Nekromanti Vad vill man egentligen se ?

[Quadrante]

Vad för sorts bilder fastnar du för i spel ?

Själv skulle jag nog tendera att svara "snygga bilder" lite lojt, men när jag tänker efter så är det mest bilder som lämnar något obesvarat som får mig att haja till. När en bild visar att något håller på att hända, men man inte riktigt vet hur det ska gå. Ögonblicksbilder.

Då spelar det inge roll om det är vardagsliv eller äventyr som illustreras (jag fokuserar på rollspelsillustrationer just nu), trots detta så verkar de flesta stridsscener som är illustrerade (till rollspelsprodukter) rätt ointressanta.

---Jag ska illustrera med två exempel---

Själv gillar jag den ena bättre, vilken föredrar du ?

bild A

--------

bild B

 

[Johan K]

Hhyumm, för att välja sådär snabbt & gå på första intrycket så säger jag nog bild B.
Med motiveringen att den känns på nått sätt mer levande..

 

[Quadrante]

Mer levande säger du. Intressant, på vilket sätt tycker du den är mer levande ?
Att aktörerna verkar mer levande eller att situationen verkar mer levande ?
(jag försöker inte säga att du har fel, för du kan inte ha fel i det du upplever av/ur
bilden, jag blir bara så nyfiken på vad som gör den ena mer levande än den andra).

 

[EchonCique]

Nu luras du lite grann här..

Bild A gillar jag mest av dem två. Den har mer flöde i sig, mer rörelser och mer saker som kan hända om man bara finge se fortsättningen på den.

Däremot kommer nog en del falla för bild B eftersom den är mer detaljrik än bild A när det gäller kroppar, rustning & vapen. Den har däremot mycket mindre rörelse i sig och därmed inte lika livlig.

 

[Rickard]

Bilden ska vara i rörelse, helt klart.. Det är bara tråkigt med folk som posar i värsta Vallejo-stil (fast om det är Vallejo så är det mer "fläker" än posar ).. Gärna får de göra något som har med spelvärlden att göra, som att laga nät eller leta en bok.. De ska berätta något.. Marknadsbilder har jag alltid gillat.. Gärna får bilderna också ha ett genomgående tema.. Själv hade jag tänkt i rollpersonsskaparkapitlet att bara ha skissartade bilder, som att bilderna är på gång att bli klara, precis som rollpersonen.. Hade även tänkt att ha färgtema på bilderna beroende på vilket kapitel som personen läser i..

Jag tycker det är lättare att svara såhär:

Vad jag inte vill ha är:
* Posebilder
* Vitt skilda teckningsstilar
* Bilder som bara gjorda för att se "häftiga" ut

/Han som önskade att han kunde rita lite bättre

 

[Quadrante]

Re: Tema

Teman föredrar jag nog också, men de flesta spel får tema på bilderna genom att bilderna ska höra till spelet. Jag gissar att du tänker mer specifikt än så när du säger tema.

När det gäller olika tecknare och olika teckningsstilar, kan jag nog låta det passera om de (teckningarna) inte blandas för friskt. Det gör mindre om olika kapitel har olika teckningar.

 

[Quadrante]

Re: lura att se ?

Både och. Men samtidigt så kan jag inte veta hur det upplevs.
Många kan falla för bild A för att den är mer lik "serie-action".
Många kan (som du säger) falla för B för att den har mer detaljer,
men också för att en del av handlingen är dold (de skymmar varandra).

I bild A händer det fler saker som vi ser, som att den enas arm är fasthållen,
hur ska det gå.

I bild B är den ena mer avvaktande, vad är det som kommer att ske.

(men skulle jag varit än mer pedagogisk, skulle jag låtit bilderna vara "lika färdiga")

 

[Quadrante]

Lägger till en bild

Jag lägger till ett alternativ, frågan är desamma, men nu är valen tre.

