Nekromanti vampire - värt att köpa
- Thread starter Allanon
- Start date
Rosen
Myrmidon
Re: De Sju Argumenten
En variant som endast förekommer bland spelkonstruktörer, men som jag hört i verkligheten:
"Jaja, <I>den</I> regeln. Men det var <I>han där</I> som skrev den."
--
Åke
En variant som endast förekommer bland spelkonstruktörer, men som jag hört i verkligheten:
"Jaja, <I>den</I> regeln. Men det var <I>han där</I> som skrev den."
--
Åke
Re: deja vu
Så fungerra systemet i Vampire har jag för mig. Erfarenhet ger färdighet, eller rättare sagt nya Disciplines eller magiska färdigheter.
Jag menade mest att Dracula skulle kunna vara ovanlig även för att vara vampyr. Genom århundraden av studier och en väg mot ondskan som påbörjades redan under hans livstid uppnår han sina förmågor, som är mycket individuella för honom.
Vampyrernas förmågor tillför ju en hel del extra till rollpersonen eller hur och kan vara en del till att man gärna vill spela just en vampyr. Jämför även med andra spel där specialförmågor existerar. Vad gör dem intressanta att spela?
Det säger jag inget om... jag kan tänka mig massor av anledningar till att folk vill ha karaktärer ned superkrafter. Däremot är det svårt att se WoDs vampyrism som en så värst effektiv förbannelse med tanke på all den makt det innebär. Om det är "Vampyrism som förbannelse" WW siktat på har de därför missat rätt grovt.
Specialförmågorna påverkar sedan inte hur kampanjen spelas. Skräck-, Detektiv- eller Intrigbetonad.
Jo, naturligtvis gör de det. Det är svårare att skrämma någon med högar av offensiva och defensiva superkrafter. Det är svårare att göra ett klurigt mysterium för någon som är klärvoyant på olika vis. Det är t.o.m. svårare att få folk att intrigera på något rimligt vis om de kan slå folk i huvudet med stora tunga gör-som-jag-säger eller bli-impad-av-mig krafter.
Så fungerra systemet i Vampire har jag för mig. Erfarenhet ger färdighet, eller rättare sagt nya Disciplines eller magiska färdigheter.
Jag menade mest att Dracula skulle kunna vara ovanlig även för att vara vampyr. Genom århundraden av studier och en väg mot ondskan som påbörjades redan under hans livstid uppnår han sina förmågor, som är mycket individuella för honom.
Vampyrernas förmågor tillför ju en hel del extra till rollpersonen eller hur och kan vara en del till att man gärna vill spela just en vampyr. Jämför även med andra spel där specialförmågor existerar. Vad gör dem intressanta att spela?
Det säger jag inget om... jag kan tänka mig massor av anledningar till att folk vill ha karaktärer ned superkrafter. Däremot är det svårt att se WoDs vampyrism som en så värst effektiv förbannelse med tanke på all den makt det innebär. Om det är "Vampyrism som förbannelse" WW siktat på har de därför missat rätt grovt.
Specialförmågorna påverkar sedan inte hur kampanjen spelas. Skräck-, Detektiv- eller Intrigbetonad.
Jo, naturligtvis gör de det. Det är svårare att skrämma någon med högar av offensiva och defensiva superkrafter. Det är svårare att göra ett klurigt mysterium för någon som är klärvoyant på olika vis. Det är t.o.m. svårare att få folk att intrigera på något rimligt vis om de kan slå folk i huvudet med stora tunga gör-som-jag-säger eller bli-impad-av-mig krafter.
Nightowl
Champion
Re: deja vu
"Det finns ett mycket bra skäl till vampyrernas Discipliner."
Att ha med dem i ett spel om vampyrer, jo. Att de gör att det spelets huvudtema, som liksom gör det mer seriöst och mycket finare än, säg, NightLife (ett mysigt spela-monster-spel som JAG gillar), nej. De gör det mer angenämt att vara vampyr. Du har knappast läst mitt inlägg, eftersom jag uttryckligen sade att det fanns massor av ANDRA anledningar att ha dem med, och inte heller presenterat ett argument för att disciplines förhöjer möjligheterna till den sorts spel ni woddare hävdar är det ultimata som spelet var avsett för.
"Läs lite myter om vampyrer, så fattar du."
