Vaga tankar om beskrivning och layout

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,522
Location
Göteborg
Min erfarenhet är att ju mer jag som SL släppt på att själv prata/beskriva och istället låter spelarna prata desto mer inlevelse känner de och fyller automatiskt i det som saknas. Det är lite kontraintuitivt, men det blir bättre om jag preppar (har med cool rekvisita) och säger mindre.
Nu har jag sällan någon spelledare, men har man en sådan är en klassisk teknik annars att ställa frågor istället för att leverera påståenden. Hur ser det ur här? Vad serveras i matsalen idag? Hur luktar det i lägenheten?

Jag gillar också saker som ”Alla beskriver något som försiggår på den här vilda festen” eller ”Var och en beskriver något attribut om den här varelsen som lokala legender säger bor i sjön”. Brukar jag använda ibland när jag sätter scener oavsett om jag är spelledare eller inte.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,387
Location
Örebro
Nu har jag sällan någon spelledare, men har man en sådan är en klassisk teknik annars att ställa frågor istället för att leverera påståenden. Hur ser det ur här? Vad serveras i matsalen idag? Hur luktar det i lägenheten?
Går det inte att kombinera i vissa lägen för en bättre effekt? Tänker att påståendet kan bilda ett ramverk att bygga utifrån. Ett stöd i processen att forma sig en bild.

Exempel:
Så, du krälar fram i leran i sökandet efter överlevande. Bomben har briserat. Sten, grus, sand och jord faller ned omkring dig. Röken får det att sticka i dina ögon. Men du söker efter dem, dina färdkamrater. Vad känner Agust i detta ögonblick? Vilka tankar rusar förbi? Vad noterar han? Vad driver honom vidare i jakten på sina kamrater?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,522
Location
Göteborg
Går det inte att kombinera i vissa lägen för en bättre effekt? Tänker att påståendet kan bilda ett ramverk att bygga utifrån. Ett stöd i processen att forma sig en bild.

Exempel:
Så, du krälar fram i leran i sökandet efter överlevande. Bomben har briserat. Sten, grus, sand och jord faller ned omkring dig. Röken får det att sticka i dina ögon. Men du söker efter dem, dina färdkamrater. Vad känner Agust i detta ögonblick? Vilka tankar rusar förbi? Vad noterar han? Vad driver honom vidare i jakten på sina kamrater?
Ja, absolut, att bara ställa frågor blir nog rätt förvirrande och svårspelat. :gremgrin:
 
Top