Vetenskapligt bevis för att Twilight är de bästa vampyrböckerna:
http://www.atlasobscura.com/article...ould-take-for-vampires-to-annihilate-humanity
http://www.atlasobscura.com/article...ould-take-for-vampires-to-annihilate-humanity
Yupp. Varierar lite med region dock, men jag har för mig att de äldsta legenderna man hade hittat (i alla fall för femton år sedan när jag ägnade mycket tid åt att studera gamla legender och folksagor) beskrev vampyrer på ett sätt som snarare påminner om vår moderna bild av zombies. Eller rent av exakt motsvarar vår moderna bild av zombies. I alla fall walking dead-zombies.Lupus Maximus;n127296 said:I All Flesh Must Be Eaten tar de upp att nutida zombies mer eller mindre är de gamla folkmytologiska vampyrerna.
Det jag kommer ihåg från folksagorna är att lite vem som helst kunde råka bli vampyr efter att man dog. Framför allt om man var en riktigt "ond" person när man levde, men det kunde också vara saker som att man dog av sorg eller sånna saker. Vampyr var typ bara ännu en sorts spöke, fast mer fysiskt än andra. Så folk som ansågs ligga i riskzonen pålades ofta i rent förebyggande syfte. Plus lite andra tekniker för att hindra dem från att gå igen. Allt ifrån att köra ner en stor sten i käften på dem till dekapitering och fylla munnen med smält bly eller silver (vilket låter väldigt dyrt så det sparades nog till de riktigt extrema fallen =).Lupus Maximus;n127296 said:Att man måste dricka av vampyrens blod för att bli vampyr tror jag kommer från Bram Stoker, för det är så det funkar i Drakula, men det kan vara äldre.
Föreställningen är äldre. Blod har alltid omgärdats av en kompakt mystik och det finns oerhört många magiska föreställningar kopplade till att "blanda blod" osv. Ytterst finns idén om överföring av egenskaper genom att på något sätt förtära kroppen eller delar av kroppen, hos en död varelse - det har beskrivits i en stor mängd kulturer, världen över, som bakgrund till både rituell kannibalism, riter förknippat med jakt mm till så pass (i sammanhanget) moderna föreställningar som nattvarden. ("Hoc est corpus...")Lupus Maximus;n127296 said:Att man måste dricka av vampyrens blod för att bli vampyr tror jag kommer från Bram Stoker, för det är så det funkar i Drakula, men det kan vara äldre.
Jag tänker mig att det är liknande saker som gjort att "vad som är potent mot vampyrer" har ändrats lite. I och med att bly blev något mer vardagligt förekommande, och i synnerhet när det blyet kunde börja levereras i väldigt snabb följd med hög precision från långt håll (alltså skjutvapen) så slutade det även att vara verksamt, för annars fanns det ju inte så mycket att vara rädd för längre.Sapient;n127309 said:Det är värt att notera, att det finns en del tidstypiska "skräckmarkörer" som ofta permuterar beroende på tidsandan och de andra föreställningar som finns i samtiden. Så till exempel var det vid den tid som vampyrmyterna först dokumenterades, signifikant att dessa involverade idén om:
- moralisk ondska som orsak
- inte bara kroppslig död, utan den som hotades kunde hotas av en sådan själslig korruption (motsv) att återuppståndelse/evigt liv blev omöjligt.
Det var "tunga" hot i det förmoderna samhället, där kristendomens mystik och folkmagi var stort.
Att det finns "blodblandande" myter innan är helt klart. Men just i samband med vampyrer är en bra fråga... Bram Stoker var i mångt och mycket skaparen av den moderna vampyrmyten som jag förstår det, men han plockade från en del tidigare myter. Den var ju också tydligen rätt erotisk ur Viktorianska mått mätt.Sapient;n127309 said:Föreställningen är äldre. Blod har alltid omgärdats av en kompakt mystik och det finns oerhört många magiska föreställningar kopplade till att "blanda blod" osv. Ytterst finns idén om överföring av egenskaper genom att på något sätt förtära kroppen eller delar av kroppen, hos en död varelse - det har beskrivits i en stor mängd kulturer, världen över, som bakgrund till både rituell kannibalism, riter förknippat med jakt mm till så pass (i sammanhanget) moderna föreställningar som nattvarden. ("Hoc est corpus...")
Jag känner inte till om det finns en tidigare historisk koppling till de centraleuropeiska vampyrmyterna specifikt, men det är inte uteslutet. I en del av dem som jag sett refereras i moderna diskussioner om historiken, verkar det snarare vara fråga om att det är en allmänt ond människa som drabbas av vampyrism (efter döden), till följd av sina gärningar. Ett sorts straff, snarare än en egenskap som kan "ärvas".
Jag har många gånger framgångsrikt använt järn för att bekräfta att småbarn i min närhet är riktiga bebisar och inte borttingar. Det har än så länge vart 100% effektivt.Sapient;n127317 said:Ja, precis så.
Järn var en gång ansett som en metall med mycket potenta magiska egenskaper, iaf i nordeuropeisk folktro, bla att en bit järn i fickan skyddade mot att bli utsatt för magi/överfallen av onda väsen. Det kunde räcka med en spik, en tappad söm från en hästsko osv.
Men så småningom avtog den föreställningen och istället började de egenskaperna överföras till andra material.
Ja, jo - fast "med" eller "utan" blir ju lätt lite cirkeldefinition i sådana här sammanhang. Om vampyrer definieras som blodsugande gengångare så är eventuella vampyrer som inte suger blod "inte riktiga vampyrer" osv.Lupus Maximus;n127318 said:Att det finns "blodblandande" myter innan är helt klart. Men just i samband med vampyrer är en bra fråga... Bram Stoker var i mångt och mycket skaparen av den moderna vampyrmyten som jag förstår det, men han plockade från en del tidigare myter. Den var ju också tydligen rätt erotisk ur Viktorianska mått mätt.
Sedan har ju personer som Elisabet Báthory troligtvis också givit inspiration till vampyrmyter https://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabet_Báthory