Det var Call of Cthulhu för folk som ville ha något som var enklare och dummare. Något som inte faktiskt riskerade att skrämma någon eller fick någon att tänka något obehagligt. Och det blev överkört på den gotiska arenan så fort Vampire dök upp.

Inte läst nya Chock. Det kanske är bättre?

 

[Voldstagg13]

God45: Jo, jag gick över till CoC efter Chock...de flesta som varit mest peppade på nya Chock refererar ofta till stämningen i gamla, kanske var det enkelheten då? Eller blandningen av gamla Hammer-filmer och Scooby Doo (minus humorn)? Eller, ärligt, det var inte mycket humor i mitt spelande (vilket kunde ha lyft en del).

 

[God45]

God45: Jo, jag gick över till CoC efter Chock...de flesta som varit mest peppade på nya Chock refererar ofta till stämningen i gamla, kanske var det enkelheten då? Eller blandningen av gamla Hammer-filmer och Scooby Doo (minus humorn)? Eller, ärligt, det var inte mycket humor i mitt spelande (vilket kunde ha lyft en del).

Jag har inte ens tänkt på det skulle vara ett komisk rollspel... Det verkade inte roligt någonstans när jag läste det. Men om man ska spela det mer som ett "Vi flamsar runt och slår spöken i ansiktet" spel... Så är det ändå inte särskilt bra. Det förklarar de dumma förkortningarna i alla fall. Men försöker du göra ett komiskt skräckspel under den här eran så konkurrerar du med Ghost Busters och det spelet är fortfarande JÄVLIGT bra. Då räcker inte tramsiga förkortningar.

 

[JJoghans]

För mig var det nog den ödesmättade känslan man fick av text och illustrationer som gjorde att jag gillade gamla Chock. Tyvärr var ju både reglerna och äventyren rätt kassa, och jag fick bättre drag i mina egna äventyr, hur undermåliga de än måste ha varit. Lustigt nog är Äventyrsspels utgåva av Chock bättre än Pacesetters Chill. För mig är nog Nattens Fasor det som starkast förmedlar känslan jag vill ha ur Chock, med sina utförliga och djuplodande artiklar om specifika monster.

 

[anth]

Mysrysar-stämningen. Att man var med i SAVE gjorde att det kändes lite som Scooby Doo.

Jag tycker att det är lite elakt att jämföra med CoC, för de är 2 helt olika spel med helt olika mål.

 

[Khan]

Jag har ju bara läst gamla Chock långt i efterhand, men jag gillade stämningen. Från början var jag mer intresserad av gotisk skräck i form av Dracula, Frankenstein och de andra gamla Universal-/Hammer-monstren än av Cthulhu-mytoset. Då passade Chock som handen i vanten, och jag tror det fortfarande har en plats i rollspelsvärlden med mer "klassisk" skräck och klassiska monster.

Sen kan man absolut ha åsikter om regler och utförande och äventyr och allt annat, men Chocks USP är definitivt bra.

 

[Voldstagg13]

Jag håller med om att Nattens fasor gav väldigt mycket till spelet, sen att det var upplagt för 'monster of the week': väl använda föll många varelser bort då man kunde 'knepet', kompenserades av mängden varelser att tillgå.
"Mysrysar-stämning" stämmer nog bra, det var vad det blev men inte vad jag slutligen ville ha. Sedan kan jag tycka att SL fick lite väl mycket av det roliga med 'Onda Vägen'.

 

[Nässe]

Jag tyckte det hade hundra ton känsla, det var snyggt, ett system som funkade bra för oss (har inte spelat det på tjugo år, minst, så det kanske har åldrats illa?), en skitbra monsterbok och i alla fall ett bra äventyr i Draculas hämnd. Vi hade skitkul med Chock. Det behövde inte Heller 200 000 ord på sig för att förklara vad det är, som många av dagens spel. Jag gillade och gillar Chock.

 

[Mekanurg]

När jag jobbade med Chock 1985-87 ville jag skapa en setting med tydliga drag av dåtida Hammer/Hollywood-skräck och 1970-talets horrorserietidningar. Nattens fasor var ett instrument i denna ambition. Settingen hade föga med Lovecraft att göra, utan var mer gotisk.

 

[Voldstagg13]

Nässe: Får jag fråga, spelade ni äventyr för äventyr, nya RP och olika tidsåldrar? Eller kampanj?

 

[Mogger]

Mja, jag har nog inte några speciellt klara minnen av Chock. Visst, vi spelade det, men det var aldrig riktigt på allvar. Vill minnas att vi hade en SL som verkligen brann för det, men att försöka spela småläskig skräck med 12-åringar är inte helt oproblematiskt. Hos mig satte det inte några djupare spår. När vi några år senare började spela CoC fanns det heller ingen anledning att byta ut det.

