Det var lite snutigt, men också lite mitt fel för egentligen hänger det inlägget ihop med föregående som är ett svar på Gamiels fråga:Med risk för att vara snutig upplever jag dessa tips som en grundkurs i spellederi som på inget vis tar upp ämnet och dess problematik?
Säger inte emot.Om många upplever det som spännande så är det spännande för dem. Däremot kanske det inte är farligt (även om de tror det). "Spännande" handlar ju om en subjektiv upplevelse.
Fixade!Jag är genuint intresserad av hur många mördarspelledare det kan finnas. Nån som är bra på att göra polls?
Nej.Bygger inte hela den här tråden på den utbredda missuppfattningen att man kan "slå dåligt"? Visst kan enskilda slumputfall vara ogynnsamma men försök minimera dessa i synnerhet och något viktigt står på spel.
Inte?Nej.
Hade denna presumtiva SL förstått sannolikhetslära så hade väl inte problemet uppstått?Frågan är varför en del spelledare verkar TRO att det inte finns en reell risk för död enbart baserat på att ingen rollperson dog i en enskild strid (tack vare att spelarna tänkte taktiskt, offrade massa resurser OCH hade en jäkla tur med flera tärningsslag), och därför vill ändra reglerna tills det är så gott som garanterat att minst en rollperson kommer dö i strid.
Om teorin om att det är brist på förståelse om hur slump funkar stämmer är det snarare missuppfattningen om att man inte kan slå dåligt som ligger ligger till grund för tråden.Hade denna presumtiva SL förstått sannolikhetslära så hade väl inte problemet uppstått?
Ok, fine. Jag pratade även om spelare som tycker att strid är spännande och känns dödlig (även om det kanske inte rent matematiskt är så stor risk).Om teorin om att det är brist på förståelse om hur slump funkar stämmer är det snarare missuppfattningen om att man inte kan slå dåligt som ligger ligger till grund för tråden.
Om det är dwt som är orsaken.
Kan du utveckla lite vad du menar när du säger att det är en missuppfattning att man kan "slå dåligt"?Bygger inte hela den här tråden på den utbredda missuppfattningen att man kan "slå dåligt"? Visst kan enskilda slumputfall vara ogynnsamma men försök minimera dessa i synnerhet och något viktigt står på spel.
Man hör då och då om rollspelare som eldar upp tärningar för att de "slår dåligt" eller har en i gruppen som "alltid slår dåligt". Det är såklart inte sant.Kan du utveckla lite vad du menar när du säger att det är en missuppfattning att man kan "slå dåligt"?
Men man kan förarga tärningsgudarna...Man hör då och då om rollspelare som eldar upp tärningar för att de "slår dåligt" eller har en i gruppen som "alltid slår dåligt". Det är såklart inte sant.
Jo men då ska man ju be om förlåtelse vid en tron av dödskallar!Men man kan förarga tärningsgudarna...
En tron av T20 väl?Jo men då ska man ju be om förlåtelse vid en tron av dödskallar!
Haha, okej. Well, att elda upp tärningar är ju en känslomässig eller "religiös" handling och jag håller helt med dig att det är orimligt med en person som alltid slår dåligt.Man hör då och då om rollspelare som eldar upp tärningar för att de "slår dåligt" eller har en i gruppen som "alltid slår dåligt". Det är såklart inte sant.
Absolut. Jag spelar ju, eller har gjort iaf, en hel del Blood Bowl, men knepet där är ju att vara oerhört försiktig med den typen av avgörande slag och att ha sinnesnärvaro nog att vara kylig när man väl drabbasHaha, okej. Well, att elda upp tärningar är ju en känslomässig eller "religiös" handling och jag håller helt med dig att det är orimligt med en person som alltid slår dåligt.
Statistik är dock ett rätt trubbigt verktyg för att se på att slå dåligt eller ha otur. Det som det handlar om i fallet att känna att man har otur är snarare när man misslyckas med viktiga slag och speciellt sådana som man har God chans (TM) att lyckas med. Inte alltför sällan i stritcentrerade spel (tänk D&D och diverse skirmish eller brädspel) så finns tärningsslag där man kan påvisa att en strid vände eller rent av förlorades på det tärningsslaget.
Och i flera av de spelen är det (tror jag...) by design just för att det skall vara spännande, för att man skall sitta på kanten av stolen och småhoppa lite.
Så att ha otur och slå dåligt är definitivt en grej.
Det är märkligt ur flera hänseenden. Dels så tappar man ju rollpersonens sammanhang och drivkraft, vilket man förhoppningsvis har gjort någonting intressant av fram tills rollpersonen dör. Sedan är det ju lätt att döda rollpersonerna. Det är bara att skapa för svåra och farliga situationer. Det svåra är att ha spännande utmaningar som riskerar att döda dem, men som de klarar sig ifrån.För att återuppliva en gammal tråd: Jag har hängt på Fria Ligans discord ett bra tag nu, i sektionen för spelledare, och där kan jag verkligen intyga att de aktiva medlemmarna ser det som en stolthet att ha ihjäl spelarnas rollpersoner. På den nivån att man får spott och spe för att ”göra det för lätt för dem” om man tex skulle ge spelarna en magisk skatt på slutet av ett äventyr, utan att det ”kostar något”.
För mig är det så ointuitivt, för i ett om skattletare som kan möta spännande monster känns det märkligt att ”stoppa skalan” redan vid det minst episka situationerna. När jag läser monsterlistan blir jag snarare sugen på att se hur mina spelare hanterar de stora och häftiga monstren, och faktiskt får hitta skatterna som nämns.