Nekromanti Varför allt detta våld?

[Genesis]

Andys tråd om action fick mig att tänka på en liknande grej. Varför är rollspel så våldsamma? En snabb titt i hyllan ger mig ett spel som inte har våld som hyfsat centralt element: Breaking the Ice. Och då har jag ändå mest "udda" spel. Jag kan inte komma på något svenskt spel alls, eller något utländskt "traditionellt" rollspel som inte har våldet som en viktig del av spelet. För helvete, till och med en industri så smutskastad av moraltanter som datorspelen har ju en massa ickevåldsamma spel!

Varför är det så? Nu när vi har kommit så långt och hållit på så länge, kan vi verkligen skylla på vårt ursprung i konfliktspel längre? Det känns som en dålig ursäkt. Det är nästan så att man förstår varför Piff och Puff blev så upprörda.

Ännu intressantare blir det ju när man tänker på att action, som i filmvärlden är en av de största orsakerna till våldsscener, inte ens gör sig särskilt bra i rollspel, som ju inte är ett visuellt medium.

//Genesis tycker att det kan vara värt att nämna att Breaking the Ice är skrivet av en kvinna.

 

[Mogger]

För att i tidigare spel var det det enda sättet att förlora på och i senare spel enda sättet att ge kännbara/mekaniska konsekvenser. Så enkelt är det. Om det enda man kan bli av med är KP är det vad man siktar in sig på.

Så först, konflikt/tävling sedan av ren lathet för det räckte inte med att bara spela på känn.

Idag går det väl utmärkt att spela en massa spel utan våld? Primetime Adventures, Shab-Al Hiri Roach m.fl.

 

[Svarte Faraonen]

Eftersom våldsamma konflikter står ut bland andra konflikter som de enda som direkt kan döda en karaktär. Sociala konsekvenser av en konflikt kan vara en massiv härva av kontakter, rykte och personlig affektion, vilket är krångligare att på ett tillfredsställande vis hantera regelmekaniskt. Dessutom ligger de flesta av dessa konflikter "utanför" rollen, medan fysiska skador är mer personliga. Att få sin rollperson dödad är också en annan best ur metaperspektiv -- andra konsekvenser av konflikter kan orsaka förändringar av sättet man spelar på, men döden kan orsaka ett avslut, då man helt enkelt inte får spela mer. Detta kan vara några orsaker till att hotet om våld och död har en sådan tyngd i spel, och oftare än annat upplevs som något som måste regleras.

 

[krämer]

För att rollspel primärt har varit en hobby för nördiga fjortonåriga grabbar.

Basically.

Krämer

 

[Genesis]

För att i tidigare spel var det det enda sättet att förlora på och i senare spel enda sättet att ge kännbara/mekaniska konsekvenser. Så enkelt är det. Om det enda man kan bli av med är KP är det vad man siktar in sig på.

Så först, konflikt/tävling sedan av ren lathet för det räckte inte med att bara spela på känn.

Vad jag var ute efter är: varför designas spel med våld som centralt koncept?

Idag går det väl utmärkt att spela en massa spel utan våld? Primetime Adventures

Där har vi faktiskt ett. Fast det enda PA-actual play jag hört hade en hel del sticka ut ögon och spränga av knäskålar. Men det är ett spel som inte designats utifrån våld, det är det faktiskt.

Shab-Al Hiri Roach

Citat ur regelboken: "Nota Bene: Kill them. Kill them all. Cleanse Pemberton with fire. It makes the game so much better when campus luminaries are being stacked up like cordwood." (Författarens kursivering)

Så, The Roach är inte ett icke-våldsamt spel.

 

[Genesis]

Det läskiga är att jag fruktar att du har rätt[nt]

NT = No Text

 

[Big Marco]

Våld under kontrollerade former är kul och spännande. De flesta sysslar inte med våld i verkligheten så det blir en kontrast att uppleva det simulerat i någon form. Det är ett tydligt tävlingsmoment där man enkelt märker vem som vinner.

Och det är kul.

 

[MrG]

Om du kollar in regelmängden för strid och jämför med regler för annat... så känns det ibland som rollspel har stort stridsfokus för att annars blir de inte tjocka nog och som ni PTA är inte direkt stort...

