Om du gör det tycker jag inte att du är den sorts spelledare jag skulle vilja spela med.
Men det känns som jag missförstås avsiktligt. Jag vill att spelarna ska ha en fair chans mot motståndet. När jag spelleder låter jag mina spelare kunna vinna över monstret eller fly om de tagit sig vatten över huvudet
Även om SL gett dem alla chanser att låta bli att slåss mot monstret? Jag menar, "slåss mot monstret" är väl inte nödvändigtvis standardförfarande? Om rollpersonerna kommer till en by och får höra att ett ostoppbart monster kommer varje vecka, och de läser sig till att det nog är en dödsmegadrake level 999, och legenderna säger att sådana inte kan besegras i strid utan bara fås att slumra några tiotals år i taget i sina hålor…
…och rollpersonerna väljer att helt strunta i allt detta, ska de fortfarande "ha en chans"? Även om de valde att nte ens göra några efterforskningar, även om de valde att strunta i att byborna specifikt beskrev monstret som
ostoppbart?
För egen del ser jag definitivt stort utrymme för monster som man helt enkelt inte kan ta ihjäl. Faktum är att om jag tänker t.ex. lovecraftskt rollspelande så skulle jag säga att en
absolut majoritet av monstren är av typen "försöker du slåss mot det, så dör du och/eller blir vansinnig". Det finns
ingen chans att vinna mot sådana monster. I strid. Det här är nog min
favorittyp av monster, just för att de tvingar spelarna att hitta andra lösningar än "jag bonkar'n i huvet".
Men så länge jag som SL inte rälsar in spelarna i strid mot monstret, så är det ju inte ett problem. Men rälsar jag in spelarna mot ett sådant monster så är jag ju en kass SL, samma typ av person som använder Grymkäfts Fällor oironiskt.
Så med andra ord: Jag vill att spelarna inte ska ha någon fair chans mot monstret,
om de ger sig in i strid med det.