Var är de yngre förmågorna i svenska rollspel?

[Stämma]

Det är ett intressant ämne, men nog lite OT i den andra tråden.

Ja, det är ju andra sidan av det. Jag har inte riktigt koll på i vilken mån yngre förmågor i Sverige skriver saker för publicering.

Jag missunnar såklart inte någon att skriva rollspel, och det är bra att folk fortsätter skriva så att det finns en ackumulerad kunskap – 54-årige Magnus Seter är en bättre skribent än 24-årige Magnus Seter. Det som är lite synd är om inget svenskt rollspel idag vill satsa på en 24-årig skribent.

Hur många svenska rollspel finns det som liksom har skribenter utöver de som skapat spelet?
Vet vi något om de skribenternas åldrar?
Finns det 24-åriga skribenter som hemskt gärna vill skriva åt något av de svenska rollspel som har skribenter?

Jag kan för egen del säga att i mån av ekonomiska möjligheter etc skulle jag vara 100% på att ge ut en 24-årings Kutuluäventyr eller whatever, om det håller hyfsad nivå. Det är bara rätt få som hör av sig och frågar…

Samtliga Fria Ligans spel har det väl? Även rätt många till Helmgast – den enda person som var med och skapade Eon som fortfarande skriver för det är Dan Johansson, medan de aktiva skribenterna mestadels ligger lite yngre (jag tror att Sam Eriksson och Jens Klots är de yngsta, och de är födda... 1992, tror jag?).

OK, så Helmgast och Ligan har skribenter. Grejen är väl att det finns rätt många fler spelskapare som inte är de där två "jättarna". Jag skulle säga att bland svenska rollspel är inte normen att rollspel ges ut av företag i den storleken – annat än om man räknar procent av försäljning eller så. Men sett till andel av de rollspel som skapas och säljs – jag är tveksam.

Jag vet inte heller om Ligan eller Helmgast specifikt nekar 24-åringar att skriva åt dem. Jag har för dålig koll på deras processer.

Jag upplever nog helt enkelt att problemet snarare är en brist på 24-åringar som vill göra jobbet och ger sig till känna, än att Helmgast och Ligan (eller nån annan av oss spelmakare) inte vill satsa.

Jo, jag tror också det är en större faktor. Eller möjligen att det är ont om 24-åringar som vet att det går att göra på det sättet, eller tänker att det är en grej som just de borde göra. Samma sak med icke-manliga skribenter, misstänker jag.

Jag misstänker att en stor del av frågan gäller spelardemografisk kontinuitet*. Det finns äldre rollspelare, födda före 90-talets mitt, som hänger på WRNU och skriver för svenska rollspel, och så finns det yngre rollspelare, födda senare. Min tes är att det går en skiljelinje emellan dom två grupperna. Dom, flesta, yngre spelarna har inte kommit i kontakt med rollspel genom att äldre spelare lärt dom eller att dom köpt Eon eller MÅ0 i butik. Istället har dom sett engelskspråkiga AP-poddar (Critical role, Dimension 20, o dyl), sett memes om råslagna 20:or eller flåskåta barder. Dom har spelat Skyrim och WoW och tänkt, var kommer dehär ifrån egentligen? Jag tror att den yngre generationen, för det mesta, mött rollspelen på det utomrikiska nätet och inte här i Sverige på konvent eller WRNU.
Rätt grova generaliseringar, jovisst. Men jag tycker att det ändå finns en kärna av sanning i det jag skriver.

Om jag ska anföra rena anekdotbevis, så känner jag nåt tjugital yngre spelare, vars huvudsakliga, ibland enda, kontakt med rollspelshobbyn är DnD. Mitt andra anekdotbevis är att jag är född detta årtusende, och därför tycker mig ha skapligt bra koll på min egen generation.

