Nekromanti Vampyrer och andra mytologiska varelser

[Farcrom]

Sitter och funderar på att börja arbeta på ett nytt projekt nu när jag äntligen har lite tid (I ärlighetens namn så kommer väl antagligen inte det här heller att bli något men man måste ju försöka iaf )

Idéen är iaf att spelet ska utspela sig kanske några hundra år in i framtiden så att världen hunnit förändrats en aning.

Gud, Satan och många andra gudar existerar. Även mytologiska varelser existerar så som vampyrer, varulvar, zombies, demoner osv..

Meningen är också att man ska kunna spela som någonting annat än människa.. men mer om det skriver jag nån annan gång när jag kommit lite längre, så ni får såga sönder det då istället

Det jag sitter och funderar på just nu är vampyrer. Vad bör och vad bör inte en vampyr kunna göra. Vad bör en vampyr ha för fördelar och nackdelar. Vad anser ni? Bör t.ex. en vanlig människa ha någon som hellst chans mot en vampyr i en fight med eller utan vapen?

Och sist och slutligen: Vilken vampyr film/serie/bok anser ni att beskriver en vampyr bäst? Har ni nån gång sett en film, läst en bok och tyckt att precis sådär anser jag att en vampyr ska vara! Då får ni gärna komma med tips

 

[Genesis]

Vampires suck. Där är mina favoritvampyrer.

Dock bör de inte vara rollpersoner.

Mer allvarligt så beror din settingdesign på vilken upplevelse du vill ge spelarna. Vad vill du att man skall göra? Vill du ha häftig specialeffektsaction? Då krävs det andra vampyrer än om du vill ha mörk skräck.

 

[Krille]

Jag läste någon serietidning för urlänge sedan - jag minns inte titeln, men det var väl någon av de där femtielva miljonerna skräckserietidningarna som gick under sjuttio- och åttitalet - och den har på nåt sätt format min bild av vampyrer.

Vampyrer var i den de arketypiska Bela Lugosi-vampyrerna, slängkappa och högtidsdräkt och bakåtslickat hår för de manliga, och högdragna tjugotalsvampar för de manliga. I sig var det inget anmärkningsvärt med dem, utan de var uttryckligen stereotyperna av vampyrer så som de formats av Hammer Horror-filmerna.

Det balla med dem var snarare vampyrjägarna. De körde med hela den klassiska arsenalen, huvudsakligen i form av svärd, armborst, vassa pålar och klubbor, fastän vitlök och heligt vatten funkade rätt kasst (vitlök brydde de sig inte om, och heliga symboler krävde helighet, vilket man i egenskap av vampyrjägare sällan hade).

Men vilka underbara personligheter! De var fanimej psykotiska hela bunten! De var så härligt drivna och halvgalna och paranoida och hade tvångstankar, så att man ibland undrade om det egentligen inte var de som var skurkarna. Och vanligt folk som inte hade den där drivkraften var garanterat uppätna.

Ett avsnitt var jättehärligt, när typ Van Helsings dotterdotter åkte fast och hamnade i sinkabirum, och försökte förklara för snutarna att arsenalen hon hade med sig var till för att jaga vampyrer. De antog förstås att hon var galen. In stoltserar ärkevampyren själv, har ihjäl varenda snut och förklarar för tösen att han skulle kunna lämna henne där, att antingen bli inlåst på knashuset för evigt, eller anklagad för snutmorden och hängd, men att han ändå släpper lös henne, för nu kan jakten fortsätta, och som extra bonus så blir det lite extra motivation eftersom hela poliskåren kommer jaga henne för slakten på polishuset.

Så härligt arrogant: vampyren tyckte helt enkelt om att ha en klase vampyrjägare efter sig, av rena självbekräftelseskäl! Ju fler vampyrjägare just jag har efter mig desto koolare vampyr är jag!

Vampyrer i sig är skittrista. De suger, för att upprepa det gamla skämtet. Det är först när man får in en relation till en vampyrjägare som det blir ball på riktigt!

Det är förmodligen därför som jag fortfarande anser att The Hunters Hunted är White Wolfs bästa Vampire-bok, grundbok inräknat.

 

[Gurgeh]

Om brinnande vampyrer

Det jag sitter och funderar på just nu är vampyrer. Vad bör och vad bör inte en vampyr kunna göra. Vad bör en vampyr ha för fördelar och nackdelar. Vad anser ni?

