Vad vill man ha av ett licensspel egentligen?

[krank]

Jag har gnällt på licensspel på det här forumet i åratal, jag recenserade Fria Ligans Alien och det nya Terminator-spelets quickstart för ett tag sedan och nu har jag börjat läsa det nya Transformersspelet.

Fria Ligan gör stora framgångar med Alien och Bladerunner, och utomlands kom ett nytt Stargate-spel för inte alltför länge sedan. Genom rollspelshistorien har vi sett spel för James Bond, Indiana Jones, Star Wars, Stargate, Buffy the Vampire Slayer, Smallville, Supernatural, och en massa annat.

För egen del har jag blivit lite luttrad. Det finns exempel på licensspel jag tycker funkar. Jag var lite skarp mot ligans Alien, men jag tycker att de tog ett ganska bra grepp. För det msta tycker jag dock att det faller platt – om man ska anta att det som produceras också är det som säljer och efterfrågas så vill folk mest typ ha D&D-stats för sina favoritkaraktärer och en wikipedia-sammanfatting av originalet. Och äventyr som, oavsett originalets struktur, framför allt är korridorer bestående av strids-encounters.

Men vad vill ni ha? Om ni gillar licensspel, vad vill ni att de ska göra? Jag har tankar:

• Jag vill att spelet ska skapa samma stämning och känsla som originalet. Här blir det viktigt med språk, formgivning och illustrationer – där de senare självklart inte bara är screencaps från filmer, utan är gjorda för att vara rollspelsillustrationer.
• Jag vill att spelet hjälper mig som SL att skapa kampanjer som känns som, utan att vara, originalet. Jag vill överhuvudtaget inte tvingas spela eller ens ha att göra med originalets huvudpersoner eller händelser. Det förhöjer inte min upplevelse om jag springer in i Luke Skywalker när vi spelar Star Wars; det understryker mest en känsla av att allt ballt görs av någon annan, någon annanstans. Skulle jag spela Buffy the Vampire Slayer så skulle jag vilja att Buffy och gänget retconnades bort och att min spelgrupp istället hade en egen slayer. Och det här vill jag att spelt gör explicit. Ge mig antingen en helt ny version av världen där min spelgrupp är huvudpersoner, eller ge mig en verktygslåda där jag kan skapa en egen kanon med samma karakteristika som originalet.
• Om spelet nu ska använda existerande kanon – gör något spännande med det. Safe:a inte. Skapa en egen tidslinje.

Detta då förutom allt sånt jag gärna ser i vanliga rollspel för att de ska vara bra – jag vill ha ordentliga SL-verktyg, snygga illustrationer, gärna sparsmakade regler etc. Men ovanstående är lite hur jag tänker kring specifikt licensspel.

Hur tänker ni? Och vilka exempel finns på bra licensspel, och vad är det som gör dem bra mer specifikt?

 

[Mundo]

Specifikt för licensspel tänker jag att det viktigaste att inte bara bilder och texter passar ihop med originalet, utan även regelmekaniken. Fria Ligan har en jäkligt gedigen regelmotor, men den är inte superlämplig för att simulera exakt samma scenarion som Legolas från sagan om ringen-filmerna och marinsoldaterna i Alien på samma gång.

Mitt bästa exempel på ett mindre bra licensspel är nog Game of thrones-spelet, som med sin karaktärsgenerering inte låter dig göra karaktärer som är snarlika de man ser i serien - man får helt enkelt för lite poäng för att vara en bra ledare, en skicklig kämpe och en respekterad adelsman.

 

[God45]

Jag vill att spelet vid bordet ”känns” som originalet. Marvel FASERIP gör det här jättebra! Karma systemet får saker att känns som serierna i struktur, de olika resultaten för slag med olika krafter i strid gör att slagsmålen känns rätt och kraftstunten får en att känna sig lika kreativ som författarna.

 

[krank]

Jag vill att spelet vid bordet ”känns” som originalet. Marvel FASERIP gör det här jättebra! Karma systemet får saker att känns som serierna i struktur, de olika resultaten för slag med olika krafter i strid gör att slagsmålen känns rätt och kraftstunten får en att känna sig lika kreativ som författarna.