Bild C

 

[Perkan]

Varför måste man välja egentligen? Det har väl aldrig gjorts en rollspelsprodukt med endast en bild?

Personligen vill jag helt enkelt bara se 'snygga bilder'. Svårare än så behöver det ju inte vara. Vad som sedan gör en bild snygg varierar ju å det grövsta från person till person. Jag älskar bilder med händelseförlopp lika mycket som bilder där karaktärer står och posar rätt upp och ner, det är inte det som avgör vad som gör att en bild är snygg och förmedlar rätt känsla.

Jag gillar verkligen när tecknare sätter sin personliga prägel och konstnärliga ambitioner på sina bilder och samtidigt fångar stämningen rollspelet vill förmedla, och lyckligtvis finns det en hel del bra exempel på det. En sån balans kan kanske vara svår att hålla ibland, men bara man diggar motivet och världen tror jag det fixar sej i de flesta fall. Enkelt och klichémässigt kanske, men mer komplicerat än så tror jag inte det behöver vara.

Om jag nu blir tvungen att välja blir det bild B rent spontant. Det har nog mest att göra med detaljrikedomen och den snygga kompositionen. Jag tycker visst att det händer mycket i bilden, man behöver inte göra värsta actionscenen för att berätta nåt med en bild. Ibland kan det t.o.m stjälpa i det avseendet. Poserande muskelberg kan också göra en bild levande.

Edit: Jag missupfattade nog det hela en aning, jag fick först intrycket av att man skulle välja en bild för att förmedla stämning, men efter närmare begrundan upptäckte jag ju att det var endast strid det handlade om. I såna fall kan jag fatta att man väljer en lite mer 'rörligare' bild för att förmedla stridens hetta. Jag tycker dock fortfarande, i just det här fallet, att detaljer och finslipning förmedlar mer känsla än lite mer enkla skisser. Inget illa ment, men jag tycker personligen att bild A och C ser lite stela ut i jämföresle med B, trots att det är bra rörelse i de förra.


För övrigt vill jag berömma dina konstärskunskaper.

 

[Ulfgeir]

Visst vill man se snygga välritade bilder, men det är minst lika viktigt att bilderna förmedlar rätt sorts känsla i förhållandet till spelet. De måste även stämma med vad som skall förmedlas i exemplen i texten. Helst skall bilden ha en sorts inneboende liv. Detta behöver inte innebära att den innehåller massa action utan kan vara som en typisk ögonblicksbild utan att individerna på bilden poserar.

Jag kan utan problem acceptera olika stilar på bilderna i samma produkt så länge de alla känns lika levande. Bergtings bilder till Shadowrun är skräckexempel på hur man INTE skall göra. Menar jag har aldrig sett plattare och mer livlösa bilder. (Hans fantasybilder och bilder till Götterdämmerung är grymt snygga dock för det mesta (ogillar dock hur Tuva ser ut på Västmarkomslaget, ansiktet passar inte ihop med resten av bilden anser jag))

Så, även om bild B i dina exempel är den "snyggaste" så känns den lite för avvaktande för att passa som exempel på strid. Så där skulle bild A passa bättre. För en situation som verkligen visar att nu djäklar är det att slåss för livet som gäller så passar ju bild C bäst.

/Ulfgeir

 

[Quadrante]

Detta behöver inte innebära att den innehåller massa action utan kan vara som en typisk ögonblicksbild...

Du är inne på samma spår som Han, att fokuset inte nödvändigtvis behöver vara äventyrs/action-relaterat, utan mer illustrera/kompletera texten. Jag är nog inne på det spåret också, även om jag har full förståelse för att det finns så mycket action-bilder i spel. Dels så är det ofta roligare att rita en actionbild (titta vad duktig jag är på att rita en gubbe som slås) om man bara får bidra med få bilder och dels så är det nog lätt att få det direktivet om man får ett uppdrag (det ska vara bilder med action i). Trots allt är det inte så många av spelen man stöter på som är illustrerade av den som skrivit, många gånger kanske både text och bild skapas samtidigt (utan möjlighet för illustratören att veta innehållet av texten) eller så har inte illustratören tillgång till texten (utan enbart ett par direktiv om önskat resultat).

