tjena alla glada! har under längre tid spelat i en alternativ värld till eon mundana o har nu börjat skriva ihop en del material. har precis skrivit en del om det landet där rollspelet kommer utspela sig närmaste tiden för min spelgrupp..ni kan ju läsa o säga vad ni tycker och sen undrar jag även vad ni tycker är viktigast att veta om ett land i en fantasy värld så man lätt kan leva sig in i det.
Nekromanti vad vill man veta om ett land?
- Thread starter han göte
- Start date
Jag vill veta små detaljer som gör att stället känns levande. Att folk oftast hälsar på varandra med frasen "Solsken, min herre" eller att det är förbjudet att bära hatt i huvudstaden. Att ett gammalt ordspråk som härstammar från tiden när en hemsk drake vid namn Grymmelvak härjade i trakten säger att "En molnfri vår gör Grymmelvak glad", syftandes på risken för bränder under torra sommarmånader, som tenderar att följa på molnfria vårar. Att det anses oartigt att inte se någon i ögonen hela tiden när man talar med dem. Att landets namn kommer från ett gammalt ord, ej längre i bruk, som betyder "Sommarsnö", eftersom det är så kallt uppe i bergen att det ligger snö där året om. Att det anses ge tur att hitta en vitsippa som växer i hålet under en fallen ek, men om det är en asp betyder det att någon kommer att dö.
Sådana detaljer tycker jag ger otroligt mycket mer än namnet på härskaren och beskrivningar av de största städerna. Att hitta på en stad eller en kung gör man i ett nafs eller två, men att hitta på en kultur är inte lika snabbt gjort. Tänk dig själv när rollpersonerna kommer in i ett nytt land och förste bäste man de går förbi hälsar dem med "Solsken, mina herrar!", och när de småpratar med någon och påpekar det vackra vädret, så säger han "Tja, men ni vet ju vad man säger: 'En molnfri vår gör Grymmelvak glad'". Det är coolt. Att behöva bläddra upp namnet på kungen för att man inte vill stöta sig med kanon är jobbigt.
//Genesis, som föredrar evokativ spelvärld framför kanonisk.
Sådana detaljer tycker jag ger otroligt mycket mer än namnet på härskaren och beskrivningar av de största städerna. Att hitta på en stad eller en kung gör man i ett nafs eller två, men att hitta på en kultur är inte lika snabbt gjort. Tänk dig själv när rollpersonerna kommer in i ett nytt land och förste bäste man de går förbi hälsar dem med "Solsken, mina herrar!", och när de småpratar med någon och påpekar det vackra vädret, så säger han "Tja, men ni vet ju vad man säger: 'En molnfri vår gör Grymmelvak glad'". Det är coolt. Att behöva bläddra upp namnet på kungen för att man inte vill stöta sig med kanon är jobbigt.
//Genesis, som föredrar evokativ spelvärld framför kanonisk.
Rickard
Urverk speldesign
Personligen tycker jag att Eon (och Ereb Altor) överdriver när det kommer till landsbeskrivningar. Ju mer man skriver, desto mer riskerar man till att tråkigt rabbla upp saker istället för att skriva inspirationsgivande. Vill du ändå ha någon sorts lista att gå efter så kan du välj ta en titt på följande källa, även om jag tycker att den är lite lång.
/Han som bidrog med värdshusbeskrivningspunkten
/Han som bidrog med värdshusbeskrivningspunkten
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag vill veta hur det känns att befinna sig där. Vi kan, till exempel, utgå från den mest rollpersoniga av aktiviteter, att sitta på en krog. Hurdant är det? Sitter vi i en timrad byggnad och värmer oss vid elden medan nordanvinden ylar runt knutarna? Eller sitter vi i snarare i en kringbyggd trädgård medan hundar skäller i fjärran och kvällen fortfarande är varm? Eller befinner vi oss kanske i en trång stadskällare, där doften av diverse rökverk hänger tung? Äter vi stuvning med bröd och öl, eller nyfångad fisk från den närliggande kusten, eller kanske en tallrik med insekter? Klär vi oss i ylle, silke eller fjädrar? Sådant är bra att veta.
