Sidantalet är av underordnad betydelse. Det som är viktigt är huruvida spelare och spelledare måste komma håg en massa saker(eventuellt använda regelboken väldigt frekvent) eller inte. Enkla regler resulterar i ett "lätt" rollspel. Om dessa regler sedan är enkla på ett sätt som är svårt att se utan att få en grundlig förklaring gör ingenting för när man väl har lärt sig dem behöver man inte regelboken längre. "Tunga" rollspel kan vara tunga på många sätt; dåligt organiserade, komplicerade med många knepiga undantag, eller på annat sätt störande orätframma.
Nekromanti Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspel?
- Thread starter Rickard
- Start date
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
1) När jag köper en rollspelsbok, är det sista jag tänker på systemet. Jag köper, i princip (Adventure! är undantaget), aldrig rollspelsböcker för de system de innehåller. Det jag köper är inspiration, en spelvärld eller möjligen en genre. Systemdelen får därmed vara hur kort som hemst, eftersom den i 90% av fallen ändå knappt blir läst. Jag vill helt enkelt ha mer värld, och mindre system, för pengarna.
2) När jag läser de rollspelsböcker jag köpt, så vill jag att de ska vara intressanta. Jag vill att de ska vara inspirerande. Nästan alla rollspel jag köper blir aldrig spelade, utan lusläses bara efter inspiration till mina redan existerande kampanjvärldar. Även här blir många sidor regler jobbigt; det spelar ingen roll hur pedagogiskt upplägget är, om regelsystemet är längre än ungefär 16-32 sidor (inklusive arketyper, klasser, utrustning, karaktärsskapande, stridsregler, listor på färdigheter/fördelar/nackdelar/whatever) så hoppar jag generellt bara över det när jag läser.
Så för mig kan rollspel gärna säljas helt utan egna regelsystem. Ge mig ett par vinkar om hur man spelar spelet med några olika system som redan finns, så är jag nöjd. Behöver inte ta mer än 5-10 sidor i ett appendix.
Efter att ha funderat lite, tycker jag nog ändå inte det. Av två anledningar:
1) När jag köper en rollspelsbok, är det sista jag tänker på systemet. Jag köper, i princip (Adventure! är undantaget), aldrig rollspelsböcker för de system de innehåller. Det jag köper är inspiration, en spelvärld eller möjligen en genre. Systemdelen får därmed vara hur kort som hemst, eftersom den i 90% av fallen ändå knappt blir läst. Jag vill helt enkelt ha mer värld, och mindre system, för pengarna.
2) När jag läser de rollspelsböcker jag köpt, så vill jag att de ska vara intressanta. Jag vill att de ska vara inspirerande. Nästan alla rollspel jag köper blir aldrig spelade, utan lusläses bara efter inspiration till mina redan existerande kampanjvärldar. Även här blir många sidor regler jobbigt; det spelar ingen roll hur pedagogiskt upplägget är, om regelsystemet är längre än ungefär 16-32 sidor (inklusive arketyper, klasser, utrustning, karaktärsskapande, stridsregler, listor på färdigheter/fördelar/nackdelar/whatever) så hoppar jag generellt bara över det när jag läser.
Så för mig kan rollspel gärna säljas helt utan egna regelsystem. Ge mig ett par vinkar om hur man spelar spelet med några olika system som redan finns, så är jag nöjd. Behöver inte ta mer än 5-10 sidor i ett appendix.
Rickard
Urverk speldesign
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
Anledningen till att jag tycker att upplägget på boken inte spelar någon roll är för att allting i sig är en upplevelse - ett intryck. Om du inte vill räkna med stämningstexten till stridskapitlet, varför har du ens en stämningstext där? Den finns fortfarande för att illustrera striden. Likadant är det med bilder och likadant med sidformateringar och pedagogiska regelexempel; om spelmakaren inte tycker att det skulle behövas, så skulle det inte finnas där.
/Han tycker det är lika mycket en del i tråden som att beskriva sin egen tålighet inför regelmängder
Håller med
Många av de nya amerikanska småspelen är mer fokuserade även om de ofta innehåller regelmekanismer och tankar som kan användas även utanför spelets tema. Jag tycker att de är med och berikar hela rollspelshobbyn. Sedan kanske jag också tycker att de är för smala för att jag ska vilja spela maratonkampanjer. Framförallt så använder jag dem egentligen mest som inspirationskälla och för att sno idéer och regler av. Jag ser inte dem som en kritik av eller ett hot mot mer regeltunga och traditionella rollspel. De utgör möjligtvis en annan genre, men jag tycker inte att de är trendiga eller ett utslag av elitism.