Kort sagt tror jag att ett av huvudskälen till att man inte ser så många unga i svensk spelproduktion är att de flesta unga rollspelare inte har så stor kontakt med den svenska rollspelsscenen. Dom författar inte artiklar till Fenix för att dom är upptagna med att homebrewa ditten o datten till 5E. Jag tror det kan förändras. Jag tror att det håller på att förändras, i någon mån. Ett spel som många jag känner fått upp ögonen för är, kanske otippat, Nordiska Väsen. Och jag har även hört prat om svenska CoC. Så jag tror inte DnD-herraväldet är dömt att vara evigt häri landet, särskilt inte nu när nya DoD kommer. Jag ser den framtiden som god. Även om DoD skulle bli störst igen i Sverige, är vi så pass insnurrade i det engelskspråkiga nätet att DnD och andra utländska spel alltid kommer ha en närvaro. Det kommer alltid finnas där som motpol. Det tror jag är nyttigt, då nya spelare blir snabbt varse om mångfalden i rollspelsvärlden, och söker sig till det hörn som passar dom bäst. Eller så gryner en ny era av att folk tror att DoD o DnD är detsamma och det hela ger bara upphov till förvirring när svenska rollspelare ska diskutera T20-slag med utlänningar.

*Beklagar krångelbegreppet men jag orkar inte hitta på nåt bättre.

 

[Quadrante]

Ju yngre desto mindre begränsningar man sig till Sverige som marknad. Gissar att vi kan hitta några yngre (där) som vi inte ser här alls.

 

[Genesis]

Jag tror också att svenska unga nördar, om de har ett val, skulle föredra att skriva för amerikanska spel framför svenska. Svenskar i allmänhet, och nördar i synnerhet, är ju väldigt USA-fokuserade. Unga svenska nördar har goda engelskakunskaper, då de konsumerar all sin kultur på engelska. Jag undrar hur vanligt det är att man även spelar på engelska, trots att alla runt bordet är svenskar? "Det är lättare än att översätta alla termer." Jag har hört talas om sådant, och det är för mig helt ofattbart, men jag är ju gammal. Gissningsvis vet många inte ens om att svenska rollspel är en grej. Hur skulle de få reda på det? De kanske hör i en amerikansk YouTube-video någonstans att The Free League faktiskt är från Sverige, noterar ett "Ha, ballt" och går vidare. I och med att kontakten med rollspel är via engelskspråkigt internet finns ingen koppling till Sverige. Det är nog bara de som går på konvent som har lite koll på det lokala utbudet.

 

[krank]

Rent anekdotiskt dårå: Jag jobbar på ett synnerligen nördigt gymnasium. Fram till pandemin fanns åtminstone en livaktig rollspelsklubb bland eleverna – de stannade en stund efter skolan och lånade ett klassrum att spela i. Andra klubbar som funnits är t.ex. LAN-klubben, animeklubben (senare "weebklubben"), brädspelsklubben… Ja, ni fattar.

När jag pratat med mina elever om rollspel är det absolut D&D som är störst, men det finns absolut en medvetenhet om att det finns annat. De som namedroppats är nog framför allt Blades in the Dark, Pathfinder och… Mutant: År Noll tror jag nån nämnde också, någon gång. Ofta var det de lite extra nördiga nördarna, de som också spelledde, som hade lite bättre koll.

Det har också hänt exakt en gång att nån elev lyckats luska reda på Kutulu och gjort kopplingen i klassrummet…

Olyckligtvis fuckade pandemin upp kontinuiteten i klubbarna helt och de har dött ut lite. De byggde mycket på kontinuerlig erfarenhetsöverföring från treor till yngre förmågor; tydlig överlämning innan studenten, liksom. Men det gick ju inte när vi mest satt hemma…

 

[Mikl]

Jag har ganska lite kontakt med unga rollspelare (mer än noll, men lite). Men om jag får killgissa och extrapolera lite så kan det vara så att spelledare i alla åldrar nuförtiden inte skriver sina egna äventyr i samma utsträckning som förr.
Jag kan ha fel om detta. Men de jag själv spelat med eller haft kontakt med verkar oftast använda färdigt material, antingen fysiska böcker eller äventyr som går att hitta på nätet. Det gäller särskilt folk som inte spelat kontinuerligt i 30+ år utan återvänder till sin ungdoms hobby, eller nyupptäcker den.