-Gunnar (vars hemmakampanj har väldigt lite våld)

 

[Gurgeh]

Beats me

Kul. Jag hade tänkt starta exakt samma tråd efter att du nämnt ämnet i förbifarten i action-tråden, men orkade bara göra en minnesanteckning om det och satte mig och käkade kiwifrukt istället. Bra att det finns någon som tar tag i saker istället.

Att rollspelen började som rena våldsaffärer där ett antal äventyrare går ner i en grotta och slåss mot troglodyter är inte så konstigt. Vad som är konstigt är att de fortfarande till så stor del handlar om sådant. Som du mycket riktigt påpekar är ju rollspel ett riktigt uselt medium för strid.

Rollspel påminner på många sätt om radioteater, fast utan manus. Om någon skulle få för sig att låta en strid utspela sig i en radioteaterpjäs skulle den begränsa sig till en kort ljudeffekt som demonstrerade att pistoler avlossades eller svärd slogs mot varandra, sedan skulle man lämna den trista biten och övergå till dialog som behandlade utgången av striden. Ingen skulle roas det minsta av tio minuter med ljudeffekter, stön och stridsrop, men det är ungefär så spännande en rollspelsstrid tenderar att vara. (Obs! Eventuellt personlig åsikt.)

Så nej, jag kan inte förklara varför våldsfixeringen lever kvar, när det är helt andra saker som faktiskt gör rollspelen intressanta, till exempel dialog och historieberättande.

/tobias

 

[Genesis]

Våld under kontrollerade former är kul och spännande. De flesta sysslar inte med våld i verkligheten så det blir en kontrast att uppleva det simulerat i någon form. Det är ett tydligt tävlingsmoment där man enkelt märker vem som vinner.

Och det är kul.

Det förklarar varför det finns våld i rollspel. Men det förklarar inte varför rollspel med våld som ett centralt inslag i spelet upptar så gott som 100% av marknaden. Det måste väl finnas fler saker som är kul och spännande? De flesta sysslar inte med att åka proffsracing, heller, och det finns gott om såväl böcker som filmer och datorspel som handlar om det, men inga rollspel, såvitt jag vet. Det är väl värt att tillägga att de enda två sportbaserade rollspel jag hört talas om handlar om boxning och wrestling.

 

[krank]

Jag tror att våld är det mest uppenbara sättet att föra in konflikt i det hela, och konflikter behövs för att göra saker intressanta. Nobilis hade potential, men tyvärr lägger man stor vikt i spelexemplet vid just våld ("coola strider" med helikoptrar och skit). Det hade varit mycket mer intressant om man faktiskt hållit vad man lovade i själva brödtexten, och låtit spelexemplet handla om diplomati eller mer luriga konflikter, som ju ändå sägs vara centralt för Nobilis.

Sedan har vi det här med folk som vill berätta film eller ännu värre berätta actionfilm... Men det tar vi i ett annat sammanhang.

//Krank, som tycker att strid är störttråkigt, och som om han själv fick välja inte skulle ha med stridsscener mer än kanske vart tionde spelmöte eller så

 

[Genesis]

Jag tror att våld är det mest uppenbara sättet att föra in konflikt i det hela, och konflikter behövs för att göra saker intressanta.

Fan, du gav mig en skitfräck idé. Nästa gång jag spelar ett spel med allmäna konfliktlösarregler så skall jag föreslå en husregel (eller en tilläggsregel om det är ett av de jag gjort själv): I varje konflikt där våld är inblandat så slutar det med att den som tog till våld råkar illa ut, även om han vinner konflikten.

Det skulle ge schysst tematik om att våld inte leder till något gott, och avskräcka spelarna från att ta till det som "enkel konflikt".

 

[MrG]

Fan, du gav mig en skitfräck idé. Nästa gång jag spelar ett spel med allmäna konfliktlösarregler så skall jag föreslå en husregel (eller en tilläggsregel om det är ett av de jag gjort själv): I varje konflikt där våld är inblandat så slutar det med att den som tog till våld råkar illa ut, även om han vinner konflikten.

Bästa regel jag hört här på länge, och då är vi inte ens på makarforumet!

-Gunnar (som vill avvåldifiera sitt rollspelande)

 

[Gurgeh]

I varje konflikt där våld är inblandat så slutar det med att den som tog till våld råkar illa ut, även om han vinner konflikten.

Det är en mycket intressant regel. Det vore helt fantastiskt om den även gällde i verkligheten.

/tobias

 

[krank]

Fan, du gav mig en skitfräck idé.