Många av de nya amerikanska småspelen är mer fokuserade även om de ofta innehåller regelmekanismer och tankar som kan användas även utanför spelets tema. Jag tycker att de är med och berikar hela rollspelshobbyn. Sedan kanske jag också tycker att de är för smala för att jag ska vilja spela maratonkampanjer. Framförallt så använder jag dem egentligen mest som inspirationskälla och för att sno idéer och regler av. Jag ser inte dem som en kritik av eller ett hot mot mer regeltunga och traditionella rollspel. De utgör möjligtvis en annan genre, men jag tycker inte att de är trendiga eller ett utslag av elitism.
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
Att regelbeskrivningen är välgjord och lätt att följa är nog det viktigaste för att spelet inte ska bli för tungt. Sidantalet tycker jag inte är så viktigt. Fast när det börjar dra iväg en bit över 100 sidor kan det verka avskräckande. Sen har jag märkt att jag tycker det roligare/enklare att lära sig reglerna för karaktärsskapande än stridsregler, eller att läsa färdighetsbeskrivingar.
Jag tycker också att ett lätt rollspel inte bara ska vara lätt att lära sig utan också lätt att spela. Det vill säga att man inte behöver göra en massa aritmetiska beräkningar eller bläddra i tabeller etc.
Sen finns det ju andra saker än regelmassan som kan göra ett rollspel tungt. Ett rollspel som kräver att man sätter sig in i en stor detaljerad världsbeskrivning innan man spelar kan också vara ganska tungt. Sengoku är ett exempel.
Att regelbeskrivningen är välgjord och lätt att följa är nog det viktigaste för att spelet inte ska bli för tungt. Sidantalet tycker jag inte är så viktigt. Fast när det börjar dra iväg en bit över 100 sidor kan det verka avskräckande. Sen har jag märkt att jag tycker det roligare/enklare att lära sig reglerna för karaktärsskapande än stridsregler, eller att läsa färdighetsbeskrivingar.
Jag tycker också att ett lätt rollspel inte bara ska vara lätt att lära sig utan också lätt att spela. Det vill säga att man inte behöver göra en massa aritmetiska beräkningar eller bläddra i tabeller etc.
Sen finns det ju andra saker än regelmassan som kan göra ett rollspel tungt. Ett rollspel som kräver att man sätter sig in i en stor detaljerad världsbeskrivning innan man spelar kan också vara ganska tungt. Sengoku är ett exempel.
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
"Anledningen till att jag tycker att upplägget på boken inte spelar någon roll är för att allting i sig är en upplevelse - ett intryck."
Givetvis spelar den faktiskta textmängden roll, det är stor skillnad på att ha 150 sidor regler i en rollspel i kortspelsformat och ha lika många sidor i ett rollspel som är ett stort som en innerdörr (nu utgår jag ifrån att det senare spelet inte har en extremt luftig layout). För att ta ett extremt exempel. Sedan kan man välja att presentera reglerna på olika sätt eller mer eller mindre ingående men det är en annan femma än själva formatet.
"Han tycker det är lika mycket en del i tråden som att beskriva sin egen tålighet inför regelmängder"
Äh, du vet väl att definitionsdiskussioner alltid går åt helvete?
"Anledningen till att jag tycker att upplägget på boken inte spelar någon roll är för att allting i sig är en upplevelse - ett intryck."
Givetvis spelar den faktiskta textmängden roll, det är stor skillnad på att ha 150 sidor regler i en rollspel i kortspelsformat och ha lika många sidor i ett rollspel som är ett stort som en innerdörr (nu utgår jag ifrån att det senare spelet inte har en extremt luftig layout). För att ta ett extremt exempel. Sedan kan man välja att presentera reglerna på olika sätt eller mer eller mindre ingående men det är en annan femma än själva formatet.
"Han tycker det är lika mycket en del i tråden som att beskriva sin egen tålighet inför regelmängder"
Äh, du vet väl att definitionsdiskussioner alltid går åt helvete?
Re: 32 sidor!
Iom att just Forge-grupperingen består av både mottagare och leverantörer blir det svårare, mer inavlat. Men det reser ytterligare muren kring "de som fattar" och de som står utanför. Oavsett hur spelen egentligen ser ut, så länge de följer några av de tydliga eller osynliga normer som gruppen har satt upp som "rätt".
För att svara på din fråga - jag ser ingen rollspel som snobbigare än något annat (möjligen att vissa limited edition kan vara lite snobbigare än sina grundspel, men det är marginellt).
Jag talar inte om spelen ("produkterna"), jag talar om beteendet att gilla/hylla spelen. Det är den elitistiska snobbtrend. Det har väldigt lite med hur produkten faktiskt är att göra, utan berör bara de fans som finns i dess sfär - det är lite som med whisky och "whiskykännare". Spriten är inte snobbig, men gruppen whiskykännare avgör vilka märken som är finare/trendigare än andra. Man vill tillhöra den grupp som har beteendet att gillar den typen av spel som gruppen har bestämt vara hett just nu. En form av identitet uppstår.