Myter är en av mina hobbies, och med få undantag har White Wolf siktat in sig på film-Dracula och nödtorftigt undgått alla egentliga myter och folksägner om blodsugande monster- vilket inte är illa i sig. Människor har hittat på allt möjligt vidskepligt shit om _varandra_, så det är klart de skulle tro en massa nonsens om blodsugande gengångare. Varför skulle de vara sanna? (Å andra sidan, varför skulle en roman skriven av en syphilofobisk sexsvulten viktoriansk teatermanager innehålla några sanningar om vampyrer?)
Pröva GURPS Blood Types eller A Guide to Transsylvania till gamla Ravenloft-klabbet Gothic Earth för research-baserade vampyr-supplement.
(Not: Research innebär inte att se om alla episoder av Dark Shadows och läsa alla Anne Rice böcker igen.)
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
"Det finns ett mycket bra skäl till vampyrernas Discipliner."
Att ha med dem i ett spel om vampyrer, jo. Att de gör att det spelets huvudtema, som liksom gör det mer seriöst och mycket finare än, säg, NightLife (ett mysigt spela-monster-spel som JAG gillar), nej. De gör det mer angenämt att vara vampyr. Du har knappast läst mitt inlägg, eftersom jag uttryckligen sade att det fanns massor av ANDRA anledningar att ha dem med, och inte heller presenterat ett argument för att disciplines förhöjer möjligheterna till den sorts spel ni woddare hävdar är det ultimata som spelet var avsett för.
"Läs lite myter om vampyrer, så fattar du."
Myter är en av mina hobbies, och med få undantag har White Wolf siktat in sig på film-Dracula och nödtorftigt undgått alla egentliga myter och folksägner om blodsugande monster- vilket inte är illa i sig. Människor har hittat på allt möjligt vidskepligt shit om _varandra_, så det är klart de skulle tro en massa nonsens om blodsugande gengångare. Varför skulle de vara sanna? (Å andra sidan, varför skulle en roman skriven av en syphilofobisk sexsvulten viktoriansk teatermanager innehålla några sanningar om vampyrer?)
Pröva GURPS Blood Types eller A Guide to Transsylvania till gamla Ravenloft-klabbet Gothic Earth för research-baserade vampyr-supplement.
(Not: Research innebär inte att se om alla episoder av Dark Shadows och läsa alla Anne Rice böcker igen.)
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Elder Girov
Swordsman
har ju en viss inverkan på atmosfären...
Det är faktiskt svårt att känna någon skräck när man spelar VtM, främst för att det finns så mycket som dödar så fort (eldkastare, fosforkulor, etc). Vampire handlar ju förstås inte om att döda, men det blir för lätt att lösa problem med våld i VtM. Oftast spelar man ju i Amerikat, där skottlossning är vardagsmat, särskilt i WoD.
Då är det mycket roligare att spela under medeltid, där man måste passa sig jävligt noga för Inkvisitionen, präster med True Faith (de var ju lite vanligare då), lynchmobber (städerna var ju mindre och blodtömda lik svårare att dölja), varulvar (överallt är de) och en och annan Antedeluvian som traskar runt.
Dessutom känns det lite fattigt att spela i sin egen värld, hur mörk och läskig den än är. Man vill faktiskt ha den där "sense of wonder-känslan" som Krille brukar prata om.
-HNIC-
<A HREF="http://www.klan-kuk.cjb.net" target="_new">http://www.klan-kuk.cjb.net</A>
Det är faktiskt svårt att känna någon skräck när man spelar VtM, främst för att det finns så mycket som dödar så fort (eldkastare, fosforkulor, etc). Vampire handlar ju förstås inte om att döda, men det blir för lätt att lösa problem med våld i VtM. Oftast spelar man ju i Amerikat, där skottlossning är vardagsmat, särskilt i WoD.
Då är det mycket roligare att spela under medeltid, där man måste passa sig jävligt noga för Inkvisitionen, präster med True Faith (de var ju lite vanligare då), lynchmobber (städerna var ju mindre och blodtömda lik svårare att dölja), varulvar (överallt är de) och en och annan Antedeluvian som traskar runt.
Dessutom känns det lite fattigt att spela i sin egen värld, hur mörk och läskig den än är. Man vill faktiskt ha den där "sense of wonder-känslan" som Krille brukar prata om.
-HNIC-
<A HREF="http://www.klan-kuk.cjb.net" target="_new">http://www.klan-kuk.cjb.net</A>
Evil Peter
Hero
Re: har ju en viss inverkan på atmosfären...
