Nekromanti Vad var ditt nybörjarvänliga rollspel?

[Big Marco]

Jag har länge haft minnet av att Chock var mitt första rollspel, men det stämmer inte. Min mor upplyste mig under sommaren när ämnet kom på tal att mitt första rollspel var James Bond 007 från Victory Games. Anledningen var att jag var (är?) otroligt James Bond-frälst och detta grundades 1983 då jag såg Moonraker på VHS 10 år gammal. Och vips var James Bond det coolaste som fanns i hela världen.

Rollspelet James Bond var häftigt men det var mycket text på engelska. Jag fattade väl ungefär häften och körde introäventyret solo (det var byggt så). Men poletten föll inte hela vägen ändå. Så jag och min mor undersökte vad som fanns på svenska. I leksaksaffären i Fokus varuhus vid Liseberg fanns det rollspel. Omslaget till Chock fångade mitt intresse - så häftigt och så spännande och så läskigt. Lord Boulton med sin flintlåspistol och en zombiehand.

jag och några vänner spelade mycket Chock med min mamma som Chockmästare (hon var bra!). Därefter blev det inköp av Mutant och min mamma speledde både Järnringen och hela Grå Döden. Jag minns fortfarande gruppens sammansättning - jag hade en ljuddämpad .45 Magnum-pistol och såg ut som Rutger Hauer, polaren Hans var en muterad björn som var inspirerad av Rambo så han hade två stycken M60-kulsprutor och Mattias hade en muterad älg med en Browning M2HB .50 KSP i fast grepp. De grå männen fick det inte lätt. ,-) [och det är intressant att detta minne sitter så starkt, än i dag, nästan 25 år senare]

Utan min tålmodiga och modiga mor skulle jag nog aldrig ha fastnat för rollspelen. Hon vågade låta oss unga grabbar leva ut våra actionfilmsfantasier till fullo inom ramarna för spelets äventyr (men aldrig utanför). Samma underbara kvinna skaffade mig rollspel för C64:an också, helt på eget bevåg (Phantasie II och Questron var de två första digitala rollspelen jag spelade).

Anekdot - Drakar och Demoner skaffade jag inte förrän typ 1988.

 

[Svarte Faraonen]

Drakar och Demoner Expert. Det var nybörjarvänligt eftersom killen som var spelledare hade två äldre bröder som spelade, så han hade bra koll på hur man skulle göra allt. Var resten nybörjarvänligt? Nja, jag tror systemet skapade en rätt god bild av vad ens rollperson "var" för något (socialt stånd, yrke, livsmål, etc), men jag tror å andra sidan att spelvärdena hade mycket liten bäring på detta.

 

[Dilandau]

Jag fick gamla Mutant i julkapp av min 19 år äldre bror. Tidigare hade jag sett spelet i en leksaksaffär i Häggvik. Jag hade inte aning om vad det var för spel, min brorsa hade ingen aning, föräldrarna var inte mycket ill hjälp, och varken jag eller någon av mina polare hade tidigare hört talas om rollspel.

Mutant var inte SÅ nybörjarvänligt. Första gången jag läste reglerna fattade jag ingenting. Jag minns att jag tänkte "Men, hur ska man göra om man vill gå någonstans?" Betänk att jag inte hade någon som helst aning om vad det var för storts spel, och att jag aldrig hört talats om rollspel.

Så Mutant blev liggande ospelat på hyllan i säkert ett år, innan jag av en händelse plockade ner det igen. Först då fattade jag spelet. "Jaha, det är ju bara att säga 'jag går dit' om jag vill gå någonstans". Om det berodde på att jag blivit lite äldre eller om jag fattade spelet bättre vi en andra genomläsning vet jag inte.

Första gången jag spelledde (eller spelade öht) var det med min mormor som enda spelare. Vi körde Mos Mosel. Mormor sköt oprovocerat ihjäl några soldater med sin laserpistol.

Sen rullade det på. Jag sålde in rollspel till mina klasskompisar med "Man kan göra VADSOMHELST!!!!!"

Sensmoralen i denna lilla berättelse är att inte ens Äspels gamla spel var särskilt nybörjarvänliga för någon som aldrig hört talats om rollspel, och som inte hade någon "mentor".

När jag läser alla andras berättelser så verkar det vanligast att man blir introducerad till spelet av någon som redan har spelat det och kan det.

 

[Mekanurg]

Appropå disktuioner om nybörjarvänlighet, vi har alla börjat med rollspel någon gång.
Så vad började du med?
Vad gjorde det spelbart för dig som nybörjare?
Och hur kommer det sig att du började?