Egentligen tycker jag att Götterdämmerung hade alla möjligheter att bli det "Nya Chock" men jag lyckades aldrig ta mig igenom regelboken. Men hade gärna spelat det!

Riktiga Nya Chock hade jag absolut varit intresserad av men, men om vi nästan samtidigt får CoC Sverige så har jag lite svårt att se mig själv någonsin spela det.

Jo! Nu minns jag ett äventyr med värme! Det var nog en Sinkadus med en pilot som var varulv. Minns inte så mycket mer men har för mig att det var en grym upplevelse! och det är väl lite det jag hade varit intresserad av. Lite vardaglig gotisk skräck, gärna i historisk miljö.

 

[Nässe]

Nässe: Får jag fråga, spelade ni äventyr för äventyr, nya RP och olika tidsåldrar? Eller kampanj?

Vi spelade alla äventyr, flera gånger, och lite hemgjort. Men det var mitt första rollspel som jag fick när det kom ut (87?) och jag var värdelös på att göra egna grejer

Vissa äventyr var riktigt dåliga, ett i djungel med leopard-djur, var nog inget vidare.

 

[Big Marco]

Chocks absolut största styrka var att det hade enormt låga trösklar för att förstå världen.

Och det är väsensskilt från CoC. Det är som jämföra Star Wars med Star Trek, för att båda är SciFi.

 

[Mogger]

Chocks absolut största styrka var att det hade enormt låga trösklar för att förstå världen.

Och det är väsensskilt från CoC. Det är som jämföra Star Wars med Star Trek, för att båda är SciFi.

Nja, jag vet inte. Jag spelade CoC i flera år utan någon som helst koll på Lovecraft och hade noll problem med att förstå världen. Eftersom Det Okända i båda spelen gör sig bäst just när det är okänt. Och då spelar det faktiskt mindre roll om det är vampyrer eller Mi-Go som ligger bakom mysteriet.

Sedan att settingen bakom kulisserna är helt olika vet man ju inte förrän senare. Och då kan jag känna att CoC har lite mer substans. Vilket så klart är en själva poängen med båda spelen.

Och ja, för SL är tröskeln naturligtvis högre i CoC, men som spelare behöver det inte vara någon större skillnad.

 

[Henke]

Mitt första minne av Chock är introäventyret "Skräck i Warwick House" som är så pedagogiskt (läs rälsat) att det tangerar soloäventyr där man enbart kan välja på olika alternativ. Minns att vi var ett gäng som spelade detta när min familj passerade Kalmar på bilsemestern där en kompis bodde över sommaren. Äventyret var en ganska simpel plot med ett spökhus så det är antagligen mest nostalgi, men jag kan än idag tycka att det är något vulgärt och kittlande i att man hittar en zombie som ligger i (en högst tillfällig) dvala på köksbordet. Vet även att jag långt senare hoppade halvvägs in i äventyret Högländernas skräck, men det minns jag inte så mycket av. Bläddrade faktiskt igenom Draculas hämnd för inte så längesedan och där finns något avsnitt där ett rum fyllt med kistor innehåller zombies. Coolt! Det finns också en stämningsfull "Sherlock Holmes"-aktig och gotisk övernaturlighet som verkligen tilltalade mig.

 

[Ulfgeir]

Det som var bra var att det fanns, Boken Nattens fasor gjorde mycket.

Regelsystemet var dock ingen höjdare.

 

[Voldstagg13]

Är det så att det inte finns ett rollspel där ute nu, som ger samma känsla som Chock gav då? I sådana fall har nya Chock en bra 'selling point'.

 

[Gurgeh]

Det var ett mysigt skräckrollspel, och dessutom det enda skräckrollspel som fanns på svenska.

Innehållsmässigt gillar jag fortfarande en del av reglerna, framför allt för att det fanns lite mer detaljerade regler för andra saker än att slåss, som till exempel att övertyga folk, eller lugna ett djur som blivit skrämt av en varulv.

 

[Big Marco]

Nja, jag vet inte. Jag spelade CoC i flera år utan någon som helst koll på Lovecraft och hade noll problem med att förstå världen. Eftersom Det Okända i båda spelen gör sig bäst just när det är okänt. Och då spelar det faktiskt mindre roll om det är vampyrer eller Mi-Go som ligger bakom mysteriet.

Sedan att settingen bakom kulisserna är helt olika vet man ju inte förrän senare. Och då kan jag känna att CoC har lite mer substans. Vilket så klart är en själva poängen med båda spelen.

Och ja, för SL är tröskeln naturligtvis högre i CoC, men som spelare behöver det inte vara någon större skillnad.

Chock var på svenska. Sänker tröskeln rejält. Min mamma var vår första CM och hon hade inte lett CoC, I can tell you. Inte ens om CoC hade funnits på svenska 1986. Vampyrer och varulvar var enkla att förstå. Kosmisk ondska med outtalbara namn höjer tröskeln.