"Det är faktiskt svårt att känna någon skräck när man spelar VtM"
Det kan nog bero mycket på SL eller spelarnas inlevelse tror jag.
"främst för att det finns så mycket som dödar så fort (eldkastare, fosforkulor, etc)."
Även det känns lite som ett SL-problem. Sådana grejer är inte vanligt förekommande när vi spelar och det känns som att sådana vapen inte är de lättaste att få tag på. Speciellt inte när de styrande vampyrerna förmodligen ser till att försvåra åtkomsten av sådant när det är så farliga saker. Drar sådana saker ner stämningen är det nog bäst att SL ser till att RP:na inte får tag i så mycket sådant. Av det jag läst av reglerna verkar det inte strömma sådant i massor men jag kan mycket väl ha fel.
"Vampire handlar ju förstås inte om att döda, men det blir för lätt att lösa problem med våld i VtM."
Det beror ju på vilken sorts karaktärer man spelar. För vissa karaktärer är våld en vanlig lösning, för andra är det dåligt rollspelande.
"Dessutom känns det lite fattigt att spela i sin egen värld, hur mörk och läskig den än är. Man vill faktiskt ha den där "sense of wonder-känslan" som Krille brukar prata om."
Det är ju en smaksak då jag personligen tycker det finns massor av påhittade spelvärldar som inte ens kommer i närheten av att vara lika intressanta som vår egen. Försök att vara orginella kan ibland bara anses pretentiöst och fånigt.
Personligen gillar jag V:tM, även om jag inte spelat det så enormt mycket (nudge nudge, Jimmy /images/icons/smile.gif ). Känslan av att ingen riktigt står på ens sida i en värld fylld av faror och intriger utgör en bra spelmiljö. Sedan är jag också en sucker för vampyrer i alla former /images/icons/smile.gif.
C
"Det är faktiskt svårt att känna någon skräck när man spelar VtM"
Det kan nog bero mycket på SL eller spelarnas inlevelse tror jag.
"främst för att det finns så mycket som dödar så fort (eldkastare, fosforkulor, etc)."
Även det känns lite som ett SL-problem. Sådana grejer är inte vanligt förekommande när vi spelar och det känns som att sådana vapen inte är de lättaste att få tag på. Speciellt inte när de styrande vampyrerna förmodligen ser till att försvåra åtkomsten av sådant när det är så farliga saker. Drar sådana saker ner stämningen är det nog bäst att SL ser till att RP:na inte får tag i så mycket sådant. Av det jag läst av reglerna verkar det inte strömma sådant i massor men jag kan mycket väl ha fel.
"Vampire handlar ju förstås inte om att döda, men det blir för lätt att lösa problem med våld i VtM."
Det beror ju på vilken sorts karaktärer man spelar. För vissa karaktärer är våld en vanlig lösning, för andra är det dåligt rollspelande.
"Dessutom känns det lite fattigt att spela i sin egen värld, hur mörk och läskig den än är. Man vill faktiskt ha den där "sense of wonder-känslan" som Krille brukar prata om."
Det är ju en smaksak då jag personligen tycker det finns massor av påhittade spelvärldar som inte ens kommer i närheten av att vara lika intressanta som vår egen. Försök att vara orginella kan ibland bara anses pretentiöst och fånigt.
Personligen gillar jag V:tM, även om jag inte spelat det så enormt mycket (nudge nudge, Jimmy /images/icons/smile.gif ). Känslan av att ingen riktigt står på ens sida i en värld fylld av faror och intriger utgör en bra spelmiljö. Sedan är jag också en sucker för vampyrer i alla former /images/icons/smile.gif.
C
Elder Girov
Swordsman
Re: har ju en viss inverkan på atmosfären...
"Det kan nog bero mycket på SL eller spelarnas inlevelse tror jag."
Tja, jag har spelat både VDA och VtM med samma SL och grupp och det genomgående intrycket har varit att VDA är bättre. Det handlar väl mest om vad man gillar.
"...i närheten av att vara lika intressanta som vår egen."
Äsch, man vill ju komma bort från "vår" värld ett tag. Varför skulle man annars spela rollspel? /images/icons/wink.gif
-HNIC-
<A HREF="http://www.klan-kuk.cjb.net" target="_new">http://www.klan-kuk.cjb.net</A>
"Det kan nog bero mycket på SL eller spelarnas inlevelse tror jag."
Tja, jag har spelat både VDA och VtM med samma SL och grupp och det genomgående intrycket har varit att VDA är bättre. Det handlar väl mest om vad man gillar.