OK, men hur gör spelet för att skapa de intressanta delarna av superhjältandet – alltså såpa-dramat? Även där är ju striderna inte direkt det viktigaste eller roligaste =)

 

[God45]

OK, men hur gör spelet för att skapa de intressanta delarna av superhjältandet – alltså såpa-dramat? Även där är ju striderna inte direkt det viktigaste eller roligaste =)

Oh, men det är Karma systemet som gör det! Så, Karma är XP + Metavaluta men systemet räknar med att du måste spendera Karma för att lyckas med saker på ”nivån” du spelar på. Så hur får man Karma? Du får en del efter du lyckats med superhjälte saker. Så stoppar du en skurk eller något får du Karma, men du får den efteråt och inte direkt. Dessutom, orsakar skurken skada, skrämmer folk eller du beter dig ohederligt får du avdrag på Karman när du väll får den! Hur får du Karma JUST NU? Såpa nonsens! Om du lovar folk saker får du Karma direkt. Så lovar Spider-Man att gå på en dejt med Black Cat så får han Karma omedelbart! Håller man inte det löftet förlorar man Karma, men då förlorar man den senare. Man får så klart MER Karma om det är hemlig identitetsgrejer inblandade. Annat såpoperande ger också Karma.

Karma systemet har dessutom en massa sätt att anpassa tonen i spelet. Tillexempel, dödar man någon förlorar man all sin Karma! Så du KAN döda skurken, men fan vad du kommer få ha kul såpoperande sedan för att hantera det! Det finns också regler för att ha gemensamma Karma poler som en grupp, eller vad jag kallar ”NEJ WOLVERINE DÖDA HONOM INTE! reglerna”, för tillsammans får man fler fördelar och bonusar till Karman men alla får nackdelar också. Så nu är det i spel Cyclops jobb att hindra Wolverine från att döda den där ninjan. Men båda tjänar på dramat när Wolverine ligger med Cyclops fru.

 

[Dimfrost]

vill att spelet hjälper mig som SL att skapa kampanjer som känns som, utan att vara, originalet. Jag vill överhuvudtaget inte tvingas spela eller ens ha att göra med originalets huvudpersoner eller händelser. Det förhöjer inte min upplevelse om jag springer in i Luke Skywalker när vi spelar Star Wars; det understryker mest en känsla av att allt ballt görs av någon annan, någon annanstans. Skulle jag spela Buffy the Vampire Slayer så skulle jag vilja att Buffy och gänget retconnades bort och att min spelgrupp istället hade en egen slayer. Och det här vill jag att spelt gör explicit. Ge mig antingen en helt ny version av världen där min spelgrupp är huvudpersoner, eller ge mig en verktygslåda där jag kan skapa en egen kanon med samma karakteristika som originalet.

Jag har efterfrågat exakt detta tidigare (försökte hitta något jag skrivit om Wheel of Time i sammanhanget, men gick bet, det kanske var i vrållådan). Men eftersom det aldrig görs (möjligtvis med undantag av Alien? Jag läste det rätt slarvigt, och har inte kollat in något äventyr alls) tror jag vi tyvärr måste vara rätt ensamma om den preferensen.

 

[Skarpskytten]

Jag håller med om de två första punkterna i trådstarten, men är kanske lite för bokstavstroende för att hålla med om den senare. Går också i många settings att lösa. SW utspelar sig i en galax, lägg äventyret lång borta från huvudsåryn. Ringarnas herre har en tidslinje som är typ sextusen år - lägg inte äventyret något av de stora åren.

Tycker att TOR är ett spel som gör det TS vill ha bra. Och ett som gör det ganska bra är GWs gamla Judge Dredd-rollspel.

 

[krank]

Jag håller med om de två första punkterna i trådstarten, men är kanske lite för bokstavstroende för att hålla med om den senare. Går också i många settings att lösa. SW utspelar sig i en galax, lägg äventyret lång borta från huvudsåryn. Ringarnas herre har en tidslinje som är typ sextusen år - lägg inte äventyret något av de stora åren.

Jag tror att det för mig helt enkelt är viktigt att känna att även om det kanske inte blir vi som blir de utvalda som räddar galaxen, så är det åtminstone inte 100% bestämt att det inte är vi.

Jag håller med om att Star Wars är ett bra exempel, men där skulle jag ändå retconna bort Luke. Jag är nog helt enkelt lite för allergisk mot känslan av att vara en passiv åskådare. Ska man nu förlägga det hela långt bort från huvudstoryn i Star Wars så betyder det ju också att man plötsligt inte har ett imperie att bekämpa. Eller om man ändå är nära nog för att ha ett imperie, så vet man att man aldrig kommer att kunna vara med om att slutgiltigt besegra det. Jag vet inte, det stör mig – även om vi nu spelar en grupp träskråttor på en planet långt borta och kampanjen aldrig handlar om att bekämpa imperiet utan bara om att bekämpa den lokala drogkartellen… så känner jag mig ändå mest som en statist i min egen berättelse om jag vet att filmen så att säga utspelar sig och fokuserar någon annanstans "egentligen".

 

[Skarpskytten]

Jag tror att det för mig helt enkelt är viktigt att känna att även om det kanske inte blir vi som blir de utvalda som räddar galaxen, så är det åtminstone inte 100% bestämt att det inte är vi.