Så kanske inte alla rollspel är ovänliga för nybörjare

-Gunnar (svar kommer nedan)

Jag började med Dungeons & Dragons första utgåvan 1977. Nej, det var inte spelbart, det var illa skrivet. Men det var då det enda spel som fanns.

1978 gick jag över till Traveller. Det var begripligt och handlade om det slags SF jag gillade då: i Poul Andersons och Isaac Asimovs fotspår.

 

[Cybot]

Mutant Chronicles...


Vilket kanske kan klassas lite som ett Guilty Pleasure.

 

[Ram]

Bärjade spela när jag var 11 (-83) och det var Drakar och Demoner, den blå boxen (som jag f.ö. fortfarande saknar i min samling). Äventyret började vid ett vägskäl, jag envisades med att hela tiden välja att rida den andra vägen som min medspelare då jag inte fattade det där med att man spelade tillsammans och vi anfölls av vargar, kom till någon by och hittade ett underjordiskt komplex och blev ihjälslagna av ett troll. Karaktärsbladet hade en bild på någon dödsängelliknande snubbe.

Vad som gjorde det spelbart för mig som nybörjare och hur det kom sig att jag började... Well, vår SL:s pappa hade köpt spelet och introducerat det för honom och det var i sin enkelhet mycket konkret med vad man skulle göra. Färdigheterna (åtminstone de som vi använde) var gjorda för att man skulle äventyra.

Men lite värt att notera är att än i dag så kör vi en kampanj med DoD, den svarta boxen plus monsterboken och tycker att det är underbart.

 

[Necross]

Drakar och demoner, lådan från -85. Och "Svart duell". Kämpar fortfarande för att nå tillbaka till den nivån igen

 

[GunBlade]

Jag började faktiskt med Eon, något som var både bra och dåligt. Jag fattade ju inte särskilt mycket av det, men sökte hjälp här på forumet och fick då testa att spela med k7e9 och lite folk.
Tror att det var bra för mig att börja med ett såpass komplicerat spel. Det har gett mig en bra syn på regler - mycket regler behöver inte vara jobbigt.
Anledningen till att jag började var nog att jag under den tiden spelade Baldur's Gate, vilket gjorde mig lite sugen på att prova på riktigt rollspel. Det var bara några år sedan (två, kanske?), så jag har ju inte hållit på särskilt länge med det.

 

[terje]

Mitt första rollspel var Stjärnornas Krig (WEG t6-system) i äventyrsspels utgåva som jag fick i julklapp av min mormor. Det fanns ett soloäventyr med och spelledartippsen var ganska bra, bäst var nog att det fanns färdiga rollpersonsarketyper som man kunde spela med direkt. Reglerna var väl relativt enkla, men 12 år gammal tyckte jag ändå att de var ganska krångliga.

Jag gillar verkligen alla som spelat med sina morsor (och mormödrar!). Coolt!

 

[Robert Jonsson]

Första rollspelet var Drakar och Demoner 3.0 och jag har alltid trott att det var 1987, men jag har på sistone insett att det var 1988. Jag fick det av mina föräldrar, men förstod inte mycket av det. Fastnade nämligen bara för omslaget.

Så då jag inte lyckades lista ut hur det skulle användas (i ärlighetens namn, golvplanerna och de medföljande figurerna fuckade upp min förståelse av spelet). Det var först 1990 som min värld fylldes av awesomeness. Det var samma spel och skedde då jag poch min bror besökte våra kusiner upp i de norrländska skolorna.

När jag såg att min äldre kusin hade boxen tjatade jag till mig en spelomgång. Det var Skönheten och Odjuret som vi spelade första omgången (Krannish ftw!) och vi dog obönhörligen. Men det var så underbart härligt. Tack vare min kusins introduktion började jag förstå hur det gick till.

Så det som lockade mig var omslaget på boxen, och det som gjorde det spelbart var spelledaren. Han fick mig att förstå hur det var tänkt att spela - och kort därefteråt påbörjades en intensiv SL-period som varade i 10 år innan jag kraschade och behövde ta paus från att spelleda - men det är en annan historia.

 

[Krille]

Jag introducerades till Drakar&Demoners blå box av en granne som var månaden äldre än mig. Det var kul, så jag köpte en egen box några veckor senare. Spindelkonungens pyramid och Tvillingbergen spelades sönder, och under den tiden hann det sprida sig i kvarteret.

Jag märkte rätt snart att det inte var nåt lätt att komma in i det, trots att det var en simpel BRP. Det enklaste sättet att komma in var att börja spela med någon annan.

