Faehrengaust
Hero
Re: Olika vapen inte stilar
[ QUOTE ]
Inte överdrivet mycket men ändå då att om man själv med ett kort svärd vill komma in och anfalla med ett två meter spjut så kommer man ha problem.
[/ QUOTE ]
Tyvärr är avstånd ett väldigt bortglömt begrepp i rollspelsstrid. Men det kanske är en annan diskussion.
[ QUOTE ]
Stilar blir i sig överflödigt men däremot så kanske man ska ha ett system vad för vapen man faktiskt behärskar.
[/ QUOTE ]
Kan inflika att det finns ännu en märklighet i rollspel på den här punkten. T.ex. kan man lära sig bara värja i de flesta spel. Jag skulle gärna vilja veta hur det går till för så lärde man sig inte stridskonst. Gick man på en fäktskola så lärde man sig alla de vapen som mästaren lärde ut och ingen mästare lärde ut ett enda vapen isolerat. Det fanns mycket bra skäl för detta, delvis valde man vapen efter situation och man behövde också ha kännedom om de vapen man kunde möta. Ville man t.ex. lära sig värja så fick man nog stå ut med att åtminstone lära sig obeväpnad kamp, värja+bucklare, värja+dolk, lite enhandssvärd i olika kombinationer och dolkanvändning. Det gick liksom inte att komma ifrån. Det samma gälde adelsmännens träning och antagligen även soldaternas (men där finns mindre information att tillgå). Antagligen blev man lite olika bra på olika saker, men det är frågan om det är väsentligt för spelet att gå in på så små skillnader. Ifall man vill göra det så kan man ju använda någon sorts specialiseringar.
Ska man skilja på något så skulle man kunna skilja på krigsvapen och civila vapen. För fäktskolan lärde inte nödvändigtvis ut hur man använde pik.
Andra färdigheter som jag kan tänka mig utifall man absolut vill ha fler är Strid i formation, Rustningstekniker (mot rustning alltså), Strid till häst/fots, tornering, formell duell etc. Men helst ser jag det som specialiseringar eller mindre viktiga bifärdigheter.
Ett problem att ta i beaktande är balansen på färdigheterna i systemet. Jag kan förstå att man kanske inte vill att krigaren bara ska behöva en enda färdighet medan hantverkaren behöver tio. Det är ett speltekniskt problem som måste lösas. Oftast är det dock tvärtom att vapensmeden endast behöver köpa Vapensmide medan krigaren måste ta Svärd, Dolk, Slagsmål, etc, etc. Men hur man löser det balansproblemet beror på systemet i övrigt.
[ QUOTE ]
Inte överdrivet mycket men ändå då att om man själv med ett kort svärd vill komma in och anfalla med ett två meter spjut så kommer man ha problem.
[/ QUOTE ]
Tyvärr är avstånd ett väldigt bortglömt begrepp i rollspelsstrid. Men det kanske är en annan diskussion.
[ QUOTE ]
Stilar blir i sig överflödigt men däremot så kanske man ska ha ett system vad för vapen man faktiskt behärskar.
[/ QUOTE ]
Kan inflika att det finns ännu en märklighet i rollspel på den här punkten. T.ex. kan man lära sig bara värja i de flesta spel. Jag skulle gärna vilja veta hur det går till för så lärde man sig inte stridskonst. Gick man på en fäktskola så lärde man sig alla de vapen som mästaren lärde ut och ingen mästare lärde ut ett enda vapen isolerat. Det fanns mycket bra skäl för detta, delvis valde man vapen efter situation och man behövde också ha kännedom om de vapen man kunde möta. Ville man t.ex. lära sig värja så fick man nog stå ut med att åtminstone lära sig obeväpnad kamp, värja+bucklare, värja+dolk, lite enhandssvärd i olika kombinationer och dolkanvändning. Det gick liksom inte att komma ifrån. Det samma gälde adelsmännens träning och antagligen även soldaternas (men där finns mindre information att tillgå). Antagligen blev man lite olika bra på olika saker, men det är frågan om det är väsentligt för spelet att gå in på så små skillnader. Ifall man vill göra det så kan man ju använda någon sorts specialiseringar.
Ska man skilja på något så skulle man kunna skilja på krigsvapen och civila vapen. För fäktskolan lärde inte nödvändigtvis ut hur man använde pik.
Andra färdigheter som jag kan tänka mig utifall man absolut vill ha fler är Strid i formation, Rustningstekniker (mot rustning alltså), Strid till häst/fots, tornering, formell duell etc. Men helst ser jag det som specialiseringar eller mindre viktiga bifärdigheter.
Ett problem att ta i beaktande är balansen på färdigheterna i systemet. Jag kan förstå att man kanske inte vill att krigaren bara ska behöva en enda färdighet medan hantverkaren behöver tio. Det är ett speltekniskt problem som måste lösas. Oftast är det dock tvärtom att vapensmeden endast behöver köpa Vapensmide medan krigaren måste ta Svärd, Dolk, Slagsmål, etc, etc. Men hur man löser det balansproblemet beror på systemet i övrigt.