Går vi tillbaks till trådfrågan, den om stridbilderna.
Jag tror att problemet med stridsbilder och hur de ritas, är att de inte berättar något. Jovisst, de berättar att någon slåss, men ofta får jag inte en känsla av de stridandes inbördes förhållande. (allra oftast så får jag bara se en person, en som riktar sinagression "in i kameran", kan funka men oftast inte). Jag ges inte chansen att vara med i handlingen, jag ges inte chansen att få veta vad det är som ska vara så häftigt. Text och bild i samverkan kan förvisso ta bort en del av det här glappet, men det hjälper inte egetligen bilden.

Det här gäller egentligen de flesta bilder med ett snävt sammanhang.

Bergtings bilder till Shadowrun är skräckexempel på hur man INTE skall göra.

Dem har jag inte sett, är de uppe på hans sida ? (länk)

 

[Quadrante]

Inget illa ment, men jag tycker personligen att bild A och C ser lite stela ut i jämföresle med B, trots att det är bra rörelse i de förra.

Jag kan inte direkt säga att du har fel, då det är du som upplever det så. Jag själv upplever dem inte som stela (men jag agerar ju i jäv ). Skulle vara intressant att få höra dig utveckla mer, vad är det som gör dem stela? Kantigheten i teckningen, eller att de stelnat, känns det som att de inte rör sig ..? Kanske är det lite rörelse i bilden, trots att det är extrema kroppshållningar i bilden...

Personligen vill jag helt enkelt bara se 'snygga bilder'. Svårare än så behöver det ju inte vara. Vad som sedan gör en bild snygg varierar ju å det grövsta från person till person. Jag älskar bilder med händelseförlopp lika mycket som bilder där karaktärer står och posar rätt upp och ner, det är inte det som avgör vad som gör att en bild är snygg och förmedlar rätt känsla.

Ja, vad är det som gör att en bild förmedlar "rätt" känsla. Hur ritar man en snygg bild, vad är en snygg bild egentligen. Du är inte felt ute när du tar upp det. Även om det inte var det jag frågade om, är det indirekt det det handlar om.

 

[Rising]

Jag är personligen ointresserad av "snygga bilder"; alltså tekniskt snygga bilder med allt vad det innebär av snygga skuggningar, färgläggning och detaljrikedom. Jag är snarare ute efter "bra illustrationer", och det är något helt annat.

En bra illustration är något som ger mervärde till den text den ackompanjerar. En bra illustration är aldrig enkel och förutsägbar - utan den skall utmana läsaren och hitta en ny vinkling på det som skall framföras.

Vallejo är ett bra exempel på en kille som gör "snygga bilder", men som är en fullkomligt usel illustratör. Hans bilder visar bara klyschor och genrekonventioner, och de förmedlar sällan någon idé eller andemening.

Av dina bilder tycker jag A är bättre komponerad än B: Om man skulle visa de båda illustrationerna såsom silhuettbilder så skulle man enklare se vad A föreställde än B (det här är ett knep som många serietecknare är bra på: Ju bättre teckningen framstår om den hade varit en silhuettbild, ju högre läsbarhet har den).

Däremot så visar A bara två kämpar som slåss med varandra, och äcen om den väldigt tydligt illustrerar de stridandes positioner och rörelser, så är det ändå inga -individer- på bilderna. B visar däremot två kämpar med väldigt olika ursprung, utrustning och stil. Den illustrerar kanske inte stridsteknik något vidare, men berättar å andra sidan mer om de båda individer som slåss.

I en fäktningsmanual hade jag föredragit A, men i ett rollspel tror jag att jag ändå föredrar B. (men en A-bild som skulle visa de bådas mänsklighet vore allra bäst).