Intressant idé, men ger mig för fasen inga creds för den. Den ligger ju rätt långt från mina egna preferenser =)

 

[Big Marco]

I varje konflikt där våld är inblandat så slutar det med att den som tog till våld råkar illa ut, även om han vinner konflikten

*brrrr* Jag får verkligen "socialstyrelsen rekommenderar..." av en sådan regel.

 

[olaberg]

Vägen.

 

[Bombu]

Varför är rollspel så våldsamma?

Hejsan!

det är nog en smaksak väldigt mycket om man gillar eller inte gillar att spel är våldsamma.

Jag tycker det är väldigt roligt med våld i rollspel, jag tycker det är dramatiskt och spännande när striderna flödar, man närmar sig avgörandet och blir nedslagen och bankad blå och rosa.

Men det ska helst gälla nått, jag kan verkligen förstå att den slentrianmässiga våldsanvändningen blir tråkig, det kan jag också tycka.

för mig är det idealt med en spelomgång med få strider, kanske en eller möjligen ingen och sen en spelomgång med fler eller längre strider.

När ickestrider blir väldligt bra så behövs verkligen inte striderna där, men det är inte alltid man får till det och det är enklare att få till spänning och nerv med just strider, tycker jag alltså.

Men strider är definitivt kul och spännande, och jag känner ofta att spel helt utan strider saknar något.

men visst finns det dåliga rollspelstrider och tråkiga strider, det finns jättemycket sådant.

Ännu intressantare blir det ju när man tänker på att action, som i filmvärlden är en av de största orsakerna till våldsscener, inte ens gör sig särskilt bra i rollspel, som ju inte är ett visuellt medium

spännande synpunkt, jag funderade över det och tänkte att du säkert vet vad du pratar om, men jag personligen känner inte så. jag upplever att våldsscener gör sig bra i rollspel.

och jag satte mig ner och funderade om jag bara säger så för att säga emot, (det hade ju inte varit en så värdefull kommentar då) men jag insåg att jag insåg att jag verkligen tycker det om man tar laddade strider.

kanske beror det på om man spelar ett spel vars stridssystem man "gått med på" dvs om man inte innerst inne sitter och retar sig på stridssystemet, ondgör sig på hur det fungerar. För så är det för mig, om jag spelar ett spel som jag inte riktigt gillar, så har jag liksom inte riktigt "gått med på" stridsystemet, jag ställer mig på tvären mot systemet och har en längre sträcka innan jag accepterar det som händer.

nu skiljer det sig vilka system man har "gått med på" accepterat, men det är ju en helt annan diskusion även om man instinktivt lätt kan känna att det jag "gått med på" är det som verkligen är rätt...

jag hittar inget riktigt bra ord på vad ett "gått med på"spel borde heta...

bombu funderar

 

[Ram]

Re: Beats me

Rollspel påminner på många sätt om radioteater, fast utan manus. Om någon skulle få för sig att låta en strid utspela sig i en radioteaterpjäs skulle den begränsa sig till en kort ljudeffekt som demonstrerade att pistoler avlossades eller svärd slogs mot varandra, sedan skulle man lämna den trista biten och övergå till dialog som behandlade utgången av striden. Ingen skulle roas det minsta av tio minuter med ljudeffekter, stön och stridsrop, men det är ungefär så spännande en rollspelsstrid tenderar att vara.

Nja, till och börja med så tycker jag inte att liknelsen med radioteater är vidare bra. Det som gör en rollspelsstrid spännande är resurshanteringen och den inlevelse/kick som man får av den. Den finns inte i radioteatern.

Jag tycker att strider i rollspel kan vara mycket spännande i bra system medan det kan vara som att se på när färg torkar i andra.

 

[Gurgeh]

Brist på resurshantering

Det som gör en rollspelsstrid spännande är resurshanteringen och den inlevelse/kick som man får av den.

Det vore säkert jättespännande, om rollspelssystem fungerade så. Nu innebär det genomsnittliga stridssystemet inte att du hanterar några resurser alls, utan att du, när det är din tur, slår en tärning för att se om du träffar med ditt vapen, och det är allt. Naturligtvis kan man uppleva det som spännande om man är känslomässigt engagerad i sin rollperson -- vilket man förhoppningsvis är -- men problemet är att de flesta stridssystem tar lång tid och kräver mängder av slag för att komma fram till ett resultat. Det gör i alla fall att jag tappar intresset.

/tobias