Jag har bara en åsikt om vad vampyrer ska kunna: de ska kunna promenera runt i solljus utan att se ut som om de vore medlemmar i Fantastiska Fyran. Idén att vampyrer spontant skulle självantända om de träffas av solstrålar gör de stackars blodsugande kräken så patetiska så att man nästan tycker synd om dem. Det fungerar eventuellt i White Wolf-spel och Anne Rice-böcker där vampyrerna inte förväntas göra annat än att sitta och tycka synd om sig själva för att de har superkrafter, men i spel där vampyrerna vill göra andra saker är det dumt att begränsa deras rörelsefrihet under större delen av dygnet. Så oavsett vilka förmågor vampyrerna har så bör de sakna förmågan att fatta eld under dygnets ljusa timmar.

Vampyrerna i Vampire: Dark Ages känns till exempel väldigt märkliga. De kan bara röra sig ute om natten, men eftersom majoriteten av dem inte har någon av förmågorna Auspex eller Protean saknar de mörkersyn och tvingas därför springa runt med lyktor eller facklor. Det känns inte speciellt skräckinjagande.

zombies

Jag värnar det svenska språket, och det här ordet är mitt bidrag till det! Det heter zombier och inte zombies!

/tobias

 

[Arfert]

Jag gillade hur vampyrerna skildrades i boken Historikern.

Just att de var levande döda, som bara tillfälligt hade stoppat föruttnelsen och lurat döden genom att dricka blod. Otäcka varelser, inte alls de där snygga, avundsvärda superhjältarna i Anne Rice böcker. Själva boken är halvbra, men vampyrerna kändes som nåt man skulle bli rädd av på riktigt.

Sen tycker jag alltid det är mer intressant att jaga vampyrer än att spela en. I alla fall om de ska vara onda varelser, skapade av sataniska krafter, som traditionen bjuder. Anne Rice mer New-Age:iga "vi kommer från gamla Egypten"-stuk har jag aldrig gillat.

 

[Farcrom]

Just as America's young men are being given deeply erroneous ideas about sex by what they watch on the Web, so, too, are America's young women receiving troubling misinformation about the male of the species from Twilight. These women are going to be shocked when the sensitive, emotionally available, poetry-writing boys of their dreams expect a bit more from a sleepover than dew-eyed gazes and chaste hugs. The young man, having been schooled in love online, will be expecting extreme bondage and a lesbian three-way.

haha den var bra

Mer allvarligt så beror din settingdesign på vilken upplevelse du vill ge spelarna. Vad vill du att man skall göra? Vill du ha häftig specialeffektsaction? Då krävs det andra vampyrer än om du vill ha mörk skräck.

Hmm kanske jag kan beskriva det med "mörk action" eller "skräck action" eller något sånt.. om det nu är möjligt

Det här kan ju ändra väldigt mycket ännu då jag bara är i planeringsstadiet ännu.
Men någonting åt "häftig specialeffektsaction" hållet är väl vad jag är ute efter.

för tillfället är dock mest ute efter inspirationskällor.

 

[Farcrom]

Re: Om brinnande vampyrer

Det har jag också funderat på. Ett annat problem blir att om jag har 1 rollperson som är en vampyr som endast kan röra sig om natten och andra rollpersoner som är något annat utan den nackdelen så blir det ganska begränsade uppdrag..

Så en idé är att vampyrer under dagen givetvis endast skulle bli försvagade under dagen. T.ex. skulle de vara jämnlika en vanlig människa på dagen medan de har sina speciella förmågor under natten.

Jag värnar det svenska språket, och det här ordet är mitt bidrag till det! Det heter zombier och inte zombies!

Ska försöka undvika att misshandla det svenska språket alltför mycket i fortsättningen. Men jag är från Finland, när vi inte kan slå er i hockey så får vi försöka hitta på nå annat sätt att irritera er ;P

 

[Svarte Faraonen]

Re: Om brinnande vampyrer

Å andra sidan innebär det att det ofta inte blir någon riktig skillnad på att spela vampyr och på att spela människa. Kanske kan en kompromiss uppnås genom att göra dem känsliga, men inte dödligt känsliga, för solljus. Jag tänker på China Mievilles The Scar, där en vampyrkaraktär döms till döden i solen. Det är något som antas ta flera dagar, då karaktären långsamt förbränns. På samma vis kan du behandla det för vampyrrollpersoner -- de bör undvika direkt solljus, som svider, bränner och bländar, men de kommer inte befinna sig i någon direkt fara om det inte är under exceptionella omständigheter (naken i Sahara).