"...i närheten av att vara lika intressanta som vår egen."
Äsch, man vill ju komma bort från "vår" värld ett tag. Varför skulle man annars spela rollspel? /images/icons/wink.gif
-HNIC-
<A HREF="http://www.klan-kuk.cjb.net" target="_new">http://www.klan-kuk.cjb.net</A>
Elder Girov
Swordsman
Ärligt talat...
En dolk i tummen? Om man antar att det var en RP med hjältepotential (de brukar vara det) och inte en medelålderskvinna, hur stor är risken? Obefintlig.
Å andra sidan låter det som om er SL (eller var det du?) borde ha ingripit och sagt "du svimmar av". Enkel lösning på problemet. Det hade nog även kortat ned den högljudda diskussion, som ni utan tvivel, hade efter spelmötet. Så hade jag gjort och jag är kungen. /images/icons/wink.gif
-HNIC-
<A HREF="http://www.klan-kuk.cjb.net" target="_new">http://www.klan-kuk.cjb.net</A>
En dolk i tummen? Om man antar att det var en RP med hjältepotential (de brukar vara det) och inte en medelålderskvinna, hur stor är risken? Obefintlig.
Å andra sidan låter det som om er SL (eller var det du?) borde ha ingripit och sagt "du svimmar av". Enkel lösning på problemet. Det hade nog även kortat ned den högljudda diskussion, som ni utan tvivel, hade efter spelmötet. Så hade jag gjort och jag är kungen. /images/icons/wink.gif
-HNIC-
<A HREF="http://www.klan-kuk.cjb.net" target="_new">http://www.klan-kuk.cjb.net</A>
Håller med (ot)
En dolk i tummen? Om man antar att det var en RP med hjältepotential (de brukar vara det) och inte en medelålderskvinna, hur stor är risken? Obefintlig.
Ännu viktigare; hur många situationer kommer ett dylikt resultat verkligen _uppskattas_ av deltagarna (inkl. SL) och _förhöja_ spelglädjen? Jag skulle tro att det är ett snöpligt och konstigt resultat i 90% av fallen. T.o.m om det händer en skurk blir det ett tråkigt antiklimax.
En dolk i tummen? Om man antar att det var en RP med hjältepotential (de brukar vara det) och inte en medelålderskvinna, hur stor är risken? Obefintlig.
Ännu viktigare; hur många situationer kommer ett dylikt resultat verkligen _uppskattas_ av deltagarna (inkl. SL) och _förhöja_ spelglädjen? Jag skulle tro att det är ett snöpligt och konstigt resultat i 90% av fallen. T.o.m om det händer en skurk blir det ett tråkigt antiklimax.
Krille
Super Moderator
Vad är hjältepotential?
"En dolk i tummen? Om man antar att det var en RP med hjältepotential (de brukar vara det) och inte en medelålderskvinna, hur stor är risken? Obefintlig. Å andra sidan låter det som om er SL (eller var det du?) borde ha ingripit och sagt "du svimmar av". Enkel lösning på problemet. Det hade nog även kortat ned den högljudda diskussion, som ni utan tvivel, hade efter spelmötet."
Tja, nu var det varken jag eller min SL som råkade ut för detta, utan NisseHults rollperson. Huruvida det blev en diskussion efteråt får du fråga NisseHult om. Själv har jag aldrig råkat ut för en enda så absurd skada under de ca 7 år som jag har spelat Eon (en hel del av dessa som speltest, där absurda situationer postulerades och testades), så sannolikheten att det inträffar borde vara ungefär lika stor som i verkligheten.
Sen undrar jag vad "hjältepotential" är. För min del låter det som en taskig ursäkt att stå ut med allt, inklusive miljontals kungfuslag, två dussin kulsprutesalvor, idiotiska stunts i Jackie Chan-stil samt en och annan frontalkrock med ett skenande tåg. För de som vill ha en något annan definition på "hjältepotential" skulle jag vilja rekommendera nästan vad som helst av Nevil Shute, till exempel På Stranden eller En Helt Vanlig Man. En uppenbarelse utlovas.
Huruvida det är dramatiskt korrekt att avlida av en dolk i tummen är en helt annan sak, och kan till och med instämma i kritiken. Fast har man dramatiska problem av att trovärdiga skador kan inträffa så bör man nog inte spela spel där trovärdiga skador kan inträffa. Har man inte detta problem, utan kan tänka sig att leva med risken att man, precis som i verkligheten, kan avlida av fjösskador om man har otur, så ser jag ingen anledning till att man inte skulle använda ett regelsystem med dessa egenskaper.