Iom att just Forge-grupperingen består av både mottagare och leverantörer blir det svårare, mer inavlat. Men det reser ytterligare muren kring "de som fattar" och de som står utanför. Oavsett hur spelen egentligen ser ut, så länge de följer några av de tydliga eller osynliga normer som gruppen har satt upp som "rätt".
För att svara på din fråga - jag ser ingen rollspel som snobbigare än något annat (möjligen att vissa limited edition kan vara lite snobbigare än sina grundspel, men det är marginellt).
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Nu är jag med, tror jag
/Dimfrost
Den abstrakta skadan på attributen är lik, eftersom det var från TSoY jag fick den idén som jag sedan förde vidare till Snigel. I övrigt finns det inga direkta likheter spelen emellan.
/Dimfrost
Jag tycker det är relevant vilken del av reglerna som är tunga för slutintrycket. Jag kan gärna lägga ned mycket tid och bläddra bland ''många'' sidor för att göra en roll och få mycket inspiration. Det kan till exempel finnas inspriation till rollskapandet i form av livsfrågor att ställa sin roll och sig själv som spelare (vilket väl får hänföras till regelbiten även om det inte direkt är regler).
Likaså kan jag tycka om gott om exempel på saker som man inte behöver så ofta men den där gången som man behöver det så finns den sortens exempel man behövde (vilket leder till att det krävs många exempel och mycket text).
Däremot tycker jag det är jobbigt om de regler som man använder hela tiden när jobbiga/tunga. Så om reglerna är på 100 sidor men tjugo av dem kanske är tilläggsinformation som bara behövs någon gång ibland och 30 sidor har med rollskapandet att göra så är det inte så många sidor som kommer påverka mitt intryck av spelet som tungt eller ej (typ hälften).
Likaså kan jag tycka om gott om exempel på saker som man inte behöver så ofta men den där gången som man behöver det så finns den sortens exempel man behövde (vilket leder till att det krävs många exempel och mycket text).
Däremot tycker jag det är jobbigt om de regler som man använder hela tiden när jobbiga/tunga. Så om reglerna är på 100 sidor men tjugo av dem kanske är tilläggsinformation som bara behövs någon gång ibland och 30 sidor har med rollskapandet att göra så är det inte så många sidor som kommer påverka mitt intryck av spelet som tungt eller ej (typ hälften).
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
Och du får väldigt gärna förklara för mig varför en värld som upptar en mindre del av rollspelet inte skulle kunna vara lika inspirerande än en som utgör en stor del. Och om du ändå är mest intresserad av spelvärlden, så är det ju som du skriver bara att hoppa över reglerna och då spelar det ju ingen roll för dig vad som står i dem.
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
Ju större del som är regler, desto större (antar jag) sidantal, och desto mer innehåll - och desto mer att vara inspirerad av. Tag som exempel Etherscope, vars grundbok gav mig väldigt lite (och nästan kändes som slöseri på pengarna), men där tilläggsboken The Great Metropolis verkligen tänder min ångpunksgnista.
Det spelar roll om jag just slangat ut 300 spänn på 400 sidor där 350 på ett eller annat sätt är regler. Med min begränsade ekonomi är det helt enkelt inte rimligt att slänga 3-400 på 50 sidor användbart material.
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
Det jag anspelar på är att även korta texter som utgör en liten del av rollspelet kan vara väldigt inspirerande. Jag menar, inspirationen sitter väl inte i antalet sidor utan innehållet som kan vara inspirerande i olika grad. Därför är det möjligt att bli superinspirerad av en kort text, men om man läser mer av den blir upplevelsen urvattnad.
Samma argument för punkt två, IMHO är antalet sidor underordnat upplevelsen man får av att läsa dem. Att direkt anta att ett långt spel ska innehålla en mer inspirerande värld bara för att den i upptat fler än "normalt" är ett misstag man ska akta sig för.
Det jag anspelar på är att även korta texter som utgör en liten del av rollspelet kan vara väldigt inspirerande. Jag menar, inspirationen sitter väl inte i antalet sidor utan innehållet som kan vara inspirerande i olika grad. Därför är det möjligt att bli superinspirerad av en kort text, men om man läser mer av den blir upplevelsen urvattnad.
Samma argument för punkt två, IMHO är antalet sidor underordnat upplevelsen man får av att läsa dem. Att direkt anta att ett långt spel ska innehålla en mer inspirerande värld bara för att den i upptat fler än "normalt" är ett misstag man ska akta sig för.
Re: Var går gränsen mellan lätta och tunga rollspe
Självklart, men oftast känns korta spel för mig ganska urvattnade och alldeles för avskalade. Det finns undantag, men generellt brukar korta spel itne kännas värda besväret för mig.