 

[Organ]

Min första reaktion var: "Ett rollspel om vampyrer? Är inte det lite... gjort redan, eller...?"

Fast vad gäller grundfrågan så tycker jag vampyrerna som de presenteras i Brian Lumleys Necroscope-bokserie är coolast. De är inte på något sätt klassiska vampyrer. Man skulle t.o.m. kunna hävda att de inte ens är vampyrer, utan snarare mystiska varelser som har gett upphov till myten om vampyrer, och varulvar med för den delen. Sedan tycker jag att det är lite coolt att det även ges en pseudovetenskaplig förklaring, snarare än en övernaturlig sådan, till att de existerar.

Det har dock redan gjorts ett Necroscope-rollspel, då West End Games i mitten av 90-talet släppte World of Necroscope.

Mer info om necroscopevampyrerna finns här.

/Anders

 

[Zebulon]

Vampyrer....
Jag är ett vampyr-fan, troligen det enda som svarat på tråden hittills. De är bland de mest fantasieggande varelserna jag vet och de kan ha en myriad av egenskaper och drag. Jag har (alltför?)ofta använt vampyrer i nästan alla spel jag spelat.

Saker som jag tycker är viktiga är ångesten. Det är egentligen ett helvete att inte kunna känna livet pulsera utan bara vara utelämnad till en hunger, en törst du fruktar och inte kan kontrollera.

Sökandet. Vampyrer söker på något sätt meningen med sin existens. De kan vara isolerade långa tider men ibland ser de något(någon) som de inte kan motstå. Likt malen dras de till lågan, trots att de utsätter sig för faror och riskerar sitt eviga liv.

Visst passar vampyrer som rollpersoner, särskilt om man fokuserar på de mentala och sociala begränsningarna. En vampyr som är commando-soldat känns extremt ointressant.

En vampyr kan oftast besegra en människa i strid. En vampyr som är bra på att slåss tar ut ett helt gäng busar. Det hela blir mer intressant om vampyren inte har så mycket erfarenhet av våld medan människan är ordentligt stridstränad. Då sätter jag mina slantar på människan.

 

[EvilSpook]

Re: Om brinnande vampyrer

Jag har bara en åsikt om vad vampyrer ska kunna: de ska kunna promenera runt i solljus utan att se ut som om de vore medlemmar i Fantastiska Fyran

Har helt motsatt åsikt. John Carpenters tolkning av vampyrer och deras jägare är den enda som tilltalar mig.

//EvilSpook

 

[Farcrom]

"Ett rollspel om vampyrer? Är inte det lite... gjort redan, eller...?"

Tycker nog att jag hört nå rykten om något sådant spel nån gång i tiden

Nej men det ska ju inte bara handla om vampyrer, det ska handla om mytologiska varelser varav vampyrer är sådana

Så just nu håller jag på att fokusera på vampyrer och tänkte att det skulle vara intressant att höra vad andra har för åsikter samt samla tips om inspirationskällor

Intressant länk du gav mig, har inte läst allt men fick en del idéer

 

[Farcrom]

Sen tycker jag alltid det är mer intressant att jaga vampyrer än att spela en

Det kan jag väl nog kanske hålla med om

Men jag skulle vilja ha med alternativet att man skall kunna spela en vampyr utan att vara övermäktig jämfört med andra rollpersoner. Det betyder att jag måste balansera det genom att antingen göra vampyrer mycket svagare än vad de är i de flesta filmer, serier, böcker osv.. eller göra andra varelser lika starka.

Alternativt får jag ge mig och skippa vampyrer som rollpersoner helt och hållet...

Blodsdrickandet och levande död ser jag ju nog som en självklarhet Att tvingas dricka blod från ett levande offer för att överlevea och behålla sina krafter skulle bli någonting som rollpersonerna som väljer att spela vampyr skulle få tampas med medan andra varelser skulle få andra bekymmer

 

[Farcrom]

Hur betedde sig Van Helsings dotterdotter då hon skulle ta livet av en vampyr då? I en strid dvs. Om ärkevampyren är så mäktig att han kan ta ut en hel polisstation utan problem borde han väl utan problem också kunna plocka ner den där lilla tösen också även om hon nu har sin armborst och svärd?