Allt under förutsättning att man inte ser Ståryn<sup>TM</sup> som helig, förstås.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
"En dolk i tummen? Om man antar att det var en RP med hjältepotential (de brukar vara det) och inte en medelålderskvinna, hur stor är risken? Obefintlig. Å andra sidan låter det som om er SL (eller var det du?) borde ha ingripit och sagt "du svimmar av". Enkel lösning på problemet. Det hade nog även kortat ned den högljudda diskussion, som ni utan tvivel, hade efter spelmötet."
Tja, nu var det varken jag eller min SL som råkade ut för detta, utan NisseHults rollperson. Huruvida det blev en diskussion efteråt får du fråga NisseHult om. Själv har jag aldrig råkat ut för en enda så absurd skada under de ca 7 år som jag har spelat Eon (en hel del av dessa som speltest, där absurda situationer postulerades och testades), så sannolikheten att det inträffar borde vara ungefär lika stor som i verkligheten.
Sen undrar jag vad "hjältepotential" är. För min del låter det som en taskig ursäkt att stå ut med allt, inklusive miljontals kungfuslag, två dussin kulsprutesalvor, idiotiska stunts i Jackie Chan-stil samt en och annan frontalkrock med ett skenande tåg. För de som vill ha en något annan definition på "hjältepotential" skulle jag vilja rekommendera nästan vad som helst av Nevil Shute, till exempel På Stranden eller En Helt Vanlig Man. En uppenbarelse utlovas.
Huruvida det är dramatiskt korrekt att avlida av en dolk i tummen är en helt annan sak, och kan till och med instämma i kritiken. Fast har man dramatiska problem av att trovärdiga skador kan inträffa så bör man nog inte spela spel där trovärdiga skador kan inträffa. Har man inte detta problem, utan kan tänka sig att leva med risken att man, precis som i verkligheten, kan avlida av fjösskador om man har otur, så ser jag ingen anledning till att man inte skulle använda ett regelsystem med dessa egenskaper.
Allt under förutsättning att man inte ser Ståryn<sup>TM</sup> som helig, förstås.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
Bosse_UBBT
Swordsman
Re: Vad är hjältepotential?
Allt under förutsättning att man inte ser StårynTM som helig, förstås.
Tja, sen finns det ju faktiskt vi som uppskattar en bra handling (ståryn, som du i vanlig ordning så fint vill kalla det). Vi som tycker att handlingen är viktigare än några tärningsslag. Vi som lirar dataspel för att se hur det går, snarare än att vi vill maxa våra karaktärer (inom data rpg) osv. Ja, vi som gillar story.
Dra inte allt över en kam Krille. Till och med jag ser tjusningen med att spela med regler ibland (brukar köra med omkring 70% av dem i MERP, mer än så går knappt då blir man tokig, men det är ändå en jäkla massa ätrningsrullande och tabell letande). Däremot tycker jag inte att man som SL ska gå med på att en skitsak som ett dolkhugg i handen ska få döda en rollperson (om det inte är i en fight med en nazghul alltså :-])! Så, då finns det bara egentligen en sak att göra som SL. Någonting som många regelanhängare surt muttrar över, allt som oftast.
Vi fuskar.
Allt för att förbättra handlingen, och därmed stämningen och spelarnas nöje. Och om det nu är så illa... så, stäm mig!
/Andreas
Allt under förutsättning att man inte ser StårynTM som helig, förstås.
Tja, sen finns det ju faktiskt vi som uppskattar en bra handling (ståryn, som du i vanlig ordning så fint vill kalla det). Vi som tycker att handlingen är viktigare än några tärningsslag. Vi som lirar dataspel för att se hur det går, snarare än att vi vill maxa våra karaktärer (inom data rpg) osv. Ja, vi som gillar story.
Dra inte allt över en kam Krille. Till och med jag ser tjusningen med att spela med regler ibland (brukar köra med omkring 70% av dem i MERP, mer än så går knappt då blir man tokig, men det är ändå en jäkla massa ätrningsrullande och tabell letande). Däremot tycker jag inte att man som SL ska gå med på att en skitsak som ett dolkhugg i handen ska få döda en rollperson (om det inte är i en fight med en nazghul alltså :-])! Så, då finns det bara egentligen en sak att göra som SL. Någonting som många regelanhängare surt muttrar över, allt som oftast.
