Om vi expanderar begreppet fantasy en aning, så är 99,9% av alla rollspel fantasy. Rollspelsvärlden är helt bisarrt fantasy-dominerad, till den grad att det kanske är dess absolut starkaste gemensamma nämnare. Jag undrar om man inte borde studera rollspelens fantastik-dominans djupare, på ett akademiskt seriöst plan, då fantastik i nästan alla andra mediaformer är en förhållandevis liten subgenre. Datorspel är det uppenbara undantaget, men även där finns massor av icke-fantastik, tex actionspel och sportspel och romantikspel, som vi inte ser i rollspelsvärlden. Det känns som att det finns någon intressant lärdom man hade kunnat hämta ur en djupare studie av detta.
Skräck är en fantastikgenre, likaså är urban fantasy, och nästan alla rollspel som inte är renodlad fantasy faller in i denna kategori.
Star Wars är nästan renodlad fantasy, Warhammer 40K likaså, och all Dune-inspirerad scifi tex Coriolis har uppenbara inslag av magi. Så gott som all postapokalyps, tex Apocalypse World och Tribe 8, har också starka fantasyinslag.
Western har fantasy-inslag i form av magi och spöken, och likaså har typ alla andra historiska spel, tex En Garde. Alla spel i fiktiva världar/städer, tex Noir, är också fantasy.
Jag kan spontant bara komma på två spel som inte i någon bemärkelse jag kan komma på kvalar in som fantasy, och båda är från Neogames/Helmgast - Viking samt Neotech. (okej, det finns en del extremt nischade historiska indiespel också, typ Montsegur 1244).
Det var en smått bisarr upplevelse stundtals att skriva Neotech Edge inse att "fuck, jag kan inte dra till med något fantastikelement här. Ingenting överhuvudtaget. Jag måste komma på något mer mundant/trovärdigt. Fan vad udda".
Och i sanning...när jag begrundar rollspelsscenen at large framstår det som extremt, exceptionellt udda.