Tillgången på redan skrivet material är större nu än förr i tiden.
Min spaning är att eftersom färre skriver material för eget bruk blir det i slutändan också färre som spänner bågen och testar att skriva för andra.
Om jag har rätt så får vi alltså en generation rollspelare med annan skrivartradition än generationen från den första guldåldern. (Även om det ingår i min tes att även de äldre ofta använder färdigt material numera.)

De som känner många yngre spelare får gärna ge input här om det skulle vara så att jag inbillat mig alltihop.

 

[Quadrante]

Ska bli kul att se allt det som görs av små grupper för sig själva och sin egna krets. Nya vinklar, nya tankesätt och tankegods. Mer exkluderande och inkluderande på samma gång, representation, nya berättelser och nya sätt att uppleva hobbyn … (man kan väl få hoppas?).

 

[RasmusL]

De yngre spelare jag känner till via mina barn:

...spelar mest 5E. Men inte bara, framför allt de teaterintresserade testar en massa annat.
...skriver nästan bara eget äventyrsmaterial.
...tar in mycket av sin popkultur i sitt skrivande.
...spelar spel med klassisk spelledare.
...är kraftigt influerade och inspirerade av vad de sett på youtube.

 

[Zeedox]

Rollspelsverket borde göra årliga statistiska undersökningar på detta!

 

[Svarte Faraonen]

De yngre spelare jag känner till via mina barn:

...spelar mest 5E. Men inte bara, framför allt de teaterintresserade testar en massa annat.
...skriver nästan bara eget äventyrsmaterial.
...tar in mycket av sin popkultur i sitt skrivande.
...spelar spel med klassisk spelledare.
...är kraftigt influerade och inspirerade av vad de sett på youtube.

Hur gamla är barnen i fråga? För det låter ju rätt mycket som den "vanliga" rollspelaren för trettio år sedan, men med vissa saker utbytta – DoD 91 istället för DnD 5e, hyrvideo istället för Youtube. Något som dock fattas lite är att åtminstone när jag växte upp så hängde rollspelande ofta ihop med ett tydligt historieintresse, vilket inte du nämner – hur är det med det? Något jag tycker mig ha upplevt bland yngre lajvare är att det verkar finnas mindre intresse för att vara HK och försöka återskapa en viss tidsperiod, och mer intresse för popkulturella influenser.

 

[RasmusL]

Hur gamla är barnen i fråga? För det låter ju rätt mycket som den "vanliga" rollspelaren för trettio år sedan, men med vissa saker utbytta – DoD 91 istället för DnD 5e, hyrvideo istället för Youtube. Något som dock fattas lite är att åtminstone när jag växte upp så hängde rollspelande ofta ihop med ett tydligt historieintresse, vilket inte du nämner – hur är det med det? Något jag tycker mig ha upplevt bland yngre lajvare är att det verkar finnas mindre intresse för att vara HK och försöka återskapa en viss tidsperiod, och mer intresse för popkulturella influenser.

10-15 år gamla hela bunten tror jag.
Historieintresset är nog ganska sparsamt,mer genreemulering från anime/minecraft/etc!

 

[Svarte Faraonen]

10-15 år gamla hela bunten tror jag.
Historieintresset är nog ganska sparsamt,mer genreemulering från anime/minecraft/etc!

Jag funderar på om det är indikativt för en större förändring i attityd? För att utveckla: har nördkultur blivit mer intresserad av att vara självreferentiell snarare än att inkorporera saker utifrån?

 

[Zeedox]

Jag funderar på om det är indikativt för en större förändring i attityd? För att utveckla: har nördkultur blivit mer intresserad av att vara självreferentiell snarare än att inkorporera saker utifrån?

Mitt eget rätt stora historiaintresse kom snarare i gymnasieåldern. Av döma av de historie-meme-forum jag följer tror jag det kommer fortsättas finnas en god ström av nya historienördar!