Bild C var häftigast för att den visade något man inte var van att se. Jag hade gillat den som monsterillustration.

 

[Perkan]

Skulle vara intressant att få höra dig utveckla mer, vad är det som gör dem stela? Kantigheten i teckningen, eller att de stelnat, känns det som att de inte rör sig ..? Kanske är det lite rörelse i bilden, trots att det är extrema kroppshållningar i bilden...

Tja, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör dom mer stela. Det kan vara kantigheten som du säger, eller att de ser så pass ofärdiga ut i förhållande till bild B. Inte nödvändigtvis bristen på detaljer, men kanske att de liksom ser tommare ut på nåt sätt. Det var kanske oavsiktligt, men i bild B ser det ut som det finns en slags dimmig bakgrund. Det kan vara det som fattas i de andra bilderna, kanske inte nån direkt miljö, men i alla fall nånting mer än bara tomt, vitt utrymme runt figurerna. Det hade nog räckt med t.ex bara några diffusa skuggor. Skuggor är ett bra sätt att få fram liv i en bild.

Ja, vad är det som gör att en bild förmedlar "rätt" känsla. Hur ritar man en snygg bild, vad är en snygg bild egentligen. Du är inte felt ute när du tar upp det. Även om det inte var det jag frågade om, är det indirekt det det handlar om.

Jo, man kommer ju alltid in på den vägen för eller senare när man disskuterar bilder i allmänhet. Eller jag gör det, i alla fall. För min del spelar ju det visuella en enorm roll då jag själv sysslar med illustration. Jag är skitdålig på att beskriva i ord vad jag tycker gör en bild snygg per se, jag brukar mest uppfatta saker instinktivt med ögonen utan att egentligen se något mer än lite färger och former, trots att bilden i fråga på intet sätt är tänkt att framstå som surrealistisk eller så. Efter första intrycket kan jag givetvis börja uppfatta motivet och händelseförloppet i bilden och analysera vidare, men det är ju fortfarande otaliga faktorer som avgör varav många nog inte kan beskrivas överhuvudtaget.
Jag har dock inte en så flummig smak att det inte finns ett par säkra kort att köra på när jag tittar på bilder (svärd, mörkhåriga tjejer, vargar, drakar, skogar, etc), även om det ändå flippar ut ibland och jag börjar snöa in i Dalis galenskaper eller dylikt. Å andra sidan spelar motivet inte någon roll så länge stilen inte funkar. Märk väl att jag inte medvetet går efter hur pass tekniskt slipad en bild är, utan snarare själva stilen och konstnärens förmåga att förmedla känsla och stämning (vilket inte har något att göra med hur bra han/hon är rent tekniskt). Jag har dock svårt att bedömma bilder efter hur pass informativa eller beskrivande de är, speciellt i samband med en text, så jag skiljer sällan på illustrationer i en rollspelsbok och t.ex tavlor i ett konstgalleri. Även om illustrationerna involverar givna motiv, betalning och allt sånt är det ändå en konstform, eftersom allt som är snyggt, på vilka villkor det än framställts, är konst i mina ögon.
Om majoriteten av bilderna i en rollspelsbok är snygga (dvs lyckas framställa stämningen i spelet på ett snyggt sätt) i mitt tycke innebär det helt enkelt att det finns nåt för mej att hämta i rollspelet i fråga (Jag skiter fullständigt i regler och system, de tar jag med en klackspark, hur jobbiga de än må vara. Det är världarna som spelar roll för min del.).

Jag vet, jag bara flummar. Jag är som sagt skitdålig på att disskutera sånt här, jag brukar låta mina egna bilder tala för sej själva, även om de såklart också uttrycker sej klumpigt ibland.