Om vi sedan försöker resa någonstans -- hurdan är färden? Reser vi på en bred, stenlagd väg eller en smal skogsstig? Reser vi under torrperioden, eftersom vägarna blir ofarbara under regnperioden, eller reser vi i stället under vintern, eftersom slädar är det mest effektiva transportmedlet? Behöver vi oroa oss för stråtrövare? Kan vi ens resa hur vi vill utan tillstånd från makthavarna? Och vilka utsikter ser vi på vägen? Är det skog och sjöar så långt ögat når, eller reser vi bland öppna betesmarker som mjukt rullar ned mot havet?
Sådant, som ger en känsla för hur det är att befinna sig i landet, är det absolut viktigaste. Sedvänjor och liknande är också roligt att ha koll på, och du bör definitivt skriva lite om traditioner, religion och liknande.
Siffror är, som de flesta nog kommer att påpeka, inte särskilt nödvändigt. Dock finns det en hel del personer, däribland jag, som tycker det är kul att leka med demografi, ekonomi och liknande, så försök att få det rimligt om du vill göra anspråk på en trovärdig värld (det är inte nödvändigt att göra det!).
Till slut vill jag poängtera att det är bra att plugga in lite om verklig geografi, etnologi, ekonomi och liknande ämnen. Även om du inte använder det rätt av är det utmärkt, dels som inspiration, dels för att ge en verklig känsla till världen och undvika att ramla in i klichéer.
Om vi sedan försöker resa någonstans -- hurdan är färden? Reser vi på en bred, stenlagd väg eller en smal skogsstig? Reser vi under torrperioden, eftersom vägarna blir ofarbara under regnperioden, eller reser vi i stället under vintern, eftersom slädar är det mest effektiva transportmedlet? Behöver vi oroa oss för stråtrövare? Kan vi ens resa hur vi vill utan tillstånd från makthavarna? Och vilka utsikter ser vi på vägen? Är det skog och sjöar så långt ögat når, eller reser vi bland öppna betesmarker som mjukt rullar ned mot havet?
Sådant, som ger en känsla för hur det är att befinna sig i landet, är det absolut viktigaste. Sedvänjor och liknande är också roligt att ha koll på, och du bör definitivt skriva lite om traditioner, religion och liknande.
Siffror är, som de flesta nog kommer att påpeka, inte särskilt nödvändigt. Dock finns det en hel del personer, däribland jag, som tycker det är kul att leka med demografi, ekonomi och liknande, så försök att få det rimligt om du vill göra anspråk på en trovärdig värld (det är inte nödvändigt att göra det!).
Till slut vill jag poängtera att det är bra att plugga in lite om verklig geografi, etnologi, ekonomi och liknande ämnen. Även om du inte använder det rätt av är det utmärkt, dels som inspiration, dels för att ge en verklig känsla till världen och undvika att ramla in i klichéer.
fick en liten ideé
fick en liten ideé när jag läste de du och de andra har skrivt...att istället skriva fakta som jag gjort så istället skriva några stämningstexter utifrån olika människor i samhället..den typsike bonden...en tjänare på slotet..en stadsvakt, en man på en hamnkrog och lite andra. låter detta som en bra grej. och vilka typisk personer tycker ni att man ska rikta in sig på.
fick en liten ideé när jag läste de du och de andra har skrivt...att istället skriva fakta som jag gjort så istället skriva några stämningstexter utifrån olika människor i samhället..den typsike bonden...en tjänare på slotet..en stadsvakt, en man på en hamnkrog och lite andra. låter detta som en bra grej. och vilka typisk personer tycker ni att man ska rikta in sig på.
Andy
Vila i frid
Ett tips är att tjuvkika på hur andra rollspelskonstruktörer gör (men det är inget man måste ta efter).
Eon är du antagligen bekant med så det är det ingen idé att redogöra för. Har du kollat på världsmodulerna Osthem eller Mittland till DoD Trudvang. Där beskrivs länderna i en enda lång text (ibland för lång tycker några). Allt från historia, statsskick, geografi och nuläge flätas samman till 4-8 sidor brödtext. Dessutom finns namn, äventyrsuppslag och massa annat insprängt i beskrivningen. Jag gillar den modellen.
