Re: Varför är Midgård så avfolkat och post-apokaly
En stor anledning till avsaknaden av gigantiska dvärgadömen, alvriken och stora människoimperier är ju just det att Tolkien verkar ha velat skapa en stämning i trilogin som folk idag kan känna igen sig i; alverna ålder och identifiera med våra egna legender och myter som är något "för länge sedan", höjden av människornas kultur och civilisation i Numenor är Midgårds Atlantis, ondskan som är överhängande är ett eko från en ännu större ondska osv. Allting har lager som skapar en bild av ett mytologiskt-historiskt djup som är till för att just de den där "tolkienianska" känslan av allt har sin historia och en egen saga någonstans långt bak i tiden, på samma sätt som vi idag läser legender från medeltid och bakåt; Eddan, Odyséen, Illiaden, de arthuriska legenderna osv. Bara att det i Midgård finns en direkt koppling till mellan myten och verkligheten som man i vår värld inte riktigt märker av på samma sätt. Någon jämförde Midgård med antiken ovan, detta är en rätt bra bild även av hur folket i Midgård uppfattar sig själv och sin historia: forntidens folk såsom nordborna, anglosaxarna, romarna, kelterna osv uppfattade sina myter som en levande del av sin kultur och svaret om ett ursprung; alla romare lärde sig läsa genom att läsa Illiaden och betraktade detta som en mytisk och men även historisk ålder på sätt och vis för dom förklarade deras ursprung och identitet; Rom som vårdaren av det antika arvet från Hellas. nordborna, anglosaxarna och andra germaner fann själva sina ättelängder i legenderna och sagorna, varav vissa vi idag kan finna i eddorna, de isländska släktsagorna, de anglosaxiska kvädena osv. Tolkien skapar hos läsaren i ett sorts perspektiv där man själv hamnar i samma position som betraktaren av en ett långt mytologiskt och historiskt händelseförlopp som länkar samman samtiden med forntiden. Speciellt hoberna och deras lynne får definiera vår tids (eller kanske Tolkiens samtids) lynne som som ger en länk mellan Tolkiens Midgård och vår tid och skapar en sorts realism och känsla av autentisk harmoni mellan myt, historia, forntid och framtid på ett dubbelt plan; både för oss i verkliga världen som läsare och från de karaktärer man följer som har viktigast roll i historien; hoberna. Hoberna blir ett sorts fönster mellan den moderna människan och den mytiska åldern.
I alla fall, för att återgå till det jag först var ämnad att skriva så handlar det om att placera läsaren i en gränszon som denne ändå kan känna igen i vår värld; skiftningen mellan myternas och hjältarnas tid till det som senare skulle kulminera i vår tid. Tolkiens Tredje Ålder var brytningstiden mellan den mytiska arkaiska tiden som både speglar vår värld och Tolkiens Midgård (som han själv ska ha sett som en spegling av vår värld en gång för länge sedan). Visst kan man tänka sig Midgård som vilken typisk mer befolkad "high-fantasy" fantasyvärld som helst; men då förloras lite av de stilistiska i själva konceptet Midgård.