Jag håller med om att Star Wars är ett bra exempel, men där skulle jag ändå retconna bort Luke. Jag är nog helt enkelt lite för allergisk mot känslan av att vara en passiv åskådare. Ska man nu förlägga det hela långt bort från huvudstoryn i Star Wars så betyder det ju också att man plötsligt inte har ett imperie att bekämpa. Eller om man ändå är nära nog för att ha ett imperie, så vet man att man aldrig kommer att kunna vara med om att slutgiltigt besegra det. Jag vet inte, det stör mig – även om vi nu spelar en grupp träskråttor på en planet långt borta och kampanjen aldrig handlar om att bekämpa imperiet utan bara om att bekämpa den lokala drogkartellen… så känner jag mig ändå mest som en statist i min egen berättelse om jag vet att filmen så att säga utspelar sig och fokuserar någon annanstans "egentligen".

Fast det är ju ett rätt stort gap mellan träskråttor som slåss mot en mobster och att rädda galaxen.

Själv har jag varit med en kampanj som byggde på följande koncept: imperie-rest bygger en planetdödare med urgammal, mystisk teknologi och måste stoppas. Det var rätt episkt. Och en planet sprängdes.

Men jag är absolut för att göra det till spelgruppens berättelse. Ett sätt man kan göra det på är att säga att allt fram till nu följer canon: men från vårt äventyr börjar är historien öppen.

 

[Quadrante]

Andor är väl beviset att man kan berätta inom SW utan att vara helt bunden till filmerna.

 

[Bifur]

Jag är på @Skarpskyttens linje.

Jag tycker det finns två typer av licensspel.

1. Det som mer är sin setting. Star Wars, The One Ring, Merp. De behöver återskapa viktiga teman från förlagan men kan i övrigt vara rätt fria. De blir mer lika "historiska" spel, tex Pendragon, där det finns lite yttre händelser som blir en fond.
2. De som är en viss berättelse. Alien, Blade Runner (av det jag läst). De ska både återskapa tematiken och hitta ett sätt att strukturellt berätta liknande historier som sin förlaga. Annars tappar de något. Alien utan monster är bara scifi osv. De blir för mig automatiskt smalare (utan att mena det som något dåligt) men kan också vara mer fokuserade (som Aliens cinematiska scenarion).

Oavsett tänker jag att bra licensspel kommer med verktygen att göra det just till RPnas berättelse, och det rycker jag är det vanliga. (Men det är klart, om det är ett problem att Luke Skywalker finns så får ju alla licensspel en rejäl uppförsbacke.)

 

[wilper]

Men båda tjänar på dramat när Wolverine ligger med Cyclops fru.

Det låter som spelet var "före sin tid".

Jag är helt ENORMT ointresserad av superhjältegenren, men du har gjort mig spelsugen.

 

[Quadrante]

The Goonies /dödskallegänget som IP skulle bli två olika spel om man hade med orginalets roller eller gör ett spel i filmens anda. Star Wars skulle nog lätt kunna existera som spel även utan filmernas personer.

Finns det bra spel baserat på ett existerande universa som förmedlar stämningen och hjälper spelare/ledare att skapa den.

Tales from the loop gör det bra, men simulerar mer spel i stil med Goonies än något annat. Så, det kanske inte heller lyckas då.

Vad vill jag ha och hur skulle det genomföras. Regler som i sin form skapar situationer som i den fiktion man vill återskapa. Exempel, regeln om en säker plats i TftL, där barnen är säkra.

 

[Lemur]

Jag föredrar nya världar att upptäcka framför sådana som alla i gruppen redan kan innan och utan. Exempelvis hade jag mycket hellre sett FL göra ett eget zombie-spel än ett som bygger the Walking Dead. Jag har liksom redan sett Walking Dead, typ 100 säsonger! Det räcker!
Med den saken sagt har vi haft väldigt kul med Alien, mest för att det är ett så sjukt bra upplägg för oneshots.

 

[God45]

Jag vill kunna spela en av huvudpersonerna från grejen spelet är baserad på direkt. Spelar vi Buffy vill jag kunna spela Buffy eller Angel eller Xander (okej, nej, jag vill inte spela Xander men andra vill säkert) eller Willow. Buffy spelet är bra på detta! Men vissa spel öppnar man och så ser man att för att spela en huvudperson behöver man en massa xp eller så går det inte ens.

Men det slutar inte där! Spelar vi Star Wars vill jag kunna spela en Sith lord. Jag tänker bara lägga till det till listan av huvudpersoner som ju har rymdtrollkarlar, smugglare, piloter, en politiker med laserpistol och två smaker av robotar. Varför? För att Sith Lords är SÅ COOLA! Att inte låta mig spela en är att lämna leksaker i lådan.