En annan, som används i Saga, är att det beskrivs en massa. I grundboken går författaren igenom landet Albion, sedan länet Calewan och slutligen staden Selinor. Det liksom zoomar in. Men Arfert har också valt att presentera nyckelpersoner med namn, utseende och karaktärsdrag, allt för att SL ska ha det så lätt som möjligt att spela den värld som historien utspelar sig i. Dessutom finns det en hel hög men stadskartor till Saga (något som ofta saknas i Trudvangmoduler på gott och ont).
Det är två varianter som skiljer sig ganska mycket åt men som båda har fördelar.
Eon är du antagligen bekant med så det är det ingen idé att redogöra för. Har du kollat på världsmodulerna Osthem eller Mittland till DoD Trudvang. Där beskrivs länderna i en enda lång text (ibland för lång tycker några). Allt från historia, statsskick, geografi och nuläge flätas samman till 4-8 sidor brödtext. Dessutom finns namn, äventyrsuppslag och massa annat insprängt i beskrivningen. Jag gillar den modellen.
En annan, som används i Saga, är att det beskrivs en massa. I grundboken går författaren igenom landet Albion, sedan länet Calewan och slutligen staden Selinor. Det liksom zoomar in. Men Arfert har också valt att presentera nyckelpersoner med namn, utseende och karaktärsdrag, allt för att SL ska ha det så lätt som möjligt att spela den värld som historien utspelar sig i. Dessutom finns det en hel hög men stadskartor till Saga (något som ofta saknas i Trudvangmoduler på gott och ont).
Det är två varianter som skiljer sig ganska mycket åt men som båda har fördelar.
För vem skriver du beskrivningen? Är det för spelaren eller spelledaren? Stämningstexter tycker jag är underbara (om de är bra skrivna), men för mig som spelledare så kan de inte ersätta hårda fakta såsom antal invånare (endast intressant i relation till andra länder egentligen), relevant historia, maktfaktorer (trupper, stora handelshus, starka gillen, svag konung osv.), geografi (gärna med karta), relevant flora och fauna, vikitga platser osv. Jag vill alltid veta hur vardagen ser ut för ett antal personer (bonde, köpman, präst, baron, egendomslös typ.).
Ovanstående förändras en smula beroende på genre förståss.
Ovanstående förändras en smula beroende på genre förståss.
stämingstexterna är ju uteslutande för spelarna och den bifogade filen är ock till dom de ska ju inte kunna alla siffror exakt men få en liten hum om deras land o platser i landet. det är lite tänkt som att ska läsade så jag slipper berätta skit mycket när vi börjar spela.
solvebring
Superhero
Min gamla värld gav upp för inte så längesedan. Den var till ända, alla hade varit överallt och den var i sin skapelse utfylld med allt. Så nu är det dags för ett förnyande...
Jag brukar göra så att jag bara improviserar. Det gör jag nästan alltid. Just som Genesis säger så brukar de små sakerna göra skillnader. Jag hittar på byggnader och figurer, lagar etc. i länderna och huvudstäderna allt efter som. Detaljer, roliga detaljer som skapar liv.
Exempel:
Ett land från den förra världen som jag t.ex. sparat till den nya världen jag håller på med (har sparat de bästa delarna från den gamla), där skall kläderna vara i mycket färgglada tyger. Det är ovanligt att dricka öl, landet är stora vintillverkare just. Det råder hårda moraliska regler mot våld, och det våld som förekommer skall förekomma utanför lokalerna och det renhårigt.
Man har stora handelskontakter och folket där är därför inte så vidare fördomsfulla, de är vana att resa och de är vana de mesta främlingarna. Är vänliga mot främmande folk och försöker behandla nykomlingar med god service etc.
Ett väldigt vänligt land t.ex. med mycket moral och sunt förnuft.
Sedan, min stora favorit...
Där är folk ganska så hårdföra. Lagarna är till den fattige och maktlöses stora nackdel. Politikens värld där är farlig och sönermutad. Mycket vakter, mycket slagsmål och oenigheter. De flesta kriminella organisationerna som finns där är mycket stora. Man hittar ständigt nya medlemmar att värva när den andra avrättas...