Frågan är om jag hade börjat spela om jag inte introducerats till hobbyn. Den blå boxen var ful och knepig, och ALGA hade faktiskt häftigare spel (inkl det då tämligen kontroversiella Assassin med kulhål i det röda boxlocket). Och farmor hade det gamla handelsspelet Wangaratta, som också spelades sönder (bokstavligen - dels gick pjäserna i akrylplast sönder en efter en, och dels fann efter ett tag vi en exploit i valutahandelsreglerna som totalt dödade poängen med spelet, dvs varuhandel och rederiverksamhet).

Men jag var ju också såld på Tolkien sedan Ralph Bakshis film, och på det ämnet fanns det inget annat spel anno dazumal.

 

[Botulf]

Jag började likt så många andra med Drakar och Demoner. DoD 1991 närmare bestämt. Jag hade en bror som introducerade mig till hur man skulle spela spelet så själva konceptet var inte svårt att greppa. Jag hade redan spelat lite rollspeliga brädspel såsom Drakriddarna, Heroquest och Mutant Chronicles.

Att det var medeltid och fantasy sålde in mig direkt. Däremot sett ur retroperspektiv så hade jag stora problem med att lära mig själva spelet själv. Som nybörjare verkligen försökte göra allt by the books ,fast spelledarkapitlet var förlåtande pedagogiskt förklarade rätt bra spelledarollen och att reglerna inte är så viktiga att följa slaviskt. Olika färdigheter som fungerar totalt olika och underliga oklara stridsregler m.m minns jag som inte alls särskilt nybörjarvänligt. Dom första gångerna jag försökte spela själv kunde jag knappt några regler alls för jag fattade nada. Men inte fick det mig att älska spelet mindre. Det dröjde flera år innan jag verkligen kom igång att verkligen spela spelet "på riktigt" så det var till en början mest bara bläddra böckerna, titta på bilderna och fantisera och tjata på brorsan att han skulle spelleda åt en (och som tjurig och egocentrisk liten nybörjarspelare så var inte det så lätt för honom och hans kompisar )

Andra rollspelet som jag spelade var Mutant svarta boxen men det blev aldrig mycket av det. Min första rollperson var en robot modell Terminator-Arnold, det coolaste man kunde vara. =)

Sedan skaffade jag nybörjarboxen till AD&D och också den röda översatta D&D boxen. Dom spelen var klart enklare och lättare att komma in i men efter att redan har exponerats för BRP och de möjligheten till mer detaljerade rollpersoner och regler gjorde att jag aldrig riktigt fastnade för D&D då. "basic AD&D" spelade jag en del men problemet var att det inte fanns regler för att göra egna karaktärer och level caps och saknade världsbeskrivning. Med hjälp av Baldurs Gate på PC kunde vi dock göra karaktärer och skriva av stats men gick ändå hackigt. Röda boxen blev snabbt ointressant eftersom det inte heller var ett fullt spel och man kan bara kunde nå level 3 och race-as-class var ju helt snurrig. Dock så var de väldigt nybörjarvänliga minns jag. Speciellt röda boxen D&D som hade en soloäventyr som introduktion. Idag med dom övriga boxarna är det ett av mina favoritspel. Och det är också ett väldigt nybörjarvänligt spel. Det är jätteknas med regler men det flyter på lätt, är rätt förklarande hur man faktiskt lär sig spela rollspel. Och det är väl därför som nya D&D 4 kommer följa samma format och även nya spel såsom Dragon Age RPG följer det gamla röda-boxen-formatet då många verkar gilla den typen av lättillgänglighet.

 

[Johan K]

Vi började med Sagan om Ringen-rollspelet rund -86..
Om det var nybörjarvänligt, det var det nog inte alls.. Vette tusan hur vi lyckades stå ut med de reglerna.. Dock vill jag minnas att vi hade hur skoj som helst. Så nått rätt måste det rollspelet ha..
Hur det om sig att jag började rollspela.. Det var som så att jag precis läst Sagan om Ringen-trilogin & en av mina vänner hittade rollspelet med samma namn.. Resten är historia..