Däremot tror jag absolut att nördkultur är väldigt självreferentiell. Men det var den även på 90- och 00-talet (i varje fall i spel och animevärlden, anser jag).

 

[Lanina]

Som någon som inte är yngre, men ändå haft kontakt med Helmgast angående att skriva: nej, de skulle knappast tacka nej till någon baserat på ålder. Jag upplevde det som att de var rätt måna om att ha en variation bland sina skribenter (där jag blev indragen eftersom de hade brist på kvinnor?), men är lite sämre på att faktiskt ge pepp och struktur till nykomlingar. Jag mer eller mindre råkade ghosta dem för att jag blev så överväldigad: det hände mycket samtidigt, samtidigt som ingen riktigt verkade ha koll på vem som gjorde vad. Sen är jag verkligen ingen speldesigner med starka åsikter om +1 dit eller tabellslag hit - jag ville ju mest skriva stämningstexter, och behovet av det är ganska begränsat.

Jag kan hålla med om att det finns en generationsklyfta, där det finns spelare som inte lärt sig av andra spelare eller genom att köpa böcker och läsa dem, utan främst från engelskspråkiga videor. Youtube, poddar, osv. DnD 5e dominerar, och svenska ses som ett "töntigt språk". Fast, det är inte rakt av bara en fråga om ålder. Jag har träffat på jämnåriga (jag är 33 år) som också lutat åt det hållet. Dvs, bara spelat Dungeons and Dragons, inte känt till att det finns svenska rollspel, och lärt sig spela genom att kolla på typ Critical Role. Skulle säga att det handlar om personer som inte haft kontakt med den större nördkulturen, kanske? Det är samma typer av personer som kanske bara spelat ett tv-spel, och enda fantasy-verket de känner till är "Game of Thrones".

Medan på konvent och liknande, där går fortfarande kunskap på något sätt i "arv". Äldre spelledare håller i prova-på-pass, nya ungdomar blir förtjusta i nya versioner av Mutant och Drakar och Demoner, osv. Om det däremot är en väldigt ung spelledare, så är sannolikheten hög att hen håller i ett pass av DnD 5e med komisk inriktning och att det hålls på engelska (trots att SL och alla involverade är svenskspråkiga). Under pandemin var jag involverad i QueerCon, som då hölls digitalt, och jag tror jag var den enda som spelledde en session som var uttryckligen på svenska.

Jag upplever det också som att könsfördelningen bland spelare har blivit jämnare bland nya spelare. I min ålder är det övervägande män (även om inte bara), men bland 12-åringar verkar det inte finnas någon tanke på att rollspel skulle vara en könad hobby. Det tycker jag är ett steg framåt.

 

[Rangertheman]

Jag frågade 13-åringen om hon har någon teori. Hon tror att engagemanget stannar vid den egna gruppen, att det inte finns något intresse att publicera rollspel, äventyr eller kampanjer. Plus att det är för mycket jobb att skriva för publicering. Det finns också mycket annat som drar.

 

[Svarte Faraonen]

Som någon som inte är yngre, men ändå haft kontakt med Helmgast angående att skriva: nej, de skulle knappast tacka nej till någon baserat på ålder. Jag upplevde det som att de var rätt måna om att ha en variation bland sina skribenter (där jag blev indragen eftersom de hade brist på kvinnor?), men är lite sämre på att faktiskt ge pepp och struktur till nykomlingar. Jag mer eller mindre råkade ghosta dem för att jag blev så överväldigad: det hände mycket samtidigt, samtidigt som ingen riktigt verkade ha koll på vem som gjorde vad. Sen är jag verkligen ingen speldesigner med starka åsikter om +1 dit eller tabellslag hit - jag ville ju mest skriva stämningstexter, och behovet av det är ganska begränsat.

Ja, åtminstone Eon-sidan är rätt mycket baserad på att man antingen redan har ett projekt man vill jobba med eller att man hoppar på ett av de befintliga.