 

[Quadrante]

Är det inte viktigare hur spelet utspelas/känns/formar ert spel, än att ni spelar en viss person?

 

[God45]

Är det inte viktigare hur spelet utspelas/känns/formar ert spel, än att ni spelar en viss person?

Om du släpper ett Star Wars spel och jag inte kan spela en Jedi så kan det vara hur jävla bra som helst, jag kanske till och med spelar och det och gilla det, men jag kommer inte köpa det eller spelleda det. För man kan inte spela en Jedi! Det är exakt grejen som hände med FFG:s Star Wars.

Om jag köper Marvel spelet och det inte låter mig spela en superhjälte utan bara byråkrater som Val Cooper och Henry Peter Gyrich suger det oavsett hur bra simulering/gameplay för byråkrati är.

 

[Quadrante]

Star wars är inte personerna från filmen, utan matinékänslan. Problem är visuella. Smyga förbi, bryta sig ur, skjuta sig fri, fly.

Goonies är inte handlingen utan relationerna och att växa som person.

Cheers är inte humor främst, utan att var och en får tillfälle att stå i fokus (och att alla bidrar med sin del), det skall återgå/återställas till normallägeefter varje episod.

Andor är mindre matiné och mer inre tankar, intriger och relationer. Känsla av hopp och hopplöshet.

Vad är USP och karaktärsdrag för Buffy, Walking Dead, Aliens, Exspanse … och så vidare

 

[Björn den gode]

Jag är nog inne på vad jag uppfattar som God45s linje här. Om jag spelar ett licensspel, ok, jag vet inte om jag någonsin gjort det, så skulle det ju vara för att jag vill spela huvudkarkatärerna. Jag vill spela Indiana Jones i ett nytt äventyr, men fortfarande Indiana Jones, inte nån helt annan person med samma färdigheter. Och skulle jag spela ett Game of Thrones spel så skulle jag vilja spela Arya, Sansa eller Littlefinger men som ett 'what-if' spel, där vi ger oss in i settingen i någon punkt (efter första boken ungefär kanske) men sen låter det hela utväxla sig mer sandboxartat, och kanske vi till och med kan få till en story som går att knyta ihop.

Sen tycker jag i och för sig att adaptioner kan få vara ganska fria, teater är nog lite mitt ideal här, du kan flytta strindbergs 'Ett dockhem' till modern tid och låta en älskarinna bli en entreprenörskompis och involvera betydligt mer BDSM än orginalet och det fortfarande är ett dockhem, men Ibsenrollspelet ska inte ge mig verktyg att spela historier i samma värld utan verktyg för att göra min egen adaption av ett dockhem (och andra pjäseR).

 

[Oscar Silferstjerna]

Det jag efterfrågar i ett licensspel är verktyg för att skapa nytt i samma värld. Inte bara stats för huvudpersoner och Wikipedia-artiklar för att köra det välbekanta i repris. Jag vill inte vara Luke Skywalker eller Darth Vader, utan hellre någon som ser konflikterna i galaxen från en helt annan vinkel. Historien om Luke och hans farsa har jag ju redan sett flera gånger.

Man kan också se det som att jag vill ha fördjupning. Detaljerade Wikipedia-artiklar om olika fordon och vapen säger inte nödvändigtvis så mycket om hur världen ser ut och fungerar. Beskrivningar av motsvarande företeelser i vår värld skulle ge en del ledtrådar om oss, men inte säga så mycket om hur det är att leva i vår värld.

Ytterligare en aspekt av det här är, som i alla rollspel, ”vad man gör”. Det behöver vara något som redan finns i franchisen (eller möjligen genren) på något sätt. Ofta handlar det om gruppkoncept, men inte alltid. För att ett licensspel ska bli bra så tror jag att det behövs en hel del fokus på ”vad man gör”. En stor del av textmassan helt enkelt. För mig är det mer kreativt att fundera på detta istället för att fylla spelet med många Wikipedia-artiklar om detaljer i världen.

Alien-spelet, som även jag har varit rätt salt emot i andra trådar, har en del av de problem jag nämner ovan (även om gruppkoncepten i just det spelet är väldigt tydliga och kopplade till franchisen). I det spelets grundregler finns ett ganska svagt och allmänt hållet kampanjkapitel. På sätt och vis är ju kampanjer också ”vad man gör”. Jag vill gärna se tydliga koncept och exempel på hur kampanjer kan se ut. Helst ska man känna att man själv får nya idéer av att läsa det. Både om man är helt ny och ovan vid franchisen och om man har spelat spelet länge och kan settingen väl. Det får gärna finnas exempel på både sandbox och rälsat (och kanske även mellanformer) i just den aktuella världen. Det ger mer än Wikipedia-artiklarna.