 

[Netfeed]

jag sitter mest och stör mig på att dom är vänsterhänta, första bilden ser skön ut men jag stör mig på att han håller skölden i högerhand

samma med den andra bilden, där är dock riddarn snyggare än icke-riddarn

känns helt enkelt fel med vänsterhänta fighting scener

//Netfeed, som inte vill att någon vänsterhänt skall störa sig på honom

 

[Quadrante]

Det var kanske oavsiktligt, men i bild B ser det ut som det finns en slags dimmig bakgrund. Det kan vara det som fattas i de andra bilderna, kanske inte nån direkt miljö, men i alla fall nånting mer än bara tomt, vitt utrymme runt figurerna. Det hade nog räckt med t.ex bara några diffusa skuggor. Skuggor är ett bra sätt att få fram liv i en bild.

Delvis avsiktligt, delvis slump (pga tekniken, blyerts) oavsett kunde jag lätt ha taigt bort det om jag inte tyckt att det medförde något till bilden.

Jag har dock svårt att bedömma bilder efter hur pass informativa eller beskrivande de är, speciellt i samband med en text, så jag skiljer sällan på illustrationer i en rollspelsbok och t.ex tavlor i ett konstgalleri.

När jag funderar över bilder så bedömmer jag bilden utifrån bilden själv (och hur jag upplever den), mer än i vilket sammanhang den befinner sig. Däremot så kan jag uppleva att en "fin bild" inte alls ger något mervärde när den presenteras på fel plats (till exempel att den illustrerar något, men inte tillför något ... eller ens retar mig).

...eftersom allt som är snyggt, på vilka villkor det än framställts, är konst i mina ögon.

"Fult" kan även det vara konst, i mina ögon. ;p

 

[Quadrante]

känns helt enkelt fel med vänsterhänta fighting scener

Jag ritar ofta vänterhänta fighters av någon anledning.



(lite kuriosa, googla efter 15-1600-tals målare och räkna hur många högerhänta du ser... på vilken sida är oftast svärdsskidan...spooky)

 

[Arfert]

Håller med rising här.. det är MYCKET bättre med bilder som ILLUSTRERAR spelet i fråga än "snygga bilder" (sen kan det ju kombineras, som Angus MacBrides omslagsbilder mm till gamla MERP till exempel).. man vill ju se bilder som visar hur spelet "ser ut" ur författarnas synvinkel.. vilken spelkänsla de vill ha fram. osv.

Jag hade t.ex. massor med åsikter när jag diskuterade gamla drakars "Elric-omslag" med Nisse och Fredik på Target.. men dom hävdade att det var bättre med "köpta" bildbyråbilder från exempelvis amerikanska och spanska illustratörer än att låta svenska illustratörer göra nåt unikt men sämre tecknat (nuförtiden finns det ju flera svenska rollspels-illustratörer som lätt kan matcha utländska tekniskt, men så var det inte på tidigt 80-tal)...

Det är möjligt att de hade rätt ur kommersiell synvinkel, men jag gillade det aldrig...

 

[Arfert]

här är en markandsbild ;-) se bilaga! (från Saga) ... var det sånt här du menade?

 

[Perkan]

"Fult" kan även det vara konst, i mina ögon. ;p

Blir det inte snyggt i alla fall då?

När jag säger snyggt menar jag bildkonst som jag gillar att titta på. Allt som jag gillar är alltså snyggt, och allt som jag inte gillar är fult. Eftersom allt jag tycker är snyggt är konst i mina ögon kan det jag uppfattar som konst aldrig vara fult. Det som är fult är fult och inte konst. Tidigare nämnda Boris Vallejo till exempel. Ibland är gränsen självklart hårfin, och det är svårt att veta om man gillar en viss bild eller inte, men då får man anstränga sej lite för att bestämam sej (eller bara skita i bilden och titta på nåt man vet att man gillar).

Vad som dock är konst för mej kanske inte är konst för nån annan och vice verca. Konst är personligt och relativt, och snygghet är, som alltid, in the eye of the beholder.