 

[Doctor_Hell]

jag började nångång 94 , 12 år gammal det var min dåvarande bästa kompis i klassen som introducerade mig till rollspel , jag och en annan kompis sov över hemma hos han och dom undrade om jag ville testa och spela rollspel dom hade tidigare spelat med sinna äldre bröder och hade lite rollspelsvana ...

spelet vi spelade var drakar och demoner och vi spelade ett eget påhittat äventyr med ganska stark anknytning till david eddigns iom att killen som var spelledare älskade eddings ...

jag minns att jag var en nyissisk lönnmördare som bar på en kruka med en giftorm och hade en förgiftad dolk ...

fastnade iaf direkt för konceptet rollspel och tyckte det var skifthäftig med min lönnmördare som smög runt med sin förgiftade dolk och högg folk ...

minns inte om jag tyckte det var svårt eller enkelt iom att dom förklarde för mig hela tiden avd jag skulle göra och säga och hur jag skulle slå tärningar

jag var mer tagen av alla awsomeness i att spela rollspel än att förstå mig på systemet

sen dröjde det ytterliggare ett år tills jag började högstadiet innan jag skaffade mig mitt egna första rollspel det var massa olika böcker från olika utgåvor av drakar och demoner som jag fått av en kompis äldre bror som tröttnat på att spela rollspel ....

hittade några killar i högstadiet som spelat en del rollspel och börajde spela med dom , jag tog rollen som spelledare , hade i princip bara läst igenom hur man skapade karaktärer och hur strid fungerade resten improvocerade vi ihop, minns vi brukade ta lite från dod 91 och lite från expert och gigant och lägga ihop det vi gillade bäst ,,

minns även att ingen fick vara magiker i början eftersom jag inte orkade lära mig magi reglerna ...

sen flöt det på med införskafande av eon deluxe och chronopia och en massa tilläggsböcker till eon jag köpte nog minnst 1-2 eon tillbehör i månaden för min månadspeng

testade även en del andra spel under högstadie tiden som mutant i olika versioner mutant chronicles , vampire , kult , star wars d6 , shock mm mm

var la först i högstadiet som jag började spela rollspel på riktigt och verkligen kunnde greppa och ta till mig reglerna i dom olika spelen

 

[Hans E Magnusson]

Jag var 9 år 83 borde det ha varit och storebror och en kille från storstan drog in mig i det. Det var drakar såklart.
Jag läste aldrig reglerna och tror nog att jag nog inte fattade så mycket. Gjorde väl mest som dom sa, men skoj var det.
Inte förens expert dök upp läste jag reglerna.

 

[MrG]

Om jag försöker sammanfatta så verkar följande saker återkomma:

Drakar och demoner är ofta synonymt med första rollspel för svenskar (fast det har väll ofta varit synonymt med rollspel i Sverige över huvudtaget)

Många började riktigt unga (i alla i mina ögon då det när jag började stod 'från 15 år' på boxen) och förstod inget då

Ingen verkar ha tyckt att några regler egentligen verkade vara nybörjarvänliga (men jag har säkert missat någon)

Bokäventyr och introsoloäventyr verkar mest ha varit positivt

Det bästa som finns är en bra spelledare som introducerar en till rollspel

Hemmagjorda rollspelslekar och friform bubblar som bra stuff att börja med, men få som verkar ha börjat med det

Inga som kom till rollspel via lajv? Hur kan det komma sig, finns de bara inte här på rollspel.nu eller går det bara en strömning åt andra hållet?

Och så en sak som jag tror jag har lite svar på:

...men det som fick mig fast var nog hemladdade finska friformsäventyr (som det hette på den tiden, fattade aldrig riktigt vad finland hade med det hela att göra)...

Om jag minns rätt är det ASF beteckning som de använde för att slippa diskutionen om vad som är friform. Inget mer än det och jag tror ingen i ASF (Askims Spel Förening) är från Finland eller har finländsk ursprung). Så samma sak som begrepp som jeepform, rollspelbart, trebegreppsimpro, systemlöst och så vidare, ett sätt att säga friform och försöka ducka tjafs.

-Gunnar (som då grunnar på hur mycket det här stämmer med bilden som rollspelsmakare har över vad som är nybörjarvänligt)

 

[Dilandau]

Om jag försöker sammanfatta så verkar följande saker återkomma:

Och inte att förglömma: Nästan alla har blivit introducerade till rollspel av någon annan. Vad jag kan se så är det typ bara jag som är "självlärd".

 

[Wilmer]

Jag är inte bara självlärd: jag uppfann rollspel! Sedan var det någon som hörde på när jag och min polare spelade och vi blev fett förvånade att det redan fanns.