 

[Gurgeh]

Re: Om brinnande vampyrer

Ett annat problem blir att om jag har 1 rollperson som är en vampyr som endast kan röra sig om natten och andra rollpersoner som är något annat utan den nackdelen så blir det ganska begränsade uppdrag..

Exakt! Om man ska låta vampyrer interagera med andra övernaturliga varelser på ett meningsfullt sätt måste man ta bort begränsningen att de skadas allvarligt av solljus. Om jag inte är felinformerad så är det inte ens en del av den ursprungliga vampyrmyten, utan hittades på av skaparna bakom filmen Nosferatu. Vill du ha "riktiga" vampyrer så kan du alltså med gott samvete hoppa över den svagheten.

Jag har för övrigt skrivit ett spel -- Millennium -- i vilket man spelar olika former av övernaturliga varelser i modern tid, inklusive vampyrer. Hemsidan är lite ouppdaterad tyvärr. Jag påstår fortfarande att den nya versionen ska komma 2007. Ett mer troligt årtal är 2010.

/tobias

 

[Krille]

Hon lyckades ju förstås aldrig ha ihjäl ärkevampyren, eftersom serien skulle vara slut då och tecknaren och manusförfattaren arbetslösa. Av samma skäl var även dotterdottern immun mot ärkevampyrens försök att ha ihjäl henne tillbaks. Man kan helt enkelt förutsätta att det aldrig händer.

Däremot hände det då och då att hon besegrade honom. Oftast hände det på det vanliga sättet, eller med kreativt användande av solljus och fönster/dörrar/speglar etc. Som sagt var så dog han aldrig utan tvingades att fly, oftast genom att utnyttja något inbrakande något annat som gjorde att han fick möjlighet att fladdermusa iväg sig.

Hans underlings, som mestadels var av den kvinnliga sorten, brukade hon ta av daga på det vanliga sättet: påle genom hjärtat, påle genom hjärtat på håll, eller dekapitering. Det vill säga, det gamla hederliga sättet.

Liksom, vi talar ståryregler här, inte fysikregler. I stårys spelar det ingen roll om skurken är en korsning mellan Stålmannen och Galactus - skurken är precis så sårbar som ståryn kräver, och kräver ståryn att skurken besegras av en tanig tös med bred hatt, halsduk, långrock, svärd och armborst så får skurken stryk. Punkt. Huruvida skurken dör eller inte beror inte på hur stålmannen-gånger-galactus man är, utan snarare på huruvida han är ett namnlöst hinder eller om han är en veckans skurk som inte behövs i senare avsnitt.

 

[Farcrom]

Hon slogs alltså mer eller mindre enbart med "list" mot honom och inte genom fysisk närkamp?

men jag förstår vad du säger, en story från en bok eller serietidning går inte direkt att jämföra med ett rollspel alla gånger

 

[Farcrom]

Ahh självklart! En vampyr kan inte fungera på samma sätt som en människa mentalt.

Och ju äldre en vampyr blir desto mindre människa blir den. Interview with a Vampire tycker jag är ett ganska bra exempel där då Lois ständigt försöker behålla det lilla mänskliga han har kvar i sig.

Jag tänkte mig att om rollpersonen är en vampyr så är han/hon en ung vampyr. En vampyr som fortfarande har kvar sina mänskliga drag men under spelets gång blir mer och mer "vampyr" på ett eller annat sätt och i takt med det också utvecklar sina förmågor mer och mer.

En vampyr kan oftast besegra en människa i strid. En vampyr som är bra på att slåss tar ut ett helt gäng busar. Det hela blir mer intressant om vampyren inte har så mycket erfarenhet av våld medan människan är ordentligt stridstränad. Då sätter jag mina slantar på människan.

Vad anser då du som äkta vampyr fan om vampyrens snabbhet och styrka? Borde inte bara det göra att vampyren blir överlägsen i princip vilken människa som hellst?

 

[Craygh]

Måste bara instämma med att Brian Lumleys Vamphyri är klart överlägsna alla andra vampyrtyper jag sett eller hört talats om!

Så det så.

 

[Organ]

Re: Om brinnande vampyrer

Exakt! Om man ska låta vampyrer interagera med andra övernaturliga varelser på ett meningsfullt sätt måste man ta bort begränsningen att de skadas allvarligt av solljus. Om jag inte är felinformerad så är det inte ens en del av den ursprungliga vampyrmyten, utan hittades på av skaparna bakom filmen Nosferatu.

Intressant, det kände jag inte till. Hur funkar det hos Bram Stoker?

/Anders