Vi fuskar.
Allt för att förbättra handlingen, och därmed stämningen och spelarnas nöje. Och om det nu är så illa... så, stäm mig!
/Andreas
Krille
Super Moderator
Re: Vad är hjältepotential?
"Dra inte allt över en kam Krille."
Jag skulle vilja säga samma sak, faktiskt. Dra inte alla regelspelare över en kam.
Verkligheten innehåller bra mycket fler fantastiska stårysar än vad den samlade litteraturen någonsin har ploppat ur sig, och verkligheten skiter fullständigt i antiklimax, struktur, handling och hur det går. En del av oss regelspelare vill se en riktig ståry växa fram naturligt och verkligt, istället för att styra fram något strukturerat, styltat och framförallt uppenbart fiktivt.
Dessutom dog nazgûlen av ett hugg i knäet, inte i tummen. /images/icons/wink.gif
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
"Dra inte allt över en kam Krille."
Jag skulle vilja säga samma sak, faktiskt. Dra inte alla regelspelare över en kam.
Verkligheten innehåller bra mycket fler fantastiska stårysar än vad den samlade litteraturen någonsin har ploppat ur sig, och verkligheten skiter fullständigt i antiklimax, struktur, handling och hur det går. En del av oss regelspelare vill se en riktig ståry växa fram naturligt och verkligt, istället för att styra fram något strukturerat, styltat och framförallt uppenbart fiktivt.
Dessutom dog nazgûlen av ett hugg i knäet, inte i tummen. /images/icons/wink.gif
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
Nja, det var väl mer...
...ett hugg i huvet av Eowyn som dödade Nazgûlen. Såvida man inte läser den svenska översättningen förstås, där det ändrades till ett hugg i knät från Merry.
M.
Inspirera. Engagera. Överraska.
www.houdini.se
...ett hugg i huvet av Eowyn som dödade Nazgûlen. Såvida man inte läser den svenska översättningen förstås, där det ändrades till ett hugg i knät från Merry.
M.
Inspirera. Engagera. Överraska.
www.houdini.se
mördarmackan
Hero
Re: Nja, det var väl mer...
Sant, Eowyn sätter väl svärdsbladet mellan hans skuldror när han vänder sig ner mot Merry... Tror jag iaf
"jag flyr aldrig, jag retirerar- retirera" Groo
Sant, Eowyn sätter väl svärdsbladet mellan hans skuldror när han vänder sig ner mot Merry... Tror jag iaf
"jag flyr aldrig, jag retirerar- retirera" Groo
Krille
Super Moderator
Nazgûlens knä
"...ett hugg i huvet av Eowyn som dödade Nazgûlen. Såvida man inte läser den svenska översättningen förstås, där det ändrades till ett hugg i knät från Merry."
Faktum är att det är båda: Merry hugger honom i knät, varpå Éowyn sopar till honom mitt i den osynliga planeten.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
"...ett hugg i huvet av Eowyn som dödade Nazgûlen. Såvida man inte läser den svenska översättningen förstås, där det ändrades till ett hugg i knät från Merry."
Faktum är att det är båda: Merry hugger honom i knät, varpå Éowyn sopar till honom mitt i den osynliga planeten.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
Nightowl
Champion
"Nazgûlens knä"... (OT)
...låter som en bergsformation i Rohan.
"Vi genskjuter boskapstjuvarna vid Nazgûlens knä, pojkar! Yiii-haaa!"
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
...låter som en bergsformation i Rohan.
"Vi genskjuter boskapstjuvarna vid Nazgûlens knä, pojkar! Yiii-haaa!"
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Bosse_UBBT
Swordsman
Re: Vad är hjältepotential?
Jasså, verkligheten och alla dess spännande historier? Tyvärr är det så att rätt många av dem är faktiskt rätt tråkiga, och borde piffas upp (även om verkligheten självklart kan slå historierna på handen också, samt att historierna oftast behöver piffas upp).
Jag trodde aldrig att du var en såpa-kille Krille, trodde du gillade att det fanns en story (hello B5)?
Och en naturlig och verklig historia, inom rollspel? Inom fantasy och sci-fi? Kom igen! Dessutom är alla äventyr (som inte handlar om "Robert och hans problem med magen") tämligen fiktiva. Det du i ärlighetens namn verkar tro är att man bara för att man gillar en bra och drivande story så har man skrivit ett manus som spelarna tillsammans måste sitta och läsa upp. Nej, det handlar snarare om att i skitfall (som, det nu klassiska dolkhugget i tummen) att ignorera slumpen till förmån för historien.
