Jag gillar ju inte vanligt jävla rollspel, men vet ni vad jag gillar? Vanliga jävla människor. Inte superhjältar, inte krigare och magiker, inte poliser*, inte vampyrer och inte kommandosoldater. Jag gillar revisorer, barnpsykologer, bibliotekarier, personalschefer, författare, taxichaufförer och ja, till och med managementkonsulter. Jag tycker nog att rollspel är som bäst när man spelar vanliga jävla människor.
Ännu bättre, jag vill att de ska vara i den vanliga jävla världen, också. Ett fantasyspel blir genast bättre om man spelar vanliga jävla människor, men det blir ännu bättre om man spelar i den vanliga jävla världen istället. Gärna Sverige, men jag kan gilla lite Brasilien, Japan, Grekland, Sydafrika eller andra vanliga jävla länder också.
Och vad ska rollpersonerna göra? De har såklart problem. Det är ju ofta vad bra rollspel handlar om. Men de har … japp, vanliga jävla problem. Inte att de jagas av demoner, inte att världen håller på att gå under, inte att de dragits in i en mystisk konspiration eller att de plötsligt fått magiska krafter. Nej, jag vill spela folk som har svårt att öppna sig inför andra, folk som inte kan sluta med spriten, folk som inte har pengar nog i slutet av månaden, som är rädda för att de kastar bort sitt liv på fel karriär och folk som inte vet om de borde skilja sig.
Jag kan gilla de andra grejerna också, men jag har lite tänkt tillbaka på de spelpass jag spelat de senaste åren och alla spelpass med vanliga jävla människor i vanliga jävla världen med vanliga jävla problem har blivit bra spelpass. Vartenda ett. Jag har absolut haft bra spelpass även med ovanligheter, men ovanstående trio är fan rakt av garanterat bra spel. Det blir mer äkta, mer nära, mer verkligt, mer gripande. Det blir alltid berättelser där jag kan leva mig in och empatera. Jag kan bygga roller med ett djup och en kännedom som påhittade världar aldrig kan erbjuda. Jag kan säga att min rollperson kommer från Åmål och folk har genast mer associationer till Åmål än någon stad i en annan värld. Jag kan säga att min rollperson sätter sig ned och njuter av små bitar västerbottenost och ett glas billigt rödtjut från systemet för 199 kr för en trelitersbox. Inget culturegamingspel kan matcha alla kulturella associationer som finns i detta.
Vad vill jag säga med den här tråden? Äh, jag vet inte. Det är något mellanting mellan en insikt, en provokation och ett manifest. Kanske en fråga, också. Vad tycker ni? Ovanstående är ju, om man tittar på rollspel i stort, uppenbarligen inte en populär åsikt. Men jag är ju rätt van vid att jag tycker tvärtom mot alla andra.
* Okej, kanske poliser, men de ska fanimej inte lösa mystiska brott!
Ännu bättre, jag vill att de ska vara i den vanliga jävla världen, också. Ett fantasyspel blir genast bättre om man spelar vanliga jävla människor, men det blir ännu bättre om man spelar i den vanliga jävla världen istället. Gärna Sverige, men jag kan gilla lite Brasilien, Japan, Grekland, Sydafrika eller andra vanliga jävla länder också.
Och vad ska rollpersonerna göra? De har såklart problem. Det är ju ofta vad bra rollspel handlar om. Men de har … japp, vanliga jävla problem. Inte att de jagas av demoner, inte att världen håller på att gå under, inte att de dragits in i en mystisk konspiration eller att de plötsligt fått magiska krafter. Nej, jag vill spela folk som har svårt att öppna sig inför andra, folk som inte kan sluta med spriten, folk som inte har pengar nog i slutet av månaden, som är rädda för att de kastar bort sitt liv på fel karriär och folk som inte vet om de borde skilja sig.
Jag kan gilla de andra grejerna också, men jag har lite tänkt tillbaka på de spelpass jag spelat de senaste åren och alla spelpass med vanliga jävla människor i vanliga jävla världen med vanliga jävla problem har blivit bra spelpass. Vartenda ett. Jag har absolut haft bra spelpass även med ovanligheter, men ovanstående trio är fan rakt av garanterat bra spel. Det blir mer äkta, mer nära, mer verkligt, mer gripande. Det blir alltid berättelser där jag kan leva mig in och empatera. Jag kan bygga roller med ett djup och en kännedom som påhittade världar aldrig kan erbjuda. Jag kan säga att min rollperson kommer från Åmål och folk har genast mer associationer till Åmål än någon stad i en annan värld. Jag kan säga att min rollperson sätter sig ned och njuter av små bitar västerbottenost och ett glas billigt rödtjut från systemet för 199 kr för en trelitersbox. Inget culturegamingspel kan matcha alla kulturella associationer som finns i detta.
Vad vill jag säga med den här tråden? Äh, jag vet inte. Det är något mellanting mellan en insikt, en provokation och ett manifest. Kanske en fråga, också. Vad tycker ni? Ovanstående är ju, om man tittar på rollspel i stort, uppenbarligen inte en populär åsikt. Men jag är ju rätt van vid att jag tycker tvärtom mot alla andra.
* Okej, kanske poliser, men de ska fanimej inte lösa mystiska brott!
Det gör jag dagarna i ända ändå.