Det går samtidigt att få tag i det mesta, folk slåss och dricker gärna. Stadens byggnader är många och mäktiga, just de statliga är överdriver påkostade etc. Slumkvarteren är de värsta man kan tänka sig. Där finns det inte något som inte förekommer... Stadsvakterna rör sig inte ens i de kvarteren och det liknar ett sopberg bland trasiga, skraltiga byggnader där folk slår ihjäl varandra för att få en sovplats.
Folk är misstänksamma och själviska ofta, stadsvakterna är dessutom mycket svinaktiga. Var främmande person för tulla i stadens portar, och det länge och väl och det kan bli dyrt. Man får ofta böta för saker man inte ens gjort...
Det råder mycket rädsla bland de svaga, här gäller det att vara tuff och ha tur, eller att vara rik...
Staden innehåller allt vackert, modernt och ansett, men dess baksida är just att den är så stor att den innehåller så mycket skit och svinaktigheter att det blivit en ond cirkel. Folk är som sagt fördomsfulla, det är inte alltid lätt att få hjälp direkt, och det är de med uniform eller adelsmärke som styr och kan i princip hitta på vad som helst.
Besvärjarnas hus finns där också. En akademi för magistudernade, där kan alla magikunniga skolas. Sedan bor landets mest ansedda där i ett högt torn som är anslutet till akademin. De är mycket duktiga, och mäktiga... Men själviska och bryr sig inte så mycket om vad varken kronan eller kyrkan sysslar med utanför deras väggar. Det är ingen som rår på deras flera hundra år gamla akademi, skyddad med magi till tusen, i alla fall. De lever livets glada dagar och bryr sig endast om sina personliga intressen.
Där inne har jag dessutom flera roliga personligheter som man kan stöta på om man besöker huset. Alla dessa är också framimproviserade. Men jag själv vet allt om dem och kan klockrent köra deras roll som om jag alltid hade gjort det. Att låta hjärnan agera som datornsrollspels-mapp anser jag är det bästa i de här fallen.
Detta är inget jag tänkt igenom eller skrivit, det har bara blivit så allt efter som spelet pågått. Det är det roligaste anser jag, när man föder fram något ur situationen av ren fantasi och improvisation.
Jag brukar göra så att jag bara improviserar. Det gör jag nästan alltid. Just som Genesis säger så brukar de små sakerna göra skillnader. Jag hittar på byggnader och figurer, lagar etc. i länderna och huvudstäderna allt efter som. Detaljer, roliga detaljer som skapar liv.
Exempel:
Ett land från den förra världen som jag t.ex. sparat till den nya världen jag håller på med (har sparat de bästa delarna från den gamla), där skall kläderna vara i mycket färgglada tyger. Det är ovanligt att dricka öl, landet är stora vintillverkare just. Det råder hårda moraliska regler mot våld, och det våld som förekommer skall förekomma utanför lokalerna och det renhårigt.
Man har stora handelskontakter och folket där är därför inte så vidare fördomsfulla, de är vana att resa och de är vana de mesta främlingarna. Är vänliga mot främmande folk och försöker behandla nykomlingar med god service etc.
Ett väldigt vänligt land t.ex. med mycket moral och sunt förnuft.
Sedan, min stora favorit...
Där är folk ganska så hårdföra. Lagarna är till den fattige och maktlöses stora nackdel. Politikens värld där är farlig och sönermutad. Mycket vakter, mycket slagsmål och oenigheter. De flesta kriminella organisationerna som finns där är mycket stora. Man hittar ständigt nya medlemmar att värva när den andra avrättas...
Det går samtidigt att få tag i det mesta, folk slåss och dricker gärna. Stadens byggnader är många och mäktiga, just de statliga är överdriver påkostade etc. Slumkvarteren är de värsta man kan tänka sig. Där finns det inte något som inte förekommer... Stadsvakterna rör sig inte ens i de kvarteren och det liknar ett sopberg bland trasiga, skraltiga byggnader där folk slår ihjäl varandra för att få en sovplats.