Ni måste för övrigt gilla att släpa fötterna efter er i era kampanjer (ingen struktur) och formligen älska antiklimax. Det är ju naturligt. [obs, är ironisk här ifall någon missat det]. Snälla.
F.ö. syftade jag på att man kanske skulle kunna dö av ett dolkhugg i tummen, om en nazgûl högg (inte att man själv högg nazgûlen).
[Mina rollpersoner mötte en nazgûl i slutet av Gundabad faktiskt... eller, tja, de fick se en åtminstone, när det piskade på (slaktade) deras kompisar til SLP's - de lyckades komma undan med plotta förskräckelsen (hehe).]
Jasså, verkligheten och alla dess spännande historier? Tyvärr är det så att rätt många av dem är faktiskt rätt tråkiga, och borde piffas upp (även om verkligheten självklart kan slå historierna på handen också, samt att historierna oftast behöver piffas upp).
Jag trodde aldrig att du var en såpa-kille Krille, trodde du gillade att det fanns en story (hello B5)?
Och en naturlig och verklig historia, inom rollspel? Inom fantasy och sci-fi? Kom igen! Dessutom är alla äventyr (som inte handlar om "Robert och hans problem med magen") tämligen fiktiva. Det du i ärlighetens namn verkar tro är att man bara för att man gillar en bra och drivande story så har man skrivit ett manus som spelarna tillsammans måste sitta och läsa upp. Nej, det handlar snarare om att i skitfall (som, det nu klassiska dolkhugget i tummen) att ignorera slumpen till förmån för historien.
Ni måste för övrigt gilla att släpa fötterna efter er i era kampanjer (ingen struktur) och formligen älska antiklimax. Det är ju naturligt. [obs, är ironisk här ifall någon missat det]. Snälla.
F.ö. syftade jag på att man kanske skulle kunna dö av ett dolkhugg i tummen, om en nazgûl högg (inte att man själv högg nazgûlen).
[Mina rollpersoner mötte en nazgûl i slutet av Gundabad faktiskt... eller, tja, de fick se en åtminstone, när det piskade på (slaktade) deras kompisar til SLP's - de lyckades komma undan med plotta förskräckelsen (hehe).]
Krille
Super Moderator
Stårytelling/rullspel-fuzion
"Tyvärr är det så att rätt många av dem är faktiskt rätt tråkiga, och borde piffas upp (även om verkligheten självklart kan slå historierna på handen också, samt att historierna oftast behöver piffas upp)."
Å andra sidan finns det fler stårysar i verkligheten än i litteraturen, så eftersom 90%-regeln gäller både verkligheten och artificiella stårysar så borde det finnas fler balla stårysar i verkligheten än i litteraturen. Jag misstänker att det är därför som så många stårysar är plagierade från verkligheten, till exempel MacBeth, Henry V, Julius Caesar mfl historiska dramer av stårysarnas ärkeförfattare, William Shakespeare.
"Jag trodde aldrig att du var en såpa-kille Krille, trodde du gillade att det fanns en story (hello B5)? Och en naturlig och verklig historia, inom rollspel? Inom fantasy och sci-fi? Kom igen! Dessutom är alla äventyr (som inte handlar om "Robert och hans problem med magen") tämligen fiktiva. Det du i ärlighetens namn verkar tro är att man bara för att man gillar en bra och drivande story så har man skrivit ett manus som spelarna tillsammans måste sitta och läsa upp."
Och det verkar som att du tror att så fort man inte har en ståry så blir det kaotisk vardagsgrisodling utan någon som helst mening.
Jag har ingenting emot att det finns en ståry. Vad jag har emot är att den väldigt lätt känns artificiell och styrd om den byggs upp som en ståry. Det som jag tyckte om med B5 var inte bara att den hade en genomgående ståry, utan att JMS tämligen ofta smög upp bakom tittaren och sopade till mitt i planeten med en stårymässig kofot, och drev in ståryn på helt oväntade spår.
Jag är väldigt mycket för en slags fusion mellan ståry och verkligheten. Ståryns struktur är rätt trevlig, då den bygger upp stämningen genom början, mittdel och slut. Å andra sidan är det en stor fälla också, eftersom samma struktur lätt gör ståryn artificiell och förutsägbar. Verkligheten är oförutsägbar, på gott och ont - den svänger fram och tillbaka på ett sätt som en normal författare måste anstränga sig för att lyckas med, men å andra sidan har den också en tendens att sluta olyckligt eller med antiklimax.