 

[Svarte Faraonen]

För övrigt, finns det någon plan på att hålla ett nytt QueerCon? Hade ju varit kul att ordna något där.

 

[Gabrielle de Bourg]

Fokuset på DnD 5E är definitivt en orsak till att vi inte ser lika många unga svenskar skapa material, där DnD ändå är ganska krångligt att ge ut något till. Sedan är det inte nödvändigtvis så att alla heller alltid är sugna på att få något publicerat på det sättet; jag har träffat många unga rollspelare som gärna berättar om sina världar och skapelser, men för dem handlar det mer om något de gör för sin egna skull eller för sin grupp. I mångas fall är det också för stort för att kunna publicera; det är en sak att skriva ett äventyr till Fenix, men om du skapat en hel setting med historia kring världen som skulle bli några hundra sidor att publicera… då kommer det inte riktigt på tal.

Sedan tror jag också många inte vet om möjligheterna att publicera! Det finns saker som Fenix att skriva till och många community content-program (typ Free League Workshop) som gör det lätt att publicera och få ut material. För att inte tala om att bara våga prata med förlagen. Jag har ju haft många workshops om att skriva rollspelsäventyr och då försöker jag lista vägarna hur man faktiskt kan bli publicerad, för att bara veta om att det går gör ju mycket.

Och så försöker jag peppa de som är unga, just för att få in föryngring i hobbyn. Och då är väl jag förhållandevis "ung" (32, blev publicerad som 26).

 

[Gabrielle de Bourg]

För övrigt, finns det någon plan på att hålla ett nytt QueerCon? Hade ju varit kul att ordna något där.

Ja! Det fanns planer i år, men av lite olika skäl så gick det inte ihop att arrangera. Däremot ska jag börja peppa den som dragit i det om hen är sugen på att hålla nästa år, nu när det finns tid. Lokalen som användes för QueerCon innan pandemin finns inte längre kvar, så därför krävs lite mer arbete för att arrangera ett QueerCon i storleken som de som hölls innan pandemin.

 

[Genesis]

Sedan tror jag också många inte vet om möjligheterna att publicera! Det finns saker som Fenix att skriva till och många community content-program (typ Free League Workshop) som gör det lätt att publicera och få ut material. För att inte tala om att bara våga prata med förlagen. Jag har ju haft många workshops om att skriva rollspelsäventyr och då försöker jag lista vägarna hur man faktiskt kan bli publicerad, för att bara veta om att det går gör ju mycket.

Det här med att bara självpublicera, dog det ut tillsammans med indievågen? POD-förlagen var ju en stor grej och nu kunde vem som helst ge ut sina grejer utan att behöva gå via rollspelsföretagen. Men det känns som att det inte är en grej längre (är väl typ bara jag och @wilper som fortfarande använder Lulu?), och att spel nuförtiden ska kickstartas istället, vilket är ett mycket större projekt. Undrar om Kickstarter dödade möjligheterna för mindre entusiaster att få ut sina spel eftersom det flyttade konversationen från "Ladda upp en PDF" till "Organisera ett onlineprojekt, hajpa på sociala medier och bli ansvarig inför en massa förköpare som kräver att få vad de betalat för"? Tröskeln för Kickstarter är ju mycket större än tröskeln för Lulu (som ju är nära noll).

 

[Gabrielle de Bourg]

Undrar om Kickstarter dödade möjligheterna för mindre entusiaster att få ut sina spel eftersom det flyttade konversationen från "Ladda upp en PDF" till "Organisera ett onlineprojekt, hajpa på sociala medier och bli ansvarig inför en massa förköpare som kräver att få vad de betalat för"? Tröskeln för Kickstarter är ju mycket större än tröskeln för Lulu (som ju är nära noll).

Jag tänker väl att det handlar om att det numera ganska sällan är folk som skapar sina egna spel, utan de flesta skapar saker till spel; äventyr, kampanjer, världar. Men att skapa eget spel från grunden hör jag inte allt för ofta, speciellt bland yngre.