Eller vill man bara ha ett helt vanligt rollspel, där man spelar människor i nutid som har superkrafter och som då och då slåss mot andra med superkrafter…
Nånstans funderar jag på om inte det här emulerar-tänkandet blir lite begränsande. Alltså, jag är inte superinsatt i de fantasy-verk som D&D från början bygger på, men nog är det väl så att de rent konkreta äventyr och dungeons som ganska ofta är det man i praktiken gör, egentligen inte är sådär super-duper-lika? Hur mycket dungeon-crawl är det i böckerna, liksom?
Min poäng är alltså att jag funderar på vad som egentligen skulle funka och vara roligt kring spelbordet. Vad behövs för att man ska kunna känna sig lika cool som Captain America? Handlar det om att emulera Winter Soldier rakt av? Eller serierna? Eller världen? Jag vet inte; jag funderar på om man inte snarare behöver hitta något specifikt rollspeligt sätt att skapa rätt känsla och sen bygga hela spelvärlden och systemet för att stödja det.
Alltså, jag vet inte. Jag kan vara ute och cykla, och jag säger inte att du har fel. Men jag undrar lite vilka sätt att lira superhjälte som man missar genom att försöka göra antingen D&D fast med superkrafter i nutid, eller rollspelssimulering av serietidningarna/filmerna…
Jag håller med, man kanske inte vill emulera nåt. Som jag skrev tidigare så har vi i alla genrer spel som tar sig an genren på olika sätt och det har vi även bland superhjälterollspelen. Men om man funderar kring varför inga blir stora så kanske detta också är en del av det, typ vilken approach skulle fungera bäst. En rollspelare som vill spela ett superhjälterollspel, tänker denne på samma sätt som ett superhjältefan som ska bli lockad att spela ett rollspel. Har såklart inga svar på detta själv, men jag tyckte det ar värt att ta upp.
(D&D och grottor vet jag egentligen inte hela storyn om. Men det var så de började att spela med Gygax och Arneson och så. Men jag tänker att grottor som Moria, diverse kryptor i Conan och liknande säkert var en del av inspirationen. Vildmarksäventyr tog inte lång tid innan de uppstod.)
Coolhet i superhjältespel tror jag är samma sak som i andra spel där man vill kunna göra coola saker. Å ena sidan kan man köra friform och bara beskriva vad man gör, via system som kanske belönar coola manövrer till system som kanske beskriver varje cool manöver man kan göra. Jag har definitivt ett ideal när det gäller hur många regler jag själv vill hålla i huvudet för den aspekten. Tror mycket ligger i beskrivningsdelen också.
"
Jag slår" kan ju ersättas med "
jag kastar min sköld" och bli lika torrt. Jag personligen är ju ingen stridsfan heller (inom rollspel och i verkliga livet) även om häftiga manövrer är coolt i tidningar och på film/tv. Jag är ju också skeptisk till metaöverenskommelser och sätt att styra berättelser så för mig får ett spel gärna skippa sånt även om det troligen är den enklaste vägen till att återskapa en hel del dramatik.
Jag gillar även världarna som DC och Marvel har, så jag hade tyckt det vart coolt att spela vanliga människor och ta bort alla superhjältar ur dem och spela i dem på samma sätt som i CoC där rollpersonerna undersöker saker, och är äventyrare. (Ett sånt projekt håller jag på med där jag tänkt att RP lever på 1950-talet och får upptäcka en del av sakerna som Fantastic Four och Avengers råkade ut för som underjordiska civilisationer, utomjordingar, tidsresor och sånt.)
Jag är mer för spel som kan hantera allt i en genre än specialiserade dito så helst ska man kunna spela allt man tänker sig i samma. Jag är själv också för att man ska tänka rollspel först och bygga en egen värld med vanlig typ av progression som en del av mytologin utan att försöka efterlikna ett visst medium, eller ett speciellt universum. Sen måste produktionsvärdet vara väldigt högt också. Det kan vara svårt nog att få superhjälteintresserade att titta på andra universum som det är.
Som några påpekat är Vampires kraftsystem ganska superhjältigt och tar man bort hela grejen med att man verkligen
verkligen ska ha ångest och rädsla för att mista sin mänsklighet och sitt sinne, och jaga blod så är världen ganska superhjältig.