Så för min del handlar det inte om att ignorera slumpen till förmån till historien, utan att stärka historien med slumpen. Jag låter gärna strukturen från ståryn vara kvar (början-mittdel-slut), men innehållet i den ramen får slumpen mer än gärna bygga upp. På så sätt får jag det bästa av två världar: en trovärdig händelsekedja förpackad på ett sätt så att stämningen byggs upp, utan att ståryn är förutsägbar eller spelarnas handlingar låsta, och utan risk att enskilda tärningsslag (dolkhugg i tummar) riskerar att sabba alltihop.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
"Tyvärr är det så att rätt många av dem är faktiskt rätt tråkiga, och borde piffas upp (även om verkligheten självklart kan slå historierna på handen också, samt att historierna oftast behöver piffas upp)."
Å andra sidan finns det fler stårysar i verkligheten än i litteraturen, så eftersom 90%-regeln gäller både verkligheten och artificiella stårysar så borde det finnas fler balla stårysar i verkligheten än i litteraturen. Jag misstänker att det är därför som så många stårysar är plagierade från verkligheten, till exempel MacBeth, Henry V, Julius Caesar mfl historiska dramer av stårysarnas ärkeförfattare, William Shakespeare.
"Jag trodde aldrig att du var en såpa-kille Krille, trodde du gillade att det fanns en story (hello B5)? Och en naturlig och verklig historia, inom rollspel? Inom fantasy och sci-fi? Kom igen! Dessutom är alla äventyr (som inte handlar om "Robert och hans problem med magen") tämligen fiktiva. Det du i ärlighetens namn verkar tro är att man bara för att man gillar en bra och drivande story så har man skrivit ett manus som spelarna tillsammans måste sitta och läsa upp."
Och det verkar som att du tror att så fort man inte har en ståry så blir det kaotisk vardagsgrisodling utan någon som helst mening.
Jag har ingenting emot att det finns en ståry. Vad jag har emot är att den väldigt lätt känns artificiell och styrd om den byggs upp som en ståry. Det som jag tyckte om med B5 var inte bara att den hade en genomgående ståry, utan att JMS tämligen ofta smög upp bakom tittaren och sopade till mitt i planeten med en stårymässig kofot, och drev in ståryn på helt oväntade spår.
Jag är väldigt mycket för en slags fusion mellan ståry och verkligheten. Ståryns struktur är rätt trevlig, då den bygger upp stämningen genom början, mittdel och slut. Å andra sidan är det en stor fälla också, eftersom samma struktur lätt gör ståryn artificiell och förutsägbar. Verkligheten är oförutsägbar, på gott och ont - den svänger fram och tillbaka på ett sätt som en normal författare måste anstränga sig för att lyckas med, men å andra sidan har den också en tendens att sluta olyckligt eller med antiklimax.
Så för min del handlar det inte om att ignorera slumpen till förmån till historien, utan att stärka historien med slumpen. Jag låter gärna strukturen från ståryn vara kvar (början-mittdel-slut), men innehållet i den ramen får slumpen mer än gärna bygga upp. På så sätt får jag det bästa av två världar: en trovärdig händelsekedja förpackad på ett sätt så att stämningen byggs upp, utan att ståryn är förutsägbar eller spelarnas handlingar låsta, och utan risk att enskilda tärningsslag (dolkhugg i tummar) riskerar att sabba alltihop.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
Rosen
Myrmidon
Re: # merp/srr
<I>Det stämmer i.o.f.s. men Merrys hugg skulle kunnat vara dödligt, i.a.f. om man går efter MERP/SRRs regler.</I>
Fast då är vi tillbaks vid tandpetaren i tummen; Merry skulle ha behövt få in en sjujäkla crit, och nazgûlen har en rätt saftig DB som han kan dra ner den med. Kanske om båda slår open-ended up respektive down...
--
Åke
<I>Det stämmer i.o.f.s. men Merrys hugg skulle kunnat vara dödligt, i.a.f. om man går efter MERP/SRRs regler.</I>
Fast då är vi tillbaks vid tandpetaren i tummen; Merry skulle ha behövt få in en sjujäkla crit, och nazgûlen har en rätt saftig DB som han kan dra ner den med. Kanske om båda slår open-ended up respektive down...
--
Åke