 

[Botulf]

sen flöt det på med införskafande av eon deluxe och chronopia och en massa tilläggsböcker till eon jag köpte nog minnst 1-2 eon tillbehör i månaden för min månadspeng

Det här känner jag allt för väl igen ....
och trotts att jag också spenderade mången månadspeng på Eon Deluxe en hel bunt böcker, speciellt för att DoD91 inte fanns tillgängligt(och att hunden tuggat sönder en grundregelbok). Trotts det spelade jag aldrig aktivt och har knappt spelat än idag XD förutom en handfull hafsiga gånger nästan helt utan regler. Det fanns ju ingen "riktig fantasy" inom svenska rollspel längre då tyckte man ju utom Eon (i alla fall när man är väldigt ung med Eddings och Tolkien som husgudar). Något som fick mig att inse vikten av ordentligt nybörjarvänliga regeltunna spel för oss som gillar "hardcore vaniljfantasy", för då fanns det väl bara (iaf av de man kände till) tjocka luntor av tabeller för oss som var för små för att ha särskilt stor erfarenhet (eller otillräckliga språkkunskaper för att orka med) det som fanns på engelska marknaden. Jag hade nog älskat Saga eller Västmark vilka nog passat som handen i handsken för mig då, även om man givetvis absolut då inte ville sänka sig till "nybörjarspel" .

Det känns som just fantasyspelen(men givetvis långt från endast dessa) tenderade att vara komplicerade och väldigt svårtillgängliga om man var mer förtjust av spelvärld, alver, riddare, Gandalf-trollkarlar och dvärgar tillsammans med överskådliga regler (iaf ur mina ögon): AD&D, Eon, Khelathaar, MERP/SRR osv... och fortfarande verkar det inom fantasyrollspel vanligast med väldigt omfattande tungrodda system generellt sett bland kändare titlar. Speciellt D20-vågen på tidigt 2000-tal gjorde utbudet ganska litet på affärshyllorna minns jag om man ville ha vanilj-fantasy spel på mindre än 3-4 tegelstenar regler och sedan lika många setting-grejer på det. När man spelade precis i början av 2000-talet så kände det som det endast fanns DoD6 som mest lättillgängliga fantasyspelet( Fantasy med stort f . Givetvis fanns ju Gemini, Chronopia, Gondica m.m men de levde ju inte upp till mina då strängare preferenser) på marknaden som spelades en del trotts att regelsystemet var horribelt ogenomtänkt/kasst.
Hur löstes det? Köpte en begagnad regelbok av DoD91 som ersatte den hunden tuggat sönder.

 

[jakobius]

Julen 1985 fick jag Drakar och Demoner Expert (min bror fick Chock och kom igång lite snabbare av förklarliga skäl - enbart Expertreglerna är luriga att börja med). Så jag började som spelare i en Chock-kampanj med min bror som CM. Föredömligt enkla regler där, och en verkligt stämningsfull spelmiljö. Än idag tycker jag att Chock var underskattat.

Senare spelade vi Sagan om ringen, även där med min bror som SL. Där tyckte jag att reglerna ofta ställde sig ivägen för spelupplevelsen, med alla rörliga och fasta manövrar, skadetabeller och inte minst det extremt otympliga systemet med erfarenhetspoäng. Men spelvärlden är ju svårslagen.

Men Drakar och Demoner (Expert) var alltså mitt första rollspel som SL.
Jag var 9 år och rätt villrådig inför Expertreglerna, fick själv klura ut hur det funkade. Det var inte förrän en kompis tjatade till sig ett ex av Drakar och Demoner av sina föräldrar som vi kom igång med spelandet, och då jäklar började vi spela.
Jag var SL och två kompisar spelare, minns att en spelade silveralv och den andre hövisk riddare, Ivanhoe-style.

Vi spelade klassikerna: Spindelkonungens pyramid och Skelettbyns hemlighet, Rösten från forntiden, Svart duell och Skönheten och odjuren. Äventyrstrilogin med Döda skogen, Maktens portar och så småningom Mörkrets hjärta var något av en höjdpunkt. och så en hel del hemgjorda äventyr. Men de skrivna äventyren gav en fingervisning om hur det skulle göras.

Det var rätt fokuserat på att få ett uppdrag på värdshuset, ge sig ut och röja i bushen och till slut landa i en dungeon eller borg med fällor och något monster eller ond magiker som slutboss. Det var skitskoj då.

Drakar och demoner Expert hade det mesta man kan kräva av ett nybörjarspel - relativt enkla regler och, på den tiden, en värld som inte var kartlagd och beskriven i detalj, vilket främjade fantasin.
Många var de husregler, egna kartor, furstar och andra mäktiga personer som vi hittade på själva.
Jag gjorde en egen världskarta, och minns att jag blev jäkligt besviken på den Ereb Altor-karta som kom i ett nummer av Sinkadus, en kopia av Europa. Tyckte det var höjden av fantasilöshet. När senare Ereb Altor-boxen kom körde vi utifrån den, men inte var det samma sak när allt fanns på pränt.

Sedan blev det Mutant, Khelataar, Twilight 2000, Warhammer FRP och Call of Cthulhu, och på den vägen är det...