Folk är misstänksamma och själviska ofta, stadsvakterna är dessutom mycket svinaktiga. Var främmande person för tulla i stadens portar, och det länge och väl och det kan bli dyrt. Man får ofta böta för saker man inte ens gjort...
Det råder mycket rädsla bland de svaga, här gäller det att vara tuff och ha tur, eller att vara rik...
Staden innehåller allt vackert, modernt och ansett, men dess baksida är just att den är så stor att den innehåller så mycket skit och svinaktigheter att det blivit en ond cirkel. Folk är som sagt fördomsfulla, det är inte alltid lätt att få hjälp direkt, och det är de med uniform eller adelsmärke som styr och kan i princip hitta på vad som helst.
Besvärjarnas hus finns där också. En akademi för magistudernade, där kan alla magikunniga skolas. Sedan bor landets mest ansedda där i ett högt torn som är anslutet till akademin. De är mycket duktiga, och mäktiga... Men själviska och bryr sig inte så mycket om vad varken kronan eller kyrkan sysslar med utanför deras väggar. Det är ingen som rår på deras flera hundra år gamla akademi, skyddad med magi till tusen, i alla fall. De lever livets glada dagar och bryr sig endast om sina personliga intressen.
Där inne har jag dessutom flera roliga personligheter som man kan stöta på om man besöker huset. Alla dessa är också framimproviserade. Men jag själv vet allt om dem och kan klockrent köra deras roll som om jag alltid hade gjort det. Att låta hjärnan agera som datornsrollspels-mapp anser jag är det bästa i de här fallen.
Detta är inget jag tänkt igenom eller skrivit, det har bara blivit så allt efter som spelet pågått. Det är det roligaste anser jag, när man föder fram något ur situationen av ren fantasi och improvisation.
Tycker din beskrivning är helt ok med de premisserna. Är spelarna nykomlingar i landet eller uppvuxna där? Om de är uppvuxna där så skulle några standarddagsbeskrivningar (bonden, köpmannen, den sfär de rört sig i), lite historia/viktiga händelser och staämingssaker som beskrivningar av högtider och liknande vara intressant tror jag (beroende på hur ni spelar förståss, det kanske inte alls är intressant för er... ).
).speltestade
jag och min spelgrupp spelade idag i det landet som jag bifogat och det gick väldigt bra, tog en del info jag fått från er här på forumet i huvet och inproviserade. de fick läsa det jag skrivit o så berättade jag de jag inte hunnit skriva ner. det gick väldigt bra och jag tacker genesis för tanken om att hälsa med "solsken min herre!" ändrade det lite men spelarna gillade det väldigt mycket och uttrycket "må solen skina över dig" anvädes varje gång de avslutade ett smatal.
jag och min spelgrupp spelade idag i det landet som jag bifogat och det gick väldigt bra, tog en del info jag fått från er här på forumet i huvet och inproviserade. de fick läsa det jag skrivit o så berättade jag de jag inte hunnit skriva ner. det gick väldigt bra och jag tacker genesis för tanken om att hälsa med "solsken min herre!" ändrade det lite men spelarna gillade det väldigt mycket och uttrycket "må solen skina över dig" anvädes varje gång de avslutade ett smatal.
Re: speltestade
//Genesis, som nu blev sugen på att spelleda ett nytt äventyr i Kina, eftersom han kan mycket mer kinesiska nu.
Spelare är väldigt snabba med att snappa upp sådana saker. Jag märkte det under en omgång av Dragon Fist. Eftersom jag har sysslat med kung fu i åratal och sett alldeles för många kinesiska filmer, så visste jag ju hur man hälsar i Kina. Ena handen omsluter den andra, som formar en näve. Sedan sade jag "Chin", eftersom vi hälsar så på träningen. Och jäklar vad alla började hälsa på folk! Det blev astufft! Sådant tror jag hjälper upp immersionen väldigt mycket, och ger verkligen känslan av en levande värld.
//Genesis, som nu blev sugen på att spelleda ett nytt äventyr i Kina, eftersom han kan mycket mer kinesiska nu.