Vilken tur att man snubblade på den här tråden i nattens tröttsurfande!
Härligt att se att det finns kärlek kvar till min gamla favorit chronopia...
Jag har ganska nyligen återintroducerat spelet till min spelarkrets, nya som gamla spelare, och resultatet har varit helt över förväntan! Där jag trodde att jag endast skulle få en och annan schysst nostalgikick överraskades jag av hur bra det faktiskt fortfarande är.
Mina spelare började med att skapa ett företag, och med det inleddes an byråkratisk mardröm med tjänster och gentjänster, samt en jäkla massa dubloner, det mesta utvecklades till ett antal kvällars improviserade äventyr (med mycken hjälp av internetfunna händelsegeneratorer och mycket annat godis man kan finna!), numer ränner de en vampyrs ärenden utanför chronopia på ett gods (lätt inspiration från Darkest Dungeon
).
Anyhoo.
Jag läser här att det finns en vilja och intresse att återbesöka Chronopia bland forumiterna och det skulle vara väldigt kul och kanske givande att diskutera spelets eventuella återupplivande, eller iallafall vidarespelande!
Men för att återgå till topic, Chronopia var för mig då det begav sig rätt eländigt, det var liksom inte rätt sorts fantasy, på tok för mycket over the top och garanterat saker som vi bara inte fattade ordentligt. Gasvapen och andra skjutvapen var tabu i vår spelarkrets, EN stad när man ville äventyra i FLERA och teknologinivån låg på tok för högt för våra nykläckta rollspelssinnen, vi var 10-12 år och bevisligen lite konservativa
Vi hade i alla fall alla böckerna till ereb och när chronopia kom reducerade vi det mest till "den där staden vi aldrig är i, men typ behövde regelboken".
Nu missade jag tyvärr modiphius mutant chronicles kickstarter, men har i efterhand samlat på mig merparten av 3rd edition, även där av nostalgiska skäl.
Vi spelade skitmycket chronicles. Det var väldigt lite panga odöda demoner (även om det hände såklart), mer panga omkring i nån megastad och ta hand om kättare/terrorister. Kul hade vi i alla fall. Men jag vill ge lite cred till MCs marknadsföring, flera brädspel (främst kampen om citadellet) och andra produkter förankrade varumärket ganska stenhårt tillsammans med Paul Bonners bilder. Balla vapen, stora rustningar och mycket färg, så säljer man spel till snorungar! (därav